Bil
/
Tester
"Wrap your ass in fiberglass" är orden jag alltid har förknippat med Corvette. En riktig amerikansk muskelbil som nog de flesta bilentusiaster har en del att säga om. Vissa gillar gamla Stingray medan andra gillar de nyare modellerna. Jag personligen är inte så förtjust i C4 men C5 och speciellt C6 har alltid varit en favorit. Därför var det ju självklart spännande att själv få testa just en C6:a, denna gång en cabriolet med Grand Sport-tillägget som betyder lite extra godis. Men något hände. Bilen som jag aldrig tidigare suttit i utan bara sett mullra förbi mysigt på vägen motsvarade inte alls mina förväntningar. Jag fick rannsaka mig själv lite och inse att jag blivit lite skadad av alla bilar jag tidigare testat, och istället bara tänka "jaja, man får ju vad man betalar för." Men när jag såg prislappen för denna bil höll jag på att ramla av stolen.
Läs mer...
Jag har levt i någon slags drömvärld där jag tidigare har trott att amerikanska muskelbilar i princip kastades på sina kunder, och inte kostade som andra sportbilar från exempelvis Tyskland. Det är väl allmänt känt att amerikanarna har bilar med stora motorer och massa effekt men att de haltar lite när det kommer till kvaliteten jämfört med sina konkurrenter. Men man får ju vad man betalar för som sagt, och det var det som gjorde mig så paff när jag jag fick reda på vad en Corvette C6 Cabriolet faktiskt kostar. Jag hade någonstans fått för mig att en sån här bil skulle ligga runt 500-600 tusen, men där hade jag fel. Den här är ju minst lika dyr som tyskarna, men inte alls lika bra. Att gå från en ny Porsche 911 som jag då hade på lån till att direkt parkera ändan i den här är ju givetvis skillnad, det visste jag redan. Och jag har blivit lite skadad när det kommer till att syna saker, men det hör ju också till mitt jobb.
Det första jag lade märke till var hur stor och "plåtig" bilen kändes, och det räckte med att svänga från gatan in i garaget för att få det intrycket. Ett riktigt skepp där det tar ett tag innan man får en känsla för var man faktiskt har bilen. De riktigt bulliga framskärmarna är i fokus ut genom framrutan då man sitter riktigt lågt i sittbrunnen. Huven är som det sig bör milslång. Efter en stund vänjer man sig vid hur bilen rör sig och beter sig. Fullt rattutslag vid en vändplan eller liknande gav ifrån sig ett mekaniskt klonk i styrningen som var allt annat än attraktivt och jag hoppas att det inte är så på alla bilar. Manuell sexpetad låda i denna bil, och även det som jag tycker att man ska ha om man kör Corvette. Riktigt trevlig låda med korta slag som kändes sportig. Inget sladdrande och man fick jobba både med en ganska bestämd kopplingspedal och spaken för att kugga i växlarna, men det gav bara helt rätt känsla enligt mig. Här har de fått till det bra.
Till växellådan sitter det ju givetvis en motor och det är ju också den som är en stor del till varför folk köper en Corvette, musklerna. Motorn heter LS3 och är en V8:a på 6.2 liter som utvecklar 437 hästar. Mycket effekt som sedan skickas till bakhjulen. Lite väl mycket kanske i vissa fall, lite för mycket tyngd på högerfoten på tvåans växel på en raksträcka får baken att dansa, även med alla antisladd-system inkopplade. Det som är bra är dock att det aldrig känns otryggt, baken dansar lite men man kan lugnt ta hand om det, även om det första gången givetvis kom som en överraskning. Sen blev det mest en grej som man gärna "överraskade" eventuella medpassagerare med. Lite bakhjulskul ska man ju givetvis ha i en sån här bil, och oj vad den blir på lekhumör om man väl stänger av antisladd-systemen. En tom asfaltsplätt fick agera plats för ringmakeri och här märker man att bilen verkligen trivs, ett snabbt ryck i ratten efter lite gas på ettan och baken kommer farandes åt det hållet man bestämmer. Busenkelt att hålla den där man vill och att göra perfekta runda ringar var inga som helst problem. Mitt första missnöjda intryck vänder sig åt andra hållet för första gången.
I bilen sitter man förvånansvärt bra, även om man kanske inte ska vara stel i kroppen när man ska i och ur med tanke på den låga sitthöjden. Stolarna är riktigt sköna och välstoppade. Det som fallerar är instrumenteringen som är rätt osammanhängande. Det känns som att de bara tryckt in massa knappar allt eftersom, utan någon direkt plan. Och för många knappar också för den delen. Alla knappar till vänster om hastighetsmätarhuset är till exempel till för heads-up-displayen vilket känns lite väl overkill. Knapparna ser också ut att komma från Biltema vilket knappast gör saken bättre. Dock är själva interiören i sig hästlängder bättre än hinkplasten som brukar smycka alla ytor i amerikanska bilar. Även om skinnet kanske inte kändes som det bästa var det snyggt att se på. Det bästa inuti bilen var, tro det eller ej, stereon. Riktigt bra bas från elementen som sitter bakom ryggen och även fast hela bilen känns rätt gammal fullt fungerande med Spotify via USB-sladd som kopplades in i armstödet. Men där ljudsystemet lät bra, gjorde bilen det inte. Eller den lät inte dåligt, den lät bara ingenting.
Det här är faktiskt något som förvånade mig mycket. En fet amerikansk muskelbil som inte gör väsen ifrån sig och faktiskt visar att den har muskler. Den har ju potentialen, så varför maskera det fantastiska ljudet som jag vet att den faktiskt sitter inne på? Riktigt tråkigt. Lite muller kunde man höra om man varvade lite på tvåan, bäst om man mosade runt på trean. Men på tomgång vid rödljusen märkte man knappt att bilen var igång, bortsett från att den hela tiden skakade lite. Köper ni en sån här bil, köp även ett sportavgassystem säger jag.
Grand Sport-paketet betyder bredare bak- och framskärmar med lite loggor, liten läpp på kofångaren fram, kromade fälgar med bredare däck (riktigt feta bak), bromsar från Z06 och lite annat. Gör ju självklart att bilen sticker ut lite extra och det vill man ju såklart, även om kromade fälgar känns lite utdaterat faktiskt. Bilen väckte stor uppmärksamhet när jag körde omkring, oväntat stor faktiskt då en C6:a inte direkt är ovanlig att se på vägarna i dagsläget. Men som vanligt alltid trevligt att köra omkring i en bil som folk verkar uppskatta. Det gjorde ju jag också innan, tills jag nu fick provköra den, blev lite bitter men sen när jag väl lärt känna bilen bättre faktiskt kom lite bättre överens med den. Den ser ju rå ut och den tvära stjärten avslutar baken på ett riktigt snyggt vis. Fyra feta pipor och breda bakdäck ser också mäktigt ut. Dock passar den sig bäst i coupé-utförande enligt mig, då cabben inte är så vidare värst vacker att se på. Konstruktionen av den känns också gammal, och för att fälla den måste man stå still och ha handbromsen dragen. Sen lossar man ett oerhört klumpigt och trögt manuellt vred i taket, för att sedan vänta i evigheter på att den ska gömma sig där bak. Cabben har ett separat förvaringsutrymme och påverkar alltså inte lastutrymmet när den är uppfälld, utan det är alltid litet.
På vägen känns bilen lite sladdrig och det är här man märker vilken skillnad, och hur långt före, konkurrenterna ligger. Rakt fram kan man köra riktigt snabbt, då går den som på räls. Men vid ett vanligt filbyte i motorvägsfart känns den rätt gungig och man vill gärna att filbytet ska gå snabbt så att man kan åka bekvämt igen. Inte bra alltså. Nu är ju cabbar kända för att inte vara lika vridstyva som bilar med riktiga tak så det får man ju givetvis ha i åtanke, men att kunna genomföra ett vanligt filbyte utan att det känns som om man dansar hula-hula borde man ju kunna kräva. Bakom växelspaken finns en ratt som man kan vrida på från "Tour" till "Sport" och det sistnämnda är inte helt oväntat det sportigaste läget. Ratten ställer om fjädringen men jag kan i ärlighetens namn inte säga att jag märkte någon större skillnad, varken bättre eller sämre. Hade väntat mig att bilen skulle bli lite styvare i sport-läget men icke.
Nej här ligger Chevrolet efter, som jag även påpekade när jag körde Camaro för ett tag sedan. Coola muskelbilar med massa effekt, men det är också det enda. Visst är ZR1 riktigt vass och verkar käka Ringen-rekord till frukost, men ska man ha en sån får man också hosta upp nästan 1.4 miljoner kronor. Och jag vet att de som köper en C6 Cabriolet inte har tänkt att smiska den på bana, men vanlig vägkörning ska klaras av utan konstigheter, det är ju trots allt en sportbil vi snackar om. Jag ser med spänning fram emot C7 som verkar vara runt hörnet, och hoppas att Chevrolet har lärt sig lite mer från sina konkurrenter, för med den här prislappen förväntas man få så mycket mer.
Fakta Chevrolet Corvette Grand Sport:
Motor: V8, 6.2 liter, 437 hästkrafter, 575 Newtonmeter.
Växellåda: Sexväxlad manuell.
Drivning: Bakhjulsdrift.
Prestanda: 0-100 km/h på 4.5 sekunder, toppfart 300 km/h.
Bromsar: Från Z06, 355 millimeter skivor med sexkolvsok fram, 340 millimeter med fyrkolvsok bak.
Däck: 325/30 ZR19 bak- 275/35 ZR18 fram.
Mått: Hjulbas 2.68 meter, längd 4.45 meter, bredd 1.92 meter, höjd 1.24 meter, vikt 1 519 kilo, bensintank 68 liter, förbrukning 1.36 liter per mil blandad körning, CO2-utsläpp 321 gram per kilometer.
Pris: 796 000 kronor.
