Jag har hälsat på hos Koenigsegg i Ängelholm

Foto: Bobby Green / Feber

Foto: Bobby Green / Feber

Bil / Koenigsegg
Förra veckan satte jag mig på ett flygplan och åkte till Köpenhamn för att sedan i bil fraktas till Ängelholm. Jättekonstigt jag vet, men så var upplägget. Och det spelade faktiskt inte så stor roll eftersom målet med resan var att till slut hamna hos Koenigsegg och deras fabrik som ligger i just Ängelholm. Michelin hade bjudit in till en heldag där vi halva dagen fick en rundtur på fabriken och andra halvan en åktur i en Agera. Fabriken är helt fantastisk på alla sätt och vis, men ni kan nog lista ut att det ändå var i cockpiten på superbilen som pulsen var som allra högst.

Läs mer...

Inledning

Dagen började med att Christian själv hälsade alla välkomna och därefter var det dags för mitt gäng att få en rundtur i fabriken av hans fru Halldora. Redan där märker man att det här verkligen är ett litet familjeföretag. Totalt jobbar det 45 personer hos Koenigsegg, alla handplockade och experter inom sina områden. De gamla hangarerna är charmiga och här finns inga avancerade superrobotar som sätter ihop bilarna, utan allt monteras för hand. En kille stod och skar ut kolfiberväv med en kniv som sedan skulle appliceras på olika delar, en annan satt i ett rum och sydde fast läder på rattar. Inget slamrande eller störande ljud någonstans, alla har sina uppgifter att sköta och det verkar också som att de gör det. Rent och snyggt överallt men man får samtidigt känslan av att det faktiskt jobbar folk här. Äta saker som tappats på golvet gör man hos McLaren, inte hos Koenigsegg om man säger så.



Hårda fakta

Totalt är arbetet med just bilen uppdelat på sju olika stationer. Där spenderar varje bil ungefär tre veckor innan det är dags att ta sig till nästa del i monteringen. När en bil påbörjas är den ju självklart beställd och då lägger köparen en deposition på 30 %. När bilen sen når station nummer fyra är det dags för ytterligare 30 % och efter 9-10 månader när bilen är klar hostar man upp resterande 40 %. Priset för en Agera R börjar på 1.5 miljoner dollar. Förra året såldes åtta stycken bilar och för tillfället har Koenigsegg lyckats bygga 97 stycken totalt.



Motorn som verkligen är hjärtat i bilen monteras ihop av en enda person. Alla delar kommer till fabriken där de sedan sätts ihop och allt är specialtillverkat just för Koenigsegg. I Agera sitter det en V8:a på 5.0 liter med dubbla turbo som levererar 960 hästar och ett vrid på 1 100 Nm. 0-100 km/h går på tre sekunder, 0-200 på åtta, 0-200-0 på 13.5. Toppfart okänd. Till motorn sitter det en speciellt framtagen sjustegad låda med två steg i kopplingsfasen, inte som en dubbelkopplingslåda då den inte har dubbla kopplingar utan ett annat system som är minst lika kvickt, men lättare och kompaktare.



Chassiet består av en i monocoque i kolfiber. Soppatankarna är integrerade i den här konstruktionen och totalvikten för hela rasket ligger på låga 70 kilo. Tjänstevikten ligger på 1 435 kilo.

Nu är det dags att få åka med en sväng och se vad alla dessa siffror betyder i verkligheten!



Upplevelse

Herregud. Vilket as till bil. Efter att ha vikt in mig i cockpiten på passagerarplatsen (för en gångs skull) och fått lite hjälp med att spänna fast mig i fyrpunktsbältet av testföraren Robert Serwanski var det alltså dags. Rullande start och sedan fullgasacceleration. Som ni kan se i klippet ovan var det då inte helt enkelt att hålla kameran still. Ofantligt drag och även om varje växling var över på bara någon millisekund kändes varje som en boxning i bröstet, fast på ett härligt sätt. Väl uppe i lite fart stampade Robban på bromsen och släppte ratten. Bilen kändes trots detta sjukt stabil och fortsatte i en helt rak linje. Snygg uppvisning med andra ord.



Efter åkturen pratade jag med Christian om hur mycket jag gillade att bilen kändes så levande. Den drar loss vid växlingarna och verkar verkligen ha en egen personlighet. Växlingarna är rätt brutala och den otroligt tajta, men ändå hyfsat rymliga kupén, gör att man känner sig som ett med bilen. Detaljfinishen är verkligen på topp, och på fabriksgolvet var det här något jag kunde syna extra då flera nakna chassien stod uppställda. Inget har lämnats åt slumpen och varenda pinal som sitter på bilen har en funktion. Det är verkligen ett mästerverk i bilbyggarkonst även under karossen. Mycket imponerande.



På tillbakavägen utnyttjade vi hela flygfältet och svängde fram och tillbaka för att jag skulle få känna på greppet. Bilens aerodynamik hjälper ju självklart till att suga den fast mot marken men däcken är ju även viktiga, och det är där Michelin kommer in. Först testade vi i 160 km/h för att sedan öka till 180. Inga som helst problem och det kändes nästan som att vara ute på vilken söndagstur som helst. Koenigsegg har sedan starten valt att använda sig av däck från just Michelin då dessa helt enkelt fungerar bäst enligt Christian. Ett däck till en sån här bil måste klara av höga påfrestningar under lång tid, vilket enligt honom sulorna från Michelin gör. Jag kan verkligen inte ett skvatt om däck men visst greppade det något enormt under testrundan som vi som var där fick. Det blev rätt många rundor med hård acceleration, hård inbromsning och hårda manövrar, vilket inte verkade vara några som helst problem. Däcken som satt på bilen heter Michelin Pilot Super Sport i dimensionerna 265/35 R19 fram, 345/30 R20 bak. De är klassade för hastigheter över 420 km/h, men det här var som ni säkert förstår av förklarliga själv inget vi kunde testa på plats. Det här är likadana däck som satt på när rekordrundan 0-300-0 km/h på 21.19 sekunder sattes.



Intryck

Genomgången av alla stationer i fabriken var mycket intressant och även om det mesta fanns där i bakhuvudet efter att ha tittat på mängder av dokumentärer och läst artiklar om Koenigsegg var det kul att få höra det av Halldora själv som verkligen verkar älska sitt jobb. Tillsammans med Christian har hon skapat något alldeles eget som de kan stå bakom till 100 % och som de mer än gärna delar med sig av. Det är kul att höra hur de kämpat från idéer till skisser till färdiga produkter som faktiskt säljer, om än i en liten skara. Oerhört inspirerande. Halldora, Christian och de andra som jobbar hos Koenigsegg verkar ha en skön sammanhållning och stämningen på fabriken kändes skön.



Det var en del som skämtsamt sa att de nu skulle hem och börja spara pengar för att en dag kunna ha råd att köpa en Koenigsegg. Jag är inte riktigt inne på samma spår. Jag älskar drömmar, och jag gillar att det här får vara en dröm för mig. Om någon hade gett mig bilen hade jag ju självklart inte tackat nej, men det hade blivit en helt annan sak. Precis som Christian drömde om att en dag bygga sin egen superbil så är det ju vägen dit som är så speciell. Att bara få något utan att behöva kämpa för det är väl inte så kul? Och att spara ihop till något sånt här finns ju inte på kartan om man inte har en månadslön på fem miljoner. Vissa saker får helt enkelt ligga kvar i drömpoolen tills vidare, men man ska för den delen aldrig ge upp sina drömmar. Och det är det som jag gillar med Koenigsegg. Det är verkligen en drömfabrik med en skön historia bakom sig, och med en frontfigur som inte tål ordet "omöjligt". I Christians värld finns nämligen inte det, utan bara resonemanget att vissa saker tar lite längre tid att klura ut. Och det gillar jag.