Kakadua skäller på hundar
Voof! 
49.6°
+
Roger Åberg
0
Snubbe bygger egen Switch-klon
Emulerar flera system 
42.9°
+
Emmy Zettergren
0
Binging with Babish lär dig göra sås
Sås är bäst! 
90kg
+
Bobby Green

Spelintryck Legacy of the Void bjuder på ett värdigt avslut

Vi har spelat den sista Star Craft 2-delen

Visa inte Spel-artiklar
Spel / PC

Det är svårt att beskriva hur mycket StarCraft-serien betytt för mig personligen och jag vet att jag är långt ifrån ensam. Därför känns det lite sorgligt att veta att resan nu är över, i alla fall för den här gången.

Samtidigt var det dags att runda av, komma till avslut och säga hej då. För den här gången iallafall, vi vet ju redan att det kommer att släppas några spinoff-uppdrag under nästa år och man vet aldrig - om några år kanske vi sitter här med ett nytt StarCraft 3 på skärmarna.

Jag har spelat Legacy of the Void-kampanjen och mina intryck hittar ni nedan. Eftersom jag inte är tillräckligt insatt i multiplayerläget kommer jag inte att recensera den delen.

Protoss har alltid varit den ras jag haft minst relation med. Jag gillade aldrig att spela dem i StarCraft eller Brood War och jag har aldrig varit speciellt engagerad i Artanis, Tassadar, Zeratul och de andra karaktärernas öden. När StarCraft 2 sedan släpptes låg så mycket fokus redan från början på relationen mellan Kerrigan och Jim Raynor, att det knappt fanns utrymme för funderingar kring vad som skulle hända med Protoss.

Kanske var det just därför Blizzard beslutade sig för att verkligen låta den högteknologiska rasen stå i fokus den här gången och på den punkten levererar de med råge. Vi kommer flera av karaktärerna riktigt nära och deras öden känns genuint intressanta. Det väldigt tydliga hotet från Amon och alltings undergång gör också själva berättelsen intressant och spännande samtidigt som det skapar en sammanhållning i en annars väldigt splittrad ras.

Jag ska inte avslöja så mycket om själva berättelsen, varken vad gäller kampanjen som i princip helt fokuserar på Protoss eller epilogen. Jag kan bara säga att det är en känslosam resa som jag är glad att ha fått uppleva och den kändes som ett värdigt avslut för serien.



Dock finns det vissa brister. Med tanke på att Legacy of the Void är tänkt att vara en produkt som ska kunna stå på egna ben, utan behov av att spela de tidigare delarna i serien, så känns berättelsen lite tunn. För den som har följt alla raserna från början är Protoss resa en logisk del som för många lär kännas engagerande. För nykomlingar lär hela upplägget och berättelsen vara för intetsägande. Även om det finns en prolog att titta på innan spelet börjar tror jag att de som uppskattar spelet mest är de som är bekanta med hela spelets universum och upplägg. Speciellt när det kommer till epilogen. För där ska man plötsligt även ha koll på Terran och deras konstruktioner vilket inte är helt enkelt om man inte spelat StarCraft eller StarCraft 2 förut.

Spelupplägget känns dock väl genomtänkt och det är en ständig variation av uppdrag som erbjuds. Ena kartan består av storskaliga krig medan den andra låter oss följa specifika hjältar och här presenteras allt på ett pedagogiskt sätt så att även nya spelare får en chans att lära känna rasen i lagom takt samtidigt som det känns utmanande för veteraner.

Precis som i tidigare kampanjer kan man välja att utmana sig själv under uppdragens gång genom att ta sig an extra utmaningar som kan kräva en annorlunda strategi eller helt enkelt snabbare handlingar från spelaren. Här är dock svårighetsgraden väldigt varierande. Vissa extrauppdrag känns lika lätta som huvuduppdraget och rivs av i princip i en handvändning medan det på andra kartor känns betydligt mer utmanande. Vill man sedan utmana sig själva extra mycket, förutom att spela på en högre svårighetsgrad och ta extra uppdrag, går det alltid att sikta på att ta uppdragens alla tillgängliga achievements som kan innebära att du exempelvis måste klara av vissa mål under uppdraget på en viss tid eller att du ska stå emot fiender extra länge under en belägring. Jag gillar också att svårighetsgraden Normal bjuder på utmaningar samtidigt som den aldrig känns frustrerande vilket gör att de flesta lär klara av svårighetsgraden utan större problem samtidigt som de högre svårighetsgraderna bjuder på ordentligt motstånd.

En av nyheterna i kampanjen är det jättelika rymdskeppet Spear of Adun som likt tidigare expansioner fungerar som bas till protagonisten. Mellan uppdragen finns där möjligheter att anpassa sina enheter inför varje uppdrag samt att använda erfarenhetspoäng för att använda specialförmågor liksom eldkraft från moderskeppet i knepiga situationer. Det går också att anpassa sitt sätt att spela genom att exempelvis via erfarenhetspoäng välja att inleda uppdragen med extra resurser eller ta bort behovet av Probes i gasinsamlingen. Den senare var min stora favorit.



En annan nyhet är co-op-uppdragen där två spelare kan spela tillsammans och tvingas samarbeta för att klara av fienderna på banan. Här går det att antingen spela med någon man känner eller tillsammans med någon annan okänd spelare som man paras ihop med beroende på erfarenhet. Det viktigaste är dock att man kommunicerar med varandra för annars lär det bli riktigt svårt och det finns risk för stor frustration. Det finns också risk för att väldigt olika åsikter uppstår över vilken strategi som ska användas för att klara av uppdragen vilket kan leda till både underhållande och irriterade debatter. Egentligen inte helt annorlunda från när man spelar tillsammans online, men ändå ett kul tillskott från Blizzard i syfte att erbjuda lite mer variation. Till skillnad från det vanliga onlineläget, där man också givetvis kan spela tillsammans mot AI eller mot andra spelare, så levlar man under uppdragens gång upp olika karaktärer från StarCraft-universumet där alla karaktärer har olika förmågor som kan användas. Ju längre man kommer i uppdragen desto mer enheter och förmågor kan man använda sig av. Ovan kan ni exempelvis kolla in en match där TotalBiscuit och Jesse Cox spelar ett uppdrag på svårighetsgrad Brutal där de själva är nivå fem och där rekommenderade nivån är 15.

För att sammanfatta är jag dock väldigt nöjd med den här sista kampanjen i serien. Även om en hel del saker i berättelsen kändes förutsägbara och det är samma gamla StarCraft 2 som vi spelat i flera år nu, fast med några tvister, så är det en berättelse värd att uppleva. Blizzard uppfinner inte hjulet igen och det behövs inte heller. StarCraft är liksom StarCraft och det är fullt tillfredsställande.

Läs mer
Kakadua skäller på hundar
Voof! 
49.6°
+
Roger Åberg
0
Bygg ditt eget Nerf-gevär
För mindre än en hundring 
35.0°
+
Roger Åberg
0
Snubbe bygger egen Switch-klon
Emulerar flera system 
42.9°
+
Emmy Zettergren
0
Kylo Ren "kväver" snubbe på New York Comic Con
Snyggt skämt 
57.8°
+
Emmy Zettergren
0
Windows 10 Creators Update gör det svårare att fuska i spel
Microsoft smyger ut funktionen TruePlay 
49.4°
+
Emmy Zettergren
0
Seven-Eleven börjar med ellastbilar
Från Mitsubishi Fuso 
51.0°
+
Wille Wilhelmsson
0
400 okända forntida monument hittade i Saudiarabien
Tusentals år gamla 
50.5°
+
Emmy Zettergren
0
Microsoft nu värt över 600 miljarder dollar igen
Som på den gamla goda tiden! 
49.9°
+
Wille Wilhelmsson
0
Vi har fått vår första artikel raderad från Googles sökindex
Därför skriver vi om den igen 
56.2°
+
Wille Wilhelmsson
0
FAA vill ha förbud mot datorer i incheckat bagage på flyg
"No laptop for you!" 
28.2°
+
Wille Wilhelmsson
0
Polestar 1 kan kosta upp till 1,5 miljon kronor!
Ingen svensson-kärra det här inte 
22.3°
+
Roger Åberg
0
Järnhalten i sjöar ökar kraftigt i Europa
Binder miljögifter i vattnet 
30.8°
+
Emmy Zettergren
0