Conan spelar Arms med Will Arnett
Spelfeber 
41.7°
+
Frode Wikesjö
0
Michel Ancel visar upp Beyond Good & Evil 2
Eller tekniken som ska driva spelet 
48.9°
+
Frode Wikesjö
0
Die Antwoord släpper bisarr kortfilm
Jack Black är med! 
118kg
+
Bobby Green

Persona 5

Frode tycker till

Visa inte Spel-artiklar
Spel / Multiplattform

I morgon släpps då äntligen Persona 5 till PlayStation 4 här i Europa och det är verkligen ett spel som jag anser att man absolut inte får missa om man har det minsta lilla intresset för det här med japanska rollspel samt spelvärldar som man bara kan mentalt försvinna in i.

Redan från spelets första trailer så kunde man se att Persona 5 osade coolhet och den färdiga produkten sviker inte. Menyerna, karaktärerna, musiken, övergångarna, ja i princip varenda bildruta har någon tufft i sig. Allt detta sitter ihop med en intressant handling och det bäst spelmässiga Persona-spelet hitintills.

I Persona 5 spelar man en snubbe som efter en händelse blir flyttad till en skola i Tokyo där han bor hos en beskyddare. Man åker runt mellan de olika stadsdelarna så som Akihabara, Shinjuku och Shibuya för att leva ett normalt liv. Men saker och ting blir snabbt märkliga när man inser att man har förmågan att gå in i något som heter Metaverse. Det är en slaggs skuggvärld där folks fantasier är verklighet. I den världen ska man besegra demoner och sno folks hjärtan så de blir snälla igen i den verkliga världen.

Handlingen viker sig inte från ämnen som sexuella trakasserier, människohandel, mord och självmord. Den blandar dock dessa tunga saker med en lättsamhet som det lätt blir när handlingen kretsar kring ungdomar som fortfarande går i skolan.

Som student och demonjägare ska man se till att hantera sin vardag på bästa sätt för att utveckla ens karaktär. Det gör man exempelvis genom att studera, spela baseboll, gå på spa, spela spel och hänga med kompisar. Under tiden får man även nya förmågor som man kan använda i sitt demonjagande. Man kan dock endast göra ett fåtal saker om dagen så det gäller att man väljer vad man vill göra eller vem man vill umgås med för att få ut det mesta av dagen.



Under spelets gång träffar man på diverse människor som hjälper en. Dessa kan man bli vän med och ju närmare man kommer varandra desto fler förmågor får man. Några exempel är att man kan få hjälp i striderna eller om man till exempel blir vän med en av skolans lärare så kan man skippa lektioner för att använda den tiden att förbättra andra förmågor eller relationer. Vissa karaktärer är mycket mer användbara än andra så det kan nog löna sig att kolla upp vilka förmågor de ger innan man spenderar för mycket tid på någon i onödan. Under spelets gång kommer man inte att hinna maxa ut alla relationer, så för att slippa bli besviken så kanske man ska unna sig att kolla upp dem innan. Det är dock inget man kan kolla upp i förväg i själva spelet, men internet är ju bra grejer.

Till skillnad från de tidigare Persona-spelen så är spelets dungeons numera inte processuellt genererade utan designade för hand. Detta gör stor skillnad då det ger dem alla en mer unik stil och även ger möjligheter till mer kluriga pussel. I dessa palats hittar man massvis med fiender som vandrar runt. När man stöter på en fiende så är det klassisk JRPG-strid som gäller. Det bästa man kan göra är att överraska dem så att man får första attacken i striden.

De olika palatsen som man utforskar är uppbyggda på folks fantasi. Det innebär att de kan se väldigt olika ut vilket också gör dem mycket mer intressanta att utforska än liknande sekvenser i de tidigare Persona-spelen. Man har dock begränsat med tid på sig att utforska och besegra dessa palats, så åter igen handlar det om att planera sin vardag (i spelet då) för att hinna med det i tid. Hinner man inte klart så blir det game over och man sparkas tillbaka en vecka vilket i Persona 5 kan innebära många timmars speltid, så se till att spara mycket och ofta.



Det finns dock fortfarande möjlighet att köra i processuellt genererade dungeons i något som heter Mementos. Dessa är inte helt olikt Tartarus från Persona 3. I Mementos kör man runt i rätt så tråkiga korridorer och de är mer som de dungeons som finns i de tidigare spelen. Det finns också möjlighet att få vettigt loot och känner man att man behöver få upp sin XP lite så kan man göra det här. Dock är detta också något man kan helt ignorera om man nu inte spelar på allt för höga svårighetsgrader.

Spelet är också mycket mer strömlinjeformat och användarvänligt. Små enkla gränssnittsgrejer gör att det nu är mycket enklare att hålla koll på sina personas och sina fiender. Det märks inte minst i stridssystemet som nu är bättre och mer varierat än i något tidigare Persona-spel. Persona 5 fortsätter med spelseriens turordningsbaserade stridssystem som ger en möjlighet att i lugn och ro tänka över vad man ska göra härnäst. Man har även flera möjligheter att koppla ihop flera attacker vilket kan leda till förödande kombinationer för fienderna. Dock har fienderna samma möjligheter så det gäller att vara på sin vakt. Persona 5 tar också tillbaka andra grejer från tidigare spel i serien. Nu har man möjlighet att förhandla med fienderna igen och övertyga dem att ansluta sig till en, eller ge en pengar eller något föremål.

Man strider med hjälp av vapen som man kan hitta eller köpa, men för det mesta använder man Personas. Dessa är demoner som kan göra olika magiskador som eld, vind, is och en hel del till. De olika karaktärerna som man släpar med sig in i striderna har var sin Persona som då lär sig nya förmågor under spelets gång. Karaktären som man själv spelar har förmågan att kontrollera flera Personas så att man kan byta ut dem beroende på vad man behöver för striden. Det finns hundratals olika Personas och dessa kan man få genom att övertala dem i strider eller genom att sammanföra två Personas som man har.



Spelet är långt, runt 100 timmar måste man lägga ner om man ska ta sig genom hela. Sedan finns det möjlighet att spela i ett New Game +-läge vilket ger en möjligheten att samla på sig ännu fler förmågor. Spelets sista timmar kan stridsmässigt vara lite tunga med utdragna strider, men när man kommit så långt har man redan investerat 90 timmar i spelet och då kände i alla fall jag att jag kunde hålla ut de sista tio. Under de ungefär 100 timmarna som spelet tar att klara får man dock räkna med att det är väldigt mycket text som man får läsa. Då handlingen och interaktionerna mellan karaktärerna är så pass bra är det oftast en fröjd att läsa, men är man inte så mycket för det här med mycket snack i sina spel så får man ju tänka på att det är väldigt mycket sådant i Persona 5. Karaktärerna är intressanta och mot slutet av spelet så känner verkligen att man känner dem alla mycket väl.

När det gäller sådana här spel så brukar jag ju alltid föredra att spela dem med de japanska rösterna, samt med engelsk text. Men då gratistillägget som ger spelet japanskt tal inte var tillgängligt när vi fick spelet var det bara för mig att köra med de engelska rösterna. Men de visade sig vara riktigt bra och rösterna blev snabbt en del av karaktärernas identitet och när väl uppdateringen kom så ville jag inte byta till de japanska rösterna.

Jag har redan nämnt det men det är värt att nämna igen, Shoji Meguros musik i spelet är riktigt jäkla bra. Det har massor av svängiga låtar som i kombination med den grafiska stilen ger stimulans för flera sinnen på en gång. Fann mig själv vid flera tillfällen omedvetet headboppa till musiken samtidigt som jag fann mig själv ha ett leende på läpparna när saker och ting hände i spelet. Nedan kan man till exempel lyssna på musiken för när man är inne i någon av spelets strider.



Summan av kardemumman är alltså att detta är det bästa japanska rollspelet på mycket länge och det sätter en ny hög nivå för genren. Men har man inget som helst intresse av genren så kommer nog inte Persona 5 övertyga en till att få det.

Läs mer