LIVE Nu Goodwood SpeedWeek
m
Artiklar i kategorin Film & TV / Recension

Jag har sett Spider-Man: Far From Home
Och älskade den!

Jag är, för att vara Feber-skribent, alldeles för dåligt insatt i Marvel-universumet. Helt ärligt så tycker jag oftast att det är rätt tröttsamt och inte alls så intressant, de timslånga fightingscenerna är inget för mig. Men igår åkte jag och såg nya Spindelmannen-rullen och blev överraskad. Glatt överraskad! Spider-Man: Far From Home lyckas med konststycket att ta lika delar tonårskärleksrulle och superhjälterulle och göra något bra av det. Två saker som var för sig kan bli supertramsiga blir faktiskt bra tillsammans. Det börjar med att Peter Parker (riktigt skönt spelad av Tom Holland) ska åka på klassresa till Europa. Han vill inte göra mycket annat än att bara få vara en vanlig tonåring och fundera på hur han ska få upp MJs ögon för honom. Men som ni kanske anar blir det inte riktigt så. Istället blir det till att ta sitt ansvar som Spindelmannen och hjälpa Nick Fury (Samuel L. Jackson) och Maria Hill (Cobie Smulders) med Europas vackraste städer som kulisser. Samuel levererar precis som vanligt en trygg och skön insats trots att man vet att han gör den här typen mest för pengarna, men Cobie imponerar verkligen inte på mig. Det känns knappt som att hon ville göra filmen alls vilket är tråkigt, hennes karaktär skulle kunnat varit supercool trots att det är en lite mindre sidokaraktär. Jag vill inte spoila handlingen men Jake Gyllenhaal som Quentin Beck/Mysterio spelar så klart en stor roll och Jake levererar i den lite udda rollen. Jag tycker filmen lyckas ta en vanlig superhjälterulle och korta ner den till en timme och sedan lägga en annan superhjälterulla på det. Två i en typ. Kanske därför som jag verkligen gillade denna eftersom den inte är en halvdan story som är 2,20 lång där 1,50 är utdragna actionscener. Visst finns det mycket action även i den här rullen, men det är rätt snabbt avklarat, man slåss helt enkelt av en anledning och så är det klart med det när någon har fått in en bra träff. Sedan får historien fortsätta. Jag tycker som ni kanske förstått att Spider-Man: Far From Home är klart sevärd och min bästa superhjälteupplevelse på länge! Tumnagel
35.6°
+
Roger Åberg
0

Svaga recensioner av nya Lejonkungen
Snygg men inte så mycket mer...

Lejonkungen i ny, verklig version har nått kritikerna och de verkar inte supernöjda. Tekniskt ska den vara riktigt bra gjord, så bra att den ligger i "uncanny valley" och alltså blir rätt kuslig och inte så skön. En recensent klassar den som en musikal som försöker vara en naturfilm på tv. Just nu är status att filmen har 60% på Rotten Tomato och 57 på Metacritic. Som referens fick The Lion King 1 1/2 76 procent på Rotten Tomatoes. Det finns en del roliga citat på recensenter på länken nedan. Tumnagel
35.7°
+
Roger Åberg
0

Transformers norpar flest Razzie-nomineringar i år
Emoji Movie, Transformers och Fifty Shades är årets "favoriter"

2017 var ett rätt stabilt filmår med många bra filmer. Men för att uppskatta ljus behöver man även lite mörker och givetvis erbjöd 2017 ett gäng riktigt risiga filmer. Årets upplaga av Razzies är runt hörnet och gänget har levererat sina nomineringar i diverse kategorier. Flest nomineringar har Transformers: The Last Knight som tävlar i nio kategorier. Bland annat Worst Picture, Worst Screenplay, Worst Actor samt dubbla nomineringar i Worst Supporting Actor för både Josh Duhamels och Anthony Hopkins insatser. Transformers är tätt följd av Fifty Shades Darker med åtta nomineringar och därefter har vi Emoji Movie som nominerats i tre kategorier. Razzies kommer hållas 3 mars, vilket är dagen innan Oscarsgalan. Tumnagel
38.8°
+
André Stray
0

Simma lugnt, Larry får en tionde säsong
Tjoho!

Nionde säsongen av HBO-serien Simma lugnt, Larry, eller Curb Your Enthusiasm som den heter på engelska, avslutades förra veckan och nu har HBO bestämt sig för att serien ska få fortsätta. Produktionen av nästa säsong kommer dra igång i vår, vilket betyder att tionde säsongen kommer ha premiär tidigast i höst. Ovan ser ni en trailer för nionde säsongen av Curb Your Enthusiasm. Tumnagel
39.7°
+
André Stray
0

IGN recenserar Thor: Ragnarök
Bara en vecka kvar nu!

Nu är det bara en vecka kvar tills den nya Marvel-filmen Thor: Ragnarök har premiär här i Sverige. Kritiker världen över verkar digga filmen stenhårt och den påstås vara en av de roligare filmerna från Marvel Studios. Ovan kan man kolla in en videorecension för filmen från IGN och via länken nedan kan man hitta fler recensioner för filmen. Tumnagel
37.1°
+
Frode Wikesjö
0

IGN recenserar Wonder Woman
Och ScreenJunkies gör detsamma

På fredag har äntligen Mirakelkvinnan-filmen Wonder Woman premiär och om man ska tro på de första recensionerna för filmen så är detta en av de bättre DC Comics-filmatiseringarna. Ovan kan man se vad IGN tycker om filmen och nedan kan man höra en längre diskussion kring filmen från ScreenJunkies. Tumnagel
37.9°
+
Frode Wikesjö
0

Neil deGrasse Tyson snackar om sommarens filmer
Det går fortfarande inte att höra ljud i rymden

The Late Show har tagit sig ett snack med den världskände astrofysikern Neil deGrasse Tyson och låtit honom "recensera" några av året storfilmer. deGrasse Tyson snackar bland annat om vad han tycker om Alien: Covenant, Guardians of the Galaxy Vol. 2 och Baywatch. Tumnagel
41.5°
+
Wille Wilhelmsson
0

IGN recenserar Fast & Furious 8
Snart smäller det

Nu på onsdag har den åttonde Fast and Furious-filmen biopremiär här i Sverige. Men om filmen är något att ha eller inte försöker folket från IGN svara på i videorecensionen ovan. Med Dom och Letty på smekmånad, Brian och Mia förtidspensionerade och det övriga gänget på fri fot har alla i gruppen skaffat något som liknar vanliga liv. Men när en mystisk kvinna lockar in Dom på brottets bana, och dessutom får honom förråda de som står honom närmast, ställs de åter inför utmaningar som kommer att testa deras gränser till det yttersta. I filmen kommer gänget åka sina på Kubas stränder, centrala New York och i det arktiska klimatet vid Barents hav. Detta blir den första Fast-filmen sedan The Fast and the Furious: Tokyo Drift utan Paul Walker. Länkar till fler recensioner för filmen kan hittas via länken nedan. Tumnagel
30.2°
+
Frode Wikesjö
0

Recension Vi har sett Passengers
Romantik i rymden

Morten Tyldums film Passengers handlar om när 5.000 nybyggare ska förflytta sig från jorden till sin nya hemplanet för att bosätta sig där. Resan dit tar över 100 år och därför hålls passagerarna och besättningen nedsövda tills de börjar närmar sig planeten. Efter att det gigantiska rymdskeppet träffats av en asteroid så ballar en av skeppets sovkapslar ur och en av resenärerna väcks upp ur sin sömn. Det handlar om mekanikern Jim Preston (Chris Pratt) och när han inser att det återstår 90 år av resan till sin nya hemplanet får han givetvis panik och gör sitt bästa för att återgå till din djupsömn. När detta misslyckas så börjar han, givetvis, att tänka på tjejer. Han fattar tycke för den sovande författarinnan Aurora Lane (Jennifer Lawrence) som han efter en viss betänketid väcker upp och därmed dömer henne till samma öde som sig själv. Sen följer lite kärlek, kaos och kärlek på det. Med Passengers har filmskaparna antagligen försökt skapa en slags Titanic i rymden men man når inte riktigt ända fram. Dels för att det inte känns trovärdigt att världens mest moderna rymdskepp skulle sakna utrustning för att söva ner de båda passagerna igen, dels för att Christoper Pratt inte är Leonardo DiCaprio. Gillar man scifi och ska på dejt kan nog Passengers funka rätt bra. Annars kan man nog vänta ett tag med att se den. Passengers har premiär idag onsdag 21 december. Nedan hittar ni trailern. Tumnagel
39.0°
+
Wille Wilhelmsson
0

Vi har sett TMNT: Out of the Shadows
Hade verkligen inte skadat med mer Krang

När eftertexterna började rulla på Michael Bay-regisseradeproducerade Teenage Mutant Ninja Turtles från 2014 kändes det som att Bay hade tagit död på ytterligare en älskad barndomserie, så jag kan inte påstå att förhoppningarna för uppföljaren var speciellt höga. Fördelen med låga förväntningar är dock att man kan bli glatt överraskad. Och så var det lite med Teenage Mutant Ninja Turtles: Out of the Shadows. Hur som helst. Out of the Shadows handlar om ninjasköldpaddorna Leonardo, Raphael, Donatello och Michelangelo som måste arbeta tillsammans för att än en gång rädda New York, och i sin tur världen, från att förstöras. Shredder återvänder och jobbar med vetenskapsmannen Baxter Stockman (Tyler Perry) för att bygga en maskin som kan öppna portaler mellan dimensioner och stöter på så vis ihop den nya storskurken Krang. Några nya tillskott till filmen är radarparet Bebop och Rocksteady som lättar upp stämningen. Vi får även möta Casey Jones som spelas av Stephen Amell från bland annat Arrow och sen har vi förstås Megan Fox som April Ox27Neil. Stephen gör ett bra jobb som Casey, vilket inte är helt oväntat då han endast behöver köra sitt Arrow-race fast med lite leende, och Stephen "Sheamus" Farrelly och Gary Anthony Williams som spelar Rocksteady och Bebop gör ett bra jobb att ta karaktärerna från 80-talsserien till vita duken. Något som jag hade problem med första filmen var de överdrivna actionscenerna som bara Michael Bay kan göra. Regissören av Out of the Shadows, Dave Green, har dragit tillbaka på krutet en aning och har lite lite mer sparsmakade actionscener. Filmen innehåller fortfarande en hel del episka ögonblick, men till skillnad från föregångaren så känns dessa scener mer relevanta till själva historien. Något som produktionen har hintat om en hel del i trailers och teasers är Krangs medverkan i filmen, vilket var något som fick mig att bli lite pepp i alla fall. Tidigare har Krang varit en av sköldpaddornas största fiende och, utan att spoila allt för mycket, så spenderar Krang inte många minuter i rutan, vilket är lite utav en besvikelse. Jag tycker att de hade kunnat skippat en hel sektion av filmen där Turtle-gänget reser iväg och i stället fokuserat på just Krang, som knappt fick någon ordentlig introduktion. Out of the Shadows når fortfarande i inte upp till den episka tecknade serien, men det verkar i alla fall som att den nya filmserien är på väg åt rätt riktning. Out of the Shadows öppnar upp för fler uppföljare och det känns som att det finns hopp som förhoppningsvis innehåller mer Krang. Är du bakis och behöver något relativt hjärndött och actionspäckat med lite broderlig feelgood-inslag så fyller nya Turtles-rullen rollen väl som bakisrulle. Teenage Mutant Ninja Turtles: Out of the Shadows har premiär 3 juni. Tumnagel
37.9°
+
André Stray
0

Warcraftfilmen är främst sevärd för de som nördat spelen
Och det är därför jag verkligen gillade den

I går hade Warcraft: The Beginning Sverigepremiär. Med andra ord har säkert många av er redan sett den. Men jag tänkte ändå dela med mig av mina tankar och känslor i en spoilerfri text. För det är ganska intressant det här, med att filmen än så länge fått extremt dåliga betyg. Jag hade egentligen inga stora förväntningar när jag tillsammans med två andra Warcraft-nördar gick till biografen igår. De dåliga betygen fick mig att gå in i den välfyllda salongen med skepsis. Jag visste dock att jag i alla fall hade över två timmars skön grafikfest att se fram emot oavsett om innehållet skulle hålla måttet. När jag efter filmen gick därifrån var det dock med ett leende på läpparna. Mina fortsatta intryck kan ni läsa efter hoppet. Tumnagel
59.3°
+
Emmy Zettergren
0

Jag möter skådespelarna i Preacher
Vi kan vänta oss en blodig och övernaturlig serie med mörk humor

Preacher är en serie som publicerades av Vertigo under 90-talet, skriven av Garth Ennis och illustrerad av Steve Dillon. Serien handlar om Jesse, Tulip och Cassidy som är en oslagbar trio. Jesse är en präst som är besatt av varelsen Genesis som ger honom övernaturliga krafter, Cassidy är en jagad irländsk vampyr som är unik i sin svarta humor och sarkasm och Tulip är Jesses något trasiga flickvän och sidekick under perioden när Jesse sysslade med brott och dumheter. De tre plus en helt drös med andra karaktärer fyller 66 nummer av Preacher. Efter hoppet kan ni läsa om mitt möte med några av skådespelarna i serien. Tumnagel
25.0°
+
Fenjima Manrique
0

Därför borde man inte se nya Ghostbusters
Håller ni med?

Ghostbusters är en galet älskad film och nu ska den släppas igen. Eller ska den? Är det en reboot? Eller en remake? Nja. James från Cinemassacre ger sig på den nya versionen, eller vad det nu är, av filmen och berättar här varför han inte ens kommer att se Ghostbusters a la 2016. Tumnagel
45.0°
+
Roger Åberg
0

The Onion recenserar Captain America: Civil War
Som bara de kan

The Onions filmrecensent Peter K. Rosenthal ger sig här på senaste rullen med den amerikanska kaptenen och han är inte nådig mot det faktum att det inte riktigt har gjorts tillräckligt med filmer om karaktärerna i filmen. Tumnagel
39.6°
+
Roger Åberg
0

Vi har sett Hateful Eight
Tarantinos svar på Cluedo

Ja. Vad ska man säga. Med Hateful Eight visar Tarantino ännu en gång att han kan göra spänningsfyllda filmer. Filmen blandar mysterium som Agatha Christie skulle vara stolt över med en salig mängd brutalt våld som bara Tarantino kan leverera. Hateful Eight utspelar sig i ett vintervitt Wyoming några år efter amerikanska inbördeskriget och vi möter prisjägaren John "The Hangman" Ruth (Kurt Russell) som måste ta sin fånge Daisy Domergue (Jennifer Jason Leigh) till staden Red Rock för att få de 10 000 dollar som ligger på hennes huvud. Resan läggs bokstavligen på is på grund av en snöstorm av episk magnitud och John, Daisy tillsammans med majoren Marquis Warren (Samuel L Jackson) och Red Rocks nya sheriff Chris Mannix (Walton Goggins) måste spendera några nätter i övernattningsstället Maggies Haberdashery för vänta ut stormen. Väl på plats möts gänget av fyra andra karaktärer, men allting verkar inte som det ska och illa kvickt blir det dålig stämning då det inte verkar som att alla i stugan har rent mjöl i påsen. Som vanligt när det kommer till Tarantinos rullar så briljerar dialogerna och han har gett samtliga spelare en hel del utrymme för att berätta sina historier och växa, eller krympa, i publikens ögon. Och som vanligt Tarantino kastat in en hel del våldsamma scener och innan filmens eftertexter börjar rulla så har en hel del fejkblod spridit sig över hela stugan. Utöver dialogerna så får vi se en hel del fina miljöer som blir ännu mer episka när de visas på den vita duken med 70mm-projektor. Sedan tillför verkligen Ennio Morricones musik, som för övrigt återvänt till westerngenren efter några decenniers vilan och lyckas tonsätta filmen till nära perfektion. Om jag ska vara helt ärlig så var jag aningen skeptisk till Hateful Eight. Av det jag hade sett tidigare så trodde jag inte att det skulle bli en toppenrulle. Det handlade ju om sju bittra snubbar och en brud som skulle spendera en tid i en stuga, liksom, och det kändes som att Tarantino redan gjort en-rums-grejen med Reservoir Dogs. Som tur hade jag helt fel och Tarantino lyckades verkligen leverera en rulle med full av spänning, action och intriger, trots att filmen praktiskt taget utspelar sig i ett skjul. Det finns många anledningar att se Hateful Eight. Gillar du Tarantino, westernrullar, Ennio Morricons musik eller välskriven dialog så borde du verkligen ta en titt på filmen. Oavsett om du kör 70mm-versionen eller den digitala varianten så kommer du inte bli besviken. 70mm-versionen av Hateful Eight har premiär 1 januari i Stockholm och den digitala versionen har premiär 13 januari. 70mm-versionen är drygt 20 minuter längre än den digitala versionen, men är mest fina vyer och miljöbilder som lagts till. Tumnagel
54.7°
+
André Stray
0

Trailer Sesame Street
Drar igång på HBO i januari

HBO har köpt rättigheterna till den klassiska dockserien Sesame Street och här är den första trailern inför den kommande säsongen. Första säsongen har premiär på amerikanska HBO den 16:e januari men huruvida den även kommer att bli tillgänglig på svenska HBO då finns det än så länge inga uppgifter om. Tumnagel
36.6°
+
Wille Wilhelmsson
0

Recension Vi har tittat på Spectre
Knyter samman säcken

Spectre är den fjärde filmen Bond-filmen där vi får se Daniel Craig spela Mi6-spionen James Bond och det är andra gången regissören Sam Mendes håller i rodret och duon verkar med Spectre hittat en bra balans mellan semi-seriositet och klassisk Bond-action. Jämfört med andra Bond-rullar kändes föregångaren Skyfall mer som en dramarulle, men Spectre tar tillbaka filmserien på en mer charmig och välkomnande nivå. På gott och ont. Hur som helst så börjar filmen med att James befinner sig i Mexiko för att leta rätt på en torped, men uppdraget går åt fanders och Bonds visit i Mexiko avslutas med en actionspäckad fight som gjorde att mina händer blev mer fuktiga än vad jag är villig att erkänna. Därefter höll sig spänningen på en riktig hög nivå under James Bonds jakt som tar honom på en resa runt om i världen för att hitta ledaren för mytomspunna gruppen Spectre, som spelas av Christoph Waltz och som för övrigt gör ett otroligt bra jobb som Bondskurk. Någon som också skiner är Q, Ben Whishaw, som verkar anammat rollen som någon sorts comic relief vilket är ett rejält lyft från hans tidigare rätt torra prestation. Medan Bond jagar Spectre pågår en politisk kris på hemmaplan då MI6 åkt på en hel del bekymmer i samband med händelserna i Skyfall och 00-programmet är på väg att stängas ner och ersättas av ett nytt massövervakningsprogram under ledning av Max Denbigh, som spelas av Andrew Scott. Samtidigt om dessa två stories knyts samman så kopplas de tidigare Daniel Craig-berikade Bond-filmerna in och Spectre lyckas knyta samman säcken för hela filmserien och gör att jag känner mig rätt tillfredsställd på Craig-fronten och är helt okej med att detta kanske är hans sista Bondrulle. Hur som helst så känner jag att Spectre är helt klart värd att se. Trots att Spectre inte är lika tung som Skyfall så levererar filmen en riktigt bra story med en bra Bond-skurk, en Bond-brud som sparkar rumpa, David Bautista som får spela en mänsklig version av Drax The Destroyer och en hel del svindyra bilar som som förstörs. Plus en hel del charm och humor. Precis som en bra Bond-rulle anno 2015 ska vara. Spectre har premiär 30 oktober. Tumnagel
47.9°
+
André Stray
0

Vi har sett The Martian
Och den bör ses omgående av typ alla

Igår kväll fick jag ta en titt på Ridley Scotts nya rulle The Martian där vi får se Mark Watney (Matt Damon) bli strandsatt på Mars. Filmen är baserad på boken Ensam på Mars som är skriven av Andy Weir och jag kan redan nu säga att jag inte har läst boken och kan inte göra några flådiga jämförelser mellan filmatiseringen och originalverket. Hur som helst. Utan att spoila allt för mycket så blir Mark Watney strandsatt på Mars på grund av anledningar och måste använda sina färdigheter för att överleva på de karga planeten och att till ta sig hem till jorden igen. Parallelt med Watneys överlevnadsarbete får vi följa ett gäng vetenskapsmän på NASA, som spelas av bland annat Jeff Daniels, Kristen Wiig, Chiwetel Ejiofor och Sean Bean (Spoiler: Seans karaktär dör inte), som jobbar på hemmaplan för att komma på ett sätt att få hem Watley. För att göra en rätt shitty jämförelse så är det som Cast Away fast på Mars. Med vetenskap. Sammanfattningsvis så tycker jag att filmen var riktigt bra och välkomponerad. Ridley Scotts tidigare rullar har till viss del varit väldigt, och ibland överdrivet, grandiosa, men nu när det praktiskt taget bara är Mark Watney som är i fokus blir det en betydligt mer personlig resa där vi får följa hans tankar som förmedlas i Youtube-liknande moment. Något som jag verkligen gillade var att filmen var otroligt underhållande och lättsam som en blockbuster-rulle ska vara samtidigt som man får en rejäl dos av vetenskap som inte är "fördummad", vilket är en riktigt trevlig kombination. Om ni funderar på att se The Martian: Gör det. Ni kommer inte att ångra er. För er som inte har tänkt att gå och se The Martian: Gör det ändå. Ni kommer inte att ångra er. Tumnagel
78.0°
+
André Stray
0

Recension Vi har sett Black Mass
Johnny Depp är tillbaka

Jag höll verkligen tummarna för Johnny Depp i dag när jag såg Black Mass. Han har inte varit speciellt bra på att välja rätt filmer på sistone med Dark Shadows, The Lone Ranger, Transcendence och Into the Woods i bagaget för att nämna några. Jag hoppades innerligt att han valt rätt den här gången och får sin chans att visa talangen som vi har sett tidigare i hans karriär. Jag blev inte besviken. Johnny Depp skiner som en stjärna i Black Mass, det var många gånger jag glömde bort att det var han i huvudrollen och jag såg bara den irländska maffiabossen Whitey Bulger. Även om Depps ljusblåa ögon ibland såg lite väl konstgjorda ut då pupillen var exakt lika stor under hela filmen. Black Mass handlar om en irländsk maffiaboss och hans samarbete med FBI som gjorde honom från en smågangster till storbossen över Bostons kriminella. Jag vill inte berätta för mycket om handlingen i sig men jag kan säga att Whitey Bulger helt klart är en av de värsta psykopaterna som jag har sett porträtteras i en maffiafilm. Det fanns några scener där jag som tittare kände ett enorm obehag över Whitey som person. Mycket tack vare Johnny Depps presterande, men också över vissa handlingar som tar plats i filmen. Filmen Maffiabröder var den senaste maffiafilmen som jag kan minnas att jag gillade lika mycket som Black Mass. Även om Black Mass är mycket hemskare, blodigare och våldsammare. Jag tycker att alla borde gå och se den här filmen, den är mörk och hemsk men otroligt bra. Skönt att se Johnny Depp visa vart skåpet ska stå efter att ha varit pirat, hattmakare och vampyr på senaste. Tumnagel
55.4°
+
Fenjima Manrique
0

Vi har sett Everest
En otroligt vacker film

Everest kan vara en av de vackraste filmerna jag har sett rent visuellt. Det säger jag inte bara för att svenska specialeffekt-företaget Important Looking Pirates ligger bakom några av effekterna, även om svensk talang sakta men säkert håller på att erövra Hollywood bakom kameran också. Det finns något så verklighetstroget med Everest att jag efter ett tag kände mig kall och satt ihopkrupen i biostolen med jackan över mig som ett täcke. Everest är baserad på verkliga händelser och handlar om ett gäng människor som har betalat företag för att ta dem till toppen av Mount Everest. Det pratas hela tiden om hur farlig bestigningen av berget är men det framgår inte riktigt varför de tar sådana risker. Jag hade svårt att förstå vissa val och ibland kände jag mig nästan provocerad över hur de riskerade sina liv bara för att nå toppen på ett berg, speciellt när de har barn och respektive som väntade på dem hemma. Som tittare får vi inte lära känna karaktärerna speciellt bra eftersom de är så många. När det sedan börjar bli riktigt jobbigt uppe bland snötopparna så kände jag mig inte speciellt engagerad i deras öden. Däremot är filmen oerhört vacker, den är känslosam och verklighetstrogen. Att se den i 3D var otroligt mäktigt och många gånger kom jag på mig själv att rygga tillbaka när klättrarna stod vid bergskanten. Även om jag inte förstod mig på själva grunden till filmen så betyder det inte att den var dålig, bara att det kanske inte var en film för mig. Jag skulle dock kunna se om den bara för att få se de fina vyerna och för att påminnas om att när moder natur blir arg, då blir hon vansinnig. Everest har premiär 25:e september i Sverige. I huvudrollen ser vi Jason Clarke och birollerna ser vi bland annat Jake Gyllenhaal och Keira Knightly. Tumnagel
52.4°
+
Fenjima Manrique
0

Vi har sett Straight Outta Compton
En stark berättelse om legenderna bakom NWA

Straight Outta Compton handlar om hur gruppen NWA bildades under 80-talet. Medlemmarna Dr Dre, Eazy E och Ice Cube kom att bli några av de största inom hip-hoppkulturen och banade väg för en hel drös med legendariska artister. När jag var i tonåren under 90-talet hade jag en period då jag gick i stora byxor, min mammas gigantiska flanellskjorta och på fötterna hade jag ett par svarta Buffalo-skor. Håret var inflätad i rastaflätor till midjan och ansiktet var totalt täckt med alldeles för mycket brunkräm. Man kan säga att jag hade lite utav en identitetskris då. Fullkomligt inspirerad av Dr Dre, Snoop Dogg och Ice Cube satt vi ett helt gäng på fritidsgården och såg tuffa ut. Inte hade vi en aning om vad låttexterna vi diggade till egentligen handlade om, vi visste inte heller kampen som hip-hoppen stod under i USA. Att se Straight outta compton i går tog mig till tonåren igen. Om jag alltid haft en viss respekt för legenderna i NWA så förstärktes den respekten till hundra procent när eftertexterna började rulla. Låttexterna handlade aldrig om att vara tuff och kriminell, de handlade om rätten att få göra sin röst hörd. Om att inte låta sig bli censurerad och om att kämpa för att bli lika behandlade av ett samhälle som tydligt diskriminerade mörkhyade. Allt handlar om respekt i Straight Outta Compton. Under filmens gång bjöds jag på en otroligt gripande berättelse, briljant skådespeleri och tunga ämnen som än i dag är aktuella. Det var uppfriskande att se något så rått och ärligt och även om jag inte kan relatera fullt ut till hipp-hoppen i dag så uppskattade jag den här filmen i massor. Den kommer att hänga kvar med mig ett bra tag. Tumnagel
60.3°
+
Fenjima Manrique
0

Vi har sett Hitman: Agent 47
En film som går emot spelserien på ett bra sätt

Jag har inför filmen Hitman: Agent 47 förberett mig så bra som det bara går. Jag lyckades bland annat få igång spelet Hitman: Blood Money efter att ha råkat på det kända PAL:60-problemet och hann spela igenom ungefär halva det innan pressvisningen i morse. Jag såg också den första Hitman-filmen som gjordes 2007 med Timothy Olyphant i huvudrollen. Handlingen i den nya filmen kretsar kring The Syndicate som jättegärna vill göra en armé av specialagenter. Problemet är att de inte vet hur de ska gå till väga. Därför måste de antingen få tag i en agent eller någon som var med när agenten genmanipulerades. Och där börjar jakten. Tumnagel
45.7°
+
Fenjima Manrique
0

Recension Vi har sett Love & Mercy
Underbar film om Brian Wilsons hemska liv

Det finns bra filmer som underhåller oss för stunden. När vi lämnar biosalongen försvinner den goda känslan och det verkliga livet väntar på oss utanför som ett litet barn med ett gigantiskt bekräftelsebehov. Sedan finns det filmer som griper tag i våra sinnen och hjärtan. Filmer som lämnar ett avtryck och sätter sig i våra huvuden som en trallande poplåt som vi inte kan sluta nynna på. Love & Mercy är en sådan film som hänger kvar. I två timmar få vi följa två versioner av Brian Wilson, en av bandmedlemmarna i 60-tals bandet The Beach Boys. Brian sjöng, komponerade och producerade bandets album och ses idag som ett musikaliskt geni. Det är inte problemfritt att ha det som krävs för att bli kallad geni. Många människor med talang bär på sina egna inre demoner. Brian var inte olik andra genier och under tiden som The Beach Boys slog igenom hade han det tufft med röster i huvudet som han försökte kväva med droger. I en del av filmen får vi följa Brian som ung (spelad av Paul Dano) mitt i den turbulensen när han på egen hand producerade albumet Pet Sounds. Samtidigt får se en vuxen version av Brian (spelad av John Cusack) under 80-talet när han träffar en kvinna vid namn Melinda. En kvinna som sakta men säkert får upp ögonen för vad som egentligen händer i Brians liv. Det visar sig att något inte står rätt till. När jag var tonåring hade jag en period där jag enbart lyssnade på musik från 50 och 60-talet. Jag valde bort The Beach Boys eftersom deras musik var alldeles för glatt och bekymmersfritt och på gränsen till falskt kände jag då. Efter att ha sett Love & Mercy hör jag något helt annat i deras glada trudilutter. Det ligger en enorm och genomarbetad process i bland annat albumet Pet Sounds som jag aldrig lagt märke till, trots att det är ett album som jag lyssnat en del på under åren. Även om ni inte är fans av den här typen av musik så gå och se Love & Mercy för att det är en bra film om en makaber människa. Har ni föräldrar eller känner ni någon som var ung under 60-talet så ta med personen ifråga. Det är en otroligt bra film som lämnar djupa spår. Tumnagel
46.4°
+
Fenjima Manrique
0

Recension Vi har sett Pixels
Se upp för Pacman!

Det har gått flera timmar sedan jag lämnade biografen med en hemsk och bitter eftersmak av Pixels. Adam Sandler är inte känd för att producera kvalitetsfilmer men nu har han nått botten. Även om jag har gillat flera av hans filmer som Big Daddy och Click så är Pixels bortom räddning. Spelbranschen växer i rekordfart. Spelkonsoler börjar bli något som finns i alla hem och ännu större lär det bli. Självklart vill Hollywood få sig en bit av kakan och gräva i spelarnas plånböcker. Med Pixels blir vi lockade in till biosalongen i hopp om att få se en film för spelarna. En film med älskvärda spelkaraktärer som Pacman och Donkey Kong. Sedan efter att vi har betalat för vår biljett och gett Adam Sandler våra pengar så levererar han skit. Han framställer spelare som förlorare. Han klarar inte ens av att hålla sig till fakta och blandar karaktärer från flera spel och epoker, fast det ska handla om att utomjordingar får se videoband från världsmästerskapen i arkadspel från 1982 och tror att det är en krigsförklaring. De skickar då kända spelkaraktärer till jorden och utmanar människorna att spela mot dem. Om människorna vinner flest omgångar så lämnar utomjordingarna jorden ifred, om de inte gör det så tar utomjordingarna över hela planeten. Det räcker inte med att bara proppa in spelkaraktärer i överflöd, vi vill ha något mer annars känner vi oss bara lurade. Pixels levererar bara människor som rör på sig, vad de säger eller gör är helt ointressant. Emellanåt slutar jag tänka på annat och tycker att 3D-effekterna är bra gjorda men rent allmänt önskade jag ett flertal gånger att jag var någon annanstans. Om ni ändå envisas med att se Pixels så se den för guds skull i 3D. Det är endast då ni får ut något värdigt ur den här sörjan till film. Tumnagel
39.5°
+
Fenjima Manrique
0

Vi har sett Fantastic Four
Förvänta er inte en actionkomedi

När det började att pratas om en reboot av Fantastic Four kändes det på ett sätt välbehövt då den första filmen från 2005 lämnade en rejäl bitter eftersmak efter sig. Förväntningarna var inte speciellt höga den här omgången. Speciellt inte när filmkritiker redan har börjat såga filmen i sina recensioner. Jag måste ändå medge att jag gillade Fantastic Four. Det är uppenbart att det här är första filmen i vad som kommer att bli en längre filmserie precis som andra filmer från Marveluniversumet. Som en första film får vi lära känna karaktärerna ordentligt. Deras bakgrund, vad som driver dem samt deras förhållanden till varandra. Det är en drama till en början och den saknar både humorn och den action som vi har blivit bortskämda med i andra filmer om superhjältar från Marvel. Nu blir vi presenterade sådant som ångest och hjälplöshet istället. Jag som vuxen gillar den här lite mer seriösa tonen. Däremot är jag nyfiken över vad alla 7-11 åringar kommer att tycka om den långsamma och allvarliga berättelsen då åldersgränsen är satt till 11 år. Bra att ha i åtanke om ni går och ser filmen med era barn och förväntar er något i stil med Ant-Man eller The Avengers. Jag gillade hur berättelsen byggdes upp och kändes på gränsen till realistisk trots att den innehöll en man som är gjord av sten, en kvinna som kan bli osynlig, en man som blir till en eldkula samt en man som ser ut att vara gjord av gummi . Även skurken Doom hade en sorglig och bitter realism över sig. Som en första film satte Fantastic Four en rejäl grund att bygga vidare på. Karaktärerna kändes betydligt bättre genomarbetade den här gången. Miles Teller gör ett bra jobb som Reed, Kate Mara känns perfekt som Sue, Michael B Jordan är lagom kaxig som Johnny och Jamie Bell har de rätta sorgsna ögonen för Ben Grimm. Jag rekommenderar Fantastic Four, förvänta er dock inte konstant action. För att slängas med i explosioner och snabba vändningar får ni se någon annan film. Är ni genuint intresserade av Marvels hjältar så ta er plats i biostolen. Tänk dock på att den här filmen kan vara grunden för en mer fartfylld uppföljare. Som en ensam film blir det lite för mycket uppbyggnad för att sedan avslutas i ett halvdant fyrverkeri men som en början på en filmserie så är den perfekt i mina ögon. Och som svar på frågan om hur Susan och Johnny är syskon så är det via adoption. För er som undrade. Tumnagel
45.3°
+
Fenjima Manrique
0

Vi har sett Mission: Impossible - Rogue Nation
Nu var det dags för spionaction igen

Vad behövs det för att koka ihop en actionfilm a la James Bond om man följer reglerna? Ingredienserna är följande: 1. En smart och nördig sidekick som sköter allt det tekniska och är stundvis komisk och rolig. 2. En obligatorisk mörkhyad person som oftast kallas ”the token black guy” i USA. 3. En vacker, mystisk och sexig femme fatale som är svår och självdestruktiv men lyckas alltid få hjälten knäsvag. 4. En hjälte som är stilig, vältränad, oftast vit, svag för skönhet, smart och tål ovanligt mycket stryk. 5. En skurk som är hänsynslös och alltid låter andra slåss åt honom medan han gömmer sig, det är oftast en man. 6. En chef som alltid vill följa reglerna men är lojal gentemot hjälten i slutändan. 7. Orealistisk action som aldrig gör tittaren besviken. Där har ni en typisk actionfilm med spiontema. Mission: Impossible - Rogue Nation har allt det ovannämnda och lite till. Det är action från början till slut med några få stopp där Tom Cruise faktiskt andas. Annars är mannen igång precis hela tiden, vilket är rätt imponerande då han är 53 år gammal. Har du vanan att se actionfilmer kommer du att känna igen varenda karaktär och förutse nästan varenda scen. Mission: Impossible - Rogue Nation bjuder inte på något nytt förutom Rebecca Ferguson. Rebecca som är svensk är helt klart det bästa med hela filmen. Hon glänser mer än alla actionscener tillsammans och Tom Cruise ser grå ut bredvid henne. Hon känns genuin i sin roll som spionen Ilsa även om det ibland blir lite krystat och orealistiskt. Hon försöker inte vara sexig eller vacker utan bara är det naturligt. Det är också lite kul att hon och Jens Hultén pratar svenska lite då och då, det var jag inte beredd på. En helt klart trevlig överraskning. Det är svårt att kritisera Mission: Impossible eftersom filmen innehåller alla ingredienser för att bli en härligt god actionsoppa. Du vet vad du får och du lämnar inte biosalongen besviken, jag hade däremot velat se något mer. Det är ändå den femte filmen i filmserien, något extra hade inte skadat. Mission: Impossible - Rogue Nation är verkligen det som vi svenskar gillar allra bäst, nämligen lagom. Inte dålig men inte heller det bästa som någonsin gjorts inom genren. Helt klart godkänd. Tumnagel
44.5°
+
Fenjima Manrique
0

Recension Vi har sett Ant-Man
Är Marvels minsta hjälte värd att se?

Förra året började Marvel utforska sina med obskyra serietidningskaraktärer och lanserade filmen Guardians of the Galaxy och visade praktiskt taget att de kan göra en bra film av praktiskt taget vad som helst. Det blev dock lite osäkert om Marvel skulle kunna göra en lika bra introduktion av Ant-Man som med Guardians-gänget, och när Ant-Mans första regissör Edgar Wright hoppade av projektet började jag ana ugglor i mossen. Men när jag lämnade biosalongen i måndags så skämdes jag lite för att jag inte riktigt trodde på Ant-Man. Det var helt enkelt en tokbra rulle, med tokbra karaktärer och tokbra actionscener. Hur som helst. Ant-Man handlar om Scott Lang, spelad av Paul Rudd. En inbrottstjuv som nyligen kommit ut efter att ha suttit i fängelse i fem efter att ha brutit sig in på ett stort företag. Efter lite bekymmer med jobb får han via sina gamla kumpaner ett tips om ett hus som ska vara ett lätt mål. Huset i fråga ägs av Hank Pym, som tidigare var Ant-Man, och det enda Scott lyckas lägga vantarna på är just Ant-Man-dräkten. Utan att spoila för mycket så måste Scott äntra rollen som den nya Ant-Man under Hank Pyms ledning och försöka stoppa Hank Pyms gamla lärjeunge, Darren Cross, från att göra dumma saker. Jämfört med andra Marvel-rullar så är Ant-Man betydligt mindre. Även om världens hälsa står på spel, så känns ändå storyn mer personlig. Det handlar mer om Scott Langs utveckling och bekymmer än någonting annat. Med det sagt så känner jag att Ant-Man är ren och skär underhållning med mycket hjärta, humor och action. Det är utan tvekan en av de bättre filmerna som släppts i sommar. Ant-Man hade premiär igår helt ärligt så tycker jag att det inte finns någon anledning att inte se den. Kanske om ni hatar Paul Rudd, men det är ändå en rätt dålig anledning. Tumnagel
35.2°
+
André Stray
0

Recension Vi har sett Ted 2
Magnifik!

Ted 2 kommer inte att vinna Oscarstatyetter. Den kommer inte att vinna några Golden Globes eller andra priser. Det är inte ens sådan typ av film, det är inte en film som får speciellt bra recensioner men det är en film som kommer att älskas av alla som älskade första, som älskar konstig humor, som älskar klockrena skämt och som älskar Family Guy. Ibland blir den lite väl mycket, som det oftast kan bli med Seth Macfarlane i spakarna. Men oftast håller den en jämn ton. Det skämtas om marijuana, om sex, om kiss och bajs, om Kardashian och om Justin Bieber för att nämna några. Jag gick in i biosalongen med enorma tvivel då uppföljare sällan håller måttet men jag kan ärligt säga att Ted 2 är ett snäpp bättre än den första filmen. Den här gången handlar det mest om Ted och inte lika mycket om John. Vi får följa Ted i sin vardag när han försöker få saker och ting att gå ihop med sitt jobb och äktenskap samtidigt som han vill hjälpa sin bästa vän att gå vidare efter sitt misslyckade äktenskap. Mitt i det hela får han veta att han inte klassas som en person utan som en egendom. Ted och John besöker en advokat för att stämma staten och där börjar ett äventyr som tar oss rakt in i Seth Macfarlanes sjuka sinne. Det är en två timmars hyllning till Family Guy, vissa scener känns till och med direkt hämtade från serien fast utspelad i en mänsklig form istället för tecknad. Du vet om du är rätt person för den här filmen, om du tror att den är barnslig och stötande så har du helt rätt i det. Känner du att det troligtvis inte är din typ av film så se den inte. Du får vad du ser, två bästa kompisar som har noll gränser och kan ta det hur långt som helst. Jag skrattade högt under flera tillfällen och det enda negativa var att jag inte kunde spola tillbaka under vissa scener och se om dem om och om igen. Tumnagel
57.7°
+
Fenjima Manrique
0

Recension Vi har sett Magic Mike XXL
Pinsamt

Pinsamt. Det är det enda ordet jag kommer att tänka på när sluttexterna börjar rulla. Jag förstår inte varför första Magic Mike gjordes och det är ett ännu större frågetecken till varför det var nödvändigt att göra en uppföljare. Det enda jag kunde tänka på under hela filmen var hur olika vi behandlas som kvinnor och män när det gäller samma yrke. Medan striptease är något förnedrande bland kvinnor är det fullt respektabelt bland män. Under en scen säger en manlig strippa att han alltid kommer att jobba som strippa oavsett, för det är ett underbart sätt att träffa kvinnor på. Har ni någonsin hört en kvinnlig strippa säga att hon älskar sitt jobb för att det är ett underbart sätt att träffa män på? Tumnagel
19.8°
+
Fenjima Manrique
0

The Onion recenserar Jurassic World
Helt okej, men man förstår inte vad dinosaurierna säger

Den allvarliga och helt seriösa nyhetssajten The Onion recenserar Jurassic World och tycker att filmen är bra, men anser att regissören missade helt när det kommer till dinosauriernas dialog. Tumnagel
36.3°
+
André Stray
0