m
Artiklar i kategorin / Allmänt

Femte inlägget
Av Emma Danielsson

Här kommer mitt femte och sista blogginlägg som får bli någon slags övergripande utvärdering kring bytet till Microsofts ekosystem och vad jag tycker har fungerat bra och mindre bra. Vi börjar med det viktigaste, nämligen telefonen. Numera lever man ju ihop med mobiltelefonen så allra viktigast är att allt som rör den fungerar som det ska. Och det är en relativt liten del av tiden som går åt till att ringa och sms:a. Främst använder jag mobilen till att surfa och maila med och där måste jag säga att Nokia Lumia 1520 som telefon är bättre iPhone 5. Storleken underlättar naturligtvis men det finns även många bra funktioner som att man kan fästa precis vilka sidor, kontakter eller funktioner man vill på startskärmen. Det känns helt enkelt som en mer personligt utformad telefon. Tumnagel
36.4°
+
Emma Danielsson
0

Reflektioner efter en månad i Microsofts ekosystem
Av Georgios "Jojje" Karpathakis

Om jag ska försöka mig på konststycket att sammanfatta det här projektet, och hur det har varit att leva samt arbeta i Microsofts ekosystem de senaste 30 dagarna, med ett ord säger jag: berikande. På gott och ont. Precis som jag misstänkte innan prylarna kom har den senaste månadens allra största behållning varit Xbox One. Min taktik med att installera och lämna konsolen på kontoret, för att undvika sena nätter och lite sömn, har med facit i hand visat sig totalt fruktlös. Som fotbollsfantast är det svårt att låta bli och spela FIFA 14 vanliga dagar – när VM pågår i fotbollens hemland är det en omöjlighet. Och även om jag fortfarande kan bli ordentligt frustrerad av Xboxet:s laddningstider när man startar och vill komma igång med ett race eller en fajt känns det som petitesser. Jag gillar, fortfarande, skarpt online-utbudet och möjligheten att hyra både spel och film. Får man dessutom in en HBO-app, bland annat, i framtiden tror jag många kan se det som ett starkt alternativ som mediacenter i vardagsrummet. På andra plats, och den pryl jag haft näst störst behållning av senaste månaden, kommer Surface Pro 2. I början var det mycket som skrämde mig med bytet från Mac till PC. Att varje dag arbeta i, och med, en dator som även är en platta och erbjuder både app- samt klassisk skrivbordsmiljö. Att byta fullstort tangentbord mot ett mindre, avtagbart dito. Ersätta den välrenommerade och extremt känsliga styrplattan på Mac med en, av gemene man, inte lika omtyckt ”PC-styrplatta”. Med facit i hand har Surface Pro 2 verkligen imponerat på mig. Personligen gillar jag att man kan varva mellan app- och skrivbordsmiljö med ett knapptryck. Och hade Windows haft ett mer komplett samt utvecklat app-utbud hade jag nog till och med älskat den här konstellationen. Förklaringen är enkel, och något jag skrivit om förut: mycket av mitt arbete sker mobilt och då är en platta/dator som gör det möjligt att skifta mellan appar samt arbetsmappar & dokument i klassisk Windows-miljö otroligt välkommet. När det gäller tangentbordet som kommer med Surface Pro 2 är det som sagt något mindre än vad jag är van vid. Däremot tog det förmodligen inte mer än fem minuter innan man var inne i och behärskade det någorlunda (har fortfarande problem med vissa kortkommandon). Och när det gäller själva skrivandet på tangentbordet har jag inte mycket att klaga på, tvärtom känns det många gånger skönare & smidigare än på min Mac. Det jag däremot kan och vill klaga på är (fortfarande) styrplattan. Eftersom jag rätt tidigt upplevde den både som både svårhanterlig och okänslig blev lösningen att koppla in en extern mus. Min geniala lösning till trots störs jag fortfarande av styrplattan – trots att jag inte använder den. Förklaringen stavas det lilla tangentbordet. Eftersom det inte är ett, i mina ögon, normalstort tangentbord kommer jag med jämna mellanrum åt styrplattan när jag skriver. Något som leder till att jag råkar klicka mig in på ”hemsida x” och öppna ”program y” när jag skriver en rapport i ”program z”. Frustrerande samtidigt som jag kanske ska säga emot mig själv och erkänna att styrplattan nog är rätt känslig ändå. På tredje och sista plats i min egenkomponerade lista över behållningar från Microsoft kommer Nokia Lumia 1020. Och nej, det har egentligen inte med själva hårdvaran att göra. Som jag skrev förra veckan finns inte mycket att klaga på när det gäller själva telefonen, och framför allt inte kameran. Men utan ett mer komplett och utvecklat app-utbud, där de allra mest populära apparna i mina ögon vara färdigutvecklade & ”up n running” vid det här laget, blir det här produkten jag haft minst behållning av. Man kan tycka att det borde finnas så mycket mer och annat att recensera men sanningen är den att i min värld är telefonen en förlängd arm av min arbetsplats och då finns det varken tid, ork eller energi för bristfälliga appar som begränsar dig i rollen som exempelvis community manager. Summa summarum: känner mig som sagt berikad och lämnar det här projektet med en rad positiva samt mindre positiva erfarenheter, kunskaper och lärdomar. Tumnagel
37.0°
+
Georgios
0

#lumiapledge: resultatet
Av Michael Kazarnowicz

De fyra veckorna är till ända. Min uppsättning av hårdvara är återigen min Macbook Pro, min iPad och min Nexus 5 - och en Xbox One. Det var alltså bara Xbox One som för mig blev en bestående uppgradering från min originaluppsättning. Dock kan jag rekommendera Surface Pro 2 (eller snarare 3, som verkar ha betydligt bättre spec - jag har dock testat 2:an) till många personer. Men mer om det senare. Det är vid det här laget ingen hemlighet att Nokia Lumia 1520 inte alls lyckades charma mig. Härligt stor skärm, fantastisk kamera, bra batteritid och något bättre mottagning än andra telefoner är grymma features men med det torftiga app-utbudet där kvaliteten på de få befintliga apparna bara överraskar negativt gör att det känns som ett penthouse med champagne, kaviar och lyx i överflöd utan en enda vän på plats. Som signaturen paintitwhite påpekade i kommentarerna på min bloggpost ägnad åt Lumia 1520 så är finns det visserligen en målgrupp för denna telefon: personer med nedsatt syn som vill ha en halv-smart telefon. Alla andra, inklusive Windows Phone-entusiaster, bör kolla på en annan telefon. Däremot är det enkelt att komma på vem jag skulle rekommendera en Microsoft Surface Pro till: den som behöver en dator och är mest bekväm i Windows-miljö eller har ledsnat på OSX eller av någon annan anledning behöver välja Windows-miljö, och vill ha en lätt och smidig sak som kan användas både med och utan externt tangentbord. Att flytta över mitt liv till Surfacen var supersmidigt tack vare att jag redan hade det mesta av mitt liv i molnet (Gmail, Chrome, Dropbox, Evernote, Flickr) och att dessa har både appar och bra stöd i Windows. Det tog lite tid att greppa skillnaden mellan "Metroläge" och "Desktopläge", men när det väl fallit på plats försvann friktionen till att hoppa mellan lägena. Det enda som var av Windows Phone-kvalitet i upplevelsen var pekplattan på det Type Cover som kom med. Att skala ägg med skidhandskar är en bra liknelse. Det finns några saker jag verkligen saknar nu när jag är tillbaka på Macbook + iPad: - den smidiga pennan och hur bra den funkade med Fresh Paint - att ta en screenshot och direkt där kunna rita och göra förklaringar är grymt. Att skriva för hand funkar bra, även om det ibland blev fadäser som på bilden (jag försökte skriva "using the pen is interesting" vilket Surface tolkade som på bilden) - jag försökte faktiskt tappa på skärmen på min Macbook Pro för att interagera med programmen. Just det där med att både kunna använda mus och peta på skärmen är en skön och användarvänlig kombination - Formatet. Lättare att ta med sig än en Macbook Pro, plus att den har ett inbyggt stöd som gör att jag kan ställa upp den. Att även i tablet-läge kunna använda “hela datorn” är mycket smidigt. Två detaljer där Microsoft tänkt till är magnetkopplingen för laddaren (snubblar man på sladden dras den ur utan att dra ner datorn) och faktumet att strömadaptern har en USB-port så att man kan ladda en telefon direkt i den. Xbox One är en bra spelmaskin. Handkontrollen känns tajtare än den till Xbox 360, att styra enheten med röst får mig att önska att jag kunde styra mer av mitt hem med röstkommandon och att den sparar hela sessionen så att jag kan starta spelet precis där jag var efter ett uppehåll är superskönt. Den är tyst, och Kinect-enheten känner igen mitt ansikte med bra precision. Än så länge är utbudet av spel inte så stort, men det är jag säker på att det kommer att ändras. Möjligheten att kunna köra två appar samtidigt (split-screen) kommer bli än mer användbar när det kommer fler appar. Det är också just apparna och integrationen med andra enheter som saknas för att den ska bli en fullfjädrad multimedia-central. Smartglass, appen som lägger till fler funktioner till spel och låter mig kontrollera min Xbox One finns till såväl iOS som Android och Windows 8 - däremot lyckades jag aldrig hitta ett sätt att kolla på Game of Thrones på HBO Nordic via den utan tvingades gå tillbaka till Apple TV. Det är synd, för om jag kollar på till exempel HBO Nordic på min Surface så borde det finnas ett enkelt sätt att streama det till min Xbox One. Överlag måste jag ändå säga att jag är mer positivt inställd till Microsoft nu än tidigare. De jobbar hårt, och det syns i Xbox One och Surface Pro 2. Det de behöver bli bättre på är att döda sina egna darlings, eller rättare sagt: konkurrensutsätta dem. Det finns enormt mycket potential i många saker som Microsoft gör, men det känns som om varje grej med potential (Windows Phone till exempel) ovillkorligen kommer med ett eller flera projekt jag inte kan välja bort, och som dödar upplevelsen totalt (Internet Explorer). Ibland behöver man som förälder inse att man inte kan tvinga kompisarna till sina häftiga barn att leka med även ens tråkiga barn. Tack för en intressant och lärorik upplevelse Microsoft och Nokia! Tumnagel
38.3°
+
Michael Kazarnowicz
0

Jo, jag förstår att ni har undrat
Av Stefan Holm

Men nej, jag har inte lyckats vinna fotbolls-VM med något obskyrt lag på Xbox One än. Jag och kontrollen är inte helt och hållet kompisar ännu, men vi jobbar på vår relation. Och jo, det var mycket riktigt ett måndagsexemplar jag hade fått av Xbox, men det är utbytt nu, så det mesta är frid och fröjd. Utom att jag inte får in bollen i mål. Men det får jag inte när jag spelar fotboll på riktigt heller. Så man kan väl säga att FIFA 14 är ett högst verklighetstroget spel i det avseendet. Vad övrigt är så är jag riktigt bra kompis med min Surface Pro 2. Jag har ju haft en iPad förut och jag har kört med PC i alla år. Så de delarna funkar bra. Det enda är att det blir lite förvirring ibland. Jag vet inte alltid om jag ska peka på skärmen, använda styrplattan eller skriva på tangentbordet. Det blir lite som ett Kinderägg, det är för många önskningar på en gång. Men eftersom jag föredrog min laptop framför min iPad när det begav sig just för att jag saknade tangentbord till den så är det synd att klaga. Övergångsprocesser är å andra sidan alltid lite jobbiga, det gör liksom ont att förändras även om de flesta förändringar är till det bättre. Det handlar väl helt enkelt mycket om att jag ska vänja mig fullt ut vid att jag både kan peta på skärmen och skriva på ett externt tangentbord – och se det som en styrka istället för en förvirring. Så har vi då den lilla gula, ja, Nokia Lumia alltså. Den har en enormt stor fördel och det är förstås kameran. Jösses vilka bilder jag skulle kunna ta med den om jag bara var en bra fotograf. Vilket jag inte är. Men jag jobbar på det. Testar olika inställningar och jämför den ena med det andra och ser om det blir någon som helst skillnad när jag ändrar än hit och än dit. Som telefon betraktat känns den lite för stor, eller om det är jag som är lite för liten. Det kan vara så också. Att den är skrikgul har jag inget problem med, det lyser upp en hittills ganska regnig sommar. Jag lullar runt på både Facebook, Twitter och Instagram med den så vi kommer riktigt hyggligt överens så där till dagligdags också. Men den känns lite för stor för att vara en telefon samtidigt som den är lite för liten för att vara en surfplatta. Men den har en grym kamera, precis som utlovat. Så ska vi sammanfatta läget lite så strävar jag på i min jakt att vinna fotbolls-VM, jag försöker undvika förvirringen i att peka på skärmen istället för tangentbordet och jag jobbar på att lära mig att ta bättre bilder. Tumnagel
37.9°
+
Stefan Holm
0

Avslutande tankar efter 30 dagar i Microsofts tecken
Av Lars A. från Swedroid

Nu när Nokia-experimentet går mot sitt slut kan jag konstatera att jag haft störst behållning av Xbox One. Konsolspelandet har nästan helt ersatt mitt PC-spelande under perioden, förutom några duster i Counter-Strike GO. Jag har kunnat undersöka spelutbudet närmare och utöver tidigare nämnda Max: The Curse of Brotherhood och Tomb Raider: Definitive Edition har jag hittat flera bra titlar. Child of Light och Valiant Hearts är exempelvis två stämningsfulla plattformsspel från Ubisoft med sagoboksgrafik och medryckande handling. Jag har fått en nostalgikick genom Another World (som först kom redan för 23 år sedan) och testat reflexerna i hetsiga indiespelet Sixty Second Shooter Prime. Bland storspelen har jag fastnat för Wolfenstein: The New Order och Assassinx27s Creed: Black Flag, även om sistnämnda titeln inte känns helgjuten. Röstkommandona genom Kinect har visat sig fungera förvånansvärt bra i längden. Ifall konsolen slås på för att titta på Netflix behövs exempelvis ingen handkontroll utan det går bra med röststyrning, så länge engelska används. Jag stänger även alltid av konsolen och går till hemskärmen med rösten. Kameran i Kinect är bra på att känna av vem som sitter i soffan. Xbox One är överlag en kompetent spel- och underhållningsmaskin. I nuläget är Xbone dock inget komplett mediacenter för vardagsrummet, vilket kanske till viss del kan åtgärdas när Plex kommer till appbutiken längre fram. En HBO Nordic-app skulle också sitta fint. Xboxen går för all del att lägga till som multimediaenhet i Windows 8, varefter videor kan skickas från datorn till konsolen över DLNA. Tyvärr är det hela begränsat – Windows Media Player måste till exempel användas och alla format kan inte hanteras. XBMC 13.1 Gotham har också ett alternativ att strömma till Xbox One, som emellertid inte fungerar i nuläget. Efter experimentet har jag även ett gott öga till plattan Surface Pro 2. Det beror främst på att enheten går att använda som en Windows 8.1-laptop i miniatyrformat, vilket öppnar upp produktivitets- och spelmöjligheter. Uppföljaren Surface Pro 3 som lanserades i maj ser ut att vara en ännu mer gångbar ersättare för laptops. Windows Phone har som kontrast inte varit en kärlekshistoria. Jag är en för inbiten Androidanvändare och så van att utnyttja mobiler på ett visst sätt för att kunna omfamna Microsofts mobilplattform, även om Lumia 1020 har en av de vassaste kameror jag använt i en telefon – inte minst i mjukvaran. Den bästa mobilkameran jag hade innan pekskärmarna tog över är Nokia N73 och det är roligt att tillverkaren fortfarande utmärker sig på den punkten. Vad jag främst saknar i Windows Phone är ett rikt apputbud, kommunikation och delning mellan appar, anpassningsmöjligheter och snabb växling mellan aktiva program. Det är för all del punkter som kan åtgärdas med tiden, vilket jag hoppas på då flera aspekter med gränssnittet är riktigt trevliga. Jag tackar avslutningsvis för möjligheten att vidga referensramarna och jag kommer fortsätta hålla ett nyfiket öga på vad Microsoft hittar på framöver. Tumnagel
42.1°
+
Lars A. (Swedroid)
0

Windows Phone & Lumia 1020 – skräckblandad förtjusning
Av Georgios "Jojje" Karpathakis

Jag tillbringar nästan all vaken tid framför en skärm (mobil och/eller dator), både privat men framför allt i arbetet., Presentationer, administrativa uppgifter, textdokument i alla dess konstellationer & former och uppdatering av blogg, Facebook-sida samt Twitter är stående inslag i min vardag. Därför värdesätter jag välfungerande, snabba och smärtfria applikationer. Även om Nokia Lumia 1020 i sig självt är en trevlig telefon med robust design, magisk HD-skärm och grym kamera störs jag mycket av det bristfälliga applikationsutbudet. Som ovan nämnt ägnar jag mycket tid åt att, bland annat, uppdatera bloggen och Underbara ADHD:s Facebook-sida. Vilket blivit en rätt energikrävande uppgift efter bytet till Windows Phone. Jag störs främst av följande: - Att Wordpress Mobile-appen inte är mobilanpassad (namnet till trots) utan erbjuder den traditionella adminpanelen vilken, i mobilt format, är något krånglig att navigera sig i och använda. Och vad är det med de här annonserna vissa appar innehåller… - Att FB Pages Manager är långt ifrån komplett/färdigutvecklad, innehåller stötande annonser och tar betalt för att ge en tillgång till grundläggande Facebook-tjänster som statistik för sin FB-sida. Utöver detta är det så gott som omöjligt att navigera sig till Underbara ADHD:s förstasida (fortfarande inte förstått hur man gör, om det ens går) vilket gör det omöjligt att få en överblick av våra senaste aktiviteter, antalet likes, kommentarer, delningar osv. Otroligt frustrerande att bara kunna klicka sig fram mellan övriga inlägg på tidslinjen, nya notifikationer och meddelanden. Värt att ha i åtanke är att appen är utvecklad av ImaginationOverflow och inte Microsoft men om den sistnämnda ska närma sig, och någon ta sig förbi plattformar som IOS och Android, bör man nog lägga in en ordentlig växel och satsning på att få till välfungerande applikationer. I alla fall de som används mest och är populärast. - Att apparna, till och från, behöver ”väckas” och återupptas vilket resulterar i mindre önskade fördröjningar när man bara vill sätta igång. Men som smartphone, och som smartphone med marknadens bästa inbyggda kamera, är Nokia Lumia 1020 däremot rätt trevlig. Som tidigare nämnt är det svårt att inte tycka om skärpan och konstrasten som den HD-upplösta skärmen levererar. Jämfört med tidigare telefoner, som iPhone och Samsung, tycker jag att skärmen är bra mycket mer känslig & korrekt (om man kan säga så). Korrekt som i att den skriver det jag vill skriva i mejl, meddelanden och/eller när jag knappar in ett telefonnummer, mina tjocka fingrar till trots, vilket samtliga av mina tidigare telefoner haft problem med. Och som kan vara så frustrerande. Så i mina ögon finns det både bra och dåliga saker med Windows Phone. Microsoft har en god grund att stå på när det gäller själva telefonen, i det här fallet Nokia Lumia 1020, så med ytterligare en massa kärlek & hårt arbete på att utveckla ett ordentligt app-utbud tror jag att de kan bli och räkna med framöver. Tumnagel
38.3°
+
Georgios
0

Nu är det dags för Xbox One
Av Emma Danielsson

I tidigare blogginlägg har jag mest fokuserat på att recensera telefonen och datorn. Eftersom det är prylar jag använder varje dag blir det naturligt så att jag lärt känna dem snabbare. Men nu har jag bekantat mig mer med XBox One. Bara häromkvällen satt jag och sambon och spelade Forza Motorsport in på småtimmarna. Vem hade kunnat tro att jag skulle bli beroende av ett bilspel? Men jag tycker att vi börjar från början. Installationen av XBox One kändes väldigt smidig. Och det är viktigt. Inget är mer frustrerande än teknikprylar som inte funkar som man vill från start. Mitt tålamod för sådant är inte särskilt stort. Att scanna in spel och erbjudanden med QR-koder var oväntat enkelt och tidssparande. En skillnad som var tydlig från start är att XBox One är tystare än PS3 (konsolen jag bytte ifrån) vilket är uppskattat. Och den senaste veckan har jag alltså börjat spela mig igenom de spel som följde med. Som spelkonsol finns inte mycket att klaga på. Jag (som alltså inte är någon spelfantast) tycker att spelupplevelsen känns verklighetstrogen tack vare väldigt bra grafik och vibrationer som gör att man riktigt känner bilen när den sladdar i kurvorna. Och min sambo som genom åren har spelat betydligt mer än jag verkar också vara nöjd. En oroväckande bieffekt av XBox One är nämligen att hans sömntider har senarelagts. Men jag ska återigen påpeka att vi båda främst jämför med PS3. Jag har inte testat XBox 360 och vet heller inte hur XBox One står sig mot PS4. I övrigt använder jag den mest för att kolla på film eller Netflix och där är det några detaljer jag stör mig på. När jag tittade på en Netflix-serie i Playstation kunde jag gå direkt till nästa avsnitt med ett enda knapptryck medan jag här måste trycka 3-4 gånger för att komma vidare. Och för att bara pausa en film behövs tre knapptryck. Första trycket sätter på dosan, andra trycket ger valmöjligheter och med tredje trycket kan jag välja paus. Det är bagateller som egentligen inte tar så mycket tid men jag tycker ändå att det blir ändå störande moment i längden. Sedan tycker jag inte att menyn är lika lättnavigerad och jag tror inte att det bara är en vanesak. Men tack vare att det är smidigt att "pinna" favoriter till startsidan så funkar det lite bättre. Även röststyrningen fungerar bra. För mig som är ovan teknikanvändare känns det fortfarande som en lyxfunktion. Men ibland plockar den upp kommandon som jag inte uttalat (eller åtminstone inte menat) vilket krånglar till det. Kinect är alltså en väldigt bra lyssnare. Ibland lite för bra. Tumnagel
30.2°
+
Emma Danielsson
0

Lumia 1520: jag vill gilla den, men kan inte
Av Michael Kazarnowicz

Jag vet precis vem jag skulle rekommendera en Xbox One eller en Microsoft Surface Pro 2 till. När det kommer till Nokia Lumia 1520 kan jag tyvärr inte rekommendera den till någon. Inte till Windows Phone-fantaster (på grund av storleken), inte till Android- eller iPhone-användare på grund av appbrist och den låga kvaliteten på de få appar som finns. Jag valde den större telefonen med en förhoppning att apparna skulle använda den stora skärmytan på ett effektivt sätt. Men bortsett från hemskärmen som rymmer mer, känns det som jag använder en telefon för personer med nedsatt syn. Visst har storleken fördelar som bra kamera och batteritid. Där lyckas Lumian bra. Jag glömde telefonen hemma över midsommarhelgen, när jag kom hem tre dygn senare hade den 41% batteri kvar. Kameran tar fantastiska bilder (alla bilder i inlägget är tagna med den). Det största problemet med Windows Phone är dock mjukvaran. Mitt byte från iPhone till Android var rätt lätt, då de flesta appar finns till bägge plattformarna. Flytten till Windows Phone däremot är tung. Det är lätt att komma igång och få över kontakter, men sen tar det stopp då det inte finns appar. Listan över appar jag saknade: SEB Privat, SEB Företag, Chrome, Snapchat, Runkeeper, Hangouts, Google Maps, Flipboard, Buffer, Tink, Pocket, Omni och Duolingo. Efter lite hjälp hittade jag tredjepartsalternativ för vissa appar. I de flesta fall kräver tyvärr apparna att jag ger mitt lösenord till tjänsten till en tredje part. Det känns inte helt okej, framför allt inte med tanke på hur många lurendrejare och lycksökare som återfinns i Windows App Store - det verkar inte ske mycket kontroll innan publicering utan bara när någon rapporterar in appar [http://www.winbeta.org/news/hangouts-maps-and-other-google-apps-appear-windows-phone-store-they-arent-official]. Ett exempel är Duolingo till Windows Phone som dessutom Duolingos logotyp för sin app, men som inte är den riktiga Duolingo. De tar 16 kronor för en översättningsapp långt ifrån den äkta språkinlärningsappen (Duolingo på Android och iOS är gratis). Jag förstår att Microsoft är glada att få upp antalet appar i sin butik för att kunna säga "Vi har nu 255 000 appar", men resultatet blir att apparna känns som billiga Kina-kopior av märkesvaror ("Dolce Banana", någon?). Jag har hittat exakt en app som överträffar originalet på Android/iOS: 6tag (en Instagram-klient). Att kunna köra re-insta på bilder direkt från appen är trevligt. I övrigt saknar i princip alla apparna massor av funktionalitet. Facebook-appen är så dålig och saknar så många funktioner att Facebooks mobila gränssnitt i Internet Explorer är bättre (och den är utvecklad av Microsoft själva!). Netflix-appen sorterar inte serier efter säsonger, jag får upp avsnitten från alla säsonger i en lång lista. Kindle tillåter mig inte att markera eller slå upp ord. Wordfeud låter mig inte se spelarstatistik, hur många poäng ett ord kan ge mig eller vilket av orden jag försöker lägga som inte är godkänt. Att dela en länk från Internet Explorer (att det är enda tillgängliga webbläsaren är i sig en dealbreaker) till Twitter kräver att jag kopierar länken, stänger webbläsaren, öppnar Twitter-appen och komponerar ny tweet. Jag kan fortsätta så för varje enskild app jag testat. Visst finns det bra saker med Windows Phone: live tiles, där jag själv kan välja storleken på en ikon och också få uppdateringar i den. Själva gränssnittet för Windows Phone är snyggt och lagom anpassningsbart (här har både Android och iOS något att lära sig). Men allt det är sånt som sorterar i "nice to have" och inte "anledningar att byta plattform". Faktum är att jag inte ser en enda anledning att byta till Windows Phone om du idag har en iPhone eller Android-lur, och väldigt många anledningar att inte göra det. Förutom det jag skrivit här så har vi: standardfjärrkontrollen på två olika par hörlurar, som bägge funkar både på min Nexus 5 och min iPhone, funkar inte med Windows Phone. Det går alltså inte att höja/sänka volymen och svara på samtal utan att ta upp telefonen ur fickan. Enheter som kopplar till telefonen (Pebble, Fitbit, Jawbone, LIFX och så vidare) får så sällan officiellt stöd att det lika gärna kan saknas helt, och tredjepartsappar är alltid så begränsade i funktionalitet att det lika gärna kan kvitta. Skulle du ha en anledning att skaffa Windows Phone, eller om du bara känner dig sugen trots min recension, så rekommenderar jag varmt att gå med i "Vi Som Gillar Windows Phone" på Facebook. De är ett väldigt trevligt, hjälpsamt och entusiastiskt gäng som ironiskt nog var det bästa med Windows Phone, och som hjälpte mig att inte ogilla min Lumia 1520 fullt så mycket. Tumnagel
37.8°
+
Michael Kazarnowicz
0

En månad med Nokia Lumia 1020 och Windows Phone
Av Lars A. från Swedroid

Fyra veckor med Nokia Lumia 1020 i fickan istället för LG G2 har gett mig en god överblick över inte bara själva telefonen, utan även över Windows Phone och dess tillhörande ekosystem. Vi börjar med det roliga, nämligen de positiva intrycken. Lumia 1020 känns robust och välkonstruerad. Med sina 158 gram är det en ovanligt tung telefon med tanke på skärmstorleken, men tyngden bidrar på ett vis till kvalitetskänslan. Mobilen känns nästan som en liten pansarvagn, med lent hölje av polykarbonat. Nokias Lumia-serie är känd för sina kulörta färgsättningar, som turkos, gula och knallröd. Jag har använt vita modellen. Den är inte lika spexig som de mer färggranna alternativen men samtidigt passar svartvita Stormtrooper-designen fint med själva gränssnittet, som har många inslag av just svart och vitt. HD-upplösta skärmen erbjuder god skärpa och som anhängare av AMOLED-paneler uppskattar jag svärtan och kontrasten tekniken erbjuder. Lumia 1020 är som bekant en mobil med fokus på kameran – en sann kameramobil. Enheten kan fånga fotografier i hela 38MP (sensorn ligger dock på 41MP) och Nokia tillhandahåller en hel armada av kamera- och foto-appar. Att gå igenom alla kamerafunktioner hade tagit spaltmeter i anspråk. Kontentan är att Lumia 1020 erbjuder en av de bästa kamerorna jag någonsin använt i en mobil, både gällande mjuk- och hårdvara. Tumnagel
39.7°
+
Lars A. (Swedroid)
0

#LumiaPledge från New York
Av Sarah Dawn Finer

Hej Hej! Ok, så nu har jag bekantat mig med prylarna lite mer. Först och främst - telefonen. 1. Bilderna blir väldigt bra, och OM man kan mer om foto - dvs har kunskap om ljus och skärpa som på en systemkamera, så kan man verkligen pilla och fixa mycket. 2. Bilden blir mycket bra när man filmar, men ljudet lämnar lite att önska. 3. Instagram BETA versionen skulle verkligen behöva uppgraderas för Windows, så man kan redigera bilderna mer i appen och lite annat. 4. Det finns många smarta funktioner med telefonen, framför allt gällande info om människor och att hålla sig uppdaterad ang andra. Allas information samlas under deras namn, och kopplar man ihop tel med Facebook så finns alla ens FB bilder som vanliga bilder. Det är kul. 5. Att spela musik i den funkar bra, och tydligt och bra ljud. 6. Som telefon ... ja, där är jag inte helt såld. Lite krånglig att skriva sms på, tycker jag.. Lite krånglig att ringa på. Men jag tror att det mesta är vanesak. För mig är den lite för stor. Vill helst klara det mesta med en hand och det går inte här. Batteritiden som var så bra i början är tyvärr inte så bra, när man pratar mycket i den .. så det blir att gå runt med laddare konstant. Dessutom blir den väldigt varm.. Surfplattan/Datorn: Lenovo. 1. Snygg och behändig. Jag älskar att det går att koppla loss skärmen från tangentbordet och då ha den som en surfplatta, men det går att ha den som en dator och spara filer på den och skriva med den. Mycket praktiskt. 2. Apparna som finns för den, funkar bra, även om jag saknar vissa av mina favorit appar. 3. Den är mycket behändig och bra att kolla på tv med, t.ex Netflix och det är lätt att förstår hur den fungerar. Tog bara ett par minuter. Sånt älskar jag. 4. Jag som reser mycket skulle kanske vilja att den var lite mindre och tunnare och hade alla funktioner jag är van vid, men det där är bara en omställningsfråga. XBOX ONE: Ja, vad ska jag säga. Den är fantastisk. Har man en bra tv med bra skärm så är det verkligen grym upplösning och det går att göra sååå mycket roligt med den. Ska fortsätta spela när jag kommer hem och bekanta mig med spelen. Tumnagel
28.7°
+
Sarah Dawn Finer
0

Microsoft Surface Pro 2 är mer bärbar dator än platta
Av Lars A. från Swedroid

Tid för bekännelse: Jag har aldrig lockats av surfplattor. Med tanke på hur stora och högupplösta skärmar många av dagens smartphones har duger de utmärkt till YouTube, spel och bildhantering – ibland även till att läsa böcker. Serier och filmer avnjuter jag på TV eller bio, så jag behöver ingen platta för det ändamålet. Jag skriver dessutom snabbare med en mobil, vilket förenklar kommunikation. Jag har upplevt att min smartphone kan göra allt en platta kan och mer därtill, förutom att visa papperstidskrifter och serietidningar i digitalt format på ett smidigt vis. En surfplatta som för mina behov helt kan ersätta en bärbar dator är däremot en annan historia. Surface Pro 2 har 64-bitars Windows 8.1 Pro och kan köra traditionella PC-program – kommer det bli första plattan jag faktiskt känner att jag har nytta av? Surface Pro 2-modellen jag använt har utrustats med 128GB lagringsutrymme, 4GB DDR3-RAM, en dubbelkärnig Intel Core i5-4300U-processor, samt en 10,6-tumsskärm med 1920 x 1080 pixlar. Enheten erbjuder vidare stereohögtalare, dubbla 1,2MP-kameror, Bluetooth 4.0, USB 3.0, två mikrofoner, samt den vanliga raden sensorer bestående av accelerometer, gyroskop, ljussensor och digital kompass. Lustigt nog saknas GPS. Allt väger 900 gram och mäter 275 x 173 x 13,5 millimeter. Enheten är med andra ord lika mycket laptop som surfplatta, särskilt med det tillhörande tangentbordet som magnetansluts på plattans underkant. Surface Pro 2 kan köra de allra flesta program som går att installera på en vanlig Windows 8.1-dator, vilket innebär ett mycket stort utbud. Photoshop fungerar exempelvis utmärkt. De vanliga Windows-programmen är naturligtvis inte optimerade för pekskärmar och att använda dessa kan därför bli krångligt, även om det fungerar. Microsoft skickar dock med en tryckkänslig pekpenna som förenklar det hela. Det går dels att trycka på skärmen med pennan eller styra sig fram genom att helt enkelt vila den ovanför skärmen. Mus kan även anslutas och tangentbordet har en touchpad. När jag kör Windows 8.1 på min stationära dator använder jag systemet precis som tidigare versioner av Windows. Jag bootar direkt till skrivbordet, har traditionell startmeny genom Start8 och använder aldrig nya startskärmen eller helskärmsappar. I pekskärmsformatet kommer dock tillskotten till sin rätt och det hela känns intuitivt och smidigt. Som spelare provade jag att lägga in Steam. Ett klassiskt indiespel som Braid går att köra utan problem, likaså relativt nya indititeln Nidhogg. Dark Souls stötte på kompatibilitetsproblem, men Counter-Strike: Global Offensive flyter fint. Både mus och trådlös Xbox 360-kontroll för PC går att ansluta genom plug-and-play. Surface Pro 2 ska naturligtvis inte skaffas för att ha som spelmaskin, men det är en trevlig bonus och något som får den att sticka ut från andra plattor. Mina mest positiva intryck av enheten består av livfulla skärmen, som erbjuder god skärpa och svärta, samt kraften och mångsidigheten. Jag skulle kunna använda Surface Pro 2 som jobbverktyg på resande fot och få tillgång till de bildredigeringsfunktioner och verktyg jag behöver i arbetet, till skillnad mot Android- och IOS-baserade plattor. Microsoft vill ge oss en laptop och en tablet i en och samma produkt, men mångsidigheten kan samtidigt vara en svaghet. För det finns bättre separata surfplattor och laptops än Surface Pro 2. Företaget har behövt göra kompromisser för att få plats med allt i samma konstruktion och kan inte excellera i båda kategorierna. Men för användare som är ute efter en kraftfull helhetslösning är enheten ett gott alternativ och Surface Pro 2 har varit en trevlig bekantskap under perioden. Tumnagel
37.8°
+
Lars A. (Swedroid)
0

Jag vill inte vara gnällig, men…
Av Stefan Holm

Det är ett par saker vi alla måste ha klart för oss innan vi går vidare här. För det första har jag alltid ansett mig ha ett bra tålamod. För det andra tycker jag inte att jag är någon speciellt gnällig typ. För det tredje var mina första upplevelser av datorer och spel en Commodore 64. Okej, vi är alla överens så långt? Bra! Jag hade trott och tänkt mig att det här, mitt andra inlägg här, skulle bli en lång och skön hyllning till Xbox One. För det började ju så bra allting. Det gick rätt smidigt att installera rubbet. Mitt gamla Wii fick gå i pension och fick en bra fallskärm med sig på resan. Xbox’et packades upp ur kartongen och alla sladdar passade där de skulle och fick plats. Allt vackert så långt. TV’n och spelkonsolen fattade tycke för varandra och allt var frid och fröjd. Visst tog det sin tid att installera saker och ting och skapa en profil och ett konto och så där. Men första gången är ju speciell och lite krånglig. Det får man ta. Sen skulle det spelas FIFA’14 och det tog sin tid eftersom det skulle uppdateras och installeras. Men återigen, det får man ta. Får jag rätt laguppställningar och aktuella spelare så är det okej. Jag har suttit vid en bandstation till en C64 och väntat, väntat och väntat. Jag är van. Jag har tålamod. Att jag och kontrollen inte kom helt överens och att det var smått omöjligt att göra mål var också helt ok. Nytt konsol, ny kontroll, nytt spel. Jag kommer att lära mig hantera både det ena, det andra och det tredje i sinom tid. Att mitt Liverpool fick stryk av Sydney FC var okej. Att domaren helt uppenbart var mutad och gav motståndarlaget två straffar är sådant som händer. Den tioårige sonen fick spela Lego The Hobbit och det gick bra. Allt var frid och fröjd, även om det tagit lite tid att få allt på plats. Och det fortsatte på precis samma sätt i ett par dagar. Sen vände det. Plötsligt var det smått omöjligt att spela FIFA alls. Spelet vägrade ladda sig och konsolen hängde sig. Men som sagt, jag har spelat C64, jag kan spelets regler. Ibland funkar det inte. Man stänger av och börjar om. Men det gick inte ändå. Men okej, då byter man spel och Hobbit fungerade. Varje gång. Jag fick inte spela fotboll som jag ville, men sonen var nöjd. Men ibland lyckades jag ta mig igenom och ladda FIFA, jag lyckades ta mig hela vägen och få igång en match. Men jag lyckades aldrig slutföra den. Samma dag som fotbolls-VM inleddes skulle det, naturligtvis, spelas Brasilien vs Kroatien. Elva minuter in i matchen stod det 1-1 – och spelet hängde sig. Någon dag senare testade jag Brasilien vs Sydkorea. Åtta minuter in i matchen, vid 0-0, hängde sig spelet. Till och med Hobbit har börjat hänga sig då och då. Så man blir ju lite irriterad liksom. Långa laddningstider kan jag ta. Snirkliga vägar och inloggningar är inga problem. Att det hackar lite är okej. Men när man inte ens lyckas slutföra en fotbollsmatch eller allt bara stannar mitt i en bana på Hobbit, då tryter tålamodet, då blir jag lite gnällig, då börjar jag minnas mitt 80-tal med en C64’a. Och det är liksom inget gott betyg för en helt ny spelkonsol. Kanske, eller till och med högst sannolikt, är det mitt eget fel, även om jag ännu inte lyckats räkna ut exakt hur. Kanske har jag fått ett måndagsexemplar. Men något är det, och det är synd. För grafiken slår allt jag tidigare upplevt med hästlängder och spelupplevelsen i de spel jag testat likaså. Så jag ger mig inte så lätt, jag ska få det här att funka - och jag ska vinna fotbolls-VM med något helt obskyrt lag på FIFA’14. För det är sån jag är. Redaktionens anmärkning: Stefans Xbox verkar inte må så bra, så en ny är på väg till honom! Tumnagel
50.4°
+
Stefan Holm
0

Låt oss prata Xbox
Av Michael Kazarnowicz

TL;DR: Det är en grym spelkonsoll, men på sin höjd en medelmåttig multimediacentral för hemmet. Jag har varit en flitig Xbox 360-spelare sedan 2008 (48000+ gamerscore). Jag har inte använt min Xbox 360 till mycket annat; när tjänsten Zune fanns hyrde jag ett par filmer genom den, jag testade Netflix på den men det var smidigare och tystare på andra plattformar (har ni hört fläkten på en Xbox 360? Xbox One är betydligt tystare, som tur är). Jag testade också HBO Nordic på Xbox 360, men tappade lusten när volymen var ohörbar trots att teven var på högsta volym och det visade sig att man var tvungen att betala Microsoft pengar för Guld-medlemskap för att kolla på Netflix eller HBO. Att betala pengar per månad för en box som står mellan min internetleverantör (infrastruktur som kostar pengar) och HBO (innehållsleverantör som kostar pengar) kanske vore något om denna box vore som GladOS i Portal minus de mordiska tendenserna, men i dagsläget är det bortkastade pengar. Det har också Microsoft insett och skrotar nu kravet på Guld, men jag tycker att det visar på bristen på användarcentrerat tänk i Xbox som multimediaplattform. Den bristen återfinns även i One. Det bra med Xbox One: Som spelkonsoll och hårdvara är den grym. Kinect-enheten är mindre och mer kraftfull. Själva Xboxen är inte mycket större än 360:n. Om du väljer läget med snabb uppstart kan du starta den med röst och den startar hyfsat snabbt. Röstkommandona funkar utmärkt för att styra själva Xboxen, och får mig att önska att även min teve och resten av huset styrdes med enkla röstkommandon. Videon visar hur jag startar och styr min Xbox One med rösten. Där ser du också att det verkar dröja innan jag blir inloggad; det beror på att Kinect loggar in mig med ansiktsigenkänning. Jag höll (den stora) Lumia 1520:n framför ansiktet när jag filmade, och var tvungen att sänka den för att Kinect skulle se mitt ansikte. Inloggningen sker en sekund efter att jag gör ansiktet synligt för Kinect. Jag kan köra två appar samtidigt ("snap" i videon) och se t ex flödet från mina kompisar samtidigt som jag spelar. Jag kan både spela in en spelsession, och sända den live över internet. Det finns också "companion apps" till vissa spel, som ger spelet en extra dimension. I Dead Rising 3 var det skönt att kunna ha kartan live på en skärm, samtidigt som jag har hela teven som spelyta. Tyvärr pallar inte Kinecten riktigt med röstkontroll när spelet är igång. Jag var tvungen att stänga av röstkontroll av menyerna i spelet, för den uppfattade kommandon som aldrig sades. Funktionen där jag med röstkommandon kunde reta bossar till att anfalla fungerade frustrerande dåligt. Man måste installera spelen innan man kan spela dem, men å andra sidan kan jag spara, stänga av Xboxen och sen slå på den nästa dag och vara igång från samma ställe på nolltid. Det dåliga med Xbox One: ingen bakåtkompatibilitet, och att både Chromecast och Apple TV är bättre för multimedia. Jag hade 60+ spel till min Xbox 360 som jag inte längre kan spela. Jag hade precis börjat spela Skyrim på 360:n, och kommer förmodligen aldrig få spela klart den nu då den inte finns till One. Utan bakåtkompatibilitet har jag ingen fördel av att ha haft en 360 när jag skaffar en One. Men sämst är multimediabiten: jag föväntade mig att jag skulle kunna köra screencast från min Surface Pro 2 till Xbox. Till exempel när jag skulle kolla Game of Thrones via HBO Nordic. Tyvärr finns det inget sätt, och integrationen med både Lumian och Surfacen bjuder på väldigt lite som inte en iPad eller Android-enhet kan göra (Smartglass finns både till Android och till iOS). Netflix fungerar på Xbox One, och det går att hyra filmer från Microsofts filmbutik, men både det och mer erbjuder såväl Chromecast som Apple TV. Jag skulle fortfarande rekommendera den som framför allt vill åt att kolla film eller dela skärm att skaffa Chromecast eller Apple TV (beroende på vilken telefon/surfplatta och dator du har). Du som spelar tevespel däremot, ska definitivt kolla in Xbox One. Så fort det börjar komma mer spel till den, och utvecklarna tar tillvara på alla möjligheter så kommer den att vara grym. Tumnagel
32.0°
+
Michael Kazarnowicz
0

Office 365 – en skänk från ovan
Av Georgios "Jojje" Karpathakis

Senaste veckan har jag framför allt testat Surface Pro 2. Och även om styrplattan/musen inte är vad jag önskat och långt ifrån Mac-klass är jag imponerad av den här lilla allt-i-allo-burken. Fullkomligen älskar dess kvickhet, möjligheten att variera mellan touch-skärm och det medföljande tangentbordet och att det är så enkelt att navigera mellan det klassiska Windows-skrivbordet och den mer moderna app-miljön som plattor i dag har. I mitt dagliga arbete skriver jag en väldig massa – både i form av mejl, på sociala medier och i form av klassiska textdokument samt presentationer. Och som Mac-användare hade jag nästan glömt hur trevlig just denna bit är att göra i Microsoft Office-programmen. Det är liksom inte samma sak att skriva, och skriva mycket och ofta, i Word på en Mac som det är på en PC – det känns mer naturligt och rätt på den sistnämnda. Innan jag gick med i det här projektet hade jag inte testat Microsofts nya Office-paket (Office 365). Men nu när jag har fått möjligheten att testköra och arbeta med de olika programmen en tid känns det som att jag aldrig någonsin vill ha något annat än Office 365. Och att det fungerar lika bra på alla mobila enheter är som en skänk från ovan för någon som jag, som arbetar lika mycket i mobilen som vid datorn. Det här var inte något jag hade räknat med. Att jag skulle bli frälst och ägna näst intill ett helt inlägg åt något så basalt som utformandet av klassiska textdokument i Office. Jag känner mig mycket kluven och rejält konfunderad. Igen. Är jag verkligen så Mac-frälst? Kan det rimligtvis vara så att det finns fler för- än nackdelar med att arbeta i Windows digitala ekosystem hela tiden, varje dag? Just nu vet jag varken ut eller in. Tumnagel
38.5°
+
Georgios
0

Tredje blogginlägget - om Surface Pro 2
Från Emma Danielsson

Min Nokia Lumia 1520 och min Surface Pro 2 har fått följa med på semester i Italien den här veckan. Det innebär att jag har börjat använda datorn på fler sätt än i jobbet. Jag tycker inte att tangentbordet är helt optimalt när jag ska sitta och skriva texter en heldag. Då kan jag sakna min gamla Macbook med mer "rejäla" tangenter. Men jag har insett att det är väldigt praktiskt med ett avtagbart tangentbord som lätt går att lossa med en magnetfunktion. Det ger helt enkelt dator och surfplatta i ett. Och den här veckan använder jag den alltså endast som surfplatta. Har passat på att fota en del med den och tycker att det fungerar riktigt bra. För mig som modebloggare så underlättar det att kunna fota direkt i datorn för att snabbt kunna lägga ut bilderna på bloggen. Jag kommer naturligtvis att fortsätta att fota med kamera till största del eftersom det ger ett annat skärpedjup i bilderna, men som komplement är det här ett strålande alternativ. I mitt förra inlägg nämnde jag att Surface Pro 2 hade en bra skärm när man använder den i solljus och det gäller även telefonen, Nokia Lumia 1520, som också funkar bra att surfa med i solljus vilket är en fördel på semestern. Jag upplever det dock som att jag i princip har två stycken surfplattor just nu. Med datorn Surface Pro 2 och telefonen Nokia Lumia 1520 har jag nu en dator som fungerar som en surfplatta och en så pass stor telefon att den också liknar en surfplatta, vilket känns lite onödigt. I efterhand ångrar jag att jag inte valde att testa telefonen Lumia 1020 i stället eftersom jag tror att den hade passat mig ännu bättre. Den är lite mindre i storleken vilket gör den mer lätthanterlig och har vad jag förstår en ännu bättre kamera (även om jag måste säga att jag är mycket nöjd med kameran på Lumia 1520). I övrigt så har jag börjat märka att många gärna vill kommentera min telefon. Att den är stor och knallgul gör att den inte går obemärkt förbi. De flesta som ser den undrar vad det är för telefon, vill titta närmare och känna hur den är att hålla i. Första kommentaren brukar alltid vara att den är väldigt stor (vilket även var min första reaktion) med följdfrågan om den inte är jobbig att hålla i. Men många brukar även tycka att den är snygg och att layouten ser spännande ut. Den har med andra ord blivit en riktig konversationsstartare. Tumnagel
36.5°
+
Emma Danielsson
0

"Xbox On" – intryck av Microsofts nya spelkonsol
Av Lars A. från Swedroid

Efter att ha spelat igenom Dark Souls 2 för PC tre gånger på raken (”Praise the Sun!”) och lirat mycket på en väns PlayStation 4 tog jag mig nyfiket an Xbox One. Konsolen skapade en del kontroverser innan den släpptes. Allt från hur ofta enheten behövde koppla upp sig mot nätet till hur spel skulle kunna säljas vidare ifrågasattes från vissa håll. Microsoft ville prova på något nytt, vilket inte alla uppskattade. Företaget vek sig för en del av kritiken, vilket jag personligen tycker är synd – jag hade exempelvis uppskattat möjligheten att aldrig behöva använda spelskivor mer än första gången. Xbox One säljs i Sverige men har inte fått en officiell lansering här än, något som sägs dröja till hösten. Därför går det i nuläget inte att ange svenska som systemspråk och heller inte Sverige som land, vilket dock inte utgjort något problem för mig. För de som inte är bekanta med Kinect är det en manick med sensorer som mikrofon och kamera (ett allseende öga). Enheten spelar en central roll i Xbone och kan exempelvis registrera rörelser och gester, ta emot röstkommandon och se vem som använder konsolen. Du kan bli automatiskt inloggad bara genom att sitta framför teven. Om du lämnar över kontrollen till en kompis märker Kinect det och växlar till den personens användarprofil. Vissa spel bygger nästan helt på Kinect, medan de flesta titlar har någon form av Kinect-stöd – främst genom röstkommandon. Själv har jag inte så stor användning av detta, men röstkommandon har varit smidiga titt som tätt. Röststyrning av videouppspelning i appar som Netflix är praktisk och att stänga av enheten genom att säga ”Xbox, turn off” kan också vara behändigt. Om konsolens viloläge är aktiverat kan användare sätta på enheten genom att säga ”Xbox On”. Ibland krävs dock upprepning av röstkommandona, vilket gör att det ofta ändå är snabbare att bara trycka på gamla hederliga knappar. Något som är värt att nämna är att Xbox One får cirka 10 % mer grafikråstyrka utan Kinect-funktionerna, då en del av beräkningskraften är reserverad för tillbehöret. Utvecklare behöver dock specifikt välja att utnyttja den bonusen, vilket förmodligen kommer ske för grafiktunga spel framöver. Utöver Kinect har Microsoft satsat på TV-integrering. En anledning till namngivningen förmodar jag är att Microsoft ser Xbox One som den enda enheten som är tänkt att behövas i vardagsrummet – en spel- och mediaenhet för alla typer av underhållning. Jag har dock inte haft möjlighet att prova TV-integreringen. Gränssnittet i Xbox One består av färgade rutor, precis som Windows Phone och nya startskärmen i Windows 8. Det hela fungerar bra och det är i regel smidigt att ta sig runt i menyerna. Precis som i PlayStation 4 innebär det ingen fördröjning att hoppa tillbaka till huvudmenyn från ett spel, så multikörningen har förbättrats avsevärt gentemot föregående generationen. Av de spel jag testat hittills har jag främst fastnat för indiespelet Max: The Curse of Brotherhood. Det är ett emellanåt frustrerande svårt plattformsspel med pusselinslag och stämningsfull grafik. Max påminner lite om Trine 2 för PlayStation 4, men utan samarbetsläge. Tomb Raider: Definitive Edition är en annan favorit, trots att jag redan spelat igenom titeln på PC. Det ser minst lika bra ut på Xbox One och spelet lämpar sig att styra med handkontroll. Jag saknar dock next-gen-motsvarigheter till klassiker som Skyrim, Alan Wake, Dark Souls, Red Dead Redemption och Batman: Arkham Asylum. Men konsolen är ung och mycket kommer hända. Spelmässan E3 står runt hörnet och jag hoppas det presenteras spännande nyheter då. Handkontrollen är på ett vis navet för alla spelkonsoler. Microsoft investerade tydligen 100 miljoner dollar på att ta fram kontrollen för Xbox One, vilket är en smula lustigt då den är väldigt lik föregångaren. Men företaget har onekligen lyckats mycket bra. Jag har alltid varit förtjust i kontrollen för Xbox 360 och Microsoft har förbättrat designen genom flera subtila ändringar, samtidigt som spelare får samma känsla som förut. Xbox One-kontrollen ligger betydligt bättre än den för PlayStation 4 i mina händer. Vilken modell ska då de som är sugna på att skaffa ny spelkonsol välja? PlayStation 4 har något kraftfullare hårdvara för de som bryr sig om den saken, men det är tydligt att båda manickerna erbjuder grafik värdig nya generationens konsoler. Det är främst i gränssnittet som skillnaderna märks. För spelare som inte prioriterar Kinect eller TV-integrering handlar allt i slutändan om spelen och spelglädjen – välj konsolen som har de spel du gillar. Tumnagel
34.9°
+
Lars A. (Swedroid)
0

Xbox One imponerar – styrplattan gör det inte
Av Georgios "Jojje" Karpathakis

För två veckor sen var jag både tokpeppad och livrädd för att byta ut samtliga prylar som får min vardag att gå ihop. Min Macbook Pro skulle bli Surface Pro 2 medan Samsung Galaxy S4 skulle ersättas av Nokia Lumia 1020 – två byten jag bävade starkt inför. ?Lika svårt hade jag inte för tanken att testa, och komma igång med, konsolen Xbox One, som även gjorde ett mycket gott första intryck på mig. Nu när jag har lite kött på benen är omdömet nästintill detsamma. Xbox One är enligt mig överlägsen sin konkurrent men har problem med laddningstiderna, som till och från kan vara väldigt långa, när man startar vissa spel. Otroligt frustrerande när man är grymt taggad på att komma igång med en fajt eller ett race. På plussidan återfinns, bland annat, online-utbudet som gör det möjligt att hyra både film och spel – fantastiskt och smått beroendeframkallande. Lika imponerad är jag kanske inte (ännu i alla fall) av Surface Pro 2. Och det beror egentligen enbart på musen. Jag, liksom många andra Macbook-användare, uppskattar en känslig, användarvänlig och snabbtänkt styrplatta som ger mig en uppsjö av valalternativ och gör det enkelt att navigera sig mellan appar & program. En styrplatta och mus som bidrar till att man får ett ”flow” i/mellan arbetsuppgifterna, som reagerar blixtsnabbt när man högerklickar (och inte först vid andra eller tredje försöket) och inte tvingar en att stanna upp när man ska ta sig från punkt a och b. För någon som jag, som varken har eller vill ha externt tangentbord och mus, blir ovan nämnda brister påfrestande och frustrerande. Men jag känner mig tudelad eftersom både Surface Pro 2 och Windows 8.1 är trevliga att ha och göra med. Lär dock få anledning att återkomma till båda – förhoppningsvis redan i nästa inlägg. Mors! Tumnagel
37.6°
+
Georgios
0

Första inlägget
Från Stefan Holm

Eftersom det här är mitt första inlägg så tänkte jag helt enkelt börja från början. Med något slags bakgrundsinformation om vad jag använder och hur jag använder det när det kommer till prylar. Redan från allra första början, sent 1990-tal, blev jag med Ericsson. Det var en sponsorgrej och inget jag valde själv. Men, som alla vet, den mobil man startar sin resa med har man en osviklig förmåga att hålla fast vid. Så den ena Ericssonen följde på den andra, även om de la till ett Sony där någonstans, och jag kände mig rätt nöjd med både tillvaron och livet. När det kom till dator så hamnade jag i en PC-tillvaron redan från början. Ja, om vi bortser från en gammal Commodore 64 som förde mig från 80- till 90-tal en gång i tiden. Ja, jag är så gammal och det är inget jag skäms för. Så den ena laptopen har följts av den andra laptopen genom åren. De har fyllt mina behov och jag har känt mig tillfreds med också den tillvaron. Och någonstans så är det väl det som är viktigt. Så länge det fungerar och inte irriterar så är det helt okej för mig. Sedan den där C64:an packades ihop någon gång runt 1993 så har jag inte varit mycket av en dataspelare. Det har varit lite FIFA på PC och en svår Sims-period på samma plattform. Annars har jag liksom inte riktigt känt mig ha vare sig tiden eller orken till att spela. Dessutom insåg jag rätt tidigt att spelandet brände en hel del energi. När snubbarna i FIFA inte gjorde som jag ville är det lätt att bli lite förbannad på dem – och det var liksom inte läge att ha det energitappet ett par timmar före en viktig tävling. Så jag la det liksom på is. I övrigt kan väl nämnas att jag har det som förr kallades hemsida och som nu benämns blogg som sällan eller aldrig uppdateras längre. Å andra sidan har denna hemsi… blogg gett mig ett oförtjänt gott rykte som kunnig inom datorer bara för att den innehåller en väldig massa information och höjdhoppsstatistik. Men det är bara en chimär, hela min elektroniska utveckling avstannade runt millennieskiftet och det var längesen jag kände att jag hängde med. Å andra sidan har jag sällan eller aldrig känt något superstort behov av att hänga med heller. Det har, återigen, liksom funkat ändå. Men så… hösten 2011 blev jag med iPad. En kille i det fotbollslag jag spelar i ägnar sig åt att med liv och lust sälja den typen av frukt och eftersom jag gillade paddan blev jag våren 2012 med iPhone. Sen är jag ju en sådan där jobbig typ som har två telefoner igång fick det bli en iPhone till vad det led – och jag kände ingen direkt ångest över att fasa ut Ericsson ett och två. De hade tjänat mig väl, men det var nya tider nu. Dessutom har jag ju en son som har kompisar som har TV-spel av olika slag så därför flyttade ett Wii in hemma efter en hel del övertalning från den yngre generationens sida. Långsamt började jag komma tillbaka in i något slags elektronisk verklighet anno 2010-tal. Och nu ska jag alltså uppdatera mig ytterligare. Att byta ut Wii mot Xbox One borde inte innebära något större bekymmer och inte heller att uppdatera den laptop som jag haft i snart fyra år och som alltså saggar betänkligt långa stunder. Däremot när jag en viss ångest mot att överleva utan iPhone ett och två i en månad. Finns det någon stödgrupp på nätet? Anonyma iPhone-olister? Men å andra sidan: Om det är för enkelt så är det inte värt att göra. Är det inte så? Tumnagel
56.7°
+
Stefan Holm
0

Andra inlägget
Från Michael Kazarnowicz

När jag fick enheterna var jag pepp på dem i följande ordning: Xbox One, Surface Pro 2, Lumia 1520. 10 dagar senare är ordningen densamma, men statusen har ändrats. Jag gillar Surfacen och Xboxen mer, och gillar Lumian mindre. Det har inte varit helt friktionsfritt och enkelt; under ungefär 24 timmar gillade jag min Surface mindre än Lumian. Jag skulle redigera ett avsnitt av den podcast jag och några vänner gör, och tänkte att en surfplatta ju måste vara perfekt för ändamålet. Jag laddade hem en app för Metro-läget: Recording Studio. Jag borde ha anat oråd när appen grafiskt påminde om något som gjorts för Windows 3.11, men gjorde misstaget att ändå testa. Det blev en exercis kantad av frustration och svordomar som slutade med att jag laddade ner Audacity, och för att sedan exportera en mp3-fil var jag tvungen att ladda hem iTunes (eller ladda hem appar som också ville installera olika toolbars). Det var ett rejält gupp på vägen, som förvärrades av det faktum att själva pekplattan på det Type Cover 2 som jag har är skitdålig för att tala klarspråk. Att göra saker på den när man är van med Macbookens pekplatta är som att försöka skala ägg med skidhandskar på. Dessutom är ergonomin tveksam när jag sitter vid skrivbordet på jobbet och tvingas titta nedåt, så jag skippade Type Cover och körde på samma uppsättning som med min Macbook. Det fungerade och fick mig genast att gilla Surfacen mycket mer. Det blev också en tydligare skillnad mellan Surfacen i "desktop-läge" och "tablet-läge". Det är ett hett tips att skippa Type Cover om du skaffar en Surface, och istället köra på trådlöst tangentbord och något som höjer upp Surfacen vid skrivbordet. Ett annat hett tips om du byter: Chrome ser suddigt ut, men med lite tweaks kan man lösa det. Det jag vill titta lite extra på här är pennan som följer med Surface Pro 2. Jag testade att använda den för att skriva, och det funkar rätt okej även om gesterna man gör är konstlade och inte faller sig naturligt. Här är resultatet när jag försökte skriva "using the pen is interesting". Jag blev tvungen att gå till manualen för att kunna rätta till det. Däremot går det desto bättre att rita med hjälp av pennan och Fresh Paint (gratisapp från Microsoft). Det är just med Fresh Paint och pennan som jag gjort diagrammet till det här blogginlägget. Det är definitivt en funktion jag kommer att använda mig mer av. Xbox One är grym. Den känns snabbare än dess föregångare, Xbox 360, och när man spelar ett spel som har en Companion App (som Dead Rising 3) så inser man nyttan av en andra skärm. Kartor, uppdrag och allt annat som man annars behöver gå in i menyer för får jag nu upp på min Surface eller på min Lumia. Om Xboxen är grym, så är Lumian desto mer en besvikelse. Det är främst utbudet av appar, och designen av de appar jag testat, som gör att storleken blir en belastning istället för en tillgång. Förutom kameran så utnyttjar ingen app skärmytan på ett bra sätt, istället är allting bara större. Det är lite som om Lumia 1520 främst vore gjord för personer med nedsatt syn. Dock kan uppgraderingen till Windows Phone 8.1 lösa några av mina problem. Håll tummarna, så får ni en uppdatering i nästa inlägg. Bäst just nu: Surface och pennan. Kul att kunna rita på riktigt på en platta. Sämst just nu: Facebook för Windows Phone. Att en officiell app, gjord av folk som kan göra appar för Windows Phone, är så dålig är en katastrof. Tumnagel
37.5°
+
Michael Kazarnowicz
0

Andra blogginlägget
Från Emma Danielsson

Att gå över till nytt ekosystem och därmed lära sig ny telefon, ny dator och ny spelkonsol har varit tidskrävande. Speciellt eftersom allt har skett på en och samma gång. Jag är inte särskilt bevandrad inom teknik utan vill bara att de prylar jag har ska funka på ett enkelt och smidigt sätt. Helt smärtfritt har det alltså inte varit även om mycket nu börjar ge sig, två veckor in i det här projektet. När jag skrev mitt förra blogginlägg hade jag mest hunnit bekanta mig med den nya telefonen - en Nokia Lumia 1520. Passar på att tacka för tips på lösningar i kommentarsfältet. Det har underlättat och gjort att vissa av mina problem nu har försvunnit. Efter den här veckan har jag även hunnit jobbat en del i Surface Pro 2 som är ett mellanting mellan laptop och surfplatta. Än så länge är jag riktigt nöjd med upplevelsen. Mycket har nog att göra med att jag tidigare använde en gammal och tung Macbook och i jämförelse så är den här betydligt mindre, lättare och smidigare vilket underlättar eftersom min dator följer med mig vart jag än går. En annan fördel är att skärmen inte är lika ljuskänslig. Nu går det exempelvis bra att sitta ute på balkongen och jobba vilket är ett stort plus. Vad gäller telefonen så börjar vi också komma riktigt bra överens och jag uppskattar både formen och fuktionen. Men som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så är avsaknaden av appar mitt största problem och det gäller fortfarande. Jag löser det genom att "fästa" de viktigaste sajterna på min startskärm så jag enkelt kan komma åt dem. Men de är fortfarande inte anpassade till skärmen vilket gör att upplevelsen inte blir lika smidig. Ett annat problem som jag stött på är att den mailklient jag använder mig av i jobbet inte finns som app till Windows. Det innebär att jag får surfa in via nätet varje gång jag ska läsa mailen vilket möjligen hade känts okej om det inte varit för att det helt enkelt inte fungerar. Inget händer när jag klickar på inkorg eller andra ikoner och det betyder alltså att jag i dagsläget inte kommer åt min mail i telefonen. Vår it-support verkar inte heller ha någon lösning på probemet. Xbox One är nog den pryl jag hittills har bekantat mig minst med. Men det är tydligt att den har alla funktioner man kan tänka sig och några till. Jag kan exempelvis växla mellan olika funktioner genom röststyrning vilket känns som en lyxig bonusfuktion. Däremot så känns den lite krångligare än min gamla PS3. Det är inte alltid helt uppenbart hur jag hittar vissa funktioner. Att exempelvis klicka upp en webbsida från halvskärm till helskärmsläge var något jag hade problem med så sent som idag. Första intrycket är alltså att användarvänligheten inte är optimal men även det kan ju vara något som faller sig mer naturligt med tiden. Och jag är ju knappast någon spelfantast så jag har svårt att uttala mig om grafik och spelupplevelse. För mig är den mest uppenbara fördelen att jag slipper sätta i en skiva varje gång jag ska spela. När man väl har laddat ner spelet så finns det där. När det gäller teknik så uppskattar jag de nämligen de små sakerna som sparar tid och underlättar i vardagen. Apropå det så börjar jag även hitta allt fler fördelar med att ha alla prylar synkade till varandra, som att exempelvis ha en synkad kalender så att påminnelser i telefonen även dyker upp i datorn. Som avslut på mitt andra blogginlägg kan jag passa på att förtydliga att det har uppmuntrats att vi ska vara helt ärliga i de här inläggen. Annars hade jag inte tackat ja till att medverka. Mina enda instruktioner har varit att skriva uppriktigt om mina upplevelser kring övergången. Det ni får här är alltså mina spontana tankar kring bytet. Varken mer eller mindre. Vi hörs snart igen! Tumnagel
38.0°
+
Emma Danielsson
0

Första inlägget
Från Emma Danielsson

De senaste dagarna har jag varit bortrest och ledig vilket innebär att jag haft gott om tid att utforska min nya telefon - en Nokia Lumia 1520. Jag bytte från en iPhone 5 och eftersom jag har varit väldigt nöjd med den telefonen så var jag lite skeptiskt inställd till bytet från start men det första intrycket av Lumia 1520 var positivt. Telefonen känns lyxig, skärmen är stor, har klara färger och layouten ser betydligt roligare ut än på iPhone. Men så fort jag börjar använda telefonen känner jag att storleken kommer att bli ett problem. Enhandsfattning är i princip omöjligt och den stora skärmen gör det lite mer ansträngande och tidskrävande att skriva sms. Men det tar faktiskt inte mer än tre, fyra dagar så har jag vant mig. Plötsligt känns det naturligt att hålla telefonen med två händer och det går lika snabbt som tidigare att skriva sms. Dessutom ser jag nu fördelar med storleken. Lumia 1520 passar perfekt som surfplatta. Eftersom jag varit på resande fot de senaste dagarna har jag varit flitig användare av Netflix i mobilen och i min mening har den här skärmen en perfekt storlek för att kolla på film och tv-serier. Den ger dessutom en bra och tydlig bild och är lätt och smidig att hålla i. Ett problem som jag däremot inte kan vänja mig vid är avsaknaden av appar. Många av de appar som jag använder både privat och i jobbet finns inte att ladda ner. Hemnet, TV4Play och för mig viktiga modesajter som Style.com och Net-a-porter är exempel på appar som jag annars besöker dagligen och alltså får leva utan nu. I stället måste jag surfa in på respektive sajt vilket är tidskrävande. Många av sajterna har inte tillräckligt bra mobilanpassning med suddiga bilder och ett format som inte är anpassat till skärmen. Att exempelvis behöva skriva in alla sökkriterier på nytt varje gång jag går in på Hemnet (en app jag besöker flera gånger per dag) är irriterande och tidskrävande. Jag skulle önska att historiken sparas på samma sätt som den gör i IPhone-appen. Samma sak gäller när jag surfar på Google eller Bing. Det skulle underlätta om den senaste webbsidan ligger kvar när jag återvänder till sökmotorn, på samma sätt som den gör i Safari på IPhone. Jag läser mycket bloggar i telefonen och att lämna den en stund för att göra något annat innebär att jag måste söka rätt på bloggen igen och sedan bläddra mig fram till den sidan jag var på sist innan jag kan fortsätta läsa. En annan sak som irriterar är utseendet på Emojis. De är suddiga och ibland är det svårt att se vilken som är vilken. En bagatell i sammanhanget kanske men likväl stör jag mig på det varje gång jag skriver sms eller postar på Instagram eller Facebook. I övrigt finns mycket som är bättre med Lumia 1520 i jämförelse med iPhone 5. Den mest uppenbara fördelen är kameran som är betydligt bättre med skarpare bilder och klarare färger vilket är extra viktigt för mig som modebloggare då bilder alltid står i fokus. Och det faktum att jag nu har Office i mobilen underlättar mycket och gör att jag nu har möjlighet att jobba från mobilen på ett helt annat sätt. Dessutom är layouten snyggare och betydligt roligare att använda. Med Lumia 1520 kan jag själv utforma min egen startskärm som är personligt anpassad med ikoner i olika färger och storlekar vilket är både roligt och praktiskt. Nu väntar en hektisk jobbvecka som för första gången på tio år inte sker i sällskap av min Macbook utan tillsammans med min nya dator - Surface Pro 2. En uppdatering om mina upplevelser kring det bytet kommer inom kort. Tumnagel
41.4°
+
Emma Danielsson
0

Hur vore det med ombyte?
Att bryta invanda mönster och flytta till en ny miljö med nya upplevelser?

I sommar ska sex svenskar göra just det när de flyttar sina digitala liv till ny terräng - Microsofts ekosystem. På #lumiapledge kan du följa hur det går när en artist, en entreprenör, en modeprofil, en sportlegend, en teknikfantast och en Android-anhängare kastar sig huvudstupa in i Windows värld med mobilen, datorn, TV-spelet och andra prylar som sällskap. Ocensurerat, osentimentalt och ärligt. Skriv under du med och följ resan på #lumiapledge. Välkommen! Tumnagel
44.7°
+
#lumiapledge
0

Steget från Android till Windows Phone
Av Lars A. från Swedroid

Jag har varit Androidfantast sedan våren 2008, efter att ha läst en artikel om plattformen i Wired Magazine som väckte entusiasmen. Senaste fyra åren har jag arbetat med att rapportera om Android, men jag är samtidigt intresserad av alla mobilplattformar. Jag har hållit ett vaksamt öga på Windows Phone sedan starten och ser därför fram emot att lära känna dess ekosystem och hårdvara närmare. Jag har använt plattformen tidigare, men inte tillräckligt för att bilda en fullgod uppfattning. Som Androidanvändare är jag van vid möjligheten att anpassa gränssnittet efter mina behov och att kunna ersätta inbyggda systemappar mot tredjepartsalternativ. Jag använder även Googles tjänster varje dag. Största omställningen för mig, utöver att gå över till Microsofts ekosystem, tror jag blir att inte kunna påverka gränssnittet i samma utsträckning som jag är van vid. Det finns dock även fördelar med ett mer låst system. Samtidigt som jag uppskattar valmöjligheterna med Android kan det vara skönt att slippa tänka på vilket det bästa tangentbordet är, bästa hemskärmsappen, vilken ikondesign jag ska ha, eller vilken webbläsare eller telefonapp jag ska använda. Rootaccess och upplåst bootloader öppnar upp ännu fler anpassningsmöjligheter. Det finns en risk att jag känner mig instängd, men att istället ha en fast uppsättning systemverktyg ger i bästa fall en tryggare och mer homogen användarupplevelse. Mer tid kan läggas på faktisk och praktisk användning när det är färre inslag som distraherar. En punkt jag tänker undersöka närmare är hur enkelt information kan delas mellan applikationer i Windows Phone – något som är väldigt smidigt i Android men desto krångligare och mer begränsat i exempelvis IOS. Första intrycken av själva Nokia Lumia 1020 är klart positiva. Jag har länge haft en förkärlek till Nokias industridesign och färggranna polykarbonatkonstruktioner. Enheten ligger fint i handen med ett lent och behagligt bakstycke, även om kameran putar ut och är en smula i vägen. Att använda en relativt liten skärm på 4,5 tum innebär en trevlig omväxling från de bamsestora Androidmobiler jag är van vid. Telefonens HD-upplösta AMOLED-panel erbjuder bra svärta och kontrastnivåer. AMOLED-tekniken gör även att batteritiden förbättras marginellt, med tanke på alla svarta inslag i gränssnittet. Vad jag gillar mest med Windows Phone spontant och vad som främst lockat med plattformen hittills är typografin, svepgesterna, den minimalistiska designen och flytet i gränssnittet. Microsoft har valt att vandra en annan väg än Google och Apple när det gäller interface för smartphones, vilket är en frisk fläkt. Windows Phone 8.1 står runt hörnet med en rad förbättringar, som ett nedfällbart aviseringscenter, sveptangentbord och virtuella assistenten Cortana – så jag installerade utvecklarversionen för att få en mer rättvis bild av plattformen. Nu återstår att se ifall omställningen från Google och Android innebär en välkommen omväxling hela perioden, eller om abstinensen blir stor. Tumnagel
41.4°
+
Lars A. (Swedroid)
0

Sarah Dawn Finers första intryck
Av Lumia 1020

När jag fick frågan om the "Lumia Pledge", så dubbelkollade jag om dom verkligen var säkra på att dom ville att jag skulle testa grejerna? Jag, som är en inbiten Mac användare sen över 12 år tillbaka och läser Mac tidningar och nästintill väntar utanför Apple butiker vid nya släpp av prylar. Hahaha... Nej, jag är inte kär i alla produkterna och tycker inte att Mac är det bästa som finns, men det är lite som med en relation. Man får njuta av det goda och leva med det onda. I alla fall tills det kommer ngt nytt. Åren innan jag hade Mac, så var det PC som gällde och jag förstod inte en enda människa som hellre ville ha en dator som hette i någonting, före en Dell eller Hp eller något liknande. Jag trodde aldrig jag skulle vänja om mig.. Men det går.. Efter det har jag knappt kommit ihåg hur man skriver ett @ på en PC, så det går också snabbt att minnas. Därför är jag kanske en bra eller dålig kandidat till detta experiment. Jag har under köpt mig en iPhone 5s, IPad Mini, Macbook PRO, MacBook Air, Ipad 4, Apple Tv, PS3 och ett Wii. Nu har jag fått att testa en telefon - Lumia 1020, en ny hybrid surfplatta/laptop samt nya Xbox One!! Denna post handlar om första reaktionerna. Jag slapp installationen, det fick jag hjälp med och då gick det ju snabbt att överföra nummer, info och konto etc till nya prylarna, så jag vet inte hur lätt det är egentligen. Telefonen Det är den största förändringen och känns läskigast. Den fanns i 3 färger, jag fick inte välja, utan fick en gul, vilket kändes som en maskerad färg och jättekonstig, men nu faktiskt är mycket praktiskt, för att man hittar den lättare i väskan. Några snabba raka 1. Batteritiden är bättre än iPhonen, vilket är superskönt. 2. Kameran är bättre och tar bättre bilder, och har många galna funktioner mer likt en vanlig systemkamera -- det är 41mpxl så det blir ju magisk kvalité. Särskilt när man filmar! Den är dock lite långsam om man vill ta många bilder snabbt, och det gör jag ofta.. och att byta kamera till frontkameran, tar lite för lång tid. Det hade gärna funnits genväg till det. 3. Windows operativ system är ju praktiskt och snyggt och enkelt att lära sig. Mycket rörliga ikoner, mycket digitala saker som händer, och vill man ha koll på folk, som jag inte oftast visserligen vill, så kan detta system verkligen få dit att ha koll på nyheter, dina vänner, sociala medier, dina egna inlägg etc,, och kopplar ihop alla kanaler och all information så allt samlas på ett ställe. Datorn/Surfplattan och Xbox skriver jag mer om imorrn! More will come tomorrow! Peace! Tumnagel
41.3°
+
Sarah Dawn Finer
0

Första inlägget
Från Michael Kazarnowicz

All tillräckligt avancerad teknologi är omöjlig att särskilja från magi". Det är en av Clarkes lagar och den sammanfattar min inställning till hur teknik borde vara. Fram till 2007 var Windows min enda plattform, där jag jobbade såväl som spelade. Jag fick via mitt arbete en Macbook 2008, och köpte strax därefter en iPhone. Mac är ingen dator för spelare, så jag skaffade också en Xbox 360. Jag var helt kvar i den världen fram till 2012 när jag försökte lämna iOS för Android. Jag och min Samsung Galaxy S3 blev aldrig vänner. Jag försökte igen med en HTC One, vilket gick bättre men räckte inte hela vägen. Det skulle dröja till Nexus 5 innan jag på allvar lämnade min iPhone hemma. Jag är således inte så trogen plattformar, utan snarare trogen teknik som kan göra min vardag enklare, smidigare och bättre. Det är dessa erfarenheter i bagaget som gjorde att jag med skräckblandad förtjusning såg fram mot utmaningen #lumiapledge: att testa att byta ekosystem i en månad. En Microsoft Surface Pro 2, en Nokia Lumia 1520 och en Xbox One skall ersätta min Macbook Pro, min iPad, min Nexus 5 och min Xbox 360 (och min Apple TV och min Chromecast). Nokia Lumia 1520 Jag valde den här framför 1020 därför att den var tunnare, även om den totalt sett är större. Det är en snygg och tajt produkt hårdvarumässigt, som ligger bra i handen. Skärmen är fantastisk. Jag var igång fort; mail, kalender och kontakter ligger i Googles moln och filerna i Dropbox. Det som tog tid var 1) att flytta över all tvåstegsverifiering [http://windows.microsoft.com/sv-se/windows/two-step-verification-faq] som var påslagen för såväl Google, Microsoft, Dropbox, Evernote och Facebook. 2) att hitta rätt appar. Många appar saknar officiella versioner i Windows Phone och istället gäller det att hitta bästa tredjepartsalternativet. Bäst: skärmen Sämst: app-utbudet (och alla fusk-appar som egentligen är manualer) Microsoft Surface Pro 2 Kanske säger det mer om mina tidigare erfarenheter av Windows-laptops, men jag var överraskad av hur tajt den här kändes. Magnetkontakten för strömadaptern är en liten, men viktig detalj som jag genast gillade, liksom det faktum att den är lättare än min Macbook Pro. Tangenbordet som sitter i skyddet, Touch Cover, gick smidigt att använda och jag var stormförtjust i faktumet att jag kunde peka på skärmen istället för att använda musen samtidigt som jag hade ett fysiskt tangentbord där jag skriver snabbare än ett virtuellt. Även här var jag igång snabbt, mycket tack vare att Chrome automagiskt installerade alla extensions jag hade på min Macbook. Bäst: snabbstartad och mångsidig Sämst: krångligt att hålla isär "Windows 8-läge" och "Desktop-läge" Xbox One Jag var lite orolig över att One inte skulle få plats då jag medvetet valt att begränsa platsen under teven, men den ser som synes bra ut på hyllan under min teve. Jag gillar verkligen min 360, vilket kanske märks då jag har över 60 spel till den. Jag visste redan att det inte går att spela spel från 360 på One, men det jag inte visste var hur få spel som finns till One idag. Min besvikelse var stor när jag insåg att Skyrim, som jag just börjat spela igenom, inte fanns och förmodligen inte kommer att släppas på One. Däremot funkar Kinect på One betydligt bättre än på 360 och här har Microsoft också löst något jag länge ogillat: inmatningen av koder. Istället för att mata in de 25 tecken som en kod består av kunde jag säga "Xbox, use a code" och sen hålla upp lappen som har en QR-kod framför kameran. Supersmidigt! Bäst: Kinect med röstkommandon som "Xbox, use a code" Sämst: dåligt spelutbud än så länge (inte ens mina köpta Live Arcade-spel, som Braid, kan spelas på One) Spontant kan man säga att jag, förutom när det gäller app-utbudet till telefonen, är försiktigt mer positiv till den här testperioden efter att ha installerat grejerna än jag var innan. Den största utmaningen kommer att vara att hålla isär sån frustration som kommer av att saker görs annorlunda, till exempel att man trycker ALT+D på en Surface for att ställa markören i adressfönstret på en Surface medan det är CMD+L på en Mac, och frustration som kommer av dum design eller dumma funktioner. Det kommer att bli fyra spännande veckor! Tumnagel
40.1°
+
Michael Kazarnowicz
0

Första känslan & mina förväntningar

Nu när jag har packat upp grejerna, fått klämma och känna lite på TV-spelet (Xbox One), telefonen (Nokia Lumia 1020) och datorn (Microsoft Surface Pro 2) känns det på sin plats att dela första intrycket och mina förväntningar på att byta mitt digitala liv till Microsofts ekosystem i en dryg månad. Av rent taktiska skäl har jag placerat och installerat Xbox:et på kontoret – jag vågar i ärlighetens namn inte ha det hemma eftersom det hade slutat i total katastrof. Det brukar ju sägas att man blir klokare med åren och jag insåg relativt tidigt att det inte skulle vara hållbart för mig att ha Xbox One (och Fifa 14!!!) hemma. Varför? För att jag är mycket medveten om att det skulle resultera i alldeles för många sömnlösa nätter till följd av ständiga online-fajter mot andra Fifa-torskar runt om i världen. Första känslan av Xbox One då? Att det är fantastiskt, snabbtänkt och jäkligt användarvänligt. Nu har jag inte utsatt det för något större test men glädjes ändå, när jag lirade Fifa, åt att det gick så smidigt och snabbt att starta, sätta igång och spela. Har även lyckats få igång datorn (Microsoft Surface Pro 2) och telefonen (Nokia Lumia 1020). Även om jag på förhand skräms rätt rejält över tanken att byta ut min älskade burk (en rädsla som mestadels grundar sig i praktiska saker, ex hur jag ska få över alla bokmärken jag sparat i internetbrowsern) är ändå första intrycket av datorn väldigt positivt. Kvicktänkt, liten, smidig, tangentbord och touch-skärm. Bland annat. Nu ska jag bara förstå och sätta mig in i hur Windows 8.1 fungerar, och i ärlighetens namn tror jag det kan vara riktigt trevligt när man väl förstår sig på det. Det känns så just nu i alla fall. Sist men inte minst, telefonen Nokia Lumia 1020. Den har en kamera på 41 megapixlar vilket innebär att jag ska försöka fota som aldrig förr kommande månad. Ovan ser ni första bilden jag tog. Ska bli kul att se hur den står sig mot min Samsung Galaxy S4 som jag tycker tar fantastiska bilder. Summa summarum: Det är onekligen en skräckblandad förtjusning att ingå i det här projektet – nu kör vi! Tumnagel
39.9°
+
Georgios
0