Minirecension: Crackdown 2. Tillbaks till Pacific City.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Minirecension: Crackdown 2

Tillbaks till Pacific City

Vi fick Crackdown 2 skickat till oss först i slutet av förra veckan och eftersom det inte direkt är superfärskt just nu (det släpptes i början av juli) så kan väl nyhetsvärdet diskuteras, men kompromisslösningen stannade på en minirecension.

När jag först hörde talas om Crackdown (det första alltså) talades det mycket om att samla orbs (lysande klot som gör att din karaktär springer snabbare och hoppar högre) och jag frågade mig hur kul det kunde vara. Efter att ha lagt vantarna på en av mina bröders ex av spelet insåg jag att det faktiskt var riktigt kul med orb-samlande och annat, även om Crackdown var rätt frustrerande emellanåt. För Crackdown var långt ifrån ett felfritt spel - storyn var tunn, grafiken sådär, svårighetsgraden likt en berg- och dalbana, osv. Men det var underhållande och jag spelade det med glädje (och viss frustration).

Så har vi då, precis som Crackdown, Xbox 360-exklusiva Crackdown 2, som utvecklats av en helt annan studio (Ruffian) än det första spelet (Realtime Worlds) och äger rum ett gäng år efter händelserna i Crackdown. Premisserna är i princip detsamma för båda spelet: som en agent för den smått totalitära polisorganisationen Agency tar du dig an olika fiender av varierande svårighetsgrad, och de största skillnaderna gällande förutsättningar spelen emellan ligger i att du i Crackdown 2 bara fajtas mot ett gäng, kallat Cell. Ja, egentligen två kanske, om vi räknar med de muterade monsterna Freaks, som tar över det numera betydligt mer slitna Pacific Citys gator varje natt.

När jag spelar Crackdown 2 har jag svårt att inte hela tiden jämföra med Crackdown, och det beror säkerligen på att spelen är förbaskat lika. Du gör samma saker på i princip samma sätt: skjutandet, hoppandet, klättrandet, körandet, slagsmålen och orb-jagandet känns väl igen från det första spelet. Dessutom ser och låter Crackdown 2 precis som föregångaren. Det jag kände både glädje och mest frustration över när jag spelade Crackdown, den emellanåt helt galna intensiteten, återfinns också i Crackdown 2. Shit vad det smäller ibland, helt enkelt.

En sak som blivit sämre, om vi bortser från den totala bristen på originalitet i uppföljaren, är att storyn blivit ännu tunnare. Visst, du vet vad du ska göra och varför, men med det sagt är det mest att köra på utan att bry sig så mycket om vad som egentligen händer. På den punkten gjorde Crackdown det bättre, för det fanns ändå en stadig progression i storyn när man plockade bort en boss i taget och så vidare. Å andra sidan är Ruffian lite mer förlåtande när man är typ två cm från att nå en avsats än vad jag minns att Realtime Worlds var - ibland lyckas din agent få tag på kanten ändå i Crackdown 2.

Innan jag spelade Crackdown 2 hade jag hört ungefär i stil med att om man gillade Crackdown så skulle man gilla Crackdown 2, för det var mer av samma sak. Just därför höll jag mig undan Crackdown 2 till en början, för jag vill gärna att en uppföljare ska tillföra i alla fall något och inte bara leva på gamla meriter (och här tokpekar jag på dig, BioShock 2!). Men nu när jag spelat det har jag svårt att komma med något bättre själv: gillade du Crackdown kommer du förmodligen gilla Crackdown 2, för det är inte särskilt mycket som skiljer spelen åt. Kanske var det några år sedan du spelade Crackdown, som det var för mig, så du kan uppskatta det hela igen. Å andra sidan: ogillade du det första spelet lär du inte heller falla för det här.

Överlag så gillar jag det alltså. Pacific City är en stor stad och friheten är det också. Fiender finns överallt och till din hjälp har du en drös schyssta vapen, prylar och fordon. Bara att tuta och köra helt enkelt. Det är ingen storslagen spelupplevelse, men det är underhållande. Och ibland är det allt som krävs.

Bortsett från en potentiellt lång single player-kampanj med en drös sidouppdrag och grejer att pyssla med så finns det också ett gäng multiplayer-spellägen, som jag dock inte testade mer än mycket tillfälligt. Du kan lira kampanjen tillsammans med upp till tre polare i co-op också, något som säkert är extra galet (och) lattjo.

en.wikipedia.org

Spel, Microsoft,

Crackdown 2, Ruffian,

37.2°