Recension: Fable III. Viva la revolución!

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Recension: Fable III

Viva la revolución!

Lionheads Fable-serie är kanske mest känd för att Lionhead-bossen Peter Molyneux hajpade de två första spelen något otroligt (han har legat lägre med Fable III) och vad jag har förstått är en ganska allmän bild av Fable och Fable II att visst var det bra spel, men inte riktigt så bra som Molyneux ville hävda.

Jag spelade aldrig Fable och Fable II väckte faktiskt inte heller något större intresse inledningsvis, men ett plötsligt sug efter rollspel fick mig att spontanköpa spelet ett par veckor efter releasen 2008. Vad jag då fick var en överraskande hit - en relativt lättsam men ändå intresseväckande story kombinerat med trevlig gameplay - och jag höll faktiskt Fable II som ett av de bättre spelen att dyka upp 2008.

Och nu, två år senare, är det dags att återvända till fantasilandet Albion för nästa del i serien: Fable III. Om Fable III är en komplett nyhet för dig som läsare så är det precis som sina föregångare ett rollspel i tredjepersonsperspektiv och du spelar som en hjälte (Hero), en person med stora krafter.

Story
I Fable III spelar du som dotter/son till den karaktären du spelade med i Fable II (hur de löser det för folk som inte spelat Fable II har jag ingen aning om tyvärr). Här trodde jag för övrigt att spelet bar på en fet bugg: min karaktär i Fable III var man och det var den i Fable II också, men i Fable III refererades det hela tiden till min moder, som var både drottning och hjältinna. Jag misstänkte som sagt fel från början, men sedan slog det mig att Fable II i ett lömskt, snillrikt och oåterkalleligt drag i ett uppdrag tillät en att byta kön om man ville, vilket jag ville minnas att jag gjorde. Okej, ordningen var återställd.

Spelet börjar med karaktären Theresas välbekanta stämma, när hon berättar om och låter oss se vad som förändrats sedan Fable II. För klart är att Albion förändrats. Industrialismen har nått landet och maskiner och fabriker präglar nu Bowerstone, huvudstad i Albion och platsen där spelet startar. Redan under Theresas inledande anförande står det klart att det kommer bli revolution i Albion och inte särskilt subtilt hintas det redan där att det kommer vara du som leder den.

Som bror/syster till den styrande kungen tillika grymme despoten Logan hamnar du snart i händelsernas centrum, när Logans vanstyre piskar upp upprorstämning i landet. Snabbt finner du att du måste fly Bowerstone och spelets första halva domineras av att samla ihop olika följeslagare och supporters för att ta dig an din bror. När revolutionen väl kommer skiftas fokus i storyn rejält, men mer än så nämner jag inte här.

Gameplay
Bortsett från huvudstoryn finns det såklart en mängd andra grejer att hitta på. Sidouppdrag finns det gott om och oavsett om du bara vill tjäna extra erfarenhetspoäng (XP), vara lite extra ond eller samla på grejer som låser upp achievements så finns det något för dig. Annars kan man alltid köra på mitt favoritspår och köpa upp bostäder och företag som sedan drar in pengar till en. Bästa sättet att tjäna pengar i början är annars att spela något av Fable III:s tre minispel (baka paj, spela luta eller smida svärd), men en rekommendation är att inte ge sig på dessa heller förrän man låst upp några nivåer eller helst alla inom ett eller flera av yrkena - summorna man får in i början är så löjligt låga att det inte är värt tiden knappt. För den som vill odla relationer, skaffa familj eller bara leva promiskuöst finns det några nyheter, exempelvis kan din karaktär dra på sig könssjukdomar, men man behöver å andra sidan inte hålla sig till heterosexualitetens normer heller om man inte vill.

En stor skillnad mot Fable II är annars att nästan ingenting är upplåst från början. I princip allting - vapen, magi, möjligheten att köpa fastigheter, uttrycka känslor, etc. - måste låsas upp, antingen via uppdrag eller genom att lösa in intjänade XP. XP i Fable III samlas till skillnad från Fable II i samma pott oavsett vad det är som genererar XP.

Fable-seriens styrka är knappast djupa dialoger och stora moraliska valmöjligheter, det som brukar känneteckna rollspelsspecialisterna BioWares alster. I Fable III uttrycker du sig snarare med känslouttryck och de ändå rätt få moraliska val du tvingas göra är med ett par undantag väldigt polariserade - vill du vara supersnäll eller jätteelak? Fable-serien är mer lättsam sett till dialog och moral, men lättsam är inte nödvändigtvis lika med dålig, det handlar snarare om var utvecklarna velat lägga krutet.

Den mängd valmöjligheter du kan göra runt din karaktär (allt från kläder, tatueringar och hårfärg till familjebildande och hur du vill sköta fastigheterna du äger med mera) är snarare spelets styrka. Dessutom backas Fable III upp av ett tajt stridssystem. Kontrollerna när det gäller strid fungerar precis som i Fable II, alltså att X sköter närstrid, Y sköter skjutvapen och B sköter magi. Möjligheten att sy ihop kombinationer med enkla knapptryckningar är ett befriande och smart sätt att slåss på och det fungerar väldigt väl.

Bild och ljud
Ser vi till bild och ljud upplever jag spelet nästan identiskt med Fable II rent visuellt. Stilen eftersträvar knappast stenhård realism, utan förmedlar istället sitt budskap med en varm och lätt "tecknad" stil. Bilden gör helt klart sitt jobb i alla fall. Inte heller ljudet är direkt maxat och gör mest sitt jobb i största allmänhet. På en punkt sticker dock ljudet ut långt över den nivå som hålls av de flesta spel: röstskådisarna. Tidigt gick utvecklaren Lionhead ut med att man anställt ett gäng kända skådisar för att göra flertalet röster i Fable III och med facit i hand vill jag påstå att det var ett mycket bra drag. Samtliga röstskådisar bakom de större rollerna sköter sig utmärkt, men extra guldstjärnor delar jag ut till Bernard Hill och John Cleese, som verkligen briljerar med rösterna till Walter respektive Jasper, dina två närmaste medhjälpare. Även Michael Fassbender som kung Logan och Stephen Fry som den hänsynslöse industrimagnaten Reaver lyser verkligen. Och Nolan North är för en gångs skull inte med!

Både ljud och bild dras dock med en del buggar. Bilden plågas ibland av lagg och döda fiender studsar runt på stället, men allra störst bov är ens trogna följeslagarvovve, som ger ofta ger blanka fasen i fysikens lagar och springer genom sten eller svävar en bit ovanför marken. Gällande ljudproblem så dyker korta ljudklipp helt frånkopplade från kontexten ibland upp under laddningssekvenser. Känns lite opolerat.

Multiplayer
Förutom single player finns det multiplayer-möjligheter i form av co-op, men denna funktion var avstängd under recensionsperioden så den har jag inte kunnat testa.

Intryck
Med allt detta sagt är det dags att avge någon form av samlat intryck. Fable III är ett underhållande spel, men det är inte lika roligt som Fable II. Framförallt häger det på storyn, som inte lyckas greppa mig på samma sätt i det här spelet. Fable III är tydligt indelat i före och efter revolutionen och delen som kommer efter är betydligt svagare. Den post-revolutionära biten känns lite slarvigt utförd och, i brist på bättre ord, lite godtycklig. Istället för hänga på storyn i spelets första halva skapas en storyline som jag tycker är betydligt sämre.

Bland de andra grejerna jag inte riktigt uppskattade finns längden på spelet. Jag lade gissningsvis någonstans mellan 20 och 25 timmar på Fable III, vilket jag faktiskt anser vara rätt lite för ett rollspel. Förmodligen går det att hasta igenom på runt 15 timmar för den som vill, samtidigt som folk som vill maxa achievements och dylikt nog kan plussa på en hel del timmar till de jag lade.

Sedan är spelet enligt mig för lätt. Avsaknaden av möjligheten att välja svårighetsgrad är boven bakom detta och det ledde exempelvis till att jag lyckades ta mig igenom hela spelet utan att bli knockad/dö en enda gång (jag vet detta för att det genererade en achievement jag inte direkt satsade på...). Kändes inte direkt utmanande, trots att så mycket av spelandet ägnas åt strid.

Trots vissa tillkortakommanden är Fable III ett trevligt spel. Gillade du Fable II gillar du förmodligen detta, om inte annat får du se vad som händer i Albion. För nykomlingar tror jag inte det spelar så stor roll att man inte spelat något av de tidigare spelen, det hindrade inte mig när jag spelade Fable II i alla fall och de flesta referenser som görs bakåt i Fable III är inte djupare än name-dropping. Lionhead är inte BioWare och Fable III är inte Dragon Age: Origins eller Mass Effect 2, men här finns ändå saker att hämta för rollspelsfanet.

*** Spelet testades (såklart) på Xbox 360 ***

lionhead.com

Spel, Microsoft,

Fable III, Lionhead,

38.7°