Krönika: Inte nu igen.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Krönika Inte nu igen

Jag läste det för första gången redan under fredagskvällen. Jag följde, som säkerligen många andra svenskar, spänt händelseutvecklingen i Norge, särskilt vad som hände på Utöya. Då talades det om ett tiotal döda, fast ett vittne trodde på 25-30. Fortfarande var det flera timmar kvar till den norska polisen skulle släppa nyheten att antalet döda på Utöya var över 80.

Med norska NRK rullandes på TV:n använde jag iPaden till att lusläsa VG:s, DN:s och NRK:s hemsidor, och även som det som sagt var flera timmar till vidden av hans brott skulle offentliggöras så hade medier redan namn, bild och en hel del info om den man som gripits misstänkt för dåden: Anders Behring Breivik. Och där, någonstans mellan att han beskrevs högerextrem och vapenintresserad läste jag det första gången: han spelade World of Warcraft.

Jag noterade det men fäste det inte så mycket uppmärksamhet - det fanns som bekant en hel del annat att fokusera på denna kväll. Under lördagen läste jag det någon mer gång: han spelade World of Warcraft. Inte heller nu fäste jag det någon större uppmärksamhet.

Så kom söndagen och jag läste som vanligt min lokala morgontidning Sydsvenskan. Och där, i en artikel under rubriken "Hatisk ensamvarg med vapenintresse", läste jag följande:

Anders Behring Breivik tycks under senare år ha fört ett sorglöst ungkarlsliv, till stor del framför datorskärmen. Han roade sig med dataspel och var engagerad i online-spelet World of Warcraft, ett spel som han på Utöya kom att omsätta i praktisk handling.
Nu hajade jag till. Rejält. Vad fan var det jag precis hade läst? Jo, någon drog återigen paralleller mellan avskyvärda våldsbrott och datorspel. Anklagelsen här var subtil och inte så plump som många gånger förr, men det var inget snack om att journalisten Erik Magnusson var av åsikten att Breiviks spelintresse hängde samman med hans brott. Det nämndes sådär lite i förbifarten. Som om det var "the most natural thing in the world".

Jag slutar snart som skribent här på Feber. Under mina två och ett halvt år har jag för Spelfebers räkning många gånger skrivit om olika människor som attackerat dator- och TV-spel av olika anledningar. Men direkta attacker går att bemöta eller avfärda. Subtila insinuationer, som Erik Magnussons, är svårare att upptäcka och svårare att hantera. En journalist, som gissningsvis inte spelat World of Warcraft i någon större utsträckning, tilläts fantisera om vad detta spel med en så snaskig titel kunde gå ut på. Han verkar ha kommit fram till att det nog var något som i teorin liknade det som Breivik utförde i praktiken på Utöya. Parallellen var solklar. Och sedan var det förevigat och utskickat till Sydsvenskans tiotusentals läsare.

Jag tittar på den lilla bilden av Erik Magnusson. Ser en gubbe i 50-60-årsåldern och tänker: "Du har inte fattat någonting. Du har inte fattat vad World of Warcraft går ut på, eller vad något spel går ut på egentligen. Varför din parallell är vansinnig. Varför Breiviks spelande inte var orsaken till att han gjorde som han gjorde. Varför hans spelintresse var absurt att nämna i det sammanhang som du gjorde. För dig blev spelreferensen bara en extra krydda till denna redan så spännande historia. Men du har inte fattat någonting."

Och jag blir ledsen. Ledsen att ett av mina favoritnöjen återigen får stå i alla fall delvis till svars för något avskyvärt. Ledsen för att "vanliga" journalister utan synbar anti-spel-agenda plockar upp och gör en poäng av speltråden. Ledsen för att dessa yrkespersoner inte funderar mer på vad de egentligen skriver emellanåt (eller gör de det?). Ledsen att hela vårt community ska behöva skämmas för en ensam terrorists skull. Ledsen för att ett spel används för att höja nivån på snaskigheten i en tidningsartikel om ett fruktansvärt brott.

Men allra mest ledsen är jag, såklart, över vad som hänt i Norge. Att uppröras över vad enskilda journalister skriver om spel kan tyckas banalt mot bakgrund av terrorn i Norge, men mitt jobb för Feber är att, i vid bemärkelse uppenbarligen, skriva om spel. Nyhetsrapporteringen om Breiviks brott sköter så många andra så mycket bättre än jag. Jag kan bara stå upp när andra, felaktigt, klampar in på vårt älskade område.

(Som ni säkert förstår handlar inte min upprördhet om just att Erik Magnusson attackerar World of Warcraft, för det spelet har jag skrivit mer om än spelat, utan att han drar paralleller till spelvärlden i stort. Hans artikel går också att läsa i helhet via länken nedan.)

Uppdaterat
Sydsvenskan har nu tagit bort stycket angående World of Warcraft från sin artikel. Man har dock ej angivit detta eller bett om ursäkt.

sydsvenskan.se

Spel, Övrigt,

krönika, oslo, norge, utöya, spelvåld

59.1°