Spel
/
Nintendo
Nintendo bjöd in till ett pressevent i Frankfurt och Feber i form av mig själv (Peter) var självklart där för att kika in Nintendos nya konsol Wii U samt ett gäng 3DS-spel som ska släppas framöver. Jag hade tidigare inte haft möjlighet att testa maskinen så det skulle bli väldigt spännande att äntligen på fingra på den nya handkontrollen och det har jag gjort nu. Jag har fått massor av intryck från Wii U och spelen till den som jag tänkte dela med mig av. Eftersom det blev så mycket så kommer jag dela upp artikeln i två delar. I den här första delen går jag igenom hårdvaran och berättar vad jag tycker om den och om handkontrollen. I del två kommer jag fokusera på spelen (jag nämner också några rader om nya 3DS XL). Håll utkik efter den artikeln!
Uppdaterat: Del två finns nu att läsa via den här länken.
Wii U - hårdvaran
Designen på konsolen påminner mycket om Wii, men den är något längre än så (ca 10-15 cm skulle jag gissa på). Det verkar inte heller som att Wii U kommer kunna stå upp som var fallet med Wii. En annan intressant grej är ju att få reda på hur mycket konsolen låter när den är igång, men eftersom det var så mycket ljud runtomkring mig så kan jag tyvärr inte ge er något uttalande om hur mycket oväsen den för.
Då Nintendo inte gått ut med några officiella siffror över hur kraftfull Wii U är så är det svårt att i dagsläget faktiskt säga hur stark den är. Det jag i alla fall kan säga är att inget av de spelen som visades upp såg bättre ut rent grafiskt än spelen till Xbox 360 och Playstation 3 och förmodligen kommer Wii U inte kunna mäta sig med nästa generations konsoler rent prestandamässig. Min gissning och det som det ryktats om är att den är något kraftfullare än Playstation 3, men vi får väl se helt enkelt. Flera av tredjepartstitlarna som visades upp var portningar av redan befintliga titlar (T.ex. Batman: Arkham City och Ninja Gaiden 3) och de har väl förmodligen inte lagt ner alltför mycket kraft för att göra de snyggare till Wii U, utan bara nöjt sig med att göra de lika bra som till de andra formaten. Dessutom kan det förmodligen bli som så att spelen kan bli snyggare med tiden då utvecklarna dels får längre tid på sig att göra spelen, men också lär sig att optimera Wii U-hårdvaran på bästa sätt.
Ett stort minus är att Nintendo själva inte ens verkar bry sig om att göra sina egna spel med särskilt bra grafik. Många av Nintendos egna titlar såg ut att kunna spelas på en Wii rent grafiskt. Här hade Nintendo verkligen kunnat briljera genom att visa upp något riktigt megavackert, men ändå väljer man att inte alls fokusera på grafiken. Jättesynd tycker jag. Men mer om det när jag skriver om spelintrycken.
Mer efter hoppet...
Handkontrollen
Precis som med Wii så är det handkontrollen som är det mest intressanta. Det är den som är själva stommen i Wii U. Förut när jag bara hade sett bilder på handkontrollen var jag orolig över att den skulle kännas alltför stor och klumpig. Jag trodde också att den inte skulle kännas så skön att hålla i. Men faktum är att den passar riktigt bra i händerna. På baksidan finns det ett skönt grepp och fingrarna kan vila på triggerknapparna. Ett minus med dessa knappar är att de är digitala istället för analoga som de är på Xbox 360 och PS3. Det innebär att man i till exempel bilspel inte kan välja hur mycket man vill gasa. En funktion som annars vore väldigt smidig att ha. När de ändå bytte ut circle padsen mot riktiga analogspakar så borde de i samma veva även kunnat stoppa in analoga triggerknappar också.
Ytterligare ett orosmoment som jag hade innan jag själv fick testa handkontrollen var att tryckskärmen skulle vara alltför svår att styra med fingrarna. Av erfarenhet vet jag att skärmen till både DS och 3DS är svårkontrollerad när man använder fingrarna, men jag blev glatt överraskad över hur responsiv Wii U-skärmen faktiskt var. Inga av de spel som fanns för test krävde att man använde stylusen, utan det var bara till att sträcka ut sitt finger och peta på, allt vad man orkade och skärmen svarade direkt. Det enda spelet som inte reagerade lika bra på mina fingergester var Batman: Arkham City där jag ofta fick trycka flera gånger för att välja olika vapen. Men eftersom det fungerade utan problem i de andra spelen som jag testade så antar jag att det är någonting som går att lösa tills dess att spelet släpps i butik.
Överlag kändes kontrollen riktigt stabil och den var väldigt skön att hålla. Den var inte särskilt tung och den var helt lagom i storlek. Streamingen av bilden mellan TV:n och skärmen i handkontrollen fungerade också den riktigt bra och jag märkte inte av något lagg överhuvudtaget.
Wii U Pro Controller
Utöver själva GamePaden så släpper Nintendo även en ny classic controller. Även denna fick jag möjlighet att testa och den kändes bra. Har man spelat med en Xbox 360-kontroll så vet man ungefär hur den känns då de påminner väldigt mycket om varandra. Den kändes dock lättare än Xbox 360-kontrollen, troligtvis på grund av avsaknaden av externa batterier (den har ett inbyggt uppladdningsbart batteri). Att knapparna sitter under styrspaken kommer nog kännas ganska ovant i början, men förmodligen kommer man vänja sig ganska snabbt vid denna typ av styrning.
Så där, då har jag avhandlat själva konsolen och handkontrollerna. I nästa artikel går jag igenom spelen och berättar om mina intryck från dem.
Har ni några frågor så går det bra att ställa dem i kommentarsfältet nedan så ska jag försöka svara så gott jag kan.
