Spel
/
PC
Jag var verkligen en dedikerad World of Warcraft-spelare under många långa år. Det var spel från release och stort engagemang varje kväll. Tids- och regelbundna raider flera dagar i veckan. Förberedelser inför raiderna däremellan och massor av strategistudier. World of Warcraft var en del av mitt liv.
Men sedan jag slutade spela aktivt runt år 2009 så har nya MMORPG-spel bara lockat mig tillfälligt och inget har lyckats hålla mig kvar. De har varit bra och haft potential. Men jag har inte orkat bo kvar i dess världar. Kanske för att jag har känt det där tryckande behovet av att ett MMORPG för mig måste var enormt seriöst. Slaviskt spelande. Och jag får känslan av att många onlinespel är uppbyggda för att ge understöd till just den känslan.
Nu har jag spelat Guild Wars 2 sedan release och för första gången på länge börjar det kännas som om jag har hittat en ny värld att bygga bo i. En värld där jag inte känner någon stress över att bli bäst och nå maxnivå snabbast möjligt. En värld där jag bara är.
Läs mer...
Guild Wars 2 är vid ett första intryck som vilket MMORPG som helst. Spelets interface liknar konkurrenternas och upplägget känns välbekant och invant. Men ganska snabbt inser jag att spelet erbjuder mer än bara sedvanlig grinding och leveljagande. Istället för de traditionella uppdragen "döda 20 grisar" och "Hej, kan du plocka 15 blommor till mig" så känns det mer som om jag springer runt i världen och bara existerar. Jag hjälper till där det behövs, följer emellanåt min huvudberättelse och varvar det med att delta i spontana gruppevent som dyker upp lite här och var.
Jag kan logga på en kväll med målet att göra något specifikt, som att utforska hela det aktuella området eller samla material och istället slutar kvällen med att jag har deltagit i spontana gruppstrider och klättrat i träd. Allt medan erfarenhetspoängen i princip trillar in av sig själva.
Det är nog den sköna stämningen i spelet som lockar mig mest. Känslan av att inte behöva ha något specifikt mål utan att kunna ta varje spelsession som den kommer. När det sedan kombineras med den variation som varje ras och yrke för med sig, där olika vapen ger olika förmågor och där min karaktär känns föränderlig och dynamisk, så skapar spelet en väldigt lockande helhet.
Nu har jag fortfarande bara nått nivå 16 med den karaktär jag spelat mest, en Ranger som utforskar världen med båge, dubbla yxor, svärd och knivar - alltid ackompanjerad av ett troget husdjur. Så det finns fortfarande en hel del kvar av spelet att utforska, av funktioner att lära sig. Och jag har många nyfikna funderingar. Hur kommer PvP att fungera? Kommer instanserna att kännas intressanta? Är det värt att satsa på crafting eller inte?
Jag ser fram emot att få lära mig mer allt eftersom. Men jag skyndar långsamt. För Guild Wars 2 är inget spel som stressar mig framåt. Det låter mig ta allt med totalt lugn.
