Spel
/
Sony
Igår släpptes Assassin's Creed III och samtidigt lanserades Vita-versionen Liberation. Två äventyr med samma grund fast med helt olika inriktningar och efter att ha testat båda är det lätt att konstatera att "originalet" vinner över den bärbara versionen.
Jag ska ändå börja med att säga att Assassin's Creed som spelform gör sig perfekt på PS Vita. Det är lätt att ta till sig kontrollsystemet som är i prinicp identiskt med det som används i AC III. Att klättra på hustak och i träd fungerar riktigt bra liksom att slåss mot och lönnmörda fiender. Kontrollen känns helt enkelt logisk och väl anpassad. På några enstaka ställen har Ubisoft också lagt in element där de rörelskänsliga skärmarna ska eller kan användas, men oftast känns det överflödigt eftersom knapparna fungerar så bra. Däremot är det väldigt smidigt att med hjälp av skärmen snabbt kunna kolla kartan och byta vapen, så där är anpassningen till det bärbara formatet väl genomtänkt.
Läs mer...
Så, vad är det egentligen som skiljer Liberation från Assassin's Creed III? Båda spelen har ju exakt samma grundupplägg, liknande kontroller och de utspelar sig under ungefär samma tidsera.
Jo, det som tydligast separerar spelen är berättelsen. Medan AC III har en väldigt utpräglad och gripande berättelse är Liberation mycket tamare. Visst finns det en story där, men den är långt ifrån lika engagerande och har ingen direkt anknytning till Desmond och hans förfäders resa. Istället får vi i ett sidospår följa den fransk-afrikanska kvinnan Aveline de Grandpré, en kvinnlig lönnmördare, som försöker bringa ordning och rättvisa i New Orleans och dess omgivningar.
När hennes mamma försvinner värvas hon in i lönnmördarordern och ger sig på jakt efter Tempelriddare. För att genomföra sina uppdrag använder hon sig av olika identiteter där hon kan klä sig som en fin dam, en slav eller en lönnmördare. Varje identitet har sina egna vapen och restriktioner och väl klädd som en fin dam kan Aveline exempelvis inte klättra bland husen utan måste hålla sig till vägarna. Och det är ungefär det. Mycket djupare än så verkar berättelsen inte föra dig. Efter tre spelade sekvenser har storyn inte givit speciellt mycket och det som roar mig är egentligen själva uppdragen som i sig medför underhållande utmaningar.
En annan sak som skiljer de båda spelen åt är öppenheten. Visst, det är helt fritt att springa omkring i New Orleans och dess närliggande träskmarker, att klättra i torn och göra en del sidouppdrag. Men i jämförelse med AC III och egentligen även Brotherhood och Revelations så är det ett mycket mer avskalat spel. Det finns färre saker att göra och det känns inte speciellt motiverat att utforska staden och omgivningarna bara för att.
För att sammanfatta det hela känns Liberation som en lightversion av Assassin's Creed III och det är synd, för spelmekaniken visar ändå att det passar bra i bärbart format. Mer story, mer öppenhet eller kanske till och med exakt samma spel som AC III med en crossplay-funktion istället hade varit att föredra.
Jag är ändå glad att utvecklare vågar satsa på utveckling av större och mer avancerade spel till PS Vita. För jag trivs att kunna ta med mig spelen bort från datorn och sovrummet. Nu ska de bara våga satsa fullt ut också och inte stanna halvvägs.
