Bilfeber firar 60-år med Shell och Ferrari
Provkörning av Ferrari 550 Maranello
Det har nu gått drygt en månad sedan Bilfeber var med och firade Ferraris och Shells 60-års jubileum. Minnena och känslorna lever fortfarande kvar, och jag minns fortfarande dagen då Shell ringde och fråga om inte jag var sugen på att ratta deras V-Power sponsrade Ferrari 550 Maranello från Stockholm till Malmö. Sträckan var en del av Ferrari Relay Tour och ett 20-tal bilar skulle ta sig från Autoropas lokaler i Stockholm ner till Malmö och Turning Turso. Det tog inte många sekunder att tacka ja, chansen att få vara en del Ferrari och Shells 60-års kalas är stort nog, men att dessutom få ratta en Ferrari de dryga 60 milen gjorde det om möjligt ännu mer lockande.
Att köra supersportbil är alltid speciellt, men har bilen dessutom en stegrande häst i fronten och ursprung från Maranello i Italien så blir upplevelsen än mer speciell. Här har mystiken odlats under 60-år, och medan konkurrenterna kommit och gått, så står Ferrari kvar – starkare än någonsin tidigare. Visst, det finns snabbare, dyrare och numer, snyggare bilar. Men Ferrari-upplevelsen är så mycket mer än bara prestanda. Du är med om något större, kör du en Ferrari är du en del av dess 60-åriga historia, upplevelsen ger en klar larger than life-känsla.Vår 550 Maranello var startskottet på nya Ferrari med användbarhet och kvalité i fokus. Ferrari 550 Maranello var den första riktiga året-runt-Ferrarin, och med den 5,5-liter stora V12:an, den ultimata GT-vagnen vid lanseringen 1996. Vid lanseringen (och i vår bil) levererade tolvan 485 hästkrafter och 568 Nm effekten steg sedan till 515 hk i 575M och 540 hk i Superamerica. 0-100 avverkas på 4,2 sekunder och toppfarten uppges till 320 km/h. Men även om Ferrari 550 Maranello är byggd för att användas varje dag, så är verkligheten för dessa bilar oftast en helt annan. Vår 97:a har på drygt 10 år avverkat endast 3 000 mil. Vilket säger en del om hur dessa bilar används, GT-bil eller ej. Där har ni i vilket fall förutsättningarna. Efter en snabb överlämning av bilnycklarna (som ser ut at komma från vilken Fiat som helst) från en förvånansvärt avslappnad VD för Shell Sverige, så var det dags att kliva in och göra sig bekväm. Trots storleken, och positioneringen i modellprogrammet, så är 550 Maranello strikt 2-sitsig. Bakom förar- och passagerarsätet finns utrymme för en lättare weekendpackning för två. Att hitta en bra körställning var inga problem, däremot så gjorde bilen oss påmind om sitt italienska humör. Elektroniken spelade oss ett spratt, och startspärren vägrade låta oss köra en meter. Efter ett 20-tal tryck på larmdosan så mullrade V12:an igång. Men något vidare morgonhumör visade sig bilen inte ha, och 10 minuter senare så släppte äntligen handbromsen och vi kunde långsamt rulla ut ur Stockholm.Interiören är nonsensfri, och 550 Maranello har inte en enda knapp som inte fyller en livsviktig funktion för föraren. Det betyder; en knapp för att stänga av antispinnsystemet, en knapp markerad sport och en knapp för att slå på varningsblinkers. Där har ni det. Ingen färddator, multifunktionsratt, mugghållare inte ens en yttertemperaturmätare finns. Interiören är också befriad från kolfiber-, aluminium eller träinlägg. Mjukt stoppad plast men framförallt läder är det som dominerar. Snyggt, stilrent och fortfarande modernt så här 10 år senare. Det enda som avslöjar bilens ålder är CD-spelaren. Finishen håller hög klass, och med ett nypris på över 1,8 miljoner kronor så ska man väl kanske inte förvänta sig något annat. Ratten är greppvänlig och det är svårt att inte bli hypnotiserad av Ferrari-logon i centrum. Det märks att vi kör supersportbil. Bromsarna gnisslar innan de nått upp i arbetstemperatur, tomgången är lite rå och kopplingen kräver sin man, eller åtminstone någon med samma benmuskelatur som Carolina Klüft. Styrningen är direkt och levande, helt befriad från el-servo som var och varannan biltillverkare använder idag. Den 6-växlade manuella lådan är ett mästerverk. Att föra växelspaken genom aluminiumkulissen med ackompanjerande klonk är starkt beroendeframkallande. Motorn, som lätt skulle kunna extraknäcka som kärnkraftverk, är fantastisk. Gasresponsen när man är upp i varv underbar, det enda som drar ner betyget något är att varvstoppet kommer 1 000 varv för tidigt. Redan vid 7 500 varv är det slut på det roliga. Det krävs en viss precision när man hanterar gaspedalen för att inte tända upp bakdäcken på de lägre växlarna. Tyvärr så har motorn inte gynnats Ferrari då nyvunna kärlek för kvalité, och då tänker jag inte främst på bränsleförbrukningen som är brutal – 114 liter V-power på 35 mil, utan på bilens isolering. 550 Maranello är helt enkelt för tyst. Både motor- och avgasljud har effektivt skärmats av från kupén, och ett sportavgassystem är klart att rekommendera. Efter ett pitstop på Shell Herrbeta (se separat artikel), så bryter vi oss loss från konvojen som fortsätter att köra E4:an söder ut mot Malmö för att istället låta 550:in njuta av den småländska landsbygden. Att transportera folk från punkt a till b i 110 km/h på en motorväg finns det en uppsjö av bilar som gör bättre. I med sportläget och bilen kommer till liv. Ju snabbare det går, desto bättre blir vår Ferrari. Den här maskinen är brutalt snabb och äter effektivt upp mil efter mil av de slingriga landsvägarna. Bromsarna är effektiva, men saknar det där riktiga bettet, även om det känns som att de aldrig skulle svika så får man inte riktigt den där Mike Tyson-punchen i nacken heller. Omkörningarna går lekande lätt, stabiliteten är oöverträffad och trots att 550 Maranello bär på ett antal kilo mer än sina mindre modellsyskon så är balansen fantastisk. Jag vet faktiskt inte vad som imponerar mest; denna fantastiska körmaskin, eller känslan av att köra en Ferrari under klarblå himmel och se den ena åkern efter den andra försvinna i backspegeln. Jag känner mig som en kung, det finns inget som jag och min Ferrari inte klarar av. Ingen utmaning är för stor. Jag vill aldrig stiga ur.Tillbaka på E4:an så imponeras man återigen av hur tyst den här bilen är. Det enda som stör är ett feljusterat fönster som släpper in lite väl mycket vindljud i fart men annars är det inget som hindrar dig från att köra över 100 mil om dagen. Efter att ha kört den kurviga delen av E4:an mellan Gränna och Jönköping kan jag föreställa mig om hur fantastisk den här bilen är på de fantastiska vägarna vid Rivieran. Efter drygt 70 mil så börjar dagen gå mot sitt slut. Vi närmar oss Malmö och det är med visst vemod som jag lämnar tillbaka bilen. Det känns som bilen hunnit bli en del av mig. Man skulle nästan kunna kalla det kärlek vid första ögonkastet. Men det är inte förrän jag kliver in i vår följebil som för dagen är en Volvo S60R som jag förstår precis hur bra Ferrari 550 Maranello faktiskt är. Med sina 300 hästkrafter, fyrhjulsdrift och sitt avancerade aktiva chassi så är S60R ingen dålig bil. Men aldrig har en bil för känts så fel, så konstgjord. Växelspaken är så oprecis att jag kämpar för att hitta rätt växel. Kopplingen känns oprecis och lika tungtrampad som en hink med mjukglass en varm sommardag. Bilen känns mossig, otight och tråkig. Jag längtar tillbaka till min Ferrari, jag får panik och inser att livet aldrig kommer att vara sig likt och aldrig lika bra igen. Jag får leva på minnena och vetskapen att jag nu för alltid är en del av Shells och Ferraris historia.
Bil,
Tester,
Ferrari,
Shell,
550 Maranello
37.5°
0
James Hunt
sön. 3 jun 2007, 17:49
9 kommentarer till artikeln
Ja du, Stevan. Du gör ju inte direkt min längtan mindre precis..
av 120R, söndag 03 juni 2007 kl 18:31
Schysst..
av brunkryss, söndag 03 juni 2007 kl 18:33
Det var ju inte nådigt nära de stod varandra på bild 25.
av Timmy, söndag 03 juni 2007 kl 20:48
"Efter ett 20-tal tryck på larmdosan så mullrade V12:an igång. Men något vidare morgonhumör visade sig bilen inte ha, och 10 minuter senare så släppte äntligen handbromsen"
Låter precis som den kvalitet man kan förvänta sig för en bil som kostar 1,8 miljoner..
Knappen för att justera backspeglarna är jäkligt lik Audis btw.
av jonasn, söndag 03 juni 2007 kl 20:53
Ser ut som ni hade en trevlig tripp! :) Jag tycker även att det är kul att se hur företagen börjar satsa på bloggar som nyhetsmedium om det nu var via den vägen ni fick erbjudandet och inte med hjälp av obotlig charm eller dyl. hehe
Hoppas fler företag inser dettta och att vi kan se fram emot fler intressanta och välskrivna reportage!
/Tim
av philuren, söndag 03 juni 2007 kl 20:58
Fick du någonsin tanken "tänk om jag kvaddar den"?
av Swalle, söndag 03 juni 2007 kl 22:00
bra jobbat! mycket trevlig läsning.
av Willhouse, söndag 03 juni 2007 kl 22:23
Håller med ovanstående talare, trevligt reportage. Förmodar att miljöklassning på 550M inte är aktuell, men jag förstår att det var svårt att hålla en Ferraritolva under 3l/mil, man kan ju inte fisa runt på 2000 rpm :)
av Falcone, måndag 04 juni 2007 kl 12:10
Spelade ni många blandband i kassett-stereon...?
av chox, måndag 04 juni 2007 kl 12:21
Kommentera artikeln
+
Per månad
39 kr
Betala löpande per månad. Ingen bindningstid.
Starta prenumeration
Per år
299 kr
Enklast och billigast, bara 25 kronor i månaden. Betala löpande per år. Ingen bindningstid.
Prova 14 dagar gratis innan du bestämmer dig.
Starta gratis provperiod
Engångsköp
349 kr
Slipp återkommande betalningar, betala ett år i taget. Betala med kort eller Swish.
Köp utan prenumeration
