Febergaraget: Någonting nytt, någonting gammalt
Nya Mini Cooper S är slående lik den gamla, men vilken är bäst?
När BMW lanserade generation två av Mini Cooper så var ledorden less is more och evolution snarare än revolution. Resultat blev slående likt generation ett, mer eller mindre. Åtminstone vid en första anblick. Nya Mini är 61 mm längre än sin föregångare, och huven har rests 20 mm för att få plats med turbon ge bättre skydd åt fotgängare. Detta har inneburit att midjan höjts runt om och att glasytorna blivit något mindre. Bakluckan har blivit större, liksom bakljusen som nu nästan är oproportionerligt stora. Grillen flirtar mer med ur-Minins och det finns ett gäng nya färger, stripes och annat som tillhör Mini-livsstilen. Interiört så har kvalitén förbättrats, stolarna har fått fler inställningsmöjligheter och ger nu bättre stöd. Men frågan är om den blivit snyggare? Hastighetsmätaren är, som man säger, megastor och plasten runt den känns absolut inte premium. Form har verkligen fått gå före funktion och de flygplats-inspirerade switcharna har nu spridit sig till taket. Vad hände med filosofin less is more?Under huven så har den charmiga, men föga effektiva, 1,6-liters kompressorfyran ersatts av en splitter ny. Även denna på 1,6-liter men med twin-scroll turbo och direktinsprutning. Resultatet är lägre förbrukning och mer kraft över hela registret. Även länkaget till den sexväxlade lådan har förbättrats och växlarna går i enklare nu än tidigare. Fjädringen har förbättrats för att ge bättre komfort och mer grepp. De tydliga kast-tendenserna som fanns hos gamla Mini är nu som bortblåsta. Tyvärr så är även den direkta styrningen det. Den nya el-servon klarar inte riktigt av att leverera samma känsla som sin föregångare. Resultatet blir att nya Mini inte känns lika direkt, eller rapp och därmed inte heller riktigt lika rolig. De kvalitéer som gjorde att jag en gång i tiden inledde en stormig kärleksaffär med Mini Cooper S hade knappast med saker som detaljkvalité, komfort eller bränsleförbrukningen att göra. Snarare var det den osofistikerade, men ack så busiga kompressorfyran ihop med den allt för direkta styrningen och vägegenskaperna som satte mitt hjärta i brand.Men kanske var det därför som romansen endast höll 6 månader och 1 400 mil? Kanske var det enda vi hade uppbyggt på yta och skoj. Det nya Mini förlorat i busfaktor har den tagit igen när det gäller storlek, komfort och vardagsnytta. Totalt sett så är nya Mini Cooper en betydligt bättre och mer komplett bil än den gamla. Den nya motorn är, trots avsaknaden av samma spets som den gamla, en riktig pärla. Den nya fjädringen sväljer det mesta utan att få bilen att hoppa 2 decimeter i sidled, och kan man bara leva med den något spacade interiören så får man betydligt mer bil för pengarna idag.Men om jag skulle köpa Mini idag så skulle mitt val hamna på en Mini Cooper S Works GP.
Bil,
Tester,
Mini,
Cooper S,
Febergaraget
37.0°
0
James Hunt
ons. 9 maj 2007, 20:35
3 kommentarer till artikeln
Stevan.. vad kostar egentligen Works GP? Verkar ju inte stå någonstans?
av LucasKrown, torsdag 10 maj 2007 kl 08:54
Jag tror inte de finns att köpa nya längre. BMW Solna sålde sin demobil för inte så längesen till en lycklig ägare. Jag tror man får räkna med från 260 000 och uppåt. På mobile verkar de flesta bilarna börja på 28 000 Euro så kanske t o m lite mer. Men den är verkligen rå! Hoppas de kan göra något liknande med den nya.
av James Hunt, torsdag 10 maj 2007 kl 09:00
Aj många pengar... känns som man hellre köper förra generationen Civic Type-R och slänger in en LSD, om den inte redan har det?
av LucasKrown, torsdag 10 maj 2007 kl 13:37
Kommentera artikeln
+
Per månad
39 kr
Betala löpande per månad. Ingen bindningstid.
Starta prenumeration
Per år
299 kr
Enklast och billigast, bara 25 kronor i månaden. Betala löpande per år. Ingen bindningstid.
Prova 14 dagar gratis innan du bestämmer dig.
Starta gratis provperiod
Engångsköp
349 kr
Slipp återkommande betalningar, betala ett år i taget. Betala med kort eller Swish.
Köp utan prenumeration
