Jaguar XKR-S skriker högst. Jag försökte att skrika högre, men lyckades inte.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Jaguar XKR-S skriker högst

Jag försökte att skrika högre, men lyckades inte

Foto: Henric Örback" target="_blank">

Jaguars XK-modell i nuvarande skal har hängt med ett tag och ville man åka snabbt och ha det värsta var det en "R"-modell man skulle ha, alltså en XKR. I samband med faceliften som kom 2011 dök det dock upp en version som även fick ett "S" i namnet, XKR-S. Den gamla trotjänaren till motor hade fått ytterligare 40 hästar och bilens köregenskaper var nu ännu sportigare än tidigare. Resultatet, 550 hästar, gör XKR-S till den starkaste och snabbaste öppna modellen Jaguar någonsin har byggt. Det lär även vara den mest högljudda, för hur jag än försökte gick det inte att överrösta bilen. Knappt ens när den var avstängd.

Foto: Henric Örback" target="_blank">

Inledning

Nu ser katten ut som jag tycker att den borde gjort från början. Jaguar har i mina ögon fått till fronten riktigt bra och inte plottrat sönder den med massa LED-lampor utan gjort en snygg glödande rand som löper längs med strålkastaren istället. Nosen ser riktigt bred ut tack vare de extra plastvingarna på sidorna och även om grillen inte är större än på vanliga XKR ser den hungrigare ut. Baktill har det inte förändrats så mycket om man bortser från den ganska tjocka vingen med ett kolfiberplan. Bakljusen har gjorts lite klarare och här frodas det istället med LED-lampor. Fyra feta pipor såklart och det är det som kommer ur dem som är det största hotet mot elbilar. Den här bilen låter så fruktansvärt gott att man borde få dispens för att få ha bilen ståendes på tomgång även där det är tomgångsförbud. Alla borde någon gång i deras liv få ta del av detta underbara ljud, något jag tror skulle vara riktigt bra för själen.

Ljud

Bilen har verkligen det där perfekta brummandet när man står still, det där dova V8-ljudet som får både omgivning och de som åker i bilen att må gott. Ett härligt mullrande när man sakta åker iväg, inte för högt utan bara ett lågfrekvent ljud som ingen kan missta för något annat än en V8:a. Helrätt och när man trycker på lite extra öppnas ljudbilden ännu mer och motorn får sjunga lite extra, fast fortfarande inte helt fritt. Det sker först när man tryckt på sport-knappen som är knapp som sitter vid växelväljaren med en målflagga på. Det som händer då är att "Dynamic Mode" aktiveras vilket styvar upp fjädringen ytterligare, och det allra viktigaste, öppnar klaffarna i avgassystemet. Herregud säger jag bara! Med en gång får bilen en mörkare ton och torrgasar man vid rödljusen exempelvis fullkomligt skriker bilen. Det är här Jaguar verkligen särskiljer sig, ljudet är makalöst rått och högt för att komma från en bil som är försedd med avgasystem från fabrik. Det var nästan så att jag funderade på vad Bilprovningen säger om ljudnivån, men en sekund senare tänkte jag på något annat, nämligen på hur fantastiskt galet trevligt den här bilen låter. Med lite last på högre växel morrar den skarpt och växlar man ned några växlar fullkomligt öses det ljud ur piporna. Avgassmällarna vill man jaga hela tiden och de är knappast svårt att framkalla ytterligare precis efter att man precis lagt av en matta. Det var helt omöjligt att inte okynnesgasa vid rödljus, växla ned en extra växel eller murra runt bland husväggarna, så beroendeframkallande är ljudet.

Körkänsla

"Dynamic Mode" ska alltså styva upp bilen ytterligare men då det här är en cabriolet som jag dessutom inte rastade på bana är det rätt svårt att säga exakt hur mycket stabilare bilen blev. Jag minns att när jag körde XKR så tyckte jag att den var lite svajig ibland, och lite för mycket bekväm långfärdslyx för gubbar. XKR-S är definitivt vassare på den punkten, men det vore kul att testa coupén (tyvärr såld) för att på riktigt kunna jämföra. Precis som hos XKR:en med 510 hästar märker man inte helt oväntat att 550 hästar ur en kompressormatad V8:a på 5.0 liter som skickas till bakhjulen är rätt galet. Effekten känns nästan för mycket och baken dansar mer än gärna om man trycker på. Till en början kanske lite läskigt men efter ett tag när man har vant sig känns det aldrig som om bilen är på väg av vägen, utan att den bara markerar lite vad som faktiskt finns där under huven. 0-100 km/h ska gå på 4.2 sekunder och fortsätter man plöja högerdojan mot pedalen tar det slut först vid 300 km/h. Bra tider för att flytta på en kloss som väger 1 800 kilo (+47 kilo jämfört med coupén) tycker jag och visst trycks man bak i stolen när det bär iväg, men då bilen är såpass stor och tung blir det aldrig den där riktiga "herre-jösses-känslan" över draget. Man får helt enkelt en chock istället när man sneglar ned på hastighetsmätaren och inser hur fort man faktiskt kör. En bil man blir extremt fartblind i med andra ord.

Interiör

Still sitter man i alla fall i kupén i de riktigt välformade, och snygga, stolarna. Ljust skinn känns helrätt i den här typen av bil och även fast hela instrumenteringen börjar kännas rätt gammal nu är den helt okej. Att plottra hela dörrsidan full med reglage för att justera stolarna förstår jag dock inte, och pekskärmen där naven sitter borde ha utfasats och ersatts för många år sedan. Snyggt är det som vanligt att växelväljaren reser sig ur konsolen men alla som har åkt i XK eller XKR kommer att känna igen sig, här är det inget märkvärdigt i XKR-S. Stolarna, några emblem och mattorna är det som skiljer sig. I baksätet sitter man också still, men inte på grund av sköna skålade stolar utan på grund av att det helt enkelt är så dåligt med plats. Det här är precis som baksätet i Porsche 911 Cabriolet ett nödsäte, där man ogärna sitter längre sträckor om man inte är ett litet barn. Bra ställe att förvara saker på då bagagerummet inte är av största storlek (300 liter), men att klämma ned en vuxen kropp, nej tack.

Körkänsla

Trots sina ganska buffliga stolar är bilen oerhört bekväm att åka i. Kramar kurvor som om den inte gjort annat och seglar snyggt fram på raksträckor. S:et bidrar ju till lite styvare uppträdande men jag hade väntat mig att den skulle vara mycket hårdare än en XKR, men det är den inte. Det känns mer som att Jaguar bara vridit upp vredet ett snäpp, och koncentrerat sig på att förfina det som de hade som utgångspunkt, istället för att bygga en superhård kärra som man bara kan använda på banan och inte till vardags. Den här må se rätt ilsk ut, men du kan utan problem bränna av ett par hundra mil i den utan att få träsmak. Den är precis som alla andra XK-versioner, en glidarbil. Fast här med mer muskler och lite mer attityd.

Mellansnack

Det märks att det är något speciellt med Jaguar ändå. Porschar kryllar det av överallt men en Jaguar sticker ut. Speciellt äldre män verkar uppskatta märket, och var de som gav längst blickar när jag kom körandes. De lyser liksom upp och blir glada när de ser bilen, vilket måste vara den känslan en biltillverkare som Jaguar vill åt. Den där glädjen som bara en bil kan få fram, som vissa tycker är fullkomligt barnslig men som andra verkligen förstår. Och när jag får chans att köra en bil som andra verkar uppskatta, då blir ju också jag glad. Inom bilkretsarna finns det ju inget som är en större bekräftelse än när någon annan gillar det man rattar. Och det är då lite lustigt att en kolfiberpreppad race-Jagga med skalstolar och som ser allmänt badass ut också "godkänns" bland de övriga Jaguarerna, som kanske anses lite finare. XKR-S här har ju som sagt lite bakåtvänd-keps-varning över sig. Å andra sidan är det nog ingen med huvudbonaden i den riktningen som har råd med en.

Avslutning

XKR-S är framtagen för att sätta tänderna i 911 Turbo, vilket den inte riktigt lyckas med. En 911 Turbo Cabriolet gör åttor runt den här på banan, så är det bara. Porschen är mycket mer van vid att smiska bana än XKR, och jag tycker att det är helt okej att tyskarna äger på den biten. För Jaggan är en glidarbil, inte något man harvar runt med på en racerbana med titt som tätt. Men man kan om man vill, vilket givetvis är bra. Men jag tycker att man istället tar en tur längs kusten och låter vinden vina i håret och avgasljudet vina i trumhinnorna. Skulle man ändå vilja använda bilen som bansmiskare väljer man Coupén, då sparar man dessutom 46 000 kronor. Jag hade definitivt valt cabben, för den här sången vill man ta del av så mycket som det bara går. Och helt ärligt, köper man en Jaguar är det väl inte för att köra med den på bana? Det är ju helt klart för att unna dig själv och alla i din omgivning lite skönsång.

Fakta Jaguar XKR-S Cabriolet:

Motor: V8, 5.0 liter, kompressor, 550 hästkrafter, 680 Newtonmeter.
Växellåda: Sexstegad automat.
Drivning: Bakhjulsdrift.
Prestanda: 0-100 km/h på 4.4 sekunder, toppfart 300 km/h (elektroniskt begränsad).
Bromsar: Ventilerade skivor i dimensionerna 380 millimeter fram med sexkolvsok - 376 millimeter med fyrkolvsok bak.
Däck: Pirelli P Zero 295/30 ZR 20 bak- 255/35 ZR20 fram.
Mått: Hjulbas 2.75 meter, längd 4.80 meter, bredd 1.89 meter (2.02 med speglar), höjd 1.31 meter, vikt 1 800 kilo, bensintank 71 liter, förbrukning 1.23 liter per mil blandad körning, CO2-utsläpp 292 gram per kilometer.
Pris: 1 339 000 kronor.

Bil, Tester,

Jaguar, XKR-S, Cabriolet, test, roar