Febergaraget: Nissan 370Z. Allt som saknas är en riktig racerbana.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Febergaraget Nissan 370Z

Allt som saknas är en riktig racerbana

Uppföljaren till Nissan 350Z heter som bekant 370Z. Utsidan bjuder på lite nytt i form av lite mer spejsade fram och baklyktor men det är under skalet som den mesta förändringen har skett. V6:an har vuxit från 3,5 liter och 313 hästar till 3,7 liter som numera pumpar ut 331 hästar som bara ber om att få busas med!

Bilen är både lättare och kortare än sin föregångare och innehåller lite mer godis, bland annat Synchro Rev Control. Häl-tå-tekniken används av de flesta racerförarna och kräver mycket övning för att få till, men här har Nissan hjälpt oss vanliga dödliga med den biten istället. Synchro Rev Control är blixtsnabb och styrs av en massa sensorer som håller koll på vilken växel du har i just nu och vilken växel du förväntas lägga i härnäst. Sen läser tekniken av vilket varvtal du bör ligga på och vilken din nuvarande hastighet är, och när du sen växlar matchas varvtalet för bästa möjliga prestanda och för en mjukare växling, imponerande men en bil ska väl köras av föraren, inte åt föraren?

Datorer och sensorer i all ära, men den här bilen ska köras med ett hårt grepp om ratten och med högerfoten. Sexväxlad manuell låda är hardcore, och passar utmärkt i den här bilen enligt mig. Paddlar är väl fint men man ser mycket coolare ut när man kan vila högerhanden på en gammal hederlig växelspak. Dock får man se upp, för man kan lätt få vibrationsskador i handen vid rödljus. Spaken har nämligen en tendens att hoppa omkring likt en växelspak på en gammal dieseldriven Ivecoskåpis med Jolt-cola i tanken, ryckig och nervöst vilket är mindre charmigt.

När man väl har kommit över detta och ger sig ut på vägarna är det med ett leende varje växel klonkas i, ordentligt och bestämt är det enda rätta för en bil av denna sort. Man får jobba lite med kopplingen och visst trodde nog vissa fotgängare att man hade kängurubensin i tanken ibland, men vad gör det? En positiv sak är i alla fall att mina vader har vuxit sen provkörningen, vilka jag alltid har haft komplex över sen tidigare.

Ett drag i de kylskåpsformade handtagen öppnar upp till cockpiten och bjuder in till sportbilsmys. Visst är det lite fällknivsvarning när man ska in och ut ur bilen men det hör ju till, väl på plats i de skålade sportstolarna sitter man dock som gjutet. Interiören känns ombonad med mocka i dörrarna och på delar av lädersätena. Man har bra översikt och allt sitter lättillgängligt. Tyvärr kommer jag inte alls överens med navigatorn, omständig att använda och grafiken på Commodore 64 är bättre. Annars är det som vanligt i japanska bilar, knappar precis överallt, till allting. Jag vill fokusera på min körning, inte på hundratals knappar som styr diverse nästintill obetydliga saker. Två knappar på instrumenthuset för att ändra ljusstyrkan på mätarna? Varför inte bara en diskret knapp med dubbla funktioner, eller en gammal hederlig ratt som man enkelt snurrar på?

Ska man åka till byggvaruhuset och handla finns det bättre bilar än denna såklart. Bagageutrymmet är inte mycket att hurra över även om 370:n har blivit mer vridstyv och nu slipper den gigantiska krängningshämmaren som tog massa plats i 350:n. Dock har bilen fått ett aluminiumstag alldeles bakom stolarna, som både fungerar som extra krockskydd vid sidokollisioner och samtidigt håller matkassarna på rätt sida interiören vid en hård inbromsning.

Prismässigt ligger Nissan 370Z ganska bra till. Bilen vi lånade är en så kallad 370Z Pack, utrustad med sexväxlad manuell låda, 19-tums fälgar och navigation. Med denna specifikation landar priset på 476 900 kronor, 499 900 kronor om man väljer den sju-stegade automatlådan. Vill man krydda lite extra finns tillvalen Anti-Scratch eller Pärlmetallic-lack för 6900 kronor och Persimmon-orangefärgad läderklädsel för 6000 kronor. Främsta konkurrenterna Audi TT-RS (336 hästar, 598 200 kronor) och Porsche Cayman S (320 hästar, 670 000 kronor) kostar en hel del pengar mer men har i runda slängar samma effekt och prestanda som 370Z har.

Tre roliga sportbilar som allesammans kvalar in som nackvridare och garanterat kommer att förgylla vardagen lite. Så vilken ska man egentligen ha? Ja, tänk om man hade det lyxproblemet att man var tvungen att välja? Jag återkommer när jag har testat RS:en och Cayman S, tills dess kan jag bara säga att 370Z verkligen är en busbil som med sitt temperament och sportighet garanterat har gjort avtryck hos mig. Provkörningen kan nog stilla min sportbilshunger ett tag till, i alla fall fram tills vårkanten när det börjar torka upp och suget kommer tillbaka.

Bil, Tester,

Nissan, 370Z, Provkörning, Coupe, Sport