Teknikspäckat i nya BMW M5. Inte helt oväntat är det motorn som imponerar mest.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Teknikspäckat i nya BMW M5

Inte helt oväntat är det motorn som imponerar mest

Utan att ha kört den gamla M5:an blir det svårt att jämföra den mot den nya i annat än siffror. Men det finns massvis med siffror att ställa mot varandra så på pappret borde det ju vara ganska lätt. När BMW för första gången presenterade F10-generationen blev jag något besviken då jag tyckte att den såg lite tamare ut än sin föregångare. Hur skulle den då te sig i M-kostym? Månaderna gick och till slut presenterades det som skulle ge Audis RS-bilar och Mercedes AMG-stall en ordentligt match. En illblå ulv i någorlunda får-utstyrsel med imponerande effekt- och prestandasiffror. Men ingen V10:a?! Motorn som förknippats med både M5 och M6 så länge var nu ett minne blott på grund av strängare avgaskrav och bränsleförbrukning som inte längre var okej. Men den nya motorn levererade ju mer effekt och var snällare mot bränslekontot, så varför gnälla om två cylindrar? Det är ju ändå bara en siffra. Eller?

Ja, det är det faktiskt. Den här bilen behöver inte fler cylindrar och verkligen inte mer effekt. Det finns det så det räcker och blir över av. 560 hästar låter inte mycket om man snackar om en Scania-lastbil men när den effekten finns i en motor som sitter monterad i en "Svensson"-kaross blir det genast något helt annat. Motorn är i grunden samma som i X5 M och X6 M, en 4.4-liters V8:a med dubbla turbo. I dessa bilar är effekten 555 hästar men vridet detsamma, 560 Nm. Dock har de båda X-modellerna något gemensamt som M5 saknar. Just det, fyrhjulsdriften. M5 driver nämligen bara på bakhjulen. Och vad resulterar det i när man skickar såpass mycket effekt enbart till det bakre hjulparet? Jo, man får vara extra varsam med hur hårt man planterar högerfoten i golvet. Den här bilen kan utan problem bjuda på en dansuppvisning med baken som utgångspunkt.

När jag hämtade ut bilen så kändes den till början inte helt oväntat som vilken annan välutrustad 5-serie som helst. Relativt tyst, bekväm och med all tänkbar utrustning. När jag väl hade hittat en bekväm körställning var det dags att börja utforska det som skiljer denna från att vara just en vanlig 5-serie, nämligen alla M-prylar bilen är proppad med. Det första jag lägger märke till är de många knapparna utmed växelväljaren som för övrigt är av mindre storlek än den brukar. Här kan du med bara ett knapptryck välja hur mycket motstånd ratten ska ha, i tre olika lägen. Samma sak gäller vilket varvtal du vill att motorn ska ha när du har en viss växel i bland annat. Galet. Hela bilen är ett elektroniskt virrvarr av teknik och datorer. Små chip som berättar hur bilen ska uppföra sig bara för att jag trycker på en knapp. Visst har detta funnits länge nu, koppla ur antisladd-system och liknande har man kunnat göra ett tag. Men det här kändes nästan för mycket. För många saker att välja mellan liksom. Ratt, växelspak och gaspedal känns tillräckligt, sen kör jag bilen, inte den mig. Men det här är framtiden så det är väl bara att vänja sig. Till motorn sitter en supersmart dubbelkopplingslåda med sju steg kallad M-DCT. Den är ju givetvis bra att ha då den hela tiden ligger på "rätt" växel och för att den växlar blixtsnabbt. Manuell låda är kul på sitt sätt, men i en sån här bil tror jag att en växellåda av denna typ lämpar sig bäst. Som vanligt kan man när som helst börja fingra på paddlarna bakom ratten eller växla manuellt med spaken. Och till skillnad från vissa konkurrenter så har BMW förstått hur det sistnämnda ska fungera. Dra spaken mot dig för att växla upp, putta den ifrån dig för att växla ned. Busenkelt och det enda rätta.

Nu har motorn kommit upp i lite temperatur och det är dags att testa ännu mer teknik, nämligen de smått läskiga M-knapparna på ratten. Just det, knapparna. I denna finns det nämligen två, M1 och M2. Logisk som jag är börjar jag givetvis med att trycka på M1 varpå en dialogruta märkt "Bekräfta" dyker upp. För att bekräfta trycker man på samma knapp en gång till. Med en gång ändras heads-up-displayen och får ett nästan flygplansliknande stuk med större siffror och en digital bar för varvräknaren. Det jag inte märkte var att i samma veva hoppade lådan över i helt manuellt läge, så när jag ville göra en kickdown på sjunde växeln hände det inte mycket. Tog någon sekund att uppfatta vad "problemet" var, sen tre snabba tryck med vänsternäven och ett stadigt grepp i ratten. And the beast was unleashed.

Från att ha varit en, nåja inte lugn, men lugnare bil förvandlades M5:an till en uroxe som bara ville dundra fram. Inget turbolag någonstans utan bara mängder av effekt som väntade på att jag skulle aktivera den. Det enorma vridet gör att det bara är till att mosa på om man vill göra en omkörning eller av någon anledning ganska snabbt komma upp i ohyggliga farter. Då har jag inte ens börjat fingra på M2-knappen än. För där M1 aktiverar "Sport"-läget aktiverar M2 "Sport Plus". Plus betyder extra eller hur? Och visst bjuds det på extra när man väl trycker in knappen. Det här läget är rentav jobbigt att köra med i stan. Bilen verkar aldrig vilja växla upp och släpper du gasen och motorbromsar skuttar den nästan fram. Lite för aggressiv med andra ord, nej det här läget lämpar sig inte i stan bland massa köer utan på racerbanan. De olika lägena går att customisera helt och hållet i bilens menyer där man kan välja exakt vad som ska hända med till exempel gasen eller växellådan när du trycker på någon utav M-knapparna. Under M1 var allt inställt på "Sport" men gick att ändra, så här är det upp till föraren att själv bestämma hur denna vill ha det.

Klossen väger in på 1 945 kilo (nästan 100 kilo tyngre än M5 E60) så det är ganska mycket vikt som ska släpas omkring. Inga problem med den här motorn under huven. Visst känner man att bilen är tung när man kastar runt den, men det är snarare en skön känsla av att bilen ligger tryggt mot vägen än att det känns som barlast. Kanske inte så konstigt när chassiet är utvecklat på Nürburgring. Kraften finns där hela tiden vilket gör att man snabbt glömmer av vad det är man har att göra med. 0-100 km/h avklaras på bara 4.4 sekunder (4.7 M5 E60) och det roliga tar slut först vid 250 km/h. Lägger man till "M Drivers Package" flyttas den spärren till 305 km/h istället. Ingen fart jag har testat bilen i men betvivlar att den på något vis skulle kännas ostabil även i denna hastighet. Hur som helst är det en sinnesjukt snabb bil detta. Otroligt lätt att bli fartblind trots tydlig display som hela tiden visar hastigheten digitalt för dig. En feg omkörning på vanlig väg kan utan problem resultera i att körkortet hänger löst.

När man drar igång bilen genom att trycka in start-knappen möts man av ett ganska dovt skall följt av ett mullrande som så småningom övergår till lite brummande. Ganska mysig på tomgång och den skvallrar inte så värst mycket om vilka potential den faktiskt har. Inte förrän man börjar pumpa lite på gasen. Speciellt om man står nere i ett garage och ska spela in ett litet filmklipp på hur den låter. Ett jädra smällande och pangande kommer ur de fyra piporna och det går liksom inte att sluta le. Jag var lite orolig att de två turbosnurrorna skulle suga upp och förinta allt trevligt ljud man kan få ur en V8:a men här har BMW ändå fått till det riktigt bra. Bilen är en riktig rödljusvarvare och är nästan lika rapp som en MC om man bara trycker och släpper. Mysigt. Under körning är det ganska tyst, mest för att hela bilen är så otroligt välbyggd och välisolerad att inte ens 560 hästar "stör" den vanliga körningen. För att spä på körupplevelsen ytterligare har BMW därför stoppat in något som de valt att kalla för "Active Sound Design", eller som jag kallar det, "dataspelsljud". Fejkat motorljud som följer varvtalet när du är ute och kör. Störtlöjligt och verkligen inget jag gillar. Konkurrenterna börjar också använda sig av samma princip och jag var på riktigt orolig över att även denna bil skulle låta som ett gammalt 8-bitsspel ur en tjock-TV på 14 tum av märket Marumba eller liknande. Till min förtjusning var det inte så. Visst går det att höra det fejkade motorljudet ibland, men det var aldrig så att jag tyckte att det var störande och tog över. I filmklippet nedan kan ni höra skillnaden (som inte är så värst stor) på hur det låter när man plockar ur säkringen till stereon och deaktiverar ljudet. Meddelanden om att folk sett (mest hört) bilen på Stockholms gator kom in vilket måste betyda att den inte är helt tyst. Två stycken MC-killar fullkomligt slängde sig om när jag bjöd på en ljudmatta på Sveavägen och mellan husväggar i innerstaden studsade mullret som en pingisboll. Bäst var att trycka på lite på trean och sedan släppa, då lät det som det gör när man fäller träd i skogen ungefär.

Följande klipp spelade vi in i garaget. Direkt när man startar bilen kan man inte gasa hur mycket man vill (max 4 000 varv) utan måste vänta en stund, så runt 25 sekunder in i klippet kan man höra när bilen ryter till.

Man sitter som en kung i bilen men så värst M-aktigt känns det inte, och det är väl inte meningen heller. Ett M-märke på ratten, på växelspaken och dörrlisten får räcka. Detta plus lite aluminiumlister i dörrarna är det som avslöjar bilen på insidan. I övrigt är det snyggt, propert och bra kvalitetskänsla i allt. Att koppla ihop telefonen med bilens infotainment-system är en barnlek och det liksom bara fungerar. Gå ifrån bilen lyssnandes på en låt från din telefon, återvänd ett par timmar senare och låten fortsätter där den slutade. Sånt gillar jag.

Som vanligt är priset högt för bilar som den här. Det lustiga är ändå att under den relativt korta tiden jag hade bilen mötte jag både en vit, och en svart ny M5. Och även om du inte har pengar till en M5 kan du ju köpa en M-sport-kittad vanlig 5-serie, för det är nog vad många kommer att göra. De ser snarlika ut till utseendet och jag fick till och med titta två gånger för att se att just den svarta var en M5 när jag passerade den. De fyra piporna och emblemet på framskärmen är det som avslöjar att det här är top-of-the-line-versionen, men det vet ju å andra sidan bara de som vet. Inte grannen som bara tycker att din bil har snygg färg. M5 kommer nog således att locka kunder även till de övriga femmorna i utbudet och fungera som en rullande reklampelare. Och några få förunnande kommer att få ta del av the real deal, ett herrejösses-lok som du utan tvekan skulle kunna plöja ett par hundra landsvägsmil på raken med, för att på hemvägen svänga in på Ringen och förnedra lite motstånd. Och att bara veta att man skulle kunna göra det måste ju vara värt en del, men kanske inte en miljon. En M5 köper du bara för att du kan, inte för att du behöver.

Grundpris: 959 000:-

Extrautrustning: 185 550:-

Testbil: 1 144 550 :-

Bil, Tester,

BMW, M5, F10, test, provkörning