Volvos framtid är här och den ser mycket ljus ut. Jag har kört nya Volvo S90 och V90.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Volvos framtid är här och den ser mycket ljus ut

Jag har kört nya Volvo S90 och V90

Nya XC90 väckte liv i Volvo på nytt igen. Helt plötsligt kändes företaget hett, inne och som en frisk fläkt. Hur längesen var det du vände dig efter en Volvo som passerade? När nya XC90 började rulla på gatorna gjorde man det, och någonstans blev det tyskarna hade i utbudet något svalare. Bilen var ju såklart väldigt efterlängtad och Volvo skulle nog behöva anstränga sig ordentligt för att misslyckas. Speciellt med tanke på hur mycket erfarenhet de har i bagaget med första generationen och hur länge de kört modellen medan konkurrenterna spottat ut betydligt mer moderna vagnar till höger och vänster de senaste åren. Med det underlaget kan man diskutera, analysera och forma en ännu vassare produkt.

När skynket föll i augusti 2014 stod där en modell som presenterade en helt ny designstrategi, ett nytt tänk och som tog ett kliv in i det mycket viktiga premiumsegmentet. Men det var fortfarande mycket Volvo och man hade inte tappat bort sig i tankeverkstaden. Bilen vilar på en helt ny plattform som heter SPA och som givetvis skulle bana väg även för framtida modeller. Och nu är framtiden här.

Precis som XC90 började V70 kännas riktigt trött och långkörare som den är var det verkligen på tiden att presentera något nytt. I december förra året visade Volvo upp nyheten S90 - och även om namnet var gammalt var det här något helt nytt. Men det folket egentligen väntade på var såklart det som presenterades några månader senare - V90. Ersättaren till V70 - allsmäktig arvtagare, vår befriare, nästa kandidat till epitetet ”Sveriges vanligaste bil”. Både den och S90 bygger också på den nya plattformen och trion är i princip samma bil fast med olika egenskaper, skapade för de allra flesta ändamål.

Alla har små men effektiva motorer, smarta lösningar men en sak gemensamt - de är alla grunden för att Volvos saga ska kunna berättas i många år till. Jag for till Marbella för att känna lite på det senaste och hetaste från tillverkaren. När jag nu har kommit hem och landat finns det egentligen inget mer att säga än att det här nya kapitlet Volvo har gått in i är det bästa någonsin. Eller jo, lite mer finns det att säga och det hittar ni under ”Läs mer”.

Körkänsla
Bilarna vi fick testa hade två motoralternativ - T6 och D5. Bägge fyrcylindriga maskiner med turbo, den första går på bensin och den andra går på diesel. D5 har dessutom något som Volvo kallar för Power Pulse - en egenutvecklad patenterad lösning som eliminerar turbolagget med hjälp av tryckluft (läs mer om den här).

Om vi börjar med T6 så ska det här vara motorvalet för den som vill ha mer kraft och en sportigare bil att köra. Motorn är på 2,0 liter och man har lyckats skrämma upp den i hela 320 hästar med ett vrid på 400 Newtonmeter. Drivningen sker på alla fyra hjulen. 320 hästar alltså. Det känns, inte.

Motorn får verkligen jobba när man trycker på och ett ansträngt ljud sprider sig ju mer gaspedalen trycks ned. Visst rör bilen på sig, men det är också en tung pjäs som ska slungas fram (1 799 kilo). Det är svårt att få en liten fyra att bjuda på den där orken en större motor med fler cylindrar gör och det blir påtagligt att antalet hästar bara är en siffra här. Nu är det ingen racerbil vi har att göra med, men vidare sportig som jag antar är det Volvo vill kommunicera är den inte. För att gå hela vägen hem här skulle man behöva en sexcylindrig maskin under locket men det finns tyvärr inte med i Volvos framtidsplaner.

Det blir snabbt självklart vilken motor som trivs bäst under huven på både S och V90 - D5. Det kommer en D3 i höst (vecka 46) och Volvo räknar med att D4 blir volymsäljaren, men det är en D5 man vill ha. Den bjuder på 235 hästar och har ett vrid på 480 Newtonmeter. Nästan 100 hästar färre än T6 alltså, men det märks inte.

Här finns det istället ett härligt bottendrag och faktiskt inte en tillstymmelse till turbolagg - uppfinningen Power Pulse verkar alltså fungera. Kraften kommer direkt när du trycker på pedalen och även om det i motorvägshastighet och lite däröver mattas ut en del levereras det ändå snyggt. Den låter faktiskt inte helt dumt för att vara en diesel, visst knattrar det en del men det finns även ett trevligt morr där någonstans.

Den åttastegade automatlådan gör ett ypperligt jobb och det märks inte när växlarna går i. Det saknas paddlar bakom ratten för att växla själv men ärligt talat - hur ofta använder man dessa? Det går att växla manuellt med växelväljaren men tyvärr har Volvo som de flesta andra tillverkare valt att lägga växlingen åt fel håll - putta spaken framåt för att växla upp och bakåt för att växla ned. Under provkörningen fick lådan mest jobba för sig själv då min inverkan bara störde den.

Eftersom bilen rullar så extremt lätt och motorbromsar väldigt lite blev det dock tvunget att manuellt kuggas ned ett par växlar i branta backar för att helt enkelt inte köra för fort. Avsaknaden av en effektiv motorbroms är såklart för att få ned förbrukningen så mycket som möjligt. Väljer man Eco-läget frirullar även bilen när man släpper gasen vilket hjälper till med detta ytterligare.

Det finns fyra stycken olika körlägen att välja mellan - Eco, Comfort, Dynamic och Individual och ni vet precis vad alla dessa gör. Bilen startar alltid i Comfort och det finns egentligen ingen anledning att byta från detta. Dynamic stramar upp för lite sportigare körning men det är ändå inget som man kommer att tillämpa så ofta i denna bil. Den trivs bäst när den får susa fram mjukt i Comfort-läget och vrider du på ratten bestämt i en kurva kommer den inte att börja grina för det. Även i detta läge känns styrningen direkt och det understyr inte när man börjar köra inspirerat heller, den klarar att pressas riktigt hårt i kurvorna.

Bilen är enkel att placera och trots nästan fem meter i längd och nästan två ton i tyngd känns den hyfsat nätt. Det går även att åka riktigt fort utan att det märks. Flera gånger visade mätaren höga siffror men det var inget som påverkade varken komforten eller ljudnivån nämnvärt. Heads-up-displayen är bra på att påvisa vilken rådande hastighet på vägen är, för det är väldigt enkelt att köra för fort.

Vill man att bilen ska se till att körkortet inte hänger löst kan man alltid aktivera Pilot Assist - ett halvautonomt läge som själv styr bilen. Det hela är en avancerad farthållare som håller koll på trafiken runtomkring och hjälper dig att köra säkert. När du slagit på systemet via ett klick på ratten kommer en grön rattsymbol upp på instrumentpanelen och bilen "tar över" körningen.

Du måste dock fortfarande hålla minst en hand på ratten för att det inte ska deaktiveras. Fungerar som man förväntar sig och lämpar sig allra bäst på en rak motorväg, inte när det börjar svänga. Man känner hela tiden att ratten jobbar för att hålla bilen snyggt på vägen men ibland var den ändå inte riktigt med och man fick själv ingripa. Inget felfritt system som man ska lita blint på men ett hjälpmedel när man vill ha lite avlastning i motorvägstuggandet. Systemet har uppdaterats från XC90 och fungerar nu i hastigheter upp till 130 km/h och utan att det måste följa en bil framför. Det är dessutom standard i bilarna vilket är mycket bra.

De stora 20-tumsfälgarna med sina däck i dimensionerna 255/30 är snygga att se på, men inte särskilt bekväma att åka med. Det krävs mer gummi för att komforten inte ska bli lidande helt enkelt, och när bilen är såpass bekväm i övrigt är det synd att hjulen och däcken ska förstöra detta. Vägarna i Spanien var bitvis väldigt fint asfalterade, men så fort man kom ut på vägar där beläggningen var sämre spred sig oljudet i kupén direkt. Bilen går väldigt tyst men man märker direkt att underlaget spelar in mycket. Stackars Zlatan som har 21-tummare på sin bil.

Exteriör
Vad är en Volvo egentligen? En kantig låda har det i alla fall varit länge, även om man mjukat upp formerna på V70 igenom åren. När V60 kom tog man ut svängarna lite och en XC60 kan också bjuda på en linje eller två som inte är rak. Alla fina bilar absolut, men man kan alltid bli djärvare och kaxigare. R-Design-paket kan man ju såklart smacka på men det blir ändå inte riktigt samma sak.

Med nya XC90 började man med ett helt blankt papper. Att bygga en suv som inte är kantig men ändå rymlig är inte helt enkelt, så att det skulle bli lite lådkänsla var ofrånkomligt, men man kan ju fortfarande göra det på ett snyggt sätt. Bilens ögon - strålkastarna, är det första du ser och de som bestämmer om bilen ser snäll, arg, ledsen eller besviken ut.

XC90 ser kaxig ut, fast på ett odrygt vis. Den har självförtroende, pondus och med en stor grill mellan lyktorna inger den respekt. Ett recept som funkat mycket bra, och självklart ska då även de andra modellerna i utbudet följa samma tänk. Audi gör det med sina bilar och även om det kanske inte är det roligaste att grannen tror du har en A4 när du i själva verket kör en A8 så fungerar det, speciellt när det är åt andra hållet. Här kommer en Volvo och det ska synas, och nu innebär det vassa strålkastare med ”Tors hammare” och en rejäl grill.

Framifrån är trion (XC90, S90 och V90) faktiskt väldigt lika varandra även om suven självklart är högre och därmed får en annan framtoning. Jag kom faktiskt på mig själv med att nästan missta V90:n i backspegeln för en XC90 under provkörningen. Baktill har bilarna fått samma tema men ändå unika attribut. Man har exempelvis inte tagit ljusen från suven och monterat på kombin, något som för övrigt aldrig skulle gå då bakluckan på V90 lutar såpass mycket som den gör. S90 är också egen baktill och där tar nästan lamporna över hela bakluckan. Trevligare att titta på i verkligheten än på bild, och extra fina när det är skymning.

Alla bilar är rejäla i storlek men de ser ändå inte klumpiga ut. V90 är exempelvis över en decimeter längre än dagens V70. Proportionerna känns ändå rätt och hela designen är verkligen genomtänkt. När V90 visades upp var det många som slog bakut då lastutrymmet blivit lidande på grund av designen, och att kombin nu helt plötsligt var kapad i bakkant. Nu är det så Volvo vill ha det och jag tror inte att det kommer att påverka försäljningssiffrorna något nämnvärt. Man får ändå in 1 526 liter liter där bak (560 med bakre raden uppfälld).

Testbilarna var utrustade med 20-tumsfälgar och utrustningsnivån Inscription som är det mest exklusiva paketet. Med detta får man lite sportigare kjolpaket, lite kromdetaljer exteriört och en trevligare insida. Maxade ser verkligen bilarna exklusiva ut, men vänj er vid att det inte kommer att se ut så här på allas uppfarter sen. Majoriteten av försäljningen kommer att ligga i tjänstebilar, och de kommer knappast att vara specade med allt godis som finns på tillvalslistan.

Hur mycket man än specar upp bilen går det dock inte att få en liten men i mina ögon mycket viktig detalj - LED-blinkers bak. Fram tonas Tors hammare ned och hela alltet börjar blinka orange. Bak är det dock bara en trött vanlig lampa som blinkar. Givetvis handlar det om en extra kostnad men det är lite konstigt att Volvo inte har satsat på detta även bak, speciellt ur en säkerhetssynpunkt då det är bevisat att man reagerar mycket snabbare på denna typ av ljus. Designmässigt hade det även harmoniserat med resten av bilen och i mina ögon är i alla fall LED en premiumhöjande faktor.

Interiör
Träinlägg är något av det värsta som finns i en bil i mitt tycke. Det är gubbigt och trä ska man ha i en båt, inte i en bil. Men här tycker jag faktiskt för första gången om det. Och det är nog mest för att det inte handlar om ebenholts som lackats 14 gånger. Det är inte hel instrumentbräda där man dosfräst ut instrumenten utan det är ett gäng snygga inlägg här och var. På något vis lyfter det interiören och tillsammans med den ljusa inredningen blir helheten väldigt varm, trevlig och lyxig. Jag hade nog aldrig valt kombinationen själv dock då det lär ta cirka en kvart innan det där ljusa fina blivit smutsigt och fult. Och då har jag ändå inga barn. Ska man hålla detta i schack krävs det nog att man kör i strumporna, aldrig bär blåjeans, använder silkesvantar och aldrig någonsin öppnar en påse Polly (blåa påsen) i bilen. Ni hör ju själva, det kommer inte gå. Jättesnyggt att se på dock.

För att inte få kupén i V90 att kännas trång och låg trots att taket sluttar kraftigt har man sänkt stolarna så mycket det bara går. Detta görs bland annat möjligt genom att det bak inte sitter några konventionella fjädrar, utan jobbet görs istället av en tvärgående bladfjäder i kolfiber. Den tar betydligt mindre plats vilket gör att man kan utnyttja utrymmet till något bättre - som ett lägre baksäte. Framstolarna har också gjorts tunnare än tidigare för att ge mer benutrymme åt de som sitter i baksätet. Och här finns det gott om plats, både för ben och huvud.

Men, C-stolpen hamnar precis vid örat och blockerar utsikten om man sitter upprätt. Det gör att det känns lite instängt som 1,84 lång. Nu kanske man inte sitter med huvudet klistrat mot nackstödet alltid men det blir jobbigt att huka sig fram varje gång man vill kika ut. Man märker även att man sitter lågt då knäna vill peka uppåt och låren vill lämna sittdynan. Man sitter inte med knäna i armhålorna men det blir ändå en vinkel som man gärna hade sluppit. Två fullvuxna får plats bak utan problem. Mittenplatsen är aldrig rolig i någon bil och samma gäller här, kardantunneln tar upp ganska så mycket plats så det blir en ofrivillig leg-spread om man råkar få denna plats. Överlag känns interiören ändå luftig.

Fram sitter man som en kung och även här ganska lågt. Stolarna är fantastiskt sköna och i testbilarna var de utrustade med lyx som ventilation och massage. Två saker som inte är helt fel när det står +32 på temperaturmätaren. Alla vanliga inställningsmöjligheter finns och det går snabbt att ställa in något som känns bekvämt. Efter bara några mil i bilen känns som det som att man lätt skulle kunna köra från norr till söder i Sverige nonstop utan att få träsmak. Vad som dock saknas är elektrisk inställning av ratten vilket känns som en miss. Ratten känns även lite för långt bort när man placerat stolen där man vill ha den. Den kompenserar dock med att vara trevlig att hålla i. På den finns knapparna man väntar sig och dessa känns faktiskt inte synkade med den övriga inredningen. Plastig känsla som drar ner känslan lite. Detaljer jag störde mig på var också att volymen regleras med pilar upp eller ned, inte plus eller minus eller ett hjul som gör det möjligt att snabbt sänka eller höja. Plus och minus sitter istället på andra sidan men de är till för farthållaren. Vanesak såklart, men lite tydligare vilket som sköter volymen hade varit önskvärt.

Framför ratten satt det i testbilarna en digital skärm istället för vanliga klockor som man får om man väljer basversionen. En sak som jag tycker är viktigt om man nu ska ha en display istället för analog visning är att displayen måste addera något som inte fanns där innan. Två digitala mätare och inget mer ger inte så mycket. Här har Volvo dock gjort det riktigt snyggt och man tänker inte så mycket på att det är en skärm man tittar på. Kartan är snyggt integrerad mellan klockorna när man kör navigatorn och det är inte massa döyta som inte används. Färgerna är väldigt klara och hela instrumenthuset är oerhört lättläst, från alla vinklar.

Mittkonsolen har man försökt hålla så sober och strikt som möjligt och det har man lyckats med. Endast de viktigaste knapparna har en fysisk form, resten hittar man i den stora infotainmentskärmen med pekfunktion. Den är oerhört lättjobbad och alla som någon gång använt en padda eller en smartphone kommer att förstå upplägget nästan direkt. Här finns Apple CarPlay (Android Auto kommer i höst), stor karta för navigation, alla möjliga sorters inställningar av bilen och trevligheter som trådlöst internet som man kan koppla upp mot. Skärmen är mycket snabb och knapparna man ska trycka på är tillräckligt stora för att man inte ska missa dem. Precis som i XC90 blir den dock väldigt snabbt kletig av fingeravtryck och den medföljande putstrasan lär inte bli liggandes i sin förpackning särskilt länge. Kartan fungerar bra, rösten är tydlig och bilden fri från pixlar - dock känns det lite comic sans över grafiken ibland.

Slår man i backen kommer en helikoptervy över bilen upp och även om bilden blir lite förvrängd är den ett fantastiskt hjälpmedel om man inte riktigt har koll på var bilen befinner sig när man backar. När vyn dyker upp kan man dock välja att byta mellan kamerorna om man exempelvis istället är mer bekväm med att bara ha en kamera bakåt. Själv har jag svårt att släppa de traditionella speglarna men det är väl bara att lära sig lita på tekniken. Det piper ju dessutom överallt så fort man närmar sig något föremål, plus för att tonerna blir olika och för att det låter på höger sida om det är ett hinder på höger sida.

Avslutning
Märk väl att testbilarna var Inscription och därmed kittade med den högsta utrustningsnivån, alla bilar kommer inte att se ut så här och vill du att ditt exemplar ska göra det kommer det att kosta en rejäl slant. Volvo räknar med att 70-75 procent av V90-försäljningen kommer att ligga hos tjänstebilskunder och att de då väljer en D4 med 190 hästar. Snittförsäljningen på året ska ligga på omkring 15 000 stycken V90 men bara 1 500 till 1 800 stycken S90. Man räknar med att S90 kommer att sälja mest i USA och Kina men i Kina förlängs bilen och heter istället S90 L. I höst kommer även alternativet T8 till både S och V90. Det är en T6 som får hjälp av en elmotor. Effekten är sammanlagt 400 hästar och det är precis samma system som sitter i nya XC90.

Innan året är slut lär vi få se mängder av V90 rulla på våra vägar, säkert ett par S90 också. Och nyheterna kommer att sälja som smör. Volvo har verkligen ruvat på V70-uppföljaren länge nu och resultatet är inget annat än klockrent. En frisk fläkt i kombisvängen, en bil som vågar utmana och som återigen kommer att sätta Sverige på kartan som i framkant när det gäller utveckling. Borta är den tråkiga Svensson-stämpeln och istället har vi här en bil som utstrålar attityd, sportighet och framtid. S90 kommer som väntat inte att bli lika het men det är ändå trevligt att det finns ett sedan-alternativ för de som hellre kör en sådan typ av bil. Det ska bli väldigt spännande att se vad nyheterna kommer att göra för Volvo men helt klart är att framtiden ser ljus ut. Och 2019 kommer det en ren elbil på SPA-plattformen, bara en sån sak.

Fakta Volvo S90 T6 AWD Inscription
Motor: Rak fyra, 2,0 liter, kompressor och turbo, 320 hästkrafter, 400 Newtonmeter.
Växellåda: Åttastegad dubbelkopplingslåda.
Drivning: Fyrhjulsdrift.
Prestanda: 0-100 km/h på 5,9 sekunder, toppfart 250 km/h.
Drivmedel: Bensin.
Däck och hjul: 255/35 R20.
Mått: Hjulbas 2,94 meter, längd 4,96 meter, bredd 1,89 meter, höjd 1,44 meter, vikt 1 799 kilo, bensintank 60 liter, förbrukning 0,72 liter per mil blandad körning, CO2-utsläpp 165 gram per kilometer.
Pris: från 493 900 kronor.

Fakta Volvo V90 D5 AWD Inscription
Motor: Rak fyra, 2,0 liter, turbo med Power Pulse, 235 hästkrafter, 480 Newtonmeter.
Växellåda: Åttastegad dubbelkopplingslåda.
Drivning: Fyrhjulsdrift.
Prestanda: 0-100 km/h på 7,2 sekunder, toppfart 230 km/h.
Drivmedel: Diesel.
Däck och hjul: 255/35 R20.
Mått: Hjulbas 2,94 meter, längd 4,93 meter, bredd 1,89 meter, höjd 1,44 meter, vikt 1 817 kilo, bensintank 60 liter, förbrukning 0,49 liter per mil blandad körning, CO2-utsläpp 129 gram per kilometer.
Pris: från 467 900 kronor.

volvocars.com

Bil, Volvo,

Volvo S90, Volvo V90, test, V90, S90, Malaga