Warcraftfilmen är främst sevärd för de som nördat spelen. Och det är därför jag verkligen gillade den.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Warcraftfilmen är främst sevärd för de som nördat spelen

Och det är därför jag verkligen gillade den

I går hade Warcraft: The Beginning Sverigepremiär. Med andra ord har säkert många av er redan sett den. Men jag tänkte ändå dela med mig av mina tankar och känslor i en spoilerfri text. För det är ganska intressant det här, med att filmen än så länge fått extremt dåliga betyg.

Jag hade egentligen inga stora förväntningar när jag tillsammans med två andra Warcraft-nördar gick till biografen igår. De dåliga betygen fick mig att gå in i den välfyllda salongen med skepsis. Jag visste dock att jag i alla fall hade över två timmars skön grafikfest att se fram emot oavsett om innehållet skulle hålla måttet. När jag efter filmen gick därifrån var det dock med ett leende på läpparna.

Mina fortsatta intryck kan ni läsa efter hoppet.

Det är inga problem att konstatera att Warcraft: The Beginning kommer att vara svårsmält för de som aldrig har spelat vare sig de första Warcraftspelen eller World of Warcraft. Det är ingen Sagan om Ringen som kommer att locka nyfrälsta att sträckläsa böckerna. Eller en Avatar som med en gripande berättelse kommer att få allmänna fantasyälskare att skrika efter en uppföljare.

Warcraftfilmen är två timmar nörd- och grafikfest för de som spenderat oräkneliga timmar i spelen. Det är en film som överöser tittarna med en mängd olika karaktärer som kan vara svåra att ta till sig om man inte redan känner till deras bakgrund och roll i berättelsen. Det är en film full av små subtila referenser som kommer att få inbitna fans att skratta högt eller rysa av välbehag. För vi vet varför det är på det ena eller andra sättet och vad som kommer att hända framöver. Vi har redan en djup relation till de handlingen kretsar kring.

Jag tror det är därför många inte uppskattar filmen. Etablerade filmkritiker ser det här som en orgie i CGI och grafik som bara är yta utan någon som helst substans. Vissa inbitna fans kommer säkerligen också att klaga på filmen för att den inte slaviskt följer spelens lore. Men om vi ska vara ärliga så skulle en film som tar upp historien i Warcraftvärlden i detalj inte komma någonvart alls på två timmar. Ett spel som görs om för vita duken måste ändå anpassas så att handlingen går att följa.

Med det sagt så kan jag för egen del konstatera att jag njöt av hela filmen. De datoranimerade karaktärerna känns extremt välgjorda liksom miljöerna och effekterna. Jag fick nostalgikick på nostalgikick allt eftersom namn på städer och karaktärer presenterades och besöktes. Åh, där är han. Åh, där har jag ridit med min mount. Åh, kolla in Stormwind. Åh, jag vill också rida på en Gryphon "i verkligheten"! Hela salongen skrattade också när filmen bjöd på välkända referenser till enskilda varelser eller magiska trollformler vi alla kände igen.

Många kritiker har sagt att filmen tar sig själv på för stort allvar. Jag håller inte med. Warcraftspelen är visserligen baserade på en hel del komik och klassisk Blizzardhumor. Men spelen har även en väldigt allvarlig underton som de som känner till berättelsen är väl medvetna om. Det är också den mörka undertonen som dominerar i filmen som bitvis är riktigt brutal. Gul'dan är exempelvis precis så grym som han ska vara och relationen mellan Durotan och bästa vännen Doomhammer komplicerad.

För min del får de gärna göra tio filmer till och bit för bit gå igenom den komplicerade historien som är Warcraft. För som filmens namn antyder, det här är bara början.

Film & TV, Recension,

Warcraft, the beginning, world of warcraft, blizzard

Robert Kazinsky pratar Warcraft-filmen hos Conan

"World of Warcraft räddade mitt liv"