Spelintryck: Assassin's Creed III kan lätt bli årets spel. Vi har spelat det inför releasen.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Spelintryck Assassin's Creed III kan lätt bli årets spel

Vi har spelat det inför releasen

Redan när den första delen i Assassin's Creed-serien släpptes var många spelare hänförda. Miljöerna, den levande känslan, spelmekaniken. Att bara få springa runt på hustaken, lönnmörda vakter och tjuvlyssna på fiender räckte för att leverera en fantastisk spelupplevelse.

Så här i efterhand inser många att det första spelet i serien hade flera brister som hamnade i skymundan av den unika upplevelsen. Det var egentligen otroligt repetitivt. Uppdragen bestod främst av att tjuvlyssna och lönnmörda. Tjuvlyssna, lönnmörda. Och sen klättra i torn. Ändå var Altaïrs resa underbar och tillsammans med Desmonds öde lades grunden till en riktigt spännande historia.

Sedan dess har serien utvecklats enormt. Tvåan, Brotherhood och Revelations har sakta men säkert lagt på nya element som har gjort spelen mer och mer varierade, intressanta och underhållande. Introduktionen av karaktären Ezio var ett stort lyft och berättelsen om kampen mellan Tempelriddarna och Lönnmördarna har intensifierats. Nu är det många som funderar på vad trean kan göra för serien och vad som egentligen kommer att hända med Desmond och vår framtid.

Imorgon släpps Assassin's Creed III och vi har testat det.

Jag ska ärligt erkänna att jag, trots att jag älskar alla spelen i serien, har varit lite skeptisk inför det rejält hypade Assassin's Creed III. Känslan av att allt skulle förflyttas till en mycket mer modern tid än i de tidigare spelen var främmande och lite skrämmande. Skulle det fortfarande kännas som en rättfärdig del i serien eller som något helt nytt. Något som inte passade in. Och vem är egentligen den där Connor Kenway?

Det tog bara någon halvtimmes spelande innan jag kunde slänga mina farhågor åt sidan. Och då inleds ändå spelet med en ganska lång och rejält linjär väg som introducerar oss för den nya tidseran, för Desmonds fortsatta kamp, för både spelets antagonist och protagonist samt för förändringarna i spelmekaniken. Men det känns helt rätt. Sakta men säkert förs jag in i det nya tankesättet som är grunden i trean. Höga kyrkor och träd istället för borgar och ruiner. Rödrockar istället för medeltida väktare. Båtfärder istället för fallskärmar. Avsaknad av medicin som kan hjälpa mig att hela och en tomahawk och snara i handen istället för en medeltida värja.

Assassin's Creed III ska därmed inte dömas efter spelets första timmar. Ubisoft har valt att låta en ganska lång del av spelet fungera som en introduktion som leder spelarna fram till den verkliga huvudpersonen Connor Kenway och till den verkliga upplevelsen av spelet som är full av sidouppdrag, öppna vidder, valfrihet och äventyr. Och det fungerar riktigt bra. Parallellt med den öppna världen berättas sen en intrigfylld berättelse som, precis som tidigare, präglas av kampen mellan Tempelriddare och Lönnmördare där historiska händelser från den Amerikanska revolutionen under senare delen av 1700-talet vävs in i uppdragen.

En sak som Ubisoft alltid har lyckats med i sina Assassin's Creed-spel är att få spelen att kännas levande. Gatorna är fyllda av människor som lever sina helt vanliga liv. Städerna och dess byggnader är väldesignade för att skapa en känsla av att du verkligen befinner dig mitt i dess centrum, på riktigt. AC III är inget undantag och faktum är att det känns som det mest levande spelet hitintills. Jag förundras konstant över hur varje människa jag möter på gatorna känns unik, hur deras ställning och levnadsförhållande gestaltas och hur detaljerat och genomtänkt allting känns. När jag klättrar förbi ett fönster till ett av husen i Boston sticker en kvinna ut huvudet och skriker förskräckt till när jag svingar mig förbi. Vid en trappa stannar en man till och knyter skorna innan han ställer sig och inspekterar fasaden. I hamnen står ett par män och fiskar medan en annan man stapplar fram längs kajen med en spritflaska i handen.

Nu har jag inte spelat färdigt hela spelet. Jag skulle gissa att jag är ungefär halvvägs. Men jag kan ändå konstatera att det här är en het kandidat till att kamma hem utmärkelsen årets spel. Det lär få åtskilliga nior och tior i betyg de närmaste dagarna och det är det definitivt värt. Det är det största, mest fria och mest varierade Assassin's Creed-spelet hitintills. Och trots att jag inte riktigt faller för den tyvärr ganska platta huvudpersonen Connor Kenway, eller Ratonhnhaké:ton som han egentligen heter, så är berättelsen i kombination med variationen av uppdrag i den fantastiska miljön tillräckligt för att det här ska vara ett spel i världsklass.

Jaga djur i vildmarken, kuta runt bland träden, samla fjädrar och skatter, hjälp till att lösa mysterier bland nybyggarna i skogen, gå ut i strid på havet med gigantiska skepp, sätt dig ner och spela ett parti spel med en snubbe på krogen, upplev Boston från så väl marken som från hustaken och fortsätt kampen mot Tempelriddarna. Det finns mycket att göra och uppleva och mitt råd till dig som tänker spelar spelet är: ha inte för bråttom utan ta ta dig tid att verkligen uppleva Assassin's Creed III. Det tänker jag göra.

Spel, Multiplattform,

Assassin's Creed III, Spelserie, Ubisoft, Spelintryck