Förhandstitt: Assassin's Creed Unity. Ubisofts version av Franska revolutionen.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Förhandstitt Assassin's Creed Unity

Ubisofts version av Franska revolutionen

För ett tag sedan begav jag mig iväg till baguetternas och grodlårens absoluta huvudstad Paris för att ta mig en närmare titt på Ubisofts version av Franska Revolutionen i nya Assassin’s Creed: Unity.

OBS! Liten spoiler om storyn i det här stycket.
Spelet tar sin början i en väldigt ung Arno. Han är ungefär sex till sju år gammal. Han är i Versailles med sin far. Där träffar han jämngamla Elise och de börjar leka. När han är tillbaks från lekandet upptäcker han att pappan blivit mördad. Efter detta blir han adopterad av Elises far. Men efter ett antal år blir också hennes pappa mördad. Han känner såklart skuld för detta och bestämmer sig för att ansluta sig till Assassinernas brödraskap för att ta reda på vem som ligger bakom dessa mord.

Jag har fått spela både singleplayerdelen och multiplayer. I singleplayer ter sig allt som vanligt till en början. Gameplayet känns ganska klassiskt Assassin’s Creed. Men i och med Unity har de faktiskt ändrats en hel del.

För det första har parkoursystemet ändrats. På samma sätt som man kan parkoura sig upp på tak kan man nu parkoura sig neråt på ett väldigt lätt sätt utan att behöva riskera att bryta nacken i ett livsfarligt hopp från hög höjd. För det mesta tycker jag att det fungerar riktigt bra och det är ett skönt flyt även om detta nya system är lite ovant till en början.

En annan stor grej som har förändrats är stridssystemet. Numera kan man inte blocka, parera och döda fiende efter fiende på löpande band. Tidigare har man ju kunna stå på ett och samma ställe och döda av mängder av fiender hur lätt som helst. Nu har svårighetsgraden ökat markant och möter du fler än tre eller fyra fiender så är det lätt hänt att du dör om du inte varierar din stridsteknik eller använder miljön för att hitta nya vägar att döda på.

Den ökade svårighetsgraden var något som jag stötte på tidigt i det demo jag fick testa. Ett av uppdragen gick ut på att döda en person inne i Notre Dame. Någonting som jag gick bet på säkert tio gånger innan jag till slut lyckades dräpa honom. Jag var helt enkelt för snabb med att gå fram till honom och jag var inte tillräckligt stealthig. När jag till slut tog det lite lugnare, gömde mig bland folkskaran, i höstackar och använde lite rökbomber så kunde jag komma tillräckligt nära för att döda honom.

Det här nya systemet öppnar såklart upp för väldigt mycket mer stealth än tidigare. Du måste använda din omgivning och planera dina attacker för att lyckas med livet i behåll. För att underlätta smygandet har det numera tillkommit en smygfunktion. Trycker på vänster triggerknapp så hukar sig Arno och du kan ljudlöst ta dig fram till fienderna. Det finns också öppna fönster lite varstans och kloaker som du kan använda för att ta dig in i byggnader på andra sätt än genom huvudingången som oftast är välbevakad.

Jag är ganska kluven till det nya stridssystemet då jag tyckt att det tidigare systemet har fungerar riktigt bra. Jag har uppskattat att striderna har varit lätta för då har jag kunnat fokusera på det som jag tycker är allra viktigast med Assassin's Creed, nämligen utforskandet. Samtidigt är jag glad att Ubisoft närmar sig en mer stealthigt approach. Man spelar ju ändå som en lönnmördare och tidigare spel har inte varit särskilt ”lönniga”. Hur väl det kommer fungera återstår att se när spelet väl släpps men efter denna demo är jag som sagt aningens tveksam till om jag gillar det eller inte. Jag tycker helt enkelt att det blivit lite för svårt vilket bryter av det sköna flowet som tidigare har infunnit sig.

Grafikmässigt ser spelet riktigt bra ut. Det märks att spelet görs exklusivt för next gen-konsolerna då det kryllar av människor överallt och snygga ljuseffekter syns här och där. Då och då upptäcktes dock ett gäng olika buggar och frameraten verkade droppa lite titt som tätt men det är såklart någonting som kan fixas till fram tills att spelet släpps.

Så där, nog om single player och nu över till multiplayerdelen. Det finns två olika delar av multiplayer. Dels ”Heist” men även ”Black Box”.

I Heist kan man spela upp till fyra personer och ni ska tillsammans samarbeta för att infiltrera ett område och sno en skatt. Dessa uppdrag är starkt stealthfokkuserade och varje person har en mätare som sjunker varje gång du blir upptäckt av en vakt. Din belöning beror på hur hög din mätare är när du klarar uppdraget. Black Box-uppdragen är mer som storyuppdrag och det finns alltid flera olika angreppssätt för att nå målet. Här kan man köra stealth också men även mer offensivt och attackera fienderna om man så önskar.

Co-op-delarna gillade jag väldigt mycket. Särskilt ”Black Box”. Det var en härlig känsla att kunna kommunicera med sina vänner och på så vis koordinera sina attacker. Genom att göra detta kunde vi ta ut multipla fiender samtidigt. Dock är jag lite besviken över att dessa uppdrag bara är sidouppdrag och inte direkt knutna till huvudstoryn. Tänk vad skoj det hade varit att kunna spela hela spelet tillsammans med tre andra personer.

Sammanfattningsvis känns Assassin's Creed: Unity som ett riktigt bra spel. Även fast det kommer ett nytt AC varje år så tycker jag ändå att Ubisoft lyckas göra dem tillräckligt fräscha för att jag inte ska tröttna. Unity verkar också ha tillräckligt mycket nytt för att jag återigen ska bli intresserad av att ta mig an rollen som lönnmördare. Dock så ställer jag mig lite reserverad till det nya sättet att slåss då jag inte riktigt blev vän med det under min tid med spelet. Men ännu är det såklart för tidigt att döma ut det helt och hållet då det säkert tar en stund att vänja sig vi detta nya.

Assassin’s Creed Unity släpps den 13 november.

Spel, Multiplattform,

Assassin's Creed: Unity, förhandstitt