Spelintryck: Beyond Two Souls är ett spel som berör. Emmy tycker till.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Spelintryck Beyond Two Souls är ett spel som berör

Emmy tycker till

Jag tillhör den där kategorin som verkligen gillade Heavy Rain. Fahrenheit också för den delen. Men jag vet också att spelstilen inte alls passar alla. Att vissa anser att det inte handlar om att spela spel utan mer om att se på en film. Jag skulle inte sträcka mig så långt som att Beyond: Two Souls kan jämföras med filmtittande. Men visst, en interaktiv berättelse kan det verkligen beskrivas som och för mig är det ingen nackdel. Det finns andra spel, så som Flower och The Journey, som mest känns som ett interaktivt skådespel. Och ändå klassas de av många som helt fantastiska upplevelser.

Det intressanta är dock att när man utvecklar ett spel som inte lägger fokus på spelmekanik utan på upplevelse måste man verkligen lägga krut på berättelsen. Och även om jag som sagt gillade Heavy Rain så var det inte den mest fantastiska berättelse jag har upplevt i ett spel - dock helt klart bra. Det här verkar också Quantic Dream ha insett inför produktionen av Beyond: Two Souls. För som en av cheferna, Guillaume de Fondaumiere, säger i en nyligen publicerad utvecklarvideo: det här är den bästa berättelsen som manusförfattaren David Cage har skrivit hitintills.

Det som gör att jag efter bara någon timme är helt fast i Beyond: Two Souls är utan tvekan berättelsen. Både dess innehåll och dess upplägg. Vi får följa huvudpersonen Jody som är sammanlänkad med ett övertnaturligt väsen, eller en entitet som den kallas i spelet, vid namn Aiden. Hennes berättelse är både vacker och fasansfull. Spännande och harmonisk. Spelet utspelas inte i kronologisk ordning utan hoppar fram och tillbaka i Jodys livsistoria och ju längre spelet pågår desto fler pusselbitar ramlar på plats.

Vi får spela både Jody och Aiden där entiteten på många sätt fungerar som understöd. Om Jody inte kan öppna en dörr för att den är låst rycker Aidan ut och öppnar. Om Jody ska ta sig fram genom ett rum fullt med fiender kan Aiden obemärkt flyga runt och kolla läget först och kanske även passa på att kväva några av fienderna till döds för att tunna ut motståndet. Han är på många sätt hennes ögon och öron när hon ska ta sig an farligheter men även hennes trygghet när hon är ensam och rädd. Deras förhållande är allt annat än enkelt men ändå finns det en konstant och ömsesidig kärlek dem emellan.

Tack vare att berättelsen hela tiden växlar mellan nutid och dåtid, samt mellan Jody och Aidan, så blir den aldrig tråkig. Detta trots att det finns partier som är extremt lugna. Partier där vi helt enkelt bara får uppleva Jodys vardag - både som barn, tonåring och vuxen. Spelet har därför väldigt mycket tempoväxlingar och det är absolut ingen nackdel. Snarare tvärt om.

Beyond: Two Souls har också tydliga likheter med Heavy Rain. Så gillade man upplägget och känslan där lär man även uppskatta det här spelet. För även om Quantic Dream vill påpeka spelens skillnader är igenkänningsfaktorn stor. Mekaniken går till stor del ut på att styra karaktärerna med styrspakarna i kombination med quick time-event för att göra allt från vardagliga saker som att öppna dörrar och leka med leksaker till att slåss mot hemska fiender och klättra upp för slippriga bergväggar. Det som dock tydligast skiljer Two Souls från just Heavy Rain är Aidans insats som har mycket mindre inslag av quick time-events och samtidigt flera relativt intensiva spelsessioner där han exempelvis ska skydda Jody från mängder av fiender. Aidan har också förmågan att ta över andra människor och då dyker quick time-eventen upp även för honom.

Som spelare kan du välja att samarbeta med någon i din närhet eller att uppleva berättelsen på egen hand. Själv spelade jag igenom spelet tillsammans med min man där jag för det mesta kontrollerade Jody medan han antog formen av Aidan. Och även om det passade oss perfekt och vi båda njöt rejält av spelupplevelsen ska man vara medveten om att Jody tar extremt mycket mer plats i berättelsen än Aidan. Så om man är två personer som vill spela lika mycket skulle jag rekommendera att man alternerar mellan karaktärerna. De agerar nämligen aldrig samtidigt utan man växlar mellan Jody och hennes följeslagare.

Vi valde också att i princip köra med traditionella handkontroller hela spelet igenom. Men vi testade också alternativet att spela med surfplatta/smartphone och det fungerar faktiskt riktigt bra. Det hela är väldigt smidigt och efter att ha laddat ner en gratis app och installerat på telefonen var det bara att ansluta till spelet. Spelmekaniskt är det dock lite svårare att ha samma reaktionsförmåga på touchskärmen och därför har också Quantic sett till att nivån på spelet sänks till "lätt" när annat än handkontroller används. Men även om det kändes som en kul funktion att kunna plocka upp mobiltelefonen så kändes handkontrollen mer naturlig i min hand.

För att sammanfatta min upplevelse av Beyond: Two Souls så anser jag att det är ett extremt välgjort och genomarbetat spel. Att karaktärernas ansikts- och kroppsrörelser är inspelade med motion capture gör i sammanhanget att de känns väldigt trovärdiga och levande. Det är ju faktiskt Ellen Page och Willem Dafoe jag ser framför mig. Och det är svårt att inte bli berörd av Jodys öde.

Jag gillar också hur jag tvingas göra svåra val och att det påverkar utgången av spelet. Precis som i Heavy Rain beslutade jag mig för att inte spela om någon session även i de fall jag kände att jag kanske misslyckats vilket resulterade i att jag kanske inte fick det slut jag hade förväntat mig. Men det är också charmen. Det blev min upplevelse. Att spelet sedan inte tvingar mig igenom avancerad spelmekanik gör absolut ingenting. För ibland går det precis lika bra att bara uppleva en berättelse - om den är riktigt bra. Och i det här fallet är den det.

Spel, Multiplattform,

Beyond: Two Souls, Heavy Rain, Quantic Dream