Spelintryck: Dark Souls 3 går på många sätt tillbaka till grunderna. Vi har testspelat några timmar av nytillskottet.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Spelintryck Dark Souls 3 går på många sätt tillbaka till grunderna

Vi har testspelat några timmar av nytillskottet

Ett av årets mest efterlängtade spel är Dark Souls där fans ser fram emot lanseringen med skräckblandad förtjusning. Dels på grund av spelets smått sadistiska utformning och dels för att många känt att serien i den andra delen tappat riktningen. Frågan är om Dark Souls 3 har vad som krävs för att glädja fansen till fullo igen.

Vi skickade ner vår frilansare Alexander till Hamburg på ett event för att ta reda på om spelet verkar lovande eller inte och efter hoppet kan man läsa hans intryck från det han fick spela.

Efter att ha slussats in i en smakfullt utsmyckad kyrka i Hamburg får vi sätta oss ner i de uppställda kyrkbänkarna för en lite annorlunda predikan än vad väggarna vanligtvis får bevittna. Atsuo Yoshimura, producent för Dark Souls II och “international producer” för Dark Souls III, tolkar åt Hidetaka Miyazaki, som är tillbaka i producentrollen för Dark Souls III efter att senast ha skapat Bloodborne.

Vi på plats får bevittna en ny trailer, men varken den eller den inledande presentationen bjuder egentligen på några chockerande nyheter för inbitna Souls-spelare. Man har valt att fortsätta på spåret med “Heat up” boss battles, där bossarna kan genomgå en metamorfos och förvandlas till något nytt och mer ettrigt halvvägs in. Man trycker också på att arbete lagts ner på att hitta tillbaka till en mer intrikat nivådesign, en punkt som somliga tyckte att Dark Souls II brast på. Multiplayer har nu utökats till sex stycken samtidiga spelare. Den största nyheten får sägas vara “Skill system”, som utgörs av att olika vapen ger tillgång till unika attacker när man stoppar undan skölden och håller dem med båda händerna. Dessa specialattacker är också begränsade, då de har en egen kraftmätare. För att ytterligare öka beslutsångesten hos spelarna får man välja balansen mellan hur många gånger man vill kunna fylla på sin liv- respektive specialattackmätare med Estus-flaskor.

Efter presentationen får journalisterna ta plats vid de drygt 60 spelstationerna som ställts upp i kyrkan och spela spelet under några timmars tid. Det tar inte lång tid innan de första entusiastiska vrålen hörs, om de är av skräck eller förtjusning är inte helt lätt att avgöra. Vad går då att säga om Dark Souls III? På förhand har en del av frågetecknen kretsat kring hur From Software ska lyckas följa upp det föregående spelet som många ansåg var ett steg tillbaka i franchisen. Det går också att fråga sig hur mycket tid Miyazaki hunnit lägga ner på spelet med tanke på att hans Bloodborne släpptes mindre än ett år tidigare.

Jag väljer av gammal vana en slitstark karaktär med balans mellan hälsa, uthållighet och styrka och karaktärskaparskärmen bjuder varken på överraskningar eller besvikelser. Koden börjar sedan något lugnt med ett slutet område som snart öppnar upp sig i de storslaget vackra vyerna man är bortskämd med. Det stämmer nog att svårighetsgraden snällats till lite inför denna session, då den första bossen inte är överdrivet utmanande och genast leder vidare till Firelink Shrine där man bjuds på såväl lore som smed, shopping- och uppgraderingsmöjligheter. Även här känner man igen sig i spelmekanik och utformning av föremål samt NPCs. Loren är precis lika mystisk och mörk som man som spelare vant sig vid.

Shrine-hubben slussar sedan spelaren vidare till ett slott som för tankarna till det första Dark Souls-spelet - faktiskt i så hög grad att jag misstänker att det är ett medvetet val för att visa på att man gått tillbaka till grunderna och försöker leverera en lika bra upplevelse som i det första spelet. Återigen bjuds man flera vägar att gå, utan några som helst tips kring vilken som är den som för en vidare i spelet. Nivådesignen är som utlovat dynamisk, med massvis av höjdskillnader, möjligheter att utforska halvt dolda fall och flertalet låsta dörrar som efterhand kan öppnas upp bakvägen och göra att man får de där välförtjänta genvägarna som gör det värt besväret att kämpa sig framåt. Redan i den här inledande delen av koden kan man ta lång tid på sig innan man utforskat varenda vrå. Genom att åkalla en NPC besegras nästa boss återigen lite för enkelt, vilket sedan gör att ännu en storslagen vy skickar en vidare till nästa område.

Den sista delen av koden är mer annorlunda än den föregående, men väcker egentligen mer förväntan än farhågor. Ytan att upptäcka är omfattande och uppfylls av såväl halvbossar som en enorm boss och endast en minoritet av spelarna lyckades besegra den. Vacker, lummig natur samsas med slitna boningar och grå fängelsehålor. Samtidigt som en del scenografi och fiender för tankarna till såväl Bloodborne som Resident Evil 4 tappar man inte Souls-temat, och med en del tydliga referenser till de två föregående spelen säkerställer man intrycket av att det här i grund och botten är ett Dark Souls-spel.

Vad kan man då sammanfattningsvis säga om den koden som fick provspelas? Det vore orättvist att beskylla spelet för att vara för traditionellt, då det nog gör klokt i att koncentrera sig på att hitta tillbaka till storformen som tvåan förstörde lite. Och i detta lyckas man strålande; det är svårt att sätta fingret på exakt vad som gör det, men spelkontrollen, animationer och nivådesignen gör att det känns som att man är tillbaka i det första spelet igen. Miyazaki har utan tvekan hunnit sätta sin prägel på produkten. Och om man tror på devisen att inte fixa något som inte är trasigt får det anses mycket hoppfullt att Dark Souls III på så många sätt känns som en fortsättning på mästerverket Dark Souls.

Spel, Multiplattform,

Dark Souls 3, spelintryck, Atsuo Yoshimura, Hidetaka Miyazaki, Bandai Namco