Provspelat: Dark Souls 3. Mer av det goda.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Provspelat Dark Souls 3

Mer av det goda

Förra veckan fick jag åka till Bandai Namcos kontor i Stockholm för att få provspela en tidig version av From Softwares nya gotiska rollspel. Dark Souls 3 visades kort i en cinematisk trailer på E3 där de presenterade inriktningen och temat: Domedagen är nära.

Världen ligger i ruiner, dragkampen mellan mörkret och elden har satt sina spår och mörkret ser ut att vinna. I det område jag fick börja spela i ligger utmärglade figurer längs med väggarna i utmattad förtvivlan. En enorm stad med skyhöga spiror sträcker ut sig så långt ögat når med uråldriga byggnader täckta av aska och damm. I Dark Souls 3 har The Lords of Cinder återuppstått, och det är spelarens uppdrag att döda dem igen. Spelaren beskrivs som en "Dark Hero", med en tvetydlighet som är välbekant för serien.

Miljön kan beskrivas som Anor Londo blandat med Undead Burg, eller skitig tysk medeltid där höga katedraler, murar och torn slingrar sig genom staden. När jag började utforska med troget svärd och sköld började jag i ett borgtorn som ledde ut på en mur och så småningom ut på ett torg med enorma kvarlevor av en stendrake; ett klassiskt tema i Souls-spelen.

Här stötte jag på de första monstren vilket gav tillfälle att prova stridssystemet. Att slåss fungerar på samma sätt som i de tidigare spelen, man har lätta och tunga attacker indelade under höger och vänster arm samt hälsa och stamina att vårda. Attacker känns aningen snabbare och smidigare, något vi antagligen har Bloodborne att tacka, men taktiken och staminahanteringen är kvar och återhämtas fortfarande saktare än Bloodborne. Det är även förmågan att parera och hugga fiender i ryggen. En rätt stor nyhet är dock att man kan hålla inne tunga attacker och försena dem en aning, vilket har stor betydelse i PVP där beräknerlighet i sin timing betyder död. Kläderna rör sig också verklighetstroget och inte lika flytande som tidigare, de blir också blöta och nedstänkta med blod under strider. Nytt för Dark Souls 3 är även Weapon Arts som är en unik förmåga per vapenkategori som kompletterar eller förändrar vapnets attackmönster på en knapptryckning mot en valuta som fylls på efter varje död eller bonfire. Svärdet har fått två nya attacker som kompletterar dess svagheter där den ena är en stöt som kastar fram spelaren för att täcka upp för sin korta räckvidd och den andra ett kraftigt slag för att slå undan motståndarens sköld. Det är ännu oklart exakt hur de kommer se ut i det färdiga spelet, om det finns flera olika Arts per vapen och om det tär på vapnet i sig.
Fienderna har blivit bättre på att flanka, svärma och ligga i bakhåll under seriens gång och är nu ännu klyftigare. De byter ofta mellan en eller tvåhandade attacker och letar efter dina svagheter. Red (Eye) Knights är tillbaka från Demon's Souls och påminner mer om de datorstyrda invasionerna i Bloodborne och Dark Souls 1 och 2 än vanliga fiender. Min agressiva spelstil gav tillfälle att få en rejäl smäll med skölden på hakan, något som knekten listade ut ganska fort. När det slutade fungera bytte den taktik och började till min förvåning använda Weapon Arts själv.

Efter att ha nätt och jämt undkommit ännu en grundpelare i From Softwares rollspel, den levande gigantiska eldsprutande stendraken i första nivån, hade jag kommit ut på stadens hustak. När jag sprang förbi en grupp med urholkade odöda exploderade en kolsvart oljig utväxt fram på en av dom som omedelbart dödade de andra. För de som spelade DLC-paketet Artorias of the Abyss till Dark Souls ser det ut som det mörka oljiga varet som Manus slukade Oolacile med. Oljan ändrade konstant form från käftar som högg vilt kring sig till stora klumpnävar som den slog medan den hjälplöse odöda värden stapplade mot en. Den blev också omedelbart väldigt svår och oberäknerlig.

Tillslut kom jag ner på marknivå, och en stor katedral. Jag hade också plockat på mig tre nya vapen: ett stort tvåhandssvärd, ett par kurvade svärd och en yxa. De hade också nya Weapon Arts där tvåhandsvärdet nu har fått en snabb tackling med möjlighet att följa upp med en kraftfull uppsving som skickar fiender upp i luften. De två svärden användes som en falchion med skölden, eller ett i varje hand då med skölden på ryggen. Dess Weapon Art var en piruett med båda svärd ute som kunde följas upp med ännu en snurr. Yxan fick ingen ny attack, men att aktivera dess Art höjde attackstyrkan under en begränsad tid.

Väl inne i katedralen var det mörkt men man kunde nätt och jämt se det välvda taket högt upp och ett altare upplyst av en ensam strimma ljus från ett fönster av målat glas. Här inne mötte jag Dancer of the Frigid Valley, en av bossarna i spelet. Den var en människoliknande smal varelse tre gånger så stor som spelaren med förlängda armar och ben som höll i ett stort kurvat brinnande svärd som tände eld på mattor och möbler vid varje sving. Den var svår att förutse när den dansade runt till synes lätt som en fjäder med flytande rörelser. Bossarna i Dark Souls 3 har alla minst två faser, med olika attackmönster, beteenden och förmågor. Allteftersom den fick lägre och lägre liv blev den mer aggressiv, frammanade ett svärd av aska i andra handen och kastade sig kring i rummet i en virvelvind av klingor med hela katedralen i lågor. Elden hade spridit sig på egen väg och utav svärdet, och den mörka katedralen med den då nästan osynliga dansaren var nu ett upplyst inferno.

Weapon Arts till trots hade de röda knektarna kostat för mycket av mina helande föremål, och jag dog endast för att återuppstå någon gång första halvåret 2016 på PC, Xbox One och PS4.

Versionen jag spelade var på PC med PS4 kontroll, låst till 30 fps som den höll konstant. Det verkar vara en trogen uppföljare med känslan och spelstilen från Dark Souls snarare än Dark Souls 2 med läxor lärda från Bloodborne. Det är tydligt att Souls-pappan Miyazaki är djupt involverad i designen med komplexa miljöer och snirklande genvägar samt att man inte längre kan teleportera mellan bonfires (vad jag vet); vilket jag föredrar.
Det är svårt att säga om From Software gör något speciellt för att utöka sin publik med nya spelare, men Dark Souls 3 ser ut att bli en värdig del av trilogin.

Spel, Multiplattform,

Dark Souls 3, From Software, Namco Bandai, PC, Playstation 4, Xbox One

42.1°