Provspelat: Dragon Age Inquisition. ”I want to be a Dragon”.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Provspelat Dragon Age Inquisition

”I want to be a Dragon”

I tisdags for jag iväg till London och fick under 4 timmar provspela en nästan-men-inte-helt-guld version av Dragon Age: Inquisition, Biowares tredje spel i serien. Eftersom jag spelade både Dragon Age: Origins och Dragon Age 2 på konsol valde jag att provspela Inquisition på Playstation 4.

Efter att ha älskat Origins och blivit väldigt besviken över bristerna i Dragon Age 2 visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig annat än att vara försiktigt optimistisk. Under min i rollspels-termer korta tid med Inquisition satt en konstant oro kvar att det skulle dyka upp en lat grott-kopia eller fiender som materialiseras från tomma intet och flankerar från positioner omöjliga att förbereda sig på, två brister som dess föregångare var fullkomligt genomsyrad av. Men det hände aldrig.

Efter en ganska förväntat linjär inledning med tutorials och cutscenes (och en förvånansvärt tuff boss) öppnas spelvärlden upp rejält. Borta är de gamla korridorerna med osynliga väggar, Inquisition är uppbyggt på ett flertal stora områden från de två länderna Orlais och Ferelden. Det är inte en helt öppen värd som Skyrim, utan större delar sammanhållna av en världskarta man använder för att resa mellan dem. Dessa områden är fulla av fiender, prylar att hitta, resurser att samla och sidouppdrag att ta sig an.

Man blir fort varse att allt inte står rätt till i världen och finner sig själv i mittpunkten av Inkvisitionen med uppdrag att med alla men stärka dess position och tillgångar. Sidouppdrag kopplade till Inkvisitionen ger till exempel dess soldater bättre vapen, och ger styrkepoäng som kan användas för att skicka ut spionagetrupper eller öppna upp nya områden. Det påminner en del om system man finner i Mass Effect och Assassins Creed, där man via en karta tar beslut och skickar ut trupper, men här mer involverat och tycks ha inverkan på tillgängliga områden och sidouppdrag.

Vad man än bestämmer sig för att göra är chanserna goda att man råkar i handgemäng. Tactical View från PC-versionen av Origins återkommer, nu till alla plattformar. Med ett knapptryck stannar tiden upp och kameravinkeln kan styras fritt ovanifrån där man i lugn och ro kan ge kommandon till sina partymedlemmar. Tiden kan föras fram igen med en knapptryckning och man kan se vilka som attackerar vad och få en överblick över stridsfältet. Det krävdes någon timme att vänja sig vid med handkontroll, men speciellt vid första bossen och strider med många fiender samtidigt var Tactical View en gudagåva. Jag spelade på Normal svårighetsgrad (den näst lättaste av 4) och kände att det var nödvändigt de flesta strider. Mot enstaka fiender gick det alldeles utmärkt att slåss över axeln som vanligt. Stridssystemet är mer utarbetat än tidigare. Höjdskillnader spelar in i ekvationen för bågskyttar som dessutom kan lägga erfarenhetspoäng för att öka bonuseffekten, så positionering blir naturligt viktigare i tuffare fajter.

Dialoghjulet har också expanderats utifrån vad som erbjöds i Dragon Age 2. Det är fortfarande tydligt att positiva svar är uppe till höger, aggressiva ner till höger och fördjupningar till vänster som representeras av små ikoner, men det finns också ofta mer nyanserade svarsalternativ som till exempel sorgsen eller skämtsam. Bioware har kommit en lång väg under de gångna 4 åren sedan Dragon Age 2 och förhoppningsvis har de lärt sig av både misstag och framgångar, för det finns mycket att hämta i båda kolumner. Jag gillade absolut det jag spelade och som fan av serien så tycker jag att de är helt klart inne på rätt spår och ser fram emot release.

Dragon Age: Inquisition släpps den ~~21:a~~ 20:e november till PC, Xbox One, Playstation 4, Xbox 360 och Playstation 3.

dragonage.com

Spel, Multiplattform,

Dragon Age: Inquisition, Bioware, EA