En gästrecension för Resident Evil 4 Remake. En Resident Evil 4-fantast tycker till om ännu ett Resident Evil 4.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

En gästrecension för Resident Evil 4 Remake

En Resident Evil 4-fantast tycker till om ännu ett Resident Evil 4

Vår eminenta gästrecensent Alexander har spenderat lite tid med remaken av Resident Evil 4 och nedan kan man läsa hans tankar, spoiler, han gillade det väldigt mycket.

Resident Evil 4 är inte vilket spel som helst. Det är ett spel jag har spelat igenom på minst fem olika konsoler. Hur många genomspelningar jag har gjort totalt har jag ingen aning om, men jag minns fortfarande hur jag var uppe halva nätterna 2005 för att få bästa rankingen i Mercenaries-spelläget. Om jag skulle göra en topplista skulle Resident Evil 4 kunna hamna bland de tre översta spelen någonsin. Inte så illa med tanke på att jag har spelat i snart fyrtio år. Även om hypen var enorm för mig när jag fick veta att en remake var på gång, rymdes det också en viss oro över att spelet skulle bli något annat än det från början var.

Visst är det mycket som är annorlunda med den här remaken, riktigt mycket. Såväl små som stora kosmetiska och spelmekaniska förändringar har genomförts. Grafiken är självklart som natt och dag. Det är lätt att inbilla sig att originalet var snyggt om man bara går efter minnesbilden. Men när jag var klar för den här gången och satte igång Playstation 4-versionen (en enkel HD-remaster), sa min dotter halvt på skämt, halvt på allvar att det såg ut som Roblox. Om man ska vara petig är andra remakes snäppet snyggare, till exempel aktuella Dead Space. Men jag har svårt att tro att någon skulle hänga upp sig på hur Resident Evil 4-remaken ser ut.

Alla ändringar utöver grafiken skulle kunna fylla ut en hel recension i sig. Men några av de största är att det numera går att parera majoriteten av attackerna med sin kniv (samt till och med att smyga sig på fiender för en stealth kill). Det går att röra sig medan man siktar. Vissa sektioner av spelet har tagits bort helt och andra lagts till. Quick time-ögonblicken lyser med sin frånvaro. Som tur är har ändringarna kompenserats genom övrig balansering. Bland annat kostar det att laga sin kniv och fienderna har blivit såväl snabbare som rörligare. Det enda jag någonsin tänker att jag saknar är QTE-tillfällena, då de gjorde att jag aldrig kunde slappna av under t.ex. mellansekvenser i originalspelet. För den som saknar Mercenaries-spelläget här kommer det snart som gratis DLC.

Massor av andra tillägg som gjorts är antingen quality of life-förbättringar eller helt enkelt något för att fylla ut upplevelsen. Jag har alltid gillat att sortera vapenväskan, men nu går det att göra automatiskt för den som inte orkar lägga energi på det. Mängden av utmaningar, upplåsbara vapen och incitament till omspelnings är minst lika många här som i de två tidigare omarbetningarna i serien. Den som vill ha en platinum kan ställa in sig på runt fyra till sex genomspelningar, så det är svårt att säga att det inte ges valuta för pengarna. Att ens ta sig igenom spelet första gången kan utan problem ta trettio timmar om man tar sig tid att utforska miljöerna (och dör om och om igen).

Men till den viktigaste frågan, hur är totalupplevelsen efter alla ändringar? Oavsett hur många modifikationer som gjorts är paniken ta mig fan exakt densamma som den jag kände för nästan tjugo år sedan. Spelet lurade mig att välja hardcore-svårighetsgraden genom att rekommendera den för någon som klarat RE4 tidigare. Glad i hågen satte jag igång och gick in i vad som kändes som en vägg. Ni som spelat tidigare vet vad den första konfrontationen i byn innebär, och trots min vana tog det mig minst tio försök att överleva och komma vidare. Jag hade glömt vid hur många tillfällen spelet skickar en hel mobb mot en, och det var en lika stor utmaning varenda gång. För den som vill ha en mer lättsam upplevelse går det att välja betydligt lättare svårighetsgrader med autosikte, men då tror jag också man går miste om en stor del av upplevelsen och det här spelets väl avvägda balans mellan b-skräck, action och panik.

Apropå balans, så har jag svårt att förstå hur man med så stor träffsäkerhet kan programmera in tillgången på läkande föremål och ammunition i relation till spelarens framgång. Jag har aldrig tidigare i spelserien upplevt hur jag om och om igen varit på randen till att ha slut på allt, fått fylla på, mött en mobb, använt upp alla mina resurser för att sedan börja om igen. Resident Evil 4 lyckas hålla uppe den här balansen ända in på sluttampen, vilket är imponerande.

Om det inte framgått redan gör den här remaken originalspelet rättvisa och ger det en ansiktslyftning som har potential att hålla i tjugo år till. Det både värmer och isar att få exakt samma fantastiska upplevelse som de där sena kvällarna och nätterna för länge, länge sedan. Och ja, Resident Evil 4 är fortfarande ett av de absolut bästa spelen jag spelat.

Spel, Feature,

Resident Evil 4 Remake, Capcom, Recension

Spelmedier tycker till om Resident Evil 4 Remake

Verkar vara bra grejer