Spelintryck: Final Fantasy Type-0 är intensivt och brutalt. Vi har spelat HD-remaken.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Spelintryck Final Fantasy Type-0 är intensivt och brutalt

Vi har spelat HD-remaken

Video till Final Fantasy Type-0 är intensivt och brutalt

När Final Fantasy Type-0 första gången släpptes till PSP år 2011 var det en spinoff som endast Japan fick ta del av. När spelet nu har anlänt i HD-version till resten av världen får vi möjlighet att upptäcka ett extremt actionspäckat spel som visar baksidorna av ett brutalt krig med intensiva strider och som låter oss lära känna en hel hord av stridslystna studenter.

Resan är en berg- och dalbana av glädje, sorg, stora bossar, grinding, intriger och strategi. Ett spel som i sin helhet inte liknar något annat i serien men som samtidigt hämtar inspiration från sina föregångare. Exempelvis får jag under uppdragen starka vibbar från PSP-spinoffen Crisis Core och under transportsträckorna kommer jag att tänka på FFIX.

Men låt oss ta det i tu och ordning.

Type-0 utspelar sig mitt i ett intensivt krig mellan fyra territorier där vi får följa en specialstyrka i form av fjorton studenter som kallas för Class Zero. De har alla väldigt olika personligheter och egenskaper och deras historia känns därför aningen splittrad. Huvudberättelsen kretsar dock kring två av kadetterna, och tillika kärleksparet, Machina och Rem vars öde verkligen engagerar och fascinerar. De andra hänger mest på i utkanten.

Till en början är dock berättelsen relativt seg, trots en fantastiskt gripande inledning, och det tar tid att komma in i spelet. Det mesta känns förvirrat och jag får ingen riktigt känsla för varken handlingen eller syftet. Men sen tar spelet fart och medan intrigerna tätnar blir karaktärernas öden allt mer intressanta, om än fortfarande stundtals förvirrande.

Trots en berättelse som börjar svagt, men som intensifieras allt efter som, är det stridssystemet som är spelets riktigt stora behållning. I och med att striderna sker i realtid blir de extremt intensiva och ofta måste du vara beredd på att röra dig snabbt för att klara livhanken. För det är inte bara du som är snabb. Dina fiender kan också visa prov på livsfarliga spurter och manövreringar.

Mest underhållande är det faktum att du kan ta kontroll över samtliga fjorton medlemmar av Class Zero och dra nytta av deras unika förmågor och vapen. När du ger dig ut i strid väljer du en grupp om tre studenter som sedan är ditt huvudlag. Du kan också fritt hoppa mellan de olika gruppmedlemmarna under striderna för att få uppleva varierande stridssystem och anpassa spelstilen efter hur du gillar att spela. Alla karaktärerna utvecklar dessutom fler förmågor allt eftersom de stiger i rank och du kan själv välja på vilket sätt de ska utvecklas. Skulle någon i din huvudgrupp dö under striderna kan du dessutom utan problem kalla in en reservstudent som tar den fallna studentens plats.

Att kalla in reservtrupper är extremt användbart och jag har klarat flera bossar endast tack vare möjligheten att spela igenom alla karaktärer ner till sista man. Efter varje uppdrag återställs sedan alla karaktärer till full hälsa och vigör, redo för nästa strid och nästa uppdrag. Men det gäller att använda alla medlemmar frekvent om man vill att de ska hålla samma nivå eftersom de endast levlar när de är med i ditt lag och slåss. Vill man ha alla stridsklara på samma nivå blir det till att grinda en del för att nå dit.

En annan intressant aspekt i spelet är tidsaspekten. Mellan varje huvuduppdrag har du en begränsad tid på dig att ta dig an sidouppdrag, levla upp och lära dig mer om karaktärerna i spelet. Du kan inte göra allt och därför gäller det att optimera tiden. Prata gärna med en NPC och få ett elexir i belöning - men det kostar dig två timmar. Gå ut i omgivningarna och levla tre karaktärer - det kostar dig sex timmar. Eller skippa vilotiden helt och gå direkt på nästa huvuduppdrag. Valet är ditt.

För att adressera det som är mindre bra i spelet så kan vi börja med att ta upp kameran som känns sladdrig och som ibland driver mig till vansinne. Speciellt när jag behöver parera snabbt vid en snabb boss och kameran bara skickar mig åt helt fel håll så att jag inte ser något alls och tappar både fokus och tid. En annan del som är rent av tråkig är den strategiska delen där man på den stora världskartan ska erövra städer och skicka ut trupper på uppdrag. Dels är världskartan tråkig och avskalad och dels känns strategidelen helt meningslös.

Sammantaget är dock spelet en frisk fläkt i serien och jag gillar att Square Enix har velat testa något helt nytt som erbjuder spelare stor frihet att välja en egen spelstil. Att uppdragen oftast är linjära gör mig heller ingenting eftersom valfriheten erbjuds på andra sätt. Grafiskt funkar det också bra och att det är en remake från en tidigare PSP-version tänker man sällan på. Visst, spelets NPC-karaktärer har inte alls fått samma kärlek som de spelbara karaktärerna, men i stort är striderna, animationerna och mellansekvenserna riktigt väl gjorda.

Type-0 är kanske inte det spel jag skulle rekommendera till folk som aldrig spelat serien innan. Men för den som vill utforska en ny sida av Final Fantasy med fokus på intensitet är det helt klart värt en genomspelning.

Spel, Multiplattform,

Final Fantasy, Type-0, strider, Square Enix, PSP