Spelintryck: Halo 4 från en nybörjares perspektiv. Det ger mersmak.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Spelintryck Halo 4 från en nybörjares perspektiv

Det ger mersmak

Det kan inte vara helt lätt för en spelstudio att ta över en spelserie som Halo 4. Att förvalta ett arv som för många är heligt. På samma sätt är det inte helt lätt att skriva spelintryck kring en efterlängtad uppföljare utan att ha spelat de tidigare spelen i serien.

343 Industries har gång på gång tackat för det förtroende de har fått och meddelar att de hoppas att fansen inte ska bli besvikna. På samma sätt hoppas jag att ni som läser har överseende med mina fattiga erfarenheter från seriens tidigare delar och ser det här som en intressant läsning från en nybörjares perspektiv.

För mig har Halo varit en av de spelserier jag helt enkelt inte tagit mig an till förmån för många andra varumärken där ute. Jag har inte skapat någon relation till Master Chief och Cortana och jag har heller aldrig varit speciellt lockad av att ge mig ut online för att i färgglad mundering hoppa runt och headshotta motståndare. Jag har sett min man spela tidigare versioner, men sen själv fokuserat på andra lir.

När jag sedan i höstas köpte Halo 3 på rea för att förbereda mig något inför fyrans ankomst så kände jag mig ganska direkt oengagerad och förvirrad. Jag gillade inte att mina vapen tömdes på tok för snabbt på all ammunition, att jag var tvungen att leta reda på nya vapen hela tiden och att jag slängdes in i en icke existerande story. Hur skulle jag nu någonsin kunna gilla Halo 4 och orka spela igenom det?

Det som fick mig att ändå spela vidare några timmar (nej, jag spelade inte färdigt hela spelet) var dock miljöerna och grafiken. Jag gillade sceneriet och tyckte att spelet var riktigt snyggt för att ha släppts för hela fem år sedan. Och så var jag ju lite nyfiken. Vad är det alla hyllar? Men spelmekaniken gjorde mig frustrerad och jag gav upp innan jag fick reda på det.

När Halo 4 anlände stålsatte jag mig själv inför genomspelningen. Och när jag insåg att vapensystemet var det samma kände jag mig smått panikslagen. Det här kommer aldrig att gå. Jag vill ha två bra vapen och en massa ammo att plocka upp så att jag kan fokusera på fienden, inte att springa runt och leta medan kulorna viner runt skallen.

Några timmar senare hade jag helt ändrat uppfattning. Kanske berodde det på att jag drogs in i berättelsen om Master Chief och Cortana. Kanske var det den faktiskt helt fantastiskt grafiska upplevelsen. För ja, det märks att det fortfarande finns en hel del kräm att hämta ur den gamla konsolen och Halo 4 är slående vackert och välgjort rent utseendemässigt.

Så efter ett tag vande jag mig helt enkelt vid spelstilen.

Jag tänker lite på de uttalanden jag hört och läst om Halo tidigare. "Va, finns det en story?". Ja, och den är i fyran faktiskt rätt bra. Vad jag har förstått, från att läsa recensioner av spelet, är den dessutom djupare än tidigare med en mycket mer känslig Master Chief och med en Cortana vars personlighet och framtida öde är gripande. En utveckling i rätt riktning kan jag tänka. Och jag kan bara hålla med, för storyn är i sin enkelhet gripande och väl framförd i kombination med de roliga uppdragen och den fantastiska musiken. När jag var klar med genomspelningen av kampanjen insåg jag att mitt intresse för de tidigare delarna skjutit i höjden. Jag måste spela dem och få veta mer. Varför är jag här just idag.

Det som dock i kampanjen gav mig den absolut största behållningen, förutom grafiken och berättelsen, var det varierade upplägget. Under åtta uppdrag fick jag uppleva en stor variation av miljöer och spelstilar och blev därför aldrig uttråkad. Från att vara ensam till att plötsligt ha sällskap. Från att springa runt på marken till att dundra fram med fordon. Från att befinna mig på sterila plattformar i stora skepp till att uppleva lummighet i en tät djungel och total torka i en ogästvänlig öken. Tempot varierar från galet intensivt till relativt lugnt och eftertänksamt och mellansekvenserna som dyker upp här och var ger andrum. Till och med mina nya hatfiender Promethean, som är experter på att slänga upp irriterande sköldar och att försvinna och respawna i precis fel ögonblick, blir underhållande tillsammans med de mer välbekanta Covenant. Helhetsupplevelsen när eftertexterna rullar är helt enkelt enormt tillfredställande.

Nu är ju Halo mycket mer än bara kampanj. För de flesta är multiplayer till och med den absolut viktigaste delen av spelet. Det är där det lever vidare och frodas långt efter att berättelsen blivit framförd. Och här har det skett en del förändringar. Bland annat har ett nytt poängsystem adderats där du nu kan levla upp din Spartan och med tiden låsa upp nya vapen, färdigheter (både passiva och aktiva) och sköldar. Du spelar dig helt enkelt fram till en karaktär som du själv modifierar och gör till din egen personliga dödsmaskin. En annan trevlig nyhet är att du kan haka på matcher som redan har startat vilket innebär att väntetiden minskar.

En del av lägena i multiplayer är nya medan andra är välbekanta. Och en del har bara bytt namn. Personligen föredrar jag capture the base-läget Dominion eller helst något av de lägen där alla spelar mot alla. Då slipper jag oroa mig för att jag med min tunna erfarenhet förstör för någons lag. Dessutom är ett alla-mot-alla-läge ett bra sätt att göra sig bekant med spelmekaniken i multiplayer, med tankesättet och med vapnen. Ett annat spelläge som är förvånandsvärt underhållande är Flood, uppföljaren till Infection som finns i Halo 3 och Halo: Reach. Under tre minuter ska du överleva utan att bli infekterad av Flood och blir du infekterad fortsätter du sedan som infekterad med uppdrag att föra infektionen vidare till dina motståndare. Rasande roligt.

För mig som alltså är i princip helt nyintroducerad för serien är Halo 4 helt enkelt ett välgjort och underhållande spel, både kampanjmässigt och multiplayermässigt. Och ska jag jämför med det jag upplevde i Halo 3 känns det som att den här uppföljaren erbjuder just Halo, inget annat. Bara mer storslaget, djupare och snyggare. 343 har sett till att inte ändra allt för mycket utan fokuserat på att finslipa och förvalta. Sen om det är precis det fansen vill ha eller om det känns tråkigt - ja det kan jag inte svara på. Men personligen ser jag fram emot att både gå tillbaka i tiden bland de äldre spelen och att blicka framåt mot nästa uppföljare.

Imorgon släpps det och det ska bli intressant att se vad ni läsare tycker om det!

Spel, Microsoft,

Halo 4, Spelintryck, FPS, Master Chief, Uppföljare, 343 Industries