Spelintryck: Höga förväntningar på Dragon Age: Inquisition. Kan Bioware leva upp till hypen?

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Spelintryck Höga förväntningar på Dragon Age: Inquisition

Kan Bioware leva upp till hypen?

Jag fullkomligt älskade Dragon Age: Origins. Den klassiska rollspelsutformningen med möjlighet till isometriskt perspektiv, alla valmöjligheter baserade på ras och klass, den spännande berättelsen om darkspawns och den stora öppna världen. Det fanns så mycket som gjorde spelet så bra.

Det var nog också därför många, tillsammans med mig, blev så besvikna på tvåan. I jämförelse med Origins kändes allt begränsat. Spelvärlden var mindre och i princip förlagd till städer med trånga gränder och grottor med upprepande mönster. Valmöjligheterna var färre där du endast kunde välja att spela människa och berättelsen var dessutom helt enkelt mindre intressant och spännande.

Bioware meddelade därför tidigt i utvecklingen av Dragon Age: Inquisition att de tagit åt sig av kritiken från sina fans. Att den tredje delen i serien skulle bli den största hitintills och att spelet inte alls skulle kännas lika begränsat som tidigare. Frågan är, har de lyckats? Ja - det verkar faktiskt så.

Redan vid en första anblick av spelplanen som ligger framför min alvmagiker inser jag att Inquisition rymmer mängder med speltimmar och äventyr. Efter en linjär inledning med mycket mellansekvenser tillsammans med en påfart till så väl spelmekanik som berättelse öppnar sig världen och jag är fri att välja min egen väg och strategi. Allt från små till stora uppdrag erbjuds där jag sakta men säkert försöker ta reda på vad det är för hot som vilar över världen samtidigt som jag försöker hitta mig själv och min roll. Jag försöker bringa ordning i det kaos som råder där mitt engagemang ger mig makt och inflytande, två valutor som ska visa sig vara användbara längre fram. På min väg kan jag också kan välja hur mycket jag vill engagera mig i mina medresenärer och jag kan lägga ner mängder med tid på att plocka naturresurser för att uppgradera potions och rustningar eller helt strunta i det. Valfriheten känns fin och naturlig.

Striderna funkar också riktigt bra. Till en början känns de på svårighetsnivå normal ganska lätta. Men plötsligt hettar det till ordentligt och då kommer möjligheten att använda sig av den taktiska kameran, där det istometriska perspektivet är tillbaka, väl till pass. Spelet pausas och jag hinner fundera över vart jag ska placera mina följeslagare för att strida så effektivt som möjligt. Vetskapen om att vår hälsa inte regenereras förrän jag är tillbaka i ett tryggt läger gör att de strategiska valen känns extra viktiga.

Det dröjer närmare tio timmar av utforskande och uppdragsgenomförande innan jag tar mig vidare från det första området i Ferelden till Skyhold; en enorm fästning med tillhörande yttre områden som är spelets stora hemmabas. Då är jag inte ens i närheten klar med uppdragen i det område jag nyss lämnat. Men jag är nyfiken och vill se mer. Jag får helt enkelt återkomma senare.

Allt fler områden öppnar nu upp sig liksom de första relationsdialogerna och möjligheten att använda spelets krigsstrategibord; War Table. Där finns ytterligare över 300 mer strategiska uppdrag som i viss mån påverkas av de val jag gör när jag springer runt i vildmarken och bringar ordning. Och det är här makten och inflytandet kommer in. För att genomföra uppdragen på bordet måste jag nämligen spendera mina intjänade poäng. Det innebär att jag ständigt kommer att behöva variera min spelstil för att ta mig vidare och strategiskt växla mellan olika typer av uppdrag. Antalet potentiella speltimmar fortsätter att växa framför mina ögon.

Att Bioware inte skämtade när de meddelade att Dragon Age: Inquisition kommer att bli stort känns allt mer tydligt. Här behöver jag inte oroa mig. Nu gäller de bara att de lyckas hålla spelet intressant hela vägen fram till mållinjen. Det innebär att de måste se till att huvudspåret känns tydligt och närvarande, att uppdragen inte blir för upprepande och intar formen av "saker som lagts in för att förlänga antalet speltimmar" och att karaktärerna i takt med berättelsen fortsätter att utvecklas och interagera med varandra. Än så länge ser det lovande ut.

Efter närmare 15 timmar i spelet har jag bara skrapat på ytan av vad Dragon Age: Inquisition har att erbjuda och än så länge är jag extremt nöjd med vad jag har sett och är hoppfull över att det ska fortsätta att vara så bra som jag får uppfattning av att det är. Nästa vecka, den 20 november, släpps det för allmänheten till Xbox One, Playstation 4 och Windows PC och då hoppas jag att jag vet ännu mer om spelets fulla potential.

Spel, Multiplattform,

Dragon Age, Inquisition, Spelintryck