Recension: ilomilo. ilo och milo bodde i ett hus.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Recension ilomilo

ilo och milo bodde i ett hus

Från Malmöbaserade SouthEnd, tidigare skyldiga till bland annat XIII och 2009 års remake av Lode Runner, kommer nu plattformsspelet ilomilo till din Xbox 360, efter att ha gjort succé på Windows-telefoner sedan november. Idag 5 januari sker releasen via Xbox Live och för 800 points är det ditt. Men är det värt dina digitala stålar? Vi har testat. (Och har du ingen aning om vad ilomilo är för något så rekommenderar jag dig att kika på ett gameplay-klipp, som det till höger.)

Story
Spelet kretsar kring två vad jag tänker kalla filurer: ilo och milo. De är de bästa utav vänner, en röd och en blå, men tyvärr lyckas de hela tiden bli separerade och det är upp till dig att ensam eller med en vän föra dem samman igen. Ungefär så avancerad story är det vi har att göra med, men en bra story är inte alltid en nödvändighet för ett underhållande spel, något jag konstaterat förut. Speciellt gäller detta ett plattformsspel som ilomilo.

Gameplay
Varje bana börjar med att ilo och milo är separerade och, precis som jag skrev ovan, är det är din uppgift att föra dem samman. Du klarar alltså banan när du lyckas få de båda huvudpersonerna att stå på rutorna bredvid varandra och om det låter simpelt så är det också det - i teorin. Såklart finns det nämligen en massa hinder mellan dem och det krävs en hel del klurande och pusslande för att få dem att nå varandra. Du kontrollerar en filur i taget, det vill säga att när ilo kört fast byter du snabbt och enkelt till milo och tvärtom. På så sätt tar man banorna successivt bit för bit, genom att jobba med en filur i taget.

En sak som skiljer ilomilo från många andra plattformsspel är att du inte kan dö, bara köra fast. Spelet är på så sätt väldigt "styrt": du kan till exempel inte ramla av stigarna du knallar runt på och får finna dig i att röra dig som spelet vill att du ska. Dock är det smart uppbyggt och det finns inget givet upp och ner, utan filurerna knatar i alla tänkbara konstiga dimensioner utan bekymmer.

Till sin hjälp har filurerna lite olika hjälpmedel, som dessutom på snillrika sätt ofta måste skiftas mellan filurerna för att det ska gå att klara banorna. Allt eftersom filurerna avancerar i spelet låses nya hjälpmedel med nya egenskaper upp. Bandesignen är överlag smart och det är inte alltid det finns en given väg att gå, direkt. Man får prova sig fram helt enkelt.

Det finns också en möjlighet att samla föremål på banorna och vissa låser upp banor medan andra förmodligen leder till achievement-upplåsningar (det är dock bara en gissning, jag samlar inte på achievement-poäng). En annan utmaning ligger i att klara banorna med så få förflyttningar som möjligt och varje gång du klarar en bana får du se hur du ligger till jämfört med topp- och medelnoteringar. Det finns alltså en del att pyssla med för den som vill köra igenom spelet igen.

Bild och ljud
Det ord jag nog främst skulle välja att beskriva ilomilo med är "gulligt", och det gäller både bild och ljud. ilomilo är ett familjevänligt spel och det både syns och hörs på spelets olika miljöer och figurer. ilomilo maxar knappast ditt 5.1-system, men det är inte direkt meningen heller. Det är på det hela taget trevligt.

Det hela känns till utseendet ganska LittleBigPlanet-inspirerat - knasiga karaktärer i en fin värld och smart bandesign - men gameplayen skiljer spelen åt med mil. Inspiration snarare än rip-off med andra ord.

Multiplayer
ilomilo går alldeles utmärkt att spela med en vän och då kontrollerar en av er ilo och den andra milo. Att spela tillsammans kunde under recensionsperioden göras endast om båda satt bredvid varandra framför samma TV. Om det kommer gå att spela co-op via Xbox Live när spelet nu släpps på riktigt är oklart, men det gick alltså inte när jag testade spelet.

Jag valde hur som helst att spela ilomilo med min extremt spelovana fru och det visade sig att ilomilo passade denna kategori av spelare alldeles utmärkt, i alla fall om vi får tro min bättre hälft. Just att man inte kan dö och att det inte direkt går att göra fatala fel medför att det inte finns någon anledning att stressa sig igenom banorna. Att fokus hela tiden är samarbete gör dessutom att man får en trevlig stund tillsammans bredvid varandra i soffan. Att ha någon att bolla med när banorna blir allt klurigare är inte helt dumt heller.

Att ilomilo är så väldigt anpassat för två spelare är också dess största svaghet. Spelar du co-op är det nämligen, precis som när du spelar singleplayer, bara en spelare som spelar i taget. Detta gör att den ena av er hela tiden snällt få sitta och vänta på att den andra lämnar över kontrollen till din filur. Lägg till detta att jag ofta fann banorna ganska obalanserade, alltså att det oftast är en filur som gör det allra mesta på varje bana. Filurerna turas förvisso om att vara den som gör mest, men det kan bli lite småtrist att bara sitta och vänta. En möjlighet att kunna spela med splitscreen och på så sätt hantera båda filurerna samtidigt i co-op kunde kanske vara en idé, men det finns kanske också en risk att det skulle bli för rörigt och svårt att överblicka om båda filurerna lubbade runt samtidigt.

Intryck
ilomilo är ett småklurigt och trevligt spel och väl värt dina pengar. Det gör sig alldeles utmärkt att spela med en vän och det gör inget om denna vän aldrig hållit i en Xbox 360-kontroll förut. Kontrollerna och spelidén är enkla och vem som helst kan lära sig att behärska grunderna rätt snabbt, det är jag övertygad om. Hatten av för ännu en trevlig SouthEnd-produkt.

blog.ilomilo.com

Spel, Microsoft,

ilomilo, SouthEnd,

39.4°