Recension: Might & Magic: Clash of Heroes. Populärt Nindendo DS-spel till Xbox 360 och PS3.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Recension Might & Magic: Clash of Heroes

Populärt Nindendo DS-spel till Xbox 360 och PS3

Clash of heroes är ett turbaserat äventyrs- / pusselspel med mindre rollspelsinslag som blivit väldigt populärt på Nindendo DS, och nu fått sig ett ansiktslyft i och med konsolversionen som släpps via PSN och XBLA.

Enspelarläget är indelat i fem kampanjdelar, som är sammanlänkade av spelets övergripande historia. Och det är mycket speltid för pengarna. Kampanjerna kretsar kring de fem karaktärerna Godric, Aidan, Anwen, Nadia and Fiona, som alla är barn vars tillvaro slagits i spillror av en ondskefull demonhärskare, och erbjuder en klassisk story av hjältar som ger sig ut på hämnduppdrag, och för att rädda världen Ashan.

Till en början gör Clash of Heroes mig våldsamt uttråkad när precis allt avbryts av dialoger, tips och tutorials. Jag känner mig idiotförklarad. Även om jag uppskattar en väl berättad story i spel, så har jag väldigt dåligt tålamod när allt berättas via korta meningar jag måste klicka mig igenom. Vill du in i hetluften och slåss direkt, så går dock dialogerna att hoppa över, och när nya typer av specialfigurer införs får man frågan om jag vill ha en tutorial för att förstå hur de fungerar. Ett mycket uppskattat inslag att inte tvinga mig igenom dessa, eftersom har du väl lärt dig en, så förstår du troligen de övriga.

När spelet tycker att jag borde fatta tillräckligt mycket för att få slåss utan hjälp vart och vartannat drag, så blir det riktigt kul en stund. Pusselmomenten i striderna fungerar väldigt bra och det är kul med omväxlingen från realtidsfighter. Framför allt uppskattar jag att varje strid kräver lite tanke bakom, och att hitta fungerande strategier för varje strid. Jag spelar en tag, stänger ner konsolen, men drar ganska snart igång den igen, det är tillräckligt bra för att inte vilja slita sig. I alla fall inte under första kampanjen. Beträffande grafik och ljud så är detta ett arkadspel, varken mer eller mindre. Det är snyggt och välgjort javisst, men inget spektakulärt värt att nämna ytterligare.

Spelet påminner mig en del om Puzzle Quest 2 i många moment. Du styr din hjälte längs en linjär väg och story, och det lämnas inte mycket plats för sidouppdrag eller utforskning, och själva striderna är som sagt pusselbaserade. Capybara Games, som utvecklat spelet vill gärna marknadsföra spelet som en nyutvecklad upplaga av DS-versionen, snarare än att det bara är en konsolversion av samma spel, men lineariteten visar på spelets ursprung.

Stridssystemet
De turbaserade striderna går ut på att skapa mönster och formationer av sina olika typer av trupper. Ensamma trupper betyder ingenting, men i en vertikal rad av tre blir det en attackformation, och ställs tre lika soldater bredvid varandra bildar dessa en försvarsvägg. Lyckas du sedan skapa formationer av samma typ bredvid varandra ger dessa en rejäl kraftbonus.Initialt sett får du tre standardenheter, men dessa utökas snart med olika elit- och hjältekaraktärer i form av drakar och druider m.m. som bildar enormt starka anfallare om du lyckas placera en viss mängd likfärgade soldater bakom dessa. Du får tre drag på dig att bygga dina formationer innan turen går över till motståndaren. Vissa drag som t.ex. att ta bort en figur som gör att bakomliggande soldater kliver närmre, och därmed genererar en formation kan belöna dig med ytterligare drag och är en viktig del av en vinnarstrategi.

Du väljer själv vilka specialkaraktärer du är utrustad med, och eftersom du får erfarenhetspoäng och stiger i nivåer för respektive enhetstyp efter striderna är det ett vinnande koncept att rotera dessa för inte lämna vissa typer svaga och oerfarna.

Bossfighterna i spelet för ofta in någon form av uppgift i form av att försvara någon eller något, att undvika att attackera en allierad bakom fiendelinjen, eller attackera specifika figurer på motståndarsidan som skapar en variation i striderna. Slarvar du med att läsa texten precis innan slaget börjar så missar du lätt vad det är du ska, eller inte ska göra, och kan räkna med att få utkämpa samma slag flera gånger.

Sammanfattning
Sammanfattningsvis så är Might & Magic: Clash of Heroes ett välgjort spel med ett väldigt trevligt stridssystem, och det finns egentligen inte så mycket dåligt att säga om det. Gillar du genren kommer du gilla Clash of Heroes. Men dess enkelhet gör att jag anser att det nog gör sig mycket bättre på en handenhet som reseunderhållning, än att offra timtal framför en HD-version på din konsol. Och det är förvånansvärt många och långa laddningssekvenser mellan strider och när spelet byter miljöer.

Clash of Heroes har utvecklats av Capybara Games och ges ut av Ubisoft. Det släpps idag, 13:e april, via PSN och XBLA.

Spel, Multiplattform,

Might & Magic, Clash of Heroes, xbox360, PS3, xbla, psn, Ubisoft, Capybara

37.5°