Spelintryck: Pillars of Eternity. En brutal och nostalgisk resa.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Spelintryck Pillars of Eternity

En brutal och nostalgisk resa

När Obsidian Entertainment lade upp ett Kickstarterprojekt och meddelade att de ville skapa ett klassiskt RPG-spel med influenser från spel som Baldur's Gate, Icewind Dale och Planescape: Torment exploderade internet. Projektet drog in de pengar som behövdes på bara ett dygn och lyckades till slut samla in över fyra miljoner dollar.

Idag, två och ett halvt år senare, har spelet äntligen släppts och många är rejält förväntansfulla. Har Obsidian lyckats fånga den klassiska RPG-känslan och kommer det att vara lika intressant och fängslande som fansen hoppas?

Jag har fått möjligheten att spela de första inledande timmarna av spelet och kan bara säga att även om jag inte vet hur berättelsen kommer att utveckla sig i längden så kan jag intyga att spelet fångar den rätta stämningen direkt.

Djupa och ibland humoristiska konversationer, mängder av dialogval, mystiska händelser, intressanta förmågor, dunkla grottor och brutala fiender. Allt finns där fint förpackat med det isometriska perspektivet, de klassiska karaktärsporträtten och en fantastiskt detaljerad miljö.

Att kliva in i Pillars of Eternity är som att resa tillbaka i tiden och nostalgin bara flödar. Allt känns behagligt bekant och för den som är van med genren är det bara att hoppa rakt in, tuta och köra. Ja, fast till fots då. Alla funktioner sitter där de ska och i och med att berättelsen tar fart direkt dras man huvudstupa in i händelserna som snabbt går från gemytliga till hotfulla.

När jag först startade spelet kändes det väldigt väl anpassat för så väl veteraner som nybörjare. Spelmekaniken förklaras på ett pedagogiskt sätt och jag fick känslan av att Obsidian inte bara har satsat på kittla de gamla RPG-fansen utan att de även har försökt rikta sig till en bredare och mer casual målgrupp. Men efter några timmar är jag inte lika säker. För spelet är precis så svårt och oförlåtande som det borde vara. Till och med på den lättaste nivån erbjuds en ordentlig utmaning med små utrymmen för misstag.

Striderna kräver konstant pausande för att optimera strategin och det gäller att använda rätt förmågor och rätt placering. Det gäller också att inte ha för bråttom och rusa in i okända områden. Träffar du på för många fiender på en gång blir striderna brutalt svåra. Givetvis räcker också dina förmågor bara ett visst antal gånger och du blir bara fullt återställd efter striderna om du återvänder till exempelvis ett härbärge eller sätter dig framför en lägereld - totalt kan du bära med dig material för sex stycken.

Allt handlar med andra ord om att planera och optimera sin strategi medan man sakta men säkert tar sig fram bland skogsområden, ruiner, dungeons och tempel. Själv såg jag till att skaffa ett gäng följeslagare, vars attacker jag givetvis också måste styra, och funderar på om jag kanske borde ha valt en björn istället för en varg till min jägare för mer köttigt skydd framför min inte så tåliga lekamen. Det är lätt att vara efterklok.

Än så länge har jag endast tagit några stapplande steg in i den värld som ligger framför mig och jag är helt övertygad om att det kommer att bli en svår, brutal och spännande resa som kan komma att ta tid. Lång tid.

Spel, PC,

Pillars of Eternity, Obsidian, rollspel, Project Eternity