Utan att ha spelat Super Columbine Massacre RPG kan jag ju inte veta säkert, men chansen att de som gjort spelet på ett vettigt sätt försöker knyta an till det som hände vid Columbine och föra fram ett bra budskap med sitt spel är inte riktigt lika stor som att de bara försöker vara utnyttja Columbine-incidenten för att få uppmärksamhet. Bra att det blev avstängda och alla som hoppar av i protest kan väl få göra det.

Touchstone:
Det är såna som du som skrämmer mig, trots fullkomlig okunskap om ett ämne så är du beredd att häva ur dig precis vilka lögner och påståenden som helst. En av de bidragande orsakerna till att många saker ser ut som de gör idag, världen över, är att folk inte bildar sin egen uppfattning. De väljer att dela in allt i svart och vitt när det finns en helt värld av grått runtomkring dem...

Läs texten som jag länkat till, det är spelskaparens redogörelse för vad hans avsikter med att göra spelet var, kanske kan det förändra din syn på det hela?

Perforated: Men hur jävla stor kunskap har du då? Vi har inte i modern tid haft en liknande tragedi i Sverige eller (mig veterligen) skandinavien. Oavsett avsikt med spelen är det med största sannolikhet väldigt kränkande mot anhöriga, inte bara de i Columbine utan även i andra stater där dödsskjutningar i skolor ägt rum, att det släpps ett spel som behandlar katastrofen, oavsett avsikten med spelet. Det är bara att kolla på skärmdumparna från spelet, oavsett vad han säger efteråt så visar de att spelet inte tar någon hänsyn alls till de offer av händelsen (förövarna, även de offer, inräknade).

Ditt jävla ordbajseri och hur du känner att du står över folk som enligt din mening "är fullkmligt okunniga" är det som är skrämmande, lycka till i livet för fan.


Jag tycker personligen inte att spelet ska förbjudas eller dylikt, men att en tävling väljer att utesluta ett spel som vanhedrar offer av en tragedi samtidigt som det med stor jävla sannolikhet skulle ge dålig publicitet åt tävlingen i sig, är inget som man behöver gå ut och demonstrera mot.

alx:
Innan jag säger något annat så har jag en fråga till dig: Har du spelat det här spelet? Om inte, hur kan du då uttala dig om det på det här sättet. För att göra en liknelse på ett mer personligt plan, skulle inte du bli upprörd om någon som inte kände dig, och knappt visste vem du var började säga nedvärderande saker om dig? Jag tror mig veta svaret på den frågan. När allt kommer omkring, så gäller samma resonemang för det här spelet, vem har rätt att döma ut det när de inte ens förstår vad det handlar om, än mindre har provat det själva.

Jag förstår inte påhoppet, inte någonstans i texten påstår jag att jag på något sätt skulle stå över någon annan, något som däremot är sant är att jag inte är rädd för att uttrycka min egen åsikt. Beträffande kunskap och okunskap, nej, vi har inte haft någon liknande tragedi i Sverige. Gör det mig okunnig om vad som hände i USA? Nej, inte nödvändigtvis, fråntar det mig min rätt att kommentera på det som hände, absolut inte.

Spelet är ett försök till att förstå varför gärningsmännen gjorde vad de gjorde. Inte ett försök till att få uppmärksamhet genom att skapa ett provokativt spel. Spelet är provokativt, det råder det inget tvivel om, men inte av den anledning som så många gärna vill tro. För att ta ytterligare ett exempel, det har gjorts mängder av dokumentärer om förintelsen, jag vill påstå att de är minst lika kränkande för offren som det här spelet är. Man får ofta se målande bilder och filmer, man kan tydligt se de fasor som dessa stackars människor utsattes för och de allra flesta som vi kan se på dessa bilder är döda idag. Det enda som fattas är att någon gör ett spel som behandlar förintelsen på samma sätt som Super Columbine RPG behandlar skolskjutningen.

Till saken hör den att dessa dokumentärer, i mina ögon, på sitt eget sätt hedrar de som dog under förintelsen, dessa dokumentärer hjälper oss att förstå vad som hände under dessa mörka år, men framförallt, de bevarar minnet av tragedin och de som dog. De påminner oss om att vi aldrig får låta något likna

Ha-ha, ni är PK.

All denna text... så lite entusiasm...

Perforated: Såna som mig skrämmer dig? Personer med vapen skrämmer mig, inte personer med annorlunda åsikter än mig. :-) Du är så jävla kåt på att försvara ett spel du inte har spelat rättigheten att vara med i en tävling du inte bryr dig ett skit om. Varför?

Jag fattar inte heller hur du kan jämföra en dokumentär med ett spel som ger dig möjligheten att vara skurken i dramat. En dokumentär visar dig vad som har hänt. Du är som åskådare passiv och ställs vid sidan av det som hände, och matas med information om varför det blev som det blev. I ett spel fokuseras allting på att du ska vilja genomföra saker, och lyckas. I detta spel ska man gå omkring i Columbine och skjuta ihjäl andra elever på skolan. Det är helt enkelt bara smaklöst. Det är smaklöst att uppmuntra till att skapa din egen mini-Columbine, även om det bara är virtuellt.

Innan jag skriver något annat, märkte inte att mitt inlägg blev lite klippt, så här kommer slutet.

[...liknande ske igen, och kanske hjälper det oss att bli bättre människor...

Spelet fungerar på samma sätt, enda skillnaden gentemot liknande dokumentärer är att det är interaktivt. Det hjälper oss att förstå vad som hände, men försöker också hjälpa oss att förstå varför. Det vanhedrar inte de döda, tvärtom, det hedrar de som dog, offer såväl som förövare genom göra deras död till något mer galna handlingar av psykiskt störda ungdomar.

Hur ska vi någonsin kunna lära oss om vi inte vågar se dessa tragedier i ögonen, och framförallt, om vi inte vågar se oss själva i spegeln.]

Touchstone:
"Du är så jävla kåt på att försvara ett spel du inte har spelat rättigheten att vara med i en tävling du inte bryr dig ett skit om. Varför?"

Och när sa jag att jag inte spelat detta spel. Faktum är att jag har spelat det här spelet, och jag ska erkänna att det inte var en dans på rosor.

Hur jag kan jämföra en passiv dokumentär mot en interaktiv dokumentär, om jag får använda just den formuleringen. Nackdelen med just passiva dokumentärer är att vi står på sidan, vi får uppleva allt, men från en viss distans, och vi kan aldrig fullt förstå vilka tankar som gick genom offrens, såväl som förövarnas huvuden. Genom att aktivt låta oss delta i det som händer så kan vi på något sätt kanske förstå hur det kunde bli som det blev, oavsett om vi pratar om förintelsen eller Columbine. För att återigen använda mig av en liknelse, det finns många filmer, och teaterpjäser där vi kan uppleva delar av förintelsen. För oss åskådare blir det passivt och från ett "säkert avstånd", men för skådespelarna så blir allt väldigt personligt, hur känns det att kliva in i rollen som tysk soldat i ett koncentrationsläger, eller att kliva in i rollen som en person som blivit skickad till ett koncentrationsläger och som vet att han/hon sannolikt kommer att dö inom kort. På vilket sätt skulle den upplevelsen vara annorlunda från att spela Super Co

Super Columbine RPG, och få kliva in i rollen som de två unga män som dödade sina skolkamrater. Jag ser ingen skillnad, det är bara två olika sätt att kliva in i en roll, och det är två olika sätt att lära känna sig själv som människa. Steget från att återuppleva en tragedi på detta sätt och att genomföra den på riktigt är långt, mycket långt.