Resistance 3. Frode tycker till.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Resistance 3

Frode tycker till

De Playstation 3-exklusiva Resistance-spelen har länge levt i skuggan av mer etablerade FPS-spel. Trots att de varit helt kompetenta skjutare så lyckades de aldrig nå upp till toppen i genren. Förra veckans så släppte Insomniac Resistance 3 men får det vara med och leka med de stora barnen?

Resistance: Fall of Man tyckte jag var ett helt ok spel, speciellt för att vara ett lanseringsspel för Playstation 3. Uppföljaren blev jag dock lite besviken på trots att det hade ett mycket trevligt co-op-läge. Så i ärlighetens namn var jag faktiskt lite sådär taggad att spela Resistance 3 och efter en lång uppdatering- och installationsprocess var inställningen knappast bättre. Mitt initiala intryck av spelet blev också det att detta var ett ganska medelmåttigt spel med halvtaskiga animationer och klumpig berättarteknik. Men efter någon timme med spelet fastnade jag mer och mer och mot slutet så tyckte jag att det var solklart att detta är det bästa spelet i serien samt ett av de roligaste (att spela) FPS-spelen för året.

Men som jag nämnde ovan så är det initiala intrycket inte allt för imponerande. Karaktärs-animationerna är lite ryckiga, läppsynkningen är ur synk, fienderna fastnar i konstiga positioner när de dör, animationen när man klättrar upp för stegar känns helt binär samt en del andra klassiska FPS-fel. Men jag glömde allt, förutom stegklättringen, det där fort eftersom miljöerna, variationen av spelstilar, spelkänslan och avsaknaden av turret-sekvenser tog över mitt fokus.

Spelseriens kännetecken är alla tokiga vapen man får använda och i Resistance 3 har man återgått till att spelaren kan bära runt på, efter man hittat dem, samtliga vapen. Vapnen är som väntat mycket underhållande att använda och då de uppgraderas desto mer man använder dem motiveras man att använda samtliga vapen i sortimentet. Extra eloge går till den uppgraderade hagelbrakaren, jag anser numera den vara den nästbästa hagelbrakaren efter den fortfarande oslagbara dubbelpipiga bössan från Doom 2.

Resistance 3 använder sig mycket av regler och funktioner från FPS-spelen från den gamla skolan. I spelet har man till exempel inte någon regenererande hälsa utan här får man förlita sig på att leta efter hälsa. Någon karta där man kan se vart eller hur man skall gå eller var fienderna befinner sig finns inte och inte heller någon konstant markering som visar vart man skall gå. Allt detta gör att man inte kan rusa igenom striderna utan istället får man ta det lite lugnt och utforska omgivningen mer vilket man ofta belönas för med hälsa och ammunition. Ibland är det lite jobbigt när man inte vet vart man skall ta vägen men oftast dyker det upp en liten markering vart man skall gå om man yrat omkring för länge, de gångerna de inte gör det blir man dock lätt lite frustrerad.

Det viktigaste med FPS-spel är de olika striderna man stöter på i spelet och i Resistance 3 är de riktigt bra. De utspelar sig ofta på större ytor där det nästan alltid olika vägar som man kan ta för att inta bättre position eller flankera fienden. Då hälsan inte heller regenereras kan man inte heller bara sitta still utan man måste ofta flytta på sig hitta hälsa. Mot slutet av spelet har man tolv vapen (varav elva har underhållande sekundära skjutläge) samt tre olika granattyper att välja mellan vilket gör att man snabbt kan ändra taktik och anpassa sig till pågående stridssituation.

Handlingen är, trots några logiska luckor, engagerande och motiverade mig att spela vidare. Precis när jag trodde att det inte skulle hända något dramatiskt eller intressant med handlingen så ändrades tonen vilket tog handlingen upp över majoriteten av FPS-spelshandlingar, även om den nivån inte allt för hög. Röstskådespelarna gör ett bra jobb det är bara lite synd att manuset emellanåt inte är så välskrivet. Det händer ofta att dialogen inte känns trovärdig och man undrar ibland verkligen varför någon människa skulle få för sig att säga/göra vissa saker. På tal om röster och sådant så ärj ljudet Joseph gör när han dör något jag störde mig på, det låter mer som något ljud hämtat från Monty Python än en ett passande dödsskrik.

Co-op är tillbaka dock är det inte samma raid-liknande läge från Resistance 2 utan här är det klassisk co-op där man tillsammans med en kompis tar sig genom singleplayer-kampanjen. Spelare två spelar som Josephs bror vars närvaro inte erkänns allt för ofta. Men det är inget man tänker allt för mycket på då två personer som använder spelets fantastiska arsenal av vapen enbart är dubbel glädje.

Det skulle inte vara Resistance utan någon mulitplayer och det är tillbaka och trots att man skalat ner antalet spelare till 16 spelare så är det bättre än någonsin. Några speciellt intressanta eller nyskapande spellägen finns inte att hitta dock är skoj att man konstant får tänka om sina strategier på grund av spelets tokiga vapen. Även de upplåsningsbara bonusförmågorna är skoj att använda och demonstrerar Insomniacs kreativa förmåga. Om multiplayern kommer ersätta spel som Modern Warfare eller Battlefield tror jag ej men det är klart kul att hoppa in i emellanåt. Det är också fenomenalt att Insomniac inte har lagt några troféer i online-läget.

Så när det gäller exklusiva FPS-spel för Playstation 3 så är Resistance 3 det bästa i år. Resistance 3 släpptes förra veckan exklusivt för Playstation 3 och finns att köpa för runt 500-lappen.

prisjakt.nu

Spel, Sony,

Resistance 3, Playstation 3, Insomniac Games

38.1°