Krönika: Spelserier mår bra av lite andrum. Lördagsfunderingar med Emmy.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Krönika Spelserier mår bra av lite andrum

Lördagsfunderingar med Emmy

Ett nytt år har startat och vi vet oftast vad det innebär. På hösten anländer nya varianter av traditionella spelserier. Ett nytt Call of Duty. Ett nytt Fifa. Ett nytt Madden. Ett nytt Assassin's Creed. Eller ja, i år får vi faktiskt inget nytt lönnmördarspel från Ubisoft och personligen tycker jag att det är ett klokt beslut.

Jag är av uppfattningen att spelserier mår bra av lite andrum och vissa behöver längre andrum än andra. Det är inget fel i att låta fansen gå och längta och trängta lite. Matas vi på med nya lanseringar hela tiden så tappar i alla fall jag sugen.

Krönikan fortsätter efter "läs mer".

Vi kan ta Assassin's Creed som exempel eftersom det är en spelserie jag själv är väldigt förtjust i. För trots att jag spelat varenda spel i huvudinstallationen, och älskat de flesta, blev det till slut på tok för mycket lanseringar och jag tröttnade lite efter att Desmonds berättelse tagit slut. Det kändes som om Ubisoft kämpade för att varje år hitta på något nytt som kunde tilltala fansen eftersom ett nytt spel borde tryckas ut på marknaden men där det endast bjöds på upprepningar av tidigare versioner som utspelade sig i olika miljöer. Från att ha velat göra allt i de tidigare spelen blev mitt mål i exempelvis Rogue, Unity och Syndicate endast att snabbt klara av berättelsen så att jag blev färdig och kunde lägga spelen till handlingarna. För snart kommer det ju ändå en ny version.

Det här har fått mig att fundera och konstatera att jag personligen föredrar när spelserier får andas lite mellan varven. Jag vill känna den där längtan och peppen och har inget emot att se fram emot en lansering under flera år om jag vet att det lär bli ett spel väl värt att vänta på.

Nu har alla spelbolag olika strategier. Vissa, liksom Electronic Arts, visar med tydlighet att deras mål är att släppa nya varianter av samma spel med ganska hög frekvens och då tänker jag främst på deras sportspel. Andra, liksom Blizzard, kan vänta ett årtionde innan de presenterar en uppföljare. Hur många hoppas exempelvis att Warcraft IV ska komma? (Jag!) Och hur många höll inte på att få slag när Blizzard presenterade nyheten om att det faktiskt skulle släppas ett Diablo 3, eller StarCraft 2 för den delen. Eller vad sägs om Uncharted 4 som vi nu väntat väldigt länge på och där peppen är maximal inför den kommande lanseringen.

Just den här förväntan tror jag att spelbolagen tjänar på att utnyttja. Man vill att fans ska känna hype över ens spel och i princip böna och be om en uppföljare.

Samtidigt har jag en förståelse för att vissa konsumenter vill ha sin årliga dos av nyheter och uppdateringar när det kommer till deras favoritspel. Spel som FIFA, Madden och NHL behöver sin översyn med uppdaterade ligor och spelare. De som spelar Call of Duty vill ha lite nyheter efter att ha spelat samma spel i ett år. Men jag tror inte att lanseringar av helt nya spel i serien som släpps till fullpris är svaret. I de här fallen tycker jag att matiga expansioner är ypperliga samtidigt som man ser till att underhålla serien med lite gratis uppdateringar under året. Jag ser med andra ord hellre att utvecklarna släpper tillägg till spelen med mindre frekvens och släpper något ordentligt när de väl gör det. Att släppa tre små tillägg under spelets första år för att mjölka konsumenter på mer pengar känns bara fult. Men att låta det gå ett år eller två och sedan släppa en riktigt stor expansion som utökar spelet med säg 30-50 procent, det känns som en mycket bättre lösning som dessutom är värd att betala för.

Några som är bra på det här är de som verkar inom MMORPG-genren. Där släpps ofta ett grundspel som sedan utökas med expansioner en gång om året eller med längre mellanrum än så. Flera RTS- och RPG-spel kör samma strategi. Säg att Call of Duty-serien skulle fungera på samma sätt. Då skulle spelens sammanlagda onlinecommunity exempelvis vara större eftersom den inte skulle vara utspridd över flera olika speltitlar och vissa onlinelägen skulle inte eka tomma som de gör i dag. Dessutom verkar även CoD-spelare ha sina favoritspel i serien som de alltid återgår till vilket visar att de i många fall köper de nya spelen för att alla andra kommer att göra det men sedan går tillbaka till sina favoriter ändå. Det finns exempelvis en anledning till att Call of Duty: Black Ops II ligger högst upp på listan över Xbox 360-spel som fans vill se på Xbox One.

Det här är dock en fråga som splittrar spelcommunityn och jag vet att inte alla håller med mig. I en artikel i PC Gamer från förra året argumenterade exempelvis två av tidningens medarbetare mot varandra i just den här frågan: årliga spelserier eller inte. Och själv har jag inget belägg för vilken strategi som är mest populär hos majoriteten av konsumenterna. Men min personliga åsikt är att det känns mest hyggligt mot fansen att inte mjölka dem på pengar med onödiga små tillägg som inte tillför så mycket eller med årliga nyversioner som i flera fall visa sig endast innehålla mindre uppdateringar eller rent av ofärdiga spel för att de stressas ut på marknaden. Låt mig längta lite och uppgradera istället spelen som finns med matigare expansioner med något års mellanrum så att det känns väl värt pengarna när väl en ordentlig uppföljare kommer. En uppföljare jag gärna sett fram emot i flera år.

Vad tycker ni? Gillar ni årliga spelserier eller vill ni ha lite längre andrum med chans att få längta? Diskutera gärna i kommentarerna. Och säg även gärna vad ni tycker om krönika-formatet. Är det något vi bör fortsätta med här på Feber, när andan faller på?

Spel, Övrigt,

spelserier, krönika, lördagsfunderingar