SSX
Why so serious?
Trots att 2012 knappt har börjat så är SSX redan den solklara vinnaren i en årets Game of the Year 2012-kategorier. Tyvärr är SSX, för mig, vinnaren i kategorin "årets besvikelse". Jag skall börja med att bekänna min enorm kärlek för de första tre SSX-spelen, med SSX Tricky som favoriten i serien. Tillsammans med Tony Hawk Pro Skater 2 så är det mitt absoluta favoritspel i arkadsportgenren. Spelglädjen samt det visuella spektaklet var i perfekt harmoni och därav fick dessa spel extremt många speltimmar på mitt PlayStation 2.Som så många andra så var jag mycket taggad när EA avslöjade att de jobbade på ett nytt SSX-spel men blev ytterst skeptisk när EA väl släppte premiärtrailern för spelet på VGA-galan 2010. Den trailern visade ett lite hårdare samt tuffare SSX och verkade helt sakna stämningen som de första spelen bjöd på. Folk rasade mot den nya stilen och allt eftersom, pratade utvecklarna mer och mer om att man skulle gå tillbaka till spelets rötter med tokiga hopp och galna tricks. Men den hårda och tuffa grunden verkade redan vara lagd och därmed var skadan redan gjord, vilket gör att spelet endast lyckas komma halvvägs till föregående spelens brillians.
Den stora negativa faktorn som verkar vara en kvarleva från spelets primära design är spelets Deadly Descents-läge. Deadly Descents, som även var undertiteln innan den slopades förra året, är nämligen spelets kampanj-läge som man måste spela igenom (tar runt fem timmar) för att låsa upp de olika bergen och karaktärerna. Här skall man som Lag SSX (som numera står för Snowboarding, Surfing and Motocross istället för Snowboard Super Cross) tackla världens farligaste åk på nio olika berg. Det hela vävs ihop med taffliga serietidnings-sekvenser och lite undangömd textdialog som inte är allt för engagerande.Varje berg har ett speciellt farligt element som man måste undvika/besegra för att överleva åket. Några exempel på detta är extremkylan i Antarktis där man måste hålla sig i solljuset för att inte frysa ihjäl, mörkret i Kilimanjaros grottor där man måste ha en lampa för att kunna se vart man åker samt syrebristen på Mount Everest där man tvingas andas in syrgastub för att inte svimma. Men innan man kan ge sig på dessa Deadly Descents-åk måste man först alltid genomföra tre tävlingsåk (trick och race) samt ett förberedande åk där man introduceras till det aktuella bergets farlighet. Detta mönster upprepar sig i princip exakt likadant för samtliga nio berg. Svårighetsgraden för dessa åk är mycket varierande, vissa av åken klarar man genom att knappt röra kontrollen medan andra åk bara är frustrerande. Det som dock är gemensamt för samtliga Deadly Descents-åk är att inget av dem var roliga att spela. Men hela spelet kretsar inte kring att man skall undvika laviner, syrebrist och dylikt, här finns det gott om vanliga åk där det gäller att komma först eller få så mycket trick-poäng som möjligt. Problemet jag fann här med majoriteten av dessa åk innehåller flertalet bottenlösa stup som man då uppenbarligen måste undvika. Att även behöva tänka på att undvika alla dessa stup är inget man vill när man bara vill göra massvis med tuffa tricks eller åka racerfort. Dessa farligheter tillförde verkligen inget, det snarare tog bort skoj- och lekkänslan som jag förväntar mig av ett SSX-spel. Om man ramlar man ner i något av dessa stup, som för övrigt ibland är riktigt svåra att se, så teleporteras man inte automatiskt tillbaka till mitten banan utan man får börja om från början av åket. För att undvika att behöva börja om från början så har man lagt in en "spola-tillbaka-tiden-funktion" där man helt enkelt kan spola tillbaka åkaren tills innan man gjorde fel. Funktionen är trevlig när man misslyckas med ett spektakulärt trick men för att undvika spelets många stup är det mest irriterande. Ett annat problem med denna funktion är att man ofta blir tvungen att spola tillbaka en bra bit vilket gör att man tappar på tok för mycket mark mot de andra åkarna. Då de inte påverkas av ditt tillbakaspolande, hinner man sällan ikapp ledaren igen och på så vis blir ändå tvungen att starta om från början.AI-åkarna är också extremt förutsägbara, några av åken som jag fick göra om och om igen märkte jag åkte att AI-åkarna åkte precis samma linjer varje gång. Detta gjorde att den dynamiska känslan man borde få ut av ett lopp med andra åkare försvann och det kändes mer som att man åkte själv mot deras några förprogrammerade åk.Som jag nämnde innan så åker man på nio olika berg på världens samtliga kontinenter. Men trots denna geografiska bredd så, förutom ett fåtal utmärkande detaljer, kändes merparten av banorna väldigt likadana. Man skall alltså inte förvänta sig några visuella motsvarigheter till finplogade Garibaldi, helgalna Tokyo Megaplex eller stadsåket Mercury City Meltdown från SSX Tricky. Något jag också fann extremt tråkigt var att många åk utspelar sig på natten vilket bara gav banorna ännu mindre personlighet.Jag har tjatat mycket om att glädjen och stämningen från de tidigare spelen saknas i detta nya SSX-spel, detta hjälps inte av att stilen här känns på tok för seriös för spelets bästa. Karaktärerna från tidigare spel återvänder men istället för att vara lite komiska och karikatyrliknande så framställs de som seriösa tuffa typer som gör radikala saker.Spelets soundtrack ser riktigt bra ut på pappret men saknar de glada och upplyftande tonerna från de tidigare spelen. Jag vill inte påstå att låtarna är dåliga men jag tyckte helt enkelt att många av låtarna inte passade in. Tricky-mixen har blivit en aggressiv dubstep-variant som inte matchar de galna tricken man gör då särskilt bra. Men om man, som jag, inte är helt nöjd med spelets soundtrack så kan även spela upp musiken man har liggandes på konsolen. Detta fungerar riktigt bra, spelet mixar och anpassar musiken till hur man spelar med ett imponerande resultat.Hata eller älska honom men DJ Atomica är tillbaka dock är han förpassad till spelets mellansekvenser i Deadly Descents-läget. Åkarnas röster saknar tyvärr personlighet och man hör dem knappt när man väl åker. Den som hörs ofta dock är helikopterpiloten som konstant snackar med en och ger en meningslösa tips samt tråkiga skämt. Efter ett par åk så har man hört allt de har att säga och det blir bara jobbigt repetitivt men, till spelets försvar, kan man stänga av detta ljudspår.För varje åk man genomför får man erfarenhet samt poäng. Erfarenheten låser upp nya brädor, kläder och tillbehör som man sedan kan köpa med de intjänade poängen. Brädorna som man kunde köpa var ofta köpvärda men varje gång jag, i Deadly Descens-läget, tänkte köpa nya tillbehör (rustning, syrgastuber etc...) så var det man kunde köpa alltid avsevärt mycket sämre än det jag redan hade. Dock så har man efter ett tag så pass mycket poäng så man enkelt kan köpa upp allt som finns tillgängligt för de olika åkarna.Det som nog kommer ge folk mest speltid i SSX är i spelets utforskar-läge och online-läge. SSX har lånat autolog-systemet från Need for Speed: Hot Pursuit, motsvarigheten här heter RiderNet, och via RiderNet får man konstanta uppdateringar om hur ens kompisar är bättre eller sämre än dig. Så alla åk man gör i utforskar-läge sparas och visas upp för dina vänner så de i sin tur kan välja att försöka slå dina tider eller poäng på samma sträcka. Utforskar-läget bjuder på runt 150 olika race- och trick-åk men även, tyvärr, en del tråkiga överlevnadsåk som man redan fick lida igenom i Deadly Descents-läget. Många av banorna innehåller även hinder och stup vilket gör att man verkligen måste lära sig banorna först innan man kan ha kul på dem. Men de åken som saknar jobbiga hinder som man fastnar i samt bottenlösa stup är underhållande att genomföra och trots min enorma besvikelse för spelet kommer jag se till att ha respektabla poäng/tider på dessa.Online-läget består av globala online-event som EA håller. Dessa event kan upp till 100 000 spelare delta och kan hålla på i flera dagar. Skulle vinna något av dessa event får man, självfallet, massvis med erfarenhet samt poäng. När man spelar dessa online-event så spelar man inte direkt mot andra spelare, utan det är mer en TrackMania-liknande historia där man försöker slå de andra deltagarnas tider innan event-tiden tar slut. Några fysiska motståndare finns alltså inte utan istället representeras de i form av fyra olika ”spökåkare”. Något onlineläge där man tävlar direkt mot andra spelare finns tyvärr inte och inte någon form av split-screen-läge heller.Online-läget i kombination med RiderNet är så pass robust så det kan nog hålla icke allt för nostalgiska och tävlingsinriktade SSX-spelare underhållna för lång tid framöver. Men allt är inte illa med SSX, spelet flyter riktigt fint, kontrolleras bra, håller en konstant hög frame rate och när man väl får till ett bra åk så har det en grym fartkänsla. Men för mig så faller SSX på grund av min totala kärlek för de tidigare spelen i serien och framför allt då SSX Tricky. Jag körde till och med igång SSX Tricky bara för att dubbelkolla att jag inte var lurad av nostalgin. Men så var det inte, den tokiga arkadkänslan, färgerna, känslan, fyrverkerierna, det visuella spektaklet och fram för allt glädjen finns inte i detta nya SSX-spel. Men även om man skulle bortse från allt nostalgibagage som jag bär omkring på så når spelet inte upp till sin fulla potential, bristen på variation samt de tråkiga överlevnadsåken drar ner helhetsupplevelsen avsevärt.SSX är mer en fortsättning på Untracked från SSX Tricky samt de översta åken från SSX 3 istället för de tokiga banorna som, för mig, utmärker spelserien. Men om man nu föredrog dessa banor, kan bortse från de tråkiga överlevnadsåken och har en vilja att konstant slå sina vänners rekordtider via RiderNet så kan SSX nog vara värt att kolla in. Själv hoppas jag innerligt att EA ger spelserien en chans till och slopar allt detta överlevnadstrams för att släppa in glädjen i SSX igen.Spelet släpps i morgon (den 1:e mars) för PlayStation 3 och Xbox 360. Ett spelbart demo finns både på PSN och XBL om man vill testa det själv. Versionen som testades var PlayStation 3-versionen.
Spel,
Multiplattform,
SSX,
EA,
Playstation 3,
Xbox 360,
Frode tycker till
38.5°
0Frode Wikesjö
ons. 29 feb 2012, 12:33
+
Per månad
39 kr
Betala löpande per månad. Ingen bindningstid.
Starta prenumeration
Per år
299 kr
Enklast och billigast, bara 25 kronor i månaden. Betala löpande per år. Ingen bindningstid.
Prova 14 dagar gratis innan du bestämmer dig.
Starta gratis provperiod
Engångsköp
349 kr
Slipp återkommande betalningar, betala ett år i taget. Betala med kort eller Swish.
Köp utan prenumeration
