Gästrecension: Tales of Hearts R. Mycket hjärta i litet format.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Gästrecension Tales of Hearts R

Mycket hjärta i litet format

Tales of Hearts till Nintendo DS tog sig aldrig över till väst, och Tales of Vesperia, Graces f, Xillia och Xillia 2 han smita före innan Tales of Hearts R släpptes nu i veckan till Playstation Vita. Tales of Hearts R är ett JRPG i Action-RPG-serien ”Tales of” känt för bland annat att striderna utkämpas i realtid istället för att vara turbaserade. Det klassiska stridssystemet har fått en nytolkning med (håll i er!) ”Aerial Chase Link Motion Battle” där spelaren kan slunga upp fiender i luften och utföra stiliga slagkedjor i luft och på mark.

I spelet följer man den unga pojken Kor Meteor som ärver en uråldrig typ av vapen kallad ”Soma” av sin farfar. I skogen stöter Kor på Kohaku och Hisui Hearts, två syskon som spolas upp på land nära hans sömniga och idylliska hemby. Det dröjer inte länge förrän de två blir attackerade av en mystisk häxa vid namnet Incarose, och Kohaku blir infekterad av monster kallade Xeroms. Efter deras flykt försöker Kor rädda Kohakus ”Spiria”, människans känslocentrum och själ, med hjälp av sin Soma. Kor misslyckas i processen och krossar Kohakus Spiria som sprids i spillror över världen. Tillsammans med hennes bror Hisui ger sig Kor ut för att sätta samman Kohakus Spiria igen. Det är en rätt stark inledning som handikappas av att handlingen får släpa på tröttsamma anime-stereotyper. Kor är en lite korkad men viljestark och envis pojke med stort hjärta (och stor aptit), Hisui är en högljudd och överbeskyddande storebror med kort stubin och de träffar snart en storbystad kvinna med onaturlig styrka trots tjockare under- än överarmar. Dessa karaktärer är stöpta ur samma form som oräkneliga animeserier och japanska spel som inledningsvis leder till ögonrullningar så fort de öppnar munnen. I slutändan var jag rätt fäst vid ensemblen men det tog längre tid än nödvändigt.

Kors resa leder till Tales of Hearts R andra stora problem. Tempot i berättandet är vissa avseenden nästintill katastrofalt. Det övergripande ramverket spårar ur en tredjedel in i spelet då berättelsen når ett tillfredställande slut och sedan fortsätter med en ny tredje akt som spänner sig över de resterande två tredjedelarna. Berättandet räddas av de mindre mer slutna kapitlen som är riktigt mysiga och av lagom längd. De utspelar sig oftast när man kommer till nya städer eller platser i världen och känns mer som avsnitt ur en TV-serie än episkt drama. Där får man också se det mesta av karaktärsutvecklingen som rollspel gör så bra. Humorn passar också bättre i den mer lokala miljön än korståg för att rädda världen. Världen i sig har också en del problematik med klichéer men är lättare att ha överseende med då omständigheterna och miljöerna är tillräckligt fantasifulla genretypiska element för att åkalla nostalgi för tidigare spel. Jag tycker att det vävs in alldeles för mycket olika parallella berättelser, speciellt i andra halvan av spelet och det är där de tappar fokus. Det är ett lyxproblem att få för mycket story i ett spel men när allt annat fungerar så bra är det mest frustrerande för att det, med lite återhållsamhet, kunde ha blivit så lysande.

Stridssystemet och karaktärsutvecklingen i spelmekanisk bemärkelse är där Tales of Hearts R verkligen skiner. Jag föredrar egentligen turbaserade rollspel, kanske till och med Active Time Battle-varianter men Aerial Chase Link Motion Battle-systemet är fartfyllt och precis så komplicerat man vill att det ska vara. Till att börja med kan man välja mellan tre svårighetsgrader på strider, du kan ge generella kommandon till dina gruppmedlemmar såsom att hela, sträva efter hög combo-mätare, ge fullt ös, eller support och låta de sköta sig själva. Om det inte räcker kan man programmera dem med ett system liknande ”Gambits” från Final Fantasy XII. Under spelets gång kan man köpa olika ”If/then”-kommandon som till exempel ”1. hela ifall 2. gruppmedlem med <50% livspoäng 3. ifall själv manapoäng >50%”. Detta kan appliceras för attacker och beteenden och man kan till och med sätta en procentuell chans att dessa kommandon triggas. Är man tillräckligt nöjd med sin programmering kan man sätta hela gruppen på autopilot, inklusive spelkaraktären. När som helst kan man byta karaktär man vill styra, om det så är mitt i en strid eller genom hela spelet. All denna flexibilitet i stridssystemet gör det väldigt långlivat och alltid tillgängligt att experimentera med ifall det börjar kännas tradigt. Släng dessutom in ett matlagningssystem med egna ingredienser, recept och smaker per gruppmedlem för temporära buffar under ett antal strider så har man fler alternativ de flesta kan önska. Det är framförallt flexibiliteten av hur mycket man vill ska sköta sig självt som förhindrar det att bli överväldigande och jag kände att jag kunde ta tuggor av stridssystemet i min egen takt.

Att sätta ut poäng efter att en karaktär har nått en ny erfarenhetsnivå är lika, om än mer, utförligt än stridssystemet och känns än mer omöjligt att beskriva. När en ny nivå uppnås får man möjlighet att uppgradera och förändra en karaktärs Soma. Här har man fria händer med varje karaktär hur man vill fördela poäng i fem olika kategorier som bestämmer vilka stats som kommer gå upp, och var tionde poäng i en kategori är en nivå som låser upp nya varianter av Soma och nya färdigheter. Att nå nya kategorinivåer samtidigt låser också upp bonusvapen och färdigheter. Detta kan också vara väldigt förvirrande i början, men som det flesta av Tales of Hearts R system kan man välja bland färdiga mallar som sköter det åt en.

Förutom de initialt blaskiga anime-karaktärerna och spelets otroligt långa tredje akt är Tales of Hearts R ett riktigt bra JRPG. Det är precis så invecklat och svårt som man vill att det ska vara, de små berättelserna har bra tempo och grottorna känns sällan för långa. Jag skulle inte säga att pusslen är svåra, men de blir heller inte irriterande. Det är alltid tydligt vad man behöver göra och var man ska härnäst, och att nästan all dialog är inläst av de japanska röstskådespelarna är väldigt imponerande. Det finns också ett helt kompendium man kan fylla ut med alla monster numrerade med färdigheter, föremål uppradade med effekt, beskrivning och ursprung och utrustning med mindre illustrationer. Även ett New Game+ väntar den som inte kan få nog.

Det kommer sällan AAA-spel till Playstation Vita längre och framförallt inte med kvalité som når upp till sina storebröders omfattning, men det här är ett rollspel du inte borde hoppa över.

Spel, Sony,

Tales of Hearts R, Namco Bandai Studios, Namco Bandai, Playstation Vita,