The Last Guardian. Frode tycker till.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

The Last Guardian

Frode tycker till

Då var äntligen dagen kommen då The Last Guardian var släppt. Jag minns fortfarande när jag såg den läckta trailern med Millers Crossing-musiken på Nordic Game-mässan 2009 och då var mäktigt imponerad. Men som bekant har utvecklingen av spelet sedan dess varit allt annat än snabb. Gång på gång när man trodde att man skulle få se mer av spelet eller få höra något om ett eventuellt släppdatum så förblev Sony tysta. Det hela slutade ju med att spelet flyttades över till PlayStation 4 vilket med facit i hand var helt rätt beslut.

The Last Guardian följer exakt samma recept som Team ICOs tidigare spel ICO och Shadow of the Colossus (mer ICO än Shadow of the Colossus dock). Det vill säga en handling som är vag men gripande, en miljö som inte liknar något annat och ett spel som levererar en emotionell koppling som inget annat spel kan återskapa. Det följer dock även de förra spelens recept när det gäller prestanda och spelkontroll.

Man spelar som en pojke som vaknar upp bredvid en stor kattfågelhund som kallas för Trico. Efter att man hjälpt denna att läka sina sår blir de vänner och tillsammans ska de försöka ta sig ur dessa uråldriga ruiner från någon gammal civilisation. Precis som i ICO så blir miljöerna en karaktär i sig. Detaljrikedomen i dessa miljöer är enorm och varje scen är ett mästerverk i sig. I princip allt som man ser känns som om det finns där av en anledning och att placeringen av objekten är genomtänkt. Men då allt känns så pass vettigt är det ibland svårt att se vart man ska ta vägen då vägen vidare inte alltid är tydligt utmarkerad utan endast är en del av miljön. Detta kan ju glädja de som inte vill bli handhållna genom hela spelet medan det kan frustrera andra som bara vill ta sig vidare. Dessa gamla ruiner består av ett flertal stora ytor men även ett gäng tighta korridorer och att navigera dem med den enorma Trico bredvid sig är inte alltid helt optimalt då kameran då inte alltid beter sig som den ska. Kameran är generellt något som man ofta aktivt måste jobba en del med då den inte alltid befinner sig i den bästa positionen.

Precis som Team ICOs tidigare spel så följer även detta spel spelets skapare, Fumito Ueda, designfilosofi vilket är design genom subtraktion. Det vill säga här finns inget gränssnitt, inga mätare, inte en massa grejer som man måste samla på sig och egentligen bara en typ av fiende som beter sig på ett visst sätt. Spelloopen är helt enkelt att man tar sig från en plats till en annan med kombinationer av de få spelmekanikerna som finns.

Genom merparten av spelet så har man Trico vid sin sida. Kopplingen som den som spelar får med denna kattfågelhund blir enormt stark mycket tack vare den de starka och uttrycksfulla karaktärsdragen Trico har. Som djurägare känner man igen dem direkt och man känner även starka känslor när Trico till exempel vill komma till en men inte kan för att dörröppningen är för liten. Men den starka koppling till Trico som jag upplevde är ju högst personlig och kanske något inte alla nappar på, speciellt inte då Trico inte alltid lyssnar på vad man säger.

Oftast är AI:n för Trico riktigt imponerande. Djuret beter sig rätt sig olikt för varje rum man befinner sig i och ger ofta en indikation på vad man ska göra. Men det är trots allt ett djur och djur, hur tama de än må vara, hittar ofta på lite vad de vill. Så på gott och ont är det ibland svårt att lista ut hur man ska använda Trico för att ta sig vidare. Ibland måste man vänta på att Trico ställer sig i rätt position för att det ska lösa sig. Som spelare kan man säga till Trico var man ska gå men ibland får man helt enkelt vänta tills Trico har kliat sig färdig eller bara tills djuret slutat ignorera dig. Detta kan vara frustrerande ibland, speciellt i de fall man inte kan ta sig vidare just på grund av att Trico inte lyssnar på en. Då kan det som spelare vara svårt att veta om det bara är för att Trico beter sig som en ignorant katt eller för att spelkoden inte tillåter det. Man spenderar även en hel del tid på att klättra upp på Tricos rygg för att kunna komma åt någon speciell plats. Själva klättrandet upp för Tricos rygg är lite som i Shadow of the Colossus och inte helt smidigt. Detta är extra märkbart när man missar något hopp och är tvungen att klättra upp för Tricos rygg flera gånger på raken. Men har man inte bråttom och har tålamod så löser det sig oftast. Kopplingen jag fick till Trico gjorde att jag oftast förlät honom för sina dumheter och klappade honom ändå efteråt.

Som jag skrev tidigare så lider spelet ibland av lite prestandaproblem vilket märks rätt tydligt när det händer mycket på en gång. Värt att nämna också är att jag spelade det på en PlayStation 4 Pro, och ska man tro Digital Foundrys analys av spelet så är prestandan aningen sämre på en vanlig PlayStation 4. För det mesta tänker man inte på det, men när det väl händer är det riktigt svårt att ignorera.

Om man inte är van med hur Team ICO-spelen kontrolleras finns det nog risk att man slänger kontrollen i marken efter ett tag. Klumpiga kontroller, vilket man kan argumentera är ett designval, faller nog inte alla i smaken. Man kan väl mer eller mindre säga att det är den kompletta motsatsen till hoppandet och klättrandet från Uncharted-spelen.

Men summan av kardemumman är att The Last Guarduan, trots sina daterade problem, är ett helt fantastiskt spel. Det är en otrolig bedrift att utvecklarna, så där nästan tio år senare, lyckades hålla sig nära sin vision och leverera ett spel som är precis som jag förväntade mig. Har man en stor förkärlek till både ICO och Shadow of the Colossus samt tycker att de spelen är ok att spela även i dag så kan du inte gå fel med The Last Guardian. Jag själv faller in i den kategorin och älskar verkligen detta spel trots att jag vid ett flertal tillfällen skrek av frustration. Men om man känner ingen som helst kärlek till de tidigare Team ICO-spelen eller absolut inte klarar av spel med inte supertighta kontroller så kanske man inte behöver springa ut nu på direkten och köpa det.

Spel, Sony,

The Last Guardian, Sony Computer Entertainment, PlayStation 4

40.0°