Vi har spelat lite UNO. Spin, Zero och Teams.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Vi har spelat lite UNO

Spin, Zero och Teams

Det finns nog inte allt för många som är bättre än mig på att vinna i UNO, vilket har skapat lite konflikter i hemmet och lett till att vi har fått komma loss med att prova andra varianter av det klassiska kortspelet.

Mattel skickade över tre varianter som jag nu hårdtestat tillsammans med familj och vänner för att se om de är värda min tid eller ej.

UNO Spin skapar kaos med ett lyckohjul

Det här är utan tvekan den mest fimmicka varianten då spelet kommer med en ganska stor fysisk snurra som placeras mitt på bordet. I leken finns särskilda snurrkort och när de läggs så måste nästa spelare snurra på hjulet. Dessa snurrkort kan dock både hjälpa och hindra en, så man var väl inte alltid så jättesugen att lägga snurrkorten. När snurrandet går bra så kan man bli av med alla kort i en viss färg eller byta hand med någon annan. Det är dock 50 procent chans att man får något mindre bra, som att dra nya kort tills man hittar rätt färg, vilket ibland kan bli väldans många kort.

Den stora gimmicken är klart hjulet och tyvärr är det inte så tillfredsställande snurr på det, vilket är lite tråkigt. Då detta är den stora punkten med spelet så borde ju det vara något man har en bra känsla för, men det snurrar knappt ett varv sen är det stopp. Fann också att det introducerade en hel del chans i spelet, så för en som alltid vinner på grund av enorm skicklighet blev hjulet mest ett irritationsmoment. Spelets regler ledde också till att man fick komma på lite extra husregler för att det inte skulle bli för tokigt. En bra grej är dock att kortleken kan huseras inne i hjulet så man kan alltid ha korten och hjulet tillsammans.

UNO Zero bjuder på snabba rundor men inte så mycket UNO

Spelmässigt skiljer sig nog mest från vanliga UNO och är mer likt kortspel som skitgubbe och dam. Varje spelare får sex kort som läggs i ett rutnät (2x3) framför sig med baksidan upp. Målet är att byta ut sina dolda kort mot kort med så låga siffror som möjligt. Såklart finns det specialkort som bland annat låter dig tjuvkika eller byta plats på kort.

Det tog en runda eller två att lära sig detta, men när vi väl fick grepp om reglerna så gick spelet ganska snabbt, ibland lite för snabbt. En runda kan bli klar på bara några minuter och därav ska man spela flera rundor och sedan då räkna resultatet av dessa. Precis som ett parti golf vinner den med minst poäng. För att hålla koll på poängen har man ett litet block, vilket kan vara lite störigt att hålla reda på om man är på vift.

Vi hade roligare med detta än Spin, mycket eftersom det man kunde få till fina taktiska spel när korten väl hamnade rätt och var ju alltid alldeles underbart när man lyckades förstöra det som andra har planerat.

UNO Teams kan vara parterapi eller skapa skilsmässovarning

I UNO Teams spelar man två och två. Du och din partner sitter mittemot varandra och målet är att ni båda ska bli av med era kort. Det fina i kråksången är att ni kan hjälpa varandra. Det finns specialkort som låter dig skicka ett bra kort till din partner, och om din partner tvingas dra kort får du också lida (eller hjälpa till).

En rolig grej med detta är att spelet pågår tills båda i laget har gått ut, vilket innebär att man verkligen måste se till att synka för att få till vinsten. Detta var då klart det bästa och blev min personliga favorit av dessa UNO-varianter. Det gör UNO till en lagsport och ger också möjligheten att låta folk som kanske inte är så UNO-vana att komma in i spelet lätt. Teams ger också möjlighet för mer taktik än vanliga UNO och det är väldigt tillfredsställande att få till snygga spel mellan varandra och när kommunikationen är på topp. En nackdel här är ju att man måste ha ett jämnt antal spelare för att man ska kunna få till ett vettigt parti.

Spel, Feature