Spelintryck: Vi har spelat Rise of the Tomb Raider. Slagits med björnar, gått i snön och svettats i öken.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Spelintryck Vi har spelat Rise of the Tomb Raider

Slagits med björnar, gått i snön och svettats i öken

Video till Vi har spelat Rise of the Tomb Raider

Jag har spelat Rise of the Tomb Raider i ett regnigt London och kommer mina intryck av de första timmarna med Lara Croft.

Jag har varit svag för Tomb Raider ända sedan spelserien fick sig en reboot. Första spelet kändes spännande och underhållande. Överlevnad var i fokus när både Lara och hennes besättning fann sig strandade på en öde ö.

Den här gången söker Lara efter en artefakt som sägs göra människan odödlig och vi kommer närmare Lara den här gången. Vi besöker hennes lägenhet i London och hennes herrgård som hon har fått ärva av sin pappa. En pappa som också letade efter skatter i antika gravar. En pappa som inspirerade Lara att fortsätta sökandet efter mystiska artefakter. Tyvärr är det inte bara Lara som är på jakt efter dyrbarheter, en hemlig organisation vid namn Trinity (som också nämns i första spelet) vill få händerna på hemligheten till evigt liv. Så börjar äventyret i Rise of the Tomb Raider.

Spelupplägget liknar det vi fick bekanta oss med i första spelet. Det gäller att vara snabb när Lara faller nedför stup och listig för att ta sig vidare bland alla pussel. Spelet är vackrare än någonsin och Lara känns mer levande nu än tidigare. När hon går genom snön huttrar hon och skakar vilket gör det hela betydligt mer verkligt. Som spelare känner jag verkligen kylan i Sibirien och när hon kastar sig bland klipporna känner jag den gassande solen även när jag sitter i en lokal full med andra spelande spelskribenter. Det är en mer självsäker och tuff Lara Croft vi får möta den här gången.

Det kändes kul och smidigt att ta sig an uppdragen även om det många gånger verkade som att jag spelade första spelet då spelupplägget var praktiskt taget identiskt, om man bortser från små detaljer som finare grafik och påhittigare sätt att ta sig an fienderna samt en björn som Lara brottas med. Något som jag störde mig på var att Lara per automatik hukar sig ner när fienderna är nära, hon kan också gömma sig bland buskar utan att fienderna ser henne trots att det är allt annat än subtilt när hon sitter och rör sig bland grenarna. Om ett spel har med stealth-event tycker jag att de måste vara väl genomtänkta och ge spelaren friheten att planera sin strategi samt ge någon typ av utmaning. Det blev repetitivt väldigt snabbt anser jag i och med att spelet stänger in spelaren i ett visst spelsätt.

Jag hade ändå kul när jag spelade och kom in i både storyn och all action med detsamma. Jag kände igen alla pussel även om de var svårare än i det tidigare spelet. Däremot är jag lite orolig över hur kul jag kommer att tycka att det är efter 30 timmars spelande, mellan 30-40 timmar tar det att ta sig från noll till hundra. För att inte bli uttråkad av samma typer av uppdrag måste Rise of the Tomb Raider sitta på en riktigt bra berättelse.

xbox.com

Spel, Multiplattform,

lara croft, microsoft, xbox, rise of the tomb raider

Lite nya animationer från Rise of the Tomb Raider

Så snyggt