Vi har spelat Warhammer 40,000: Space Marine II. Kampanjen och Operations-läget.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Vi har spelat Warhammer 40,000: Space Marine II

Kampanjen och Operations-läget

Warhammer 40,000: Space Marine II är ett spel som jag länge har sett fram emot att spela, då det helt enkelt såg ut att leverera en vettig uppföljare till Warhammer 40.000: Space Marine från 2011. Denna uppföljare tar vid ett tag efter händelserna från första spelet, och som spelare antar man återigen rollen som Ultramarinen Titus. Denna gång leder han ett nytt team, och tillsammans ska de ränna runt på tre olika planeter för att förhindra en Tyranid-invasion. Något som man saknar direkt är att de inte lyckades locka tillbaka Mark Strong som rösten för Titus; den nya rösten var definitivt inte lika bra.

Själva handlingen följer en väldigt vanlig Warhammer 40,000-standard, men man behöver inte vara alltför insatt i det för att kunna hänga med. Är man en 40k-fantast finns det dock en hel del mumma att hämta här, speciellt när man går runt på moderskeppet. Handlingen håller en engagerad genom kampanjen, även om jag anser att den tappade lite fokus mot slutet. Den har dock en hel del visuellt imponerande sektioner, vilket ju alltid är bra.

Spelmässigt fann jag att sektioner av kampanjen var lite ojämna, i alla fall när man lirade ensam. Ibland stötte man nämligen på sektioner som kändes nästan frustrerande svåra. Jag hade skoj med kampanjen, men jag tror att jag hade haft mycket roligare om jag kunnat lira det med två andra vänner. Som man kanske kunde räkna ut är det spelmässigt ganska likt föregångaren, vilket innebär biffiga typer som skjuter ner fiender med hjälp av tunga skjut- och närstridsvapen.

Jag spelade spelet på PlayStation 5, och precis som så många andra spel där kan man välja mellan grafiklägen som prioriterar bild eller bildrutor. Läget som ger snäppet bättre grafik sänker dock antalet bildrutor, och det vill ju ingen, speciellt inte i ett så actionintensivt spel som detta. En lite störig grej var att jag fann att laddningstiderna var förvånansvärt långa.

Under recensionstiden kom jag aldrig loss med flerspelardelen, men jag kunde prova Operations-läget. Det erbjuder sex unika co-op-uppdrag där man kan spela som olika typer av Space Marines, var och en med sina egna förmågor. Dessa uppdrag var klart roliga att köra igenom, men efter att ha spelat dem några gånger fann jag inte så mycket motivation att köra dem igen. Det finns viss variation i uppdragen, då de, precis som Left 4 Dead gjorde en gång i tiden, har en dynamisk svårighetsgrad. Denna anpassar antalet fiender beroende på situationen, vilket gör att varje genomspelning skiljer sig en aning åt.

Man får erfarenhet och kan uppgradera sina vapen genom att spela, men om jag inte hittar något vettigt gäng att spela med, så vet jag inte om jag kommer att köra det så mycket mer. Utvecklarna har lovat att de kommer att leverera fler uppdrag med jämna mellanrum, så när det händer kommer jag så klart att köra igenom de nya uppdragen.

Generellt kan jag inget annat än säga att jag hade skoj med kampanjen och Operations-läget i Warhammer 40,000: Space Marine II. Jag njöt av spelets enkelhet, och det fick mig att minnas tillbaka till simplare 360-tider när spel som dessa dök upp lite titt som tätt. Jag är dock lite ledsen att jag inte i lugn och ro kunde köra genom spelet med vänner, då det verkar vara det absolut mest optimala och roligaste sättet att spela det.