Krönika: Watch Dogs 2 och Mafia III är två sköna öppna spel. Vilket passar dig bäst?

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Krönika Watch Dogs 2 och Mafia III är två sköna öppna spel

Vilket passar dig bäst?

Det är något speciellt med spel med öppna världar. Den där känslan av att kunna gå in och slaviskt följa huvudberättelsen eller slänga sig ut i friheten för att upptäcka omgivningarna och grotta ner sig i sidouppdrag.

Under hösten har vi fått två nya spel som bjuder på en hel del valfrihet och som, trots stora likheter, till stor del känns som varandras motsatser. Jag pratar om de två uppföljarna Watch Dogs 2 och Mafia III.

När jag tog mig an de här spelen började jag med ganska lågt ställda förväntningar för båda två. Watch Dogs 2 för att jag hört att många varit så besvikna på det första spelet och Mafia III för att jag älskade tvåan och var rädd att trean inte skulle leverera. Till min glädje visade sig båda spelen vara riktigt bra, även om de dras med sina egna unika problem.

Jag nämnde att de båda spelen är som varandras motsatser. Och det vidhåller jag. Medan Watch Dogs 2 känns väldigt lättsamt och humoristiskt är Mafia III tungt och emellanåt riktigt dystert. Spelen är också varandras motsatser när det kommer till upplägget, för medan Watch Dogs 2 först blir riktigt underhållande när man verkligen tar sig tid att genomföra sidouppdragen så är det huvuduppdraget och berättelsen i Mafia III som är den riktiga behållningen.

Båda spelen bjuder på nyheter
En uppföljare mår ofta bra av lite nya inslag i antingen upplägg eller spelmekanik och här levererar båda spelen. Watch Dogs fick exempelvis mycket kritik för att det blev för enformigt och tråkigt. Här har Ubisoft lyssnat på kritiken och ökat på antal möjligheter för den nya huvudpersonen Marcus att använda sig av olika strategier när han och hans gäng hackar sig in i så väl kameror som telefoner och personliga filer för att ställa till oreda för befolkningen i San Francisco.

Uppdragen kräver ofta eftertanke och strategi där spelaren uppmuntras att vara kreativ för att undanröja eventuella motståndare och komma nära sitt mål. Att rusa in och skjuta vakter är exempelvis sällan optimalt och faktum är att man klarar sig riktigt bra på att bara använda list och tekniska hjälpmedel. Varför inte exempelvis hacka en vakts personliga fil och sätta en efterlysning på honom? Då kommer ju polisen och löser problemet. Till sin hjälp har Marcus också en radiostyrd bil samt en drönare som kan vara hans ögon i byggnader som är svåra att komma in i.

Uppdragen är ofta kantade av humor och även om karaktärerna efter ett tag blir lite överdrivna tycker jag att det funkar. Spelet tar sig inte på för stort allvar och det gillar jag. Att hitta strategiska lösningar är dock inte alltid helt lätt och jag fastnade flera gånger på uppdrag där jag bara satt och funderade över hur jag skulle ta mig vidare utan att behöva döda någon. För även om det går att bara gå bananas med tunga vapen så känns den strategin malplacerad i berättelsen som ändå fokuserar på hur några ungdomar försöker använda teknik för att ge sig på "det onda och korrupta" i samhället.

Det smidigaste i Mafia III är att vänta in sina fiender och ta ut dem i närstrid

När det gäller Mafia III ser vi ett helt annat upplägg. Händelserna utspelar sig i en fiktiv version av New Orleans år 1968 där segregationen och rasismen frodas. Huvudpersonen Lincoln Clay har en personlig vendetta med flera karaktärer i spelet och drar sig inte för att använda alla medel han kan för att hämnas. Hans mål är att bygga upp en kriminell organisation för att kunna ta sig an en italiensk liga. En väg som är kantad av beslutsamhet och våld.

Medan Watch Dogs 2 är lättsamt är Mafia III allt annat än det. Man känner verkligen med Lincoln som huvudperson och så väl manus som upplägg är väldigt seriöst och allvarligt. Fokus ligger på hämnd och spelet är som bäst när berättelsen rör sig framåt. För att komma vidare i berättelsen krävs det dock att man tar sig förbi en hel del ofta ganska tråkiga uppdrag där den smidigaste strategin för att ta sig an fiender är att gömma sig, vissla på dem och ta ut dem med en kniv i närstrid. Om och om igen. Underhållande sidouppdrag lyser med sin frånvaro och här hade Hangar 13 kunnat göra mycket mer i den stämningsfulla världen som är kantad av skön musik och snygga fordon.

Spelare uppmanas att vara kreativa och använda hjälpmedel i Watch Dogs 2

Däremot innehåller spelet även en strategisk del där du, efter att ha tagit över ett område i staden, tilldelar det till en av dina partners. Sen gäller det att underhålla sina tillgångar om man inte ska bli av med dem. Spelet innehåller också smarta element som möjlighet att rekrytera medhjälpare som kan komma och möta upp Lincoln beroende på vad han behöver, vilket är smidigt eftersom världen är ruskigt stor och saknar möjlighet till snabb förflyttning. Behövs speciella vapen inför ett uppdrag dyker vapenbilen upp och vill man att någon ska hämta upp de pengar man samlat på sig, för att undvika risken att de går förlorade om Lincoln dör, så går det också att ordna.

Båda spelen bjuder också på möjligheten att ta sig runt i stora städer och utforska områdena till fots eller med olika fordon. Det ena i en glättig modern miljö och den andra i en äldre och ruffigare. Det är en stor del av spelens charm. Bilar, båtar, motorcyklar. Allt står till ditt förfogande och sköter du dig inte har du snart polisen hack i häl med livsfarliga och vilda jakter som resultat. Men där slutar likheterna. Mafia III och Watch Dogs 2 bjuder på vitt skilda upplevelser med väldigt olika upplägg. Och båda är riktigt bra på sitt sätt.

Vill ni höra lite mer om spelen har vi diskuterat dem i några av våra podcastavsnitt som ni hittar nedan.

Spel, Multiplattform,

watch dogs 2, mafia III, open world, spelintryck