Spelintryck: Yarny är årets charmigaste spelkaraktär. Emmy har spelat och njutit av Unravel.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Spelintryck Yarny är årets charmigaste spelkaraktär

Emmy har spelat och njutit av Unravel

Jag kommer ännu ihåg känslan när jag spelade Flower för första gången. Känslan av den supermysiga stämningen i början som sedan, allt eftersom spelet fortsatte, eskalerade och djupnade till något helt annat. Det var ett spel som under sin mysiga och melodiska yta manade till eftertanke.

Jag får samma känsla av Unravel som i början kan upplevas som ett myspysspel med bra grafik och stämningsfull musik. Men när spelet är avslutat inser man att det innehåller så mycket mer än bara yta. Den lilla garnfiguren Yarny väcker något i mig som är underbart och jobbigt på samma gång och jag tas med på en vacker resa som speglar livets med- och motgångar.

Yarny är en liten garnfigur och medan han tar sig fram rullas garnet runt hans kropp ut tills han måste fylla på med nytt för att kunna ta sig vidare. Det utgör grunden för spelupplägget som är fullt med pussel att ta sig an, men färden genom de olika banorna kan tolkas som en resa i tiden och en resa genom livet där det utrullade garnet symboliserar kontakt mellan människor och specifikt kontakten mellan en äldre dam och hennes familj. Vi får följa damens resa via bilderna i ett fotoalbum där Yarnys framgångar på de olika banorna låser upp nya foton som för oss framåt i berättelsen.

När Martin Sahlin från den svenska studion Coldwood Interactive stod på E3 förra året och demonstrerade spelet pratade han en hel del om att inte ge upp och att hitta nya lösningar och drog själv paralleller till livet. Det är inte alltid enkelt och det gäller att ta sig upp till ytan och försöka igen. Den känslan lyckas studion också förmedla. I perioder är Unravel väldigt lätt och handlar då främst om att med garnets hjälp ta sig fram i olika miljöer med hjälp av djuren, naturen och av människor konstruerade föremål. Det kan handla om att bygga en bro mellan två grenar för att ta sig över till nästa träd eller för att förflytta hjälpmedel upp på en avsats. Det kan också handla om att med garnets hjälp flytta på föremål, ta sig upp och ner för träd eller svinga sig mellan avsatser. Men det viktigaste är att garnet inte tar slut, för då kommer du inte vidare och måste backa tillbaka och tänka om. Ibland måste exempelvis garnet knytas fast vid en punkt för att du ska kunna lösa ett pussel, men du kan också behöva komma tillbaka och knyta upp knuten innan du drar vidare för att vara säker på att garnet ska räcka.

Ibland blir dock spelet också väldigt svårt och Yarny stöter vid några tillfällen på rejält motstånd. Inte bara i form av kluriga pussel utan i form av naturen som gör allt för att stoppa garnfigurens framfart. Det här visas inte bara i utformningen av banorna utan också i Yarnys ansiktsuttryck och kroppshållning som flera gånger förändras och speglar olika sinnesstämningar; rädsla, nyfikenhet, motstånd, glädje och kärlek. Helheten gör att spelet blir väldigt känslosamt och även om jag håller på att kasta handkontrollen i teven ett par gånger inser jag att de svåra passagerna spelar en viktig roll i berättelsen och bidrar till helhetskänslan.

Som jag berättade i förhandstitten av spelet (ni kan läsa den nedan) gillar jag verkligen spelmekaniken som i grunden är väldigt enkel och samspelar fint med den fysikbaserade omgivningen. Samtidigt är den tydliga kopplingen till norra Sverige väldigt attraktiv och ett extra trevligt element för oss som är bekanta med landet. Svenska texter på bland annat skyltar blandas med känslan av svensk natur med mogna bär, väldoftande granskog och extremt irriterande myggor. Vi får uppleva den prunkande våren, den behagliga sommaren, den färgsprakande hösten och den stränga vintern som i alla fall för mig tillsammans blir en symbol för de olika faserna i livet. Omgivningarna är fulla av vardagliga ting, vackra som fula, och Yarny använder sig av allt från kottar och pinnar till burkar och skyltar för att ta sig framåt. En bil på ett skrotupplag blir ett helt pussel i sig. En brygga vid en strand en annan.

Den första genomspelningen går ganska fort och banorna är inte speciellt långa; totalt spenderade jag 13 timmar bara på att ta mig igenom spelet. Men vill man ge sig på att hitta alla dolda hemligheter, i form av samlingsbara garnsymboler som finns på de olika banorna, kan man plöja ner en hel del extra tid. Vissa av dessa samlingsföremål är enkla att hitta medan andra är väl synliga men som istället kräver en hel del tankekraft för att bli nåbara. Och vissa har jag inte ens lokaliserat ännu vilket innebär att jag lär få spela om flera av banorna igen innan jag hittat allt.

Unravel kommer inte att vara den största spellanseringen i år. Men för mig kommer den att vara en av de mest minnesvärda och förhoppningsvis får spelet den uppmärksamhet som det förtjänar när det nu letar sig ut till konsumenter imorgon.

Spel, Multiplattform,

Unravel, Coldwood Interactive, E3, pussel