Senaste testerna Vi har gått igenom eCarExpo i Stockholm Renault 4, Ioniq 9, Zeekr 7X med flera! Vi hänger på eCarExpo idag och elbilstrenden verkar faktiskt leva på riktigt. Det finns väl ingen världspremiär här i år, men en drös med Sverigepremiärer och en hel del intressanta bilar. Man märker faktiskt att marknaden börjar mogna på riktigt. Häng med när vi går igenom mässan och kollar in alla viktiga bilar på salongen, som i år håller till på Stockholmsmässan istället för på Friends Arena. Vi kollar bland annat in Zeekr 7X, Renault 4, Renault 5, Hyundai Ioniq 9, Hyundai Inster Cross och massor av annat. Enjoy!

44.3°

0 Vi har testat Nothing Phone 3a och 3a Pro Stora telefoner till litet pris Nothing kör en något omvänd strategi jämfört med andra tillverkare och har nu under början av året introducerat telefonerna Phone 3a och 3a Pro, som båda är mellansegmentstelefoner – trots ”Pro”-namnet på ena modellen. Det enda som egentligen skiljer de båda telefonerna åt är kameramodulerna. Om det kan motivera prisskillnaden på 1400 kronor är upp till var och en, men vi ska försöka så gott vi kan att demonstrera skillnaderna.

41.8°

0 Vi har testat Logitech PowerPlay 2 Färre funktioner än föregångaren men ett liknande pris Logitechs PowerPlay-musmatta är en väldigt trevlig produkt som ser till att din kompatibla mus aldrig får slut på batterier. Nyligen lanserade Logitech den andra generationen av musmattan, och precis som föregångaren är det här en fantastisk grej att ha om man har en kompatibel mus. Själv kör jag G502 X-musen och den är jag helnöjd med och genom att bara snabbt byta ut en liten grej på den så behöver jag aldrig mer tänka på att ladda den då musmattan ser till att musen laddas trådlöst via själva mattan. Vid en snabb titt ser den i princip identisk ut. Problemen börjar dock märka när man jämför uppföljaren med PowerPlay och då märker man snabbt att den tyvärr saknar en rad olika funktioner som föregångaren hade. Till exempel har PowerPlay 2 inte någon inbyggd trådlös mottagare, vilket innebär att man måste använda en extra USB-port i datorn. Musmattan som ligger över laddningsdelen är också väldigt tunn och känns inte lika robust som föregångarens, som för övrigt hade två musmattor (tjock och smal) i paketet. Sen har man också tagit bort den löstagbara USB-kabeln, vilket innebär att kabeln som är fäst i musmattan är den man har och därmed svårare att byta ut om något skulle gå snett med den. Bryr man sig om RGB-belysning så har det också tagits bort och ersatts av en statisk Logitech logga. En väldigt tunn musmatta. Det som är nytt är dock en något tunnare design än föregångaren, och att själva laddningsytan nu också är 15 procent större. Jag tycker personligen dock inte att dessa grejer överväger föregångarens fördelar, och med tanke på att dessa kan hittas för samma pris numera så skulle jag nästan rekommendera att man försöker hitta den äldre versionen av PowerPlay istället. Då får man, enligt mig, fler användbara funktioner för ett liknande pris. Inget RGB på Logi-loggan Med det sagt så behåller PowerPlay 2 ju fortfarande det bästa med sin föregångare: trådlös laddning som fungerar utan några som helst problem. Men samtidigt har Logitech plockat bort funktioner som gjorde föregångaren mer värdefull. Så om du redan äger en PowerPlay, finns det ju ingen anledning att uppgradera även om den nu snart är 8 år gammal. Men om du bara vill ha en trådlös laddningslösning och låter bli att jämföra den med föregångaren så är ju det här fortfarande den enda produkten av sitt slag som ser till att du aldrig mer behöver stoppa i någon sladd i din, kompatibla, mus. Det är bara lite synd att de inte fick ner priset något mer i samband med att de plockade bort funktionalitet. Logitech PowerPlay 2 kostar 1 299 kronor.

35.6°

0 Vi har klämt på Anker Prime Charger Fet laddare med wifi och app Behöver man verkligen ha en överambitiös laddare? Vi tog in en Anker Prime Charger A2345 till kontoret för att ta reda på detta, en gång för alla. Vad är detta? En alldeles för överambitiös laddare. Den kan dunka ut 250W totalt och varje port kan köra ut 140W som mest. Den har en skärm som gör att man ständigt har full koll på laddningen och så har den en fin ratt på högersidan där man kan göra inställningar. Men det räcker inte med det, för det finns faktiskt en app till denna. Appen kopplar upp mot laddaren antingen med bluetooth eller wifi. Japp, den här laddaren har wifi. Varför behöver man denna? Det behöver man såklart inte, saker laddar ju inte bättre med denna än med något annat. Men man villhöver denna! Det är tillfredsställande som tusan att se exakt hur mycket, eller lite, som något laddar och i appen har man fina laddkurvor som man kan kika på. Skulle säga att det är totalt onödigt, men fantastiskt. Något annat man bör veta? Enheten är betydligt mindre än man skulle kunna tro och den har en riktigt, riktigt skön vikt faktiskt. När det inte finns något som laddas drar den igång en klocka, som kanske faktiskt fungerar vid sängen, även om detta såklart främst är tänkt att ha på skrivbordet. Det är nästan lite synd att Anker inte har fixat så att den kan ha alarm. Anker Prime Charger kostar runt 2200 kronor. En bra slant, men jag anar att du inte kommer att behöva köpa en ny laddare på åratal om du har den här. Frågan är vad tusan jag ska ladda med den...

38.6°

0 Vi har kollat in nyheterna från JBL Flip, Charge och Partybox JBL är kanske mest kända för sina blåtands- och partyhögtalare. Vilket inte är så konstigt, eftersom de är giganter på båda områdena. I Europa har man 55 procent av marknaden för bluetooth-högtalare. Den stora anledningen till det är deras serie med Flip och Charge, som nu är uppe i generation sju respektive sex. Nyheterna är inte så överdrivet många, ännu tåligare design, lite nya detaljer och ännu bättre batteritid står på programmet. Kolla in alla sju generationer av Flip i videon nedan! Man har även släppt två nya partyhögtalare. Här är man ännu större, hela 87 procent av marknaden i Europa äger man. Smått bisarrt faktiskt. Nyheterna här är JBL PartyBox 520 och JBL PartyBox Encore 2. PartyBox 520 är batteridriven och är deras största batteridrivna högtalare någonsin. Den levererar 400W med batteriet som räcker i 15 timmar. Batterierna är utbytbara, så köper man till ett extra kan man i teorin hålla igång festen hur länge som helst. Prislapp på 9500 kronor. Lilla Encore 2 är också batteridriven men har rimligare 100W. Även här är batteriet utbytbart. Här får man med en mikrofon så det är bara att köra igång karaoken. Prislapp på 4500 kronor.

36.4°

0 Vi har testat MacBook Air med M4 Hur snygg är den nya blå färgen? När Apple bytte från Intel-processorer till sin egen M-serie var teorin att vi kanske skulle se mer regelbundna uppdateringar av modeller som MacBook Air. Den teorin verkar ha stämt, vilket innebär att vi idag, nästan exakt ett år efter introduktionen av MacBook Air med M3, sitter med nya modeller av datorn – självfallet denna gång med M4-chip. Chippet är dock inte den enda nyheten, Apple har även uppgraderat kameran och introducerat en ny färg. MacBook Air har länge varit något av ett självklart val för de flesta som är ute efter en macOS-maskin, och årets modell gör datorn ännu mer attraktiv för potentiella köpare.

40.3°

0 Apple borde ha försökt mer med nya iPad Air Vi har testat modellen med M3 och nytt tangentbord Så sent som i maj förra året släppte Apple nya iPad Air med M2-chip. Nu, ungefär tio månader senare, är företaget redan tillbaka med en ny modell. Så vad är nytt? M3-chippet – det är allt. Denna modell av Apples iPad kommer fortfarande i två storlekar, fungerar med Apple Pencil Pro, har en Center Stage-kamera och kan användas med Magic Keyboard. Den kan också, precis som föregående version, användas med Apple Intelligence – men det kommer vi till sen. Istället för att reda ut om denna iPad på något sätt är ”värd att uppgradera till”, är nog en rimligare frågeställning vilken typ av användare denna iPad faktiskt är tänkt för. Vi ställer oss också frågan om Apple hade kunnat göra mer i årets modell.

34.3°

0 Vi har testat PDP Riffmaster Party like it's 2006 Det fanns en period i mitt liv då det här med gitarrkontroller var något jag hade gott om. Allt från importerade Guitar Freaks-kontroller till sådant som släpptes tillsammans med Rock Band och Guitar Hero fanns i hemmet. Men som bekant dog genren ut rätt snabbt, och även mitt intresse svalnade. Spel som Rock Band 4 har funnits kvar där i bakgrunden för alla entusiaster och har levererat DLC i en herrans massa år. Sedan förra året, i samband med att Epic släppte Fortnite Festival, fick instrumentspel-genren ett litet lyft igen och intresset för kontrollerna blev större. För att spela gitarr eller bas i dessa spel behöver man så klart en gitarr för den bästa spelkänslan. Riffmasters senaste gitarrkontroll, PDP, är precis som namnet antyder en hederlig gitarrkontroll för spel som just Rock Band 4 och Fortnite Festival. Den levererar en ganska stilren, helsvart design i alldeles lagom storlek. Nu ska man inte missta sig här; det är fortfarande en stor plastbit man håller i utan någon större tyngd, men gitarrens former känns känns bra när man väl spelar. Den plastiga ytan är dock väldigt bra på att samla på sig finger- och handavtryck, så vill man ha den glänsande fin får man se till att ha en mikrofiberduk nära till hands. Riffmastern är trådlös och kopplas ihop med din konsol eller dator med hjälp av en USB-dongel. Inga konstigheter påträffades och spelen som stödde kontrollen kände direkt av att det var en gitarrkontroll inkopplad samt anpassade gränssnittet utifrån det. Tyvärr blinkar dock USB-dongeln konstant, så jag behövde alltid dra ut den ur konsolen när jag var färdig med gitarrspelandet, då jag störs något kopiöst mycket av blinkande saker i ögonvrån. En annan grej som jag hade velat ha, kopplat till dongeln, är en plats på gitarren där man kunde förvara den. Den är inte jättestor, så hade man kunnat fästa den i gitarren på något sätt när man inte använder den eller transporterar den, så minskas ju risken att den försvinner. Gitarren laddas via USB-C, men med en batteritid på upp till 36 timmar behöver man kanske inte tänka på laddningen så ofta.

39.9°

0 Vi har spelat Split Fiction Hazelight har överträffat sig själva igen När Hazelight Studios spel It Takes Two släpptes 2021 spelade jag det aldrig, då jag helt enkelt inte hade någon att spela det med. Jag sneglade alltid lite på det, men jag hittade aldrig någon vettig co-op-kompis för det. Förra året kom jag dock äntligen loss och spelade igenom det med min dotter, vilket gav magiska spelminnen jag aldrig kommer att glömma. I dag släpptes studions nya spel Split Fiction, och precis som It Takes Two går det endast att spela med två spelare. Jag kan väl direkt säga att om man gillade It Takes Two så får man den spelglädjen i kubik i Split Fiction. Hazelight har verkligen överträffat sig själva här. Så egentligen bör man inte spendera mer tid på något annat denna dag utan bara gå och köpa det. Även detta spel spelade jag igenom med dottern, och vi blev konstant förvånade över utvecklarnas uppfinningsrikedom. Spelet verkade aldrig få slut på innovativa idéer för vad man kan göra med två spelare. I Split Fiction spelar man som två aspirerande författare där den ena skriver science fiction och den andra älskar det här med fantasy. Efter diverse händelser hamnar de i samma simulering, och de måste se till att samarbeta för att lyckas ta sig ut. I denna simulering blandas båda författarnas idéer, vilket innebär att de måste se till att överleva i sina egna fiktiva miljöer. Detta möjliggör massor av fantasifulla världar, speciellt eftersom det också finns specialbanor där författarnas mer knasiga idéer finns utspridda i spelet. Dessa specialbanor kan innehålla idéer som författarna hade i barndomen, vilket kan leda till väldigt innovativa och helgalna banor.

60.4°

0 PowerBeats Pro 2 bjuder på toppar och dalar Vi har testat Beats nya träningslurar Apples Beats träningshörlurar PowerBeats Pro från 2019 har med sitt överdrivet stora laddningsfodral sina fans, de erbjöd både bra ljud och en passform som innebar att de satt kvar i öronen även under de mest intensiva träningspassen. Nu är Beats tillbaka med uppföljaren till hörlurarna. Denna gång med aktiv brusreducering, ett mindre laddningsfodral med trådlös laddning och en pulsmätare. Så gör alla förbättringar hörlurarna värda prislappen på 3700 kronor. Det har vi försökt ta reda på.

35.4°

0 Kia EV2 kan bli en riktig pärla! Vi har känt på konceptet Kia fortsätter att visa upp elbilar i sin EV-serie. Vi har precis fått se produktionsfärdiga EV4, EV5 är på gång och EV3 har börjat levereras till kund. Men i det mindre segmentet har det varit tomt, tills nu. EV2 är än så länge bara ett koncept men Kia brukar vara bra på att se till att de produktionsfärdiga bilarna är ganska lika koncepten. I fallet med EV2 kommer inredningen inte alls se ut som konceptet, men utsidan kan nog faktiskt bli väldigt lik denna. De otroligt coola lamporna lär inte komma med till produktionsbilen, men vi får nog något liknande. Hur som helst så älskar jag den här lilla men kaxiga bilen. Det finns massor av linjer och detaljer som är smått magiska, bland annat är linjerna runt sidorutorna otroliga. Det här är en bil i B-segmentet och alltså inte ett syskon till Hyundai Inster, som befinner sig i A-segmentet. Eller syskon är det, men de delar ingen teknik. På tal om teknik så finns det typ ingenting att berätta där, det kommer senare. Kia EV2 kommer att komma under 2026.

52.8°

0 Kia EV4 är en fräck bil för Svensson-familjen Men är den för fräck? När jag såg Kia EV4 för första gången var det i Korea, hemma hos Kia i deras designlab. Jag är ett fan av Kias nya designspråk och har träffat deras designchef Karim Habib flera gånger, men EV4 var lite för mycket även för mig. Då var det sedanen man visade upp, som är en global bil. Nu visar man upp den produktionsklara varianten och då har sedanen fått sällskap av en halvkombi. Och denna kan nog gå riktigt bra i Sverige. Här i Europa gillar vi halvkombis, men inte sedaner. Det är faktiskt så att halvkombin kommer att tillverkas i Slovakien och endast säljas i Europa. Så det är minst sagt inte en karossvariant som resten av världen gillar. EV4 är tekniskt väldigt lik syskonet EV3, den lilla suven som är väldigt lätt att gilla. Faktum är att all teknik är densamma. Två versioner kommer, en standard range och en long range (sedanen kommer dock bara som long range). På de två versionerna är specifikationerna exakt de samma som för EV3, förutom att EV4 är en gnutta snabbare och framförallt snålare, tack vare den slankare formen.

44.8°

0 Fiat Grande Panda är hård och gör mig glad Men är det tillräckligt för ett förhållande? Vägen framåt för Stellantis är inte direkt spikrak, men på vissa håll och kanter börjar man få till något. I maj förra året körde jag Citroën C3 och nu kommer Fiat med sin variant som de kallar för Fiat Grande Panda. Jag drog ner till Turin för att provköra den och blev glatt överraskad över lekfullheten hos Fiat. Men kanske har man tagit i lite väl mycket... Att man kallar den för Grande Panda trodde jag först var ett skämt. Att den här småbilen var stor i sinnet typ. Men jämför man den här småbilen, med svenska mått mätt, med en vanlig Panda så är den stor. En Panda mäter in på knappt 3,7 meter och Grande Panda mäter in på 4 meter jämnt. Det här är alltså Pandans storebror, inte en uppföljare. För den vanliga Pandan kommer att få sig en riktig uppföljare med tiden. Den vanliga Pandan är faktiskt fortfarande Italiens mest sålda bil, trots att den tredje generationen kom redan 2012.

43.0°

0 Vi har testat OnePlus Watch 3 Levererar kraften från Wear OS men med ljuvlig batteritid Tidigare i veckan lanserade OnePlus sin nya klocka, Watch 3. Vi fick låna en under några veckor, och TL;DR-varianten av dessa veckor är att det här är en alldeles utmärkt smart klocka som, tack vare sitt hybridsystem, levererar kraften med Wear OS men med en batteritid som inte allt för många konkurrenter i genren kan erbjuda. OnePlus Watch 3 liknar sin föregångare, Watch 2, och några större designändringar finns inte. Det behövs dock inte, då designen fungerar för de flesta, även om den lutar åt det maskulina hållet. Klockan säljs endast i storleken 47 mm, vilket gör att de som föredrar något mindre på handleden får leta efter något annat. På tal om handleden så är det medföljande armbandet gjort av något slags silikonmaterial som känns bra mot handleden, även vid svettiga tillfällen. Jämför man med OnePlus senaste modell, OnePlus Watch 2R, så är Watch 3 något tjockare, men man har dock minskat ramen något, vilket ger en något större skärm: 1,5 tum jämfört med 1,43 tum på 2R. Skärmen är nu också ljusstarkare med sina 2200 nits, och vill man så kan man sänka den till 1 Hz för att spara batteri. En stor förbättring är att den roterande kronan faktiskt fungerar för att scrolla, något som av någon outgrundlig anledning saknades på Watch 2. En annan förbättring är att GPS:en nu använder ny antennteknik som ska ge bättre positionering, särskilt i stadsmiljöer med höga byggnader. Nu har jag inte allt för många större byggnader i min stad, så hur mycket bättre det fungerar kunde jag ej testa. En sak som jag gillade med klockan var att urvalet av urtavlor var brett och att det fanns flera alternativ som man faktiskt kunde tänka sig att använda. Beroende på om man vill ha något minimalistiskt eller något med information overload, så finns det alternativ så det räcker. Vill man så kan man ha en urtavla med videoklipp vilket ju är lite skoj att visa för kollegorna en eller två gånger. Appar finns det så det räcker. Den stora försäljningspunkten med klockan är dock batteriet på 631 mAh, som ger en mycket respektabel batteritid. Vid normal användning i Smart mode håller klockan upp till fem dagar. Detta tack vare ett hybridsystem där Wear OS-funktioner körs på ett Snapdragon-chip, medan enklare uppgifter hanteras av ett mer energisnålt chip. Några större nackdelar med detta system märkte jag inte allt för mycket, förutom kanske att det ibland tar några millisekunder längre för klockan att vakna upp vid vissa tillfällen. Men att inte behöva ta av klockan varannan dag var, för mig, bra då jag ofta missar att ta på mig klockan igen. OnePlus påstående om fem dygns batteritid verkar stämma, då vi fick in klockan den 7 februari och sedan hade jag klockan på mig dygnet runt. Med normal användning och flertalet träningspass behövde jag inte ladda förrän den 12 februari, och då hade jag fortfarande runt 10 procent kvar. Nästa gång jag laddade hade det gått fem dagar igen, så vill man ha en klocka med Wear OS som bara behöver laddas var femte dag, så finns OnePlus Watch 3 här för dig. Hur batteritiden ser ut för klockan om ett halvår återstår dock att se, men direkt ur lådan är den i alla fall fullkomligt utmärkt.

40.5°

0 Är nya Tesla Model Y något att ha? Vi har provkört! Det har varit en helt del snack om Tesla på senaste tiden, men kanske inte av de anledningar som Tesla själva hade önskat. Istället för att alla pratar och peppar kring nya Model Y så sätter folk klisterlappar på sina bilar med att de skäms över dem. Men oavsett Elon så är Model Y här nu och vi fick tag på en av de allra första bilarna att nå Sverige. Den är så ny att modellen inte är helt registrerad, därav den gröna skylten. Mycket av den här uppdateringen kan man beskriva genom att peka på Model 3 och den uppdatering som den fick. Har du koll på den så har du koll på det mesta med denna. Allt trevligt som den modellen fick har denna också fått. Inredningen har blivit bättre, det är betydligt tystare i bilen, det finns en skärm där bak och så vidare. Jämför alla varianter av Tesla Model Y på Automatos! Nu har jag bara rattat bilen i några timmar, men jag tycker att Model Y har tagit ett större steg än trean. Designförändringarna på utsidan är tydligare och jag tycker nog att Model Y har blivit betydligt trevligare att köra. Inte så att den är bättre att köra än Model 3, för det är den inte, men för att jag tyckte att gamla Model Y var en riktigt tråkig historia att köra och spontant så känns den mycket trevligare. Se mer i videon ovan!

-3.4°

0 Bowers & Wilkins Zeppelin Pro är för dyr för sitt eget bästa Vi har testat den uppgraderade varianten För tre år sedan testade jag Bowers & Wilkins senaste variant av högtalaren Zeppelin, som tidigare blivit av med sin iPod-docka och blivit helt trådlös. Nu är företaget tillbaka med en uppgraderad version av högtalaren jag då testade – Zeppelin Pro Edition. Det har egentligen inte hänt särskilt mycket bortsett från uppgraderat ljud och några nya designfinesser. Men det jag vill ta reda på är om de uppgraderingar som gjorts rättfärdigar det cirka 3000 kronor högre priset. Zeppelin Pro kostar i skrivande stund 8998 kronor. Originalet Zeppelin går nämligen att köpa hos den svenska återförsäljaren HiFi Klubbens outlet för bara cirka 5600 kronor. När dessa exemplar tar slut återstår det att se om Zeppelin kommer att återvända till sortimentet.

35.9°

0 Zeekr 7X är bilen som har allt! Synd att ägaren är kinesisk Zeekr har haft en lite udda historia. Man föddes ur Geelys andra märke Lynk & Co och har just nu två modeller på den svenska marknaden. Både X och 001 säljer helt ok för att vara ett nytt märke, Zeekr sålde 625 respektive 550 exemplar under 2024. Zeekr X kanske mest för att man fick igång en riktigt bra kampanj på den, men att man har sålt 550 exemplar av 001 är riktigt bra jobbat. Jämför de olika Zeekr-versionerna på Automatos Nu är man på gång med en modell som verkligen kommer att visa om vi svenskar är redo för det här märket, nämligen modellen 7X. Det handlar om en lagom stor suv (hurra...) vilket ju inte låter så upphetsande, men den här kryssar i alla boxarna för vad man drömmer om i en elbil idag. Och det till ett pris som nästan känns för bra för att vara sant.

32.9°

0 Samsung gör minsta möjliga med Galaxy S25 Ultra Vi har testat värstingen Sedan Galaxy Ultra-serien tog över för Galaxy Note för ett par år sedan känns det som att Samsung alltid har försökt att vara bäst på allt. Vill du ha den mest maxade telefonen du kan tänka dig? I flera år har Galaxy S Ultra varit det mer eller mindre självklara svaret på den frågan. Därför är det extra förvånande att det inte riktigt går att säga detsamma om årets Galaxy S25 Ultra, där Samsung verkar ha tagit ett sabbatsår. Kanske för att fokusera på den nya supertunna modellen S25 Edge, som inte släpps förrän senare i år. Vi har iallafall testat Galaxy S25 Ultra för att ta reda på vilka steg framåt Samsung har tagit, och om det som försvunnit från årets telefon är något vi saknar.

32.8°

0 Vi har kollat in bilen som är ett vardagsrum Nu börjar det likna något! En bil ska vara en bil, men om en bil inte ska vara en traditionell bil så ska det vara något som är annorlunda på riktigt. Zeekr Mix är bolagets lite udda skapelse som är en liten minibuss som är relativt praktisk, riktigt lyxig och väldigt nytänkande. Anledningen är främst att man hittat på nya typer av dörrar som öppnas på ett väldigt spännande sätt. Det gör att man inte behöver ha en traditionell B-stolpe och det blir helt plötsligt väldigt enkelt att ta sig in och ut i bilen. Alla stolar och "bordet" går också att köra på skenor som sitter i golvet, så att man kan möblera om efter behov. Kolla in videon så fattar ni vad jag menar! Vill man kolla in denna så står den hos Zeekr i Gallerian i Stockholm över helgen.

38.7°

0 Robotdammsugarna tar ett steg närmare trappan Vi har testat Roborock Q Revo Curv En sommar för fyra år sedan köpte jag min första robotdammsugare, en Roborock S5 Max. Att den förändrade mitt liv är kanske att ta i, men sedan första dammsugningen kan jag knappt se hur jag har klarat mig utan en robotdammsugare hemma så länge innan. Det har hänt en del sedan dess: mer sugkraft, smartare navigering, stationer som tömmer dammet från dammsugaren och roterande moppar. Allt detta är förstås jättebra att ha, men den nyhet som nu dyker upp hos dammsugare från flera märken skulle potentiellt kunna göra ännu större skillnad. Tills nu har robotdammsugare nämligen endast kunnat klättra över trösklar på cirka 2,5 cm. Med nya Q Revo Curv och Edge höjs det till 4 cm. Det innebär att robotarna kan användas i fler rum, särskilt i äldre hus och lägenheter, med högre trösklar utan att du som ägare behöver lyfta på roboten. Det här är en recension och åsikterna är recensentens. Testenheten är lånad från Roborock.

37.7°

0 Vi har testat Philips Airfryer 3000 Series Luftfritös med inspektionsfönster Så fort Philips nya luftfritös i 3000-serien, NA342/00, landade i köket här hemma gick åsikterna isär om utseendet. En del av familjen tyckte att den inte alls såg vettig ut, medan andra halvan gillade den annorlunda designen. Själv kunde jag inget annat än tänka på Jeager-huvuden – vilket ju sällan är dåligt att göra. Den stora snackisen här hemma är förstås fönstret som gör att man kan se maten när den tillagas. Helt klart inget nytt för luftfritöser, men något som jag tycker man borde se oftare då jag gillar att kunna kolla till maten medan den lagas, utan att behöva öppna och släppa ut värmen. Fönstret är bra placerat så man slipper böja sig ner alltför mycket för att se maten. Det är också dubbelglas, så det blir aldrig riktigt varmt och det är enkelt att göra rent då det första glaset sitter på ovansidan av själva lådan. Modellen vi fick testa var den stora varianten i serien och har en behållare med en kapacitet på 7,2 liter, vilket innebär att den kan sluka nästan 1,5 kilo pommes utan några problem. Det är perfekt när du har en hungrig familj eller behöver leverera en massa chicken nuggets på en gång för barnkalaset eller bara en vanlig torsdageftermiddag. Precis som Philips andra luftfritöser använder den sig av deras RapidAir-teknologi, som ger ett ordentligt blås i maskinen vilket gör att maten blir krispig på utsidan och saftig på insidan. Dessutom är maskinen väldigt tyst när den är igång, vilket är en skön bonus om man tänker smyga ner några jalapeñopoppers till magen vid småtimmarna.

39.3°

0 Marantz kompakta förstärkare är riktigt kompetent Vi har testat Model M1 Jag har aldrig haft en stor gammal hederlig stereoanläggning själv, men jag är tillräckligt gammal för att komma ihåg att min pappa och mina mor- och farföräldrar har haft, eller har, sådana än idag. Då var det flera hyllor av olika komponenter: radio, CD, förstärkare och så vidare. På senare år har dessa dock krympt. Med dagens nätverksstreaming ryms istället allt detta i en enda låda – som dessutom är mindre än bara en av komponenterna från förr i tiden. En av dessa relativt nya enheter är Marantz Model M1, som jag har fått testa under någon vecka nu.

40.8°

0 Vi har testat Satechis SSD-kabinett Perfekt för dig som spelar in tunga videor med din iPhone Med iPhone 15 Pro-serien introducerade Apple möjligheten för användare att spara video från kameran direkt till extern lagring – något som faktiskt är riktigt smidigt när bara några sekunders video kan ta flera gigabytes utrymme på din telefon. Där kommer tillbehör som Satechis relativt nya Mini NVMe SSD-kabinett in i bilden. Med den kan du nämligen koppla en 2230 mm NVMe SSD till telefonen tämligen smidigt. Genom denna får du dataöverföringshastigheter på upp till 10 Gbps (USB 3.2 Gen 2), vilket gott och väl räcker för Apples ProRes i 4K vid 120 Hz. Vi har testat för att se hur det hela fungerar.

37.7°

0 Vi har testat OnePlus 13 En telefon med fantastisk skärm och grym batteritid En av de första Android-telefonerna som jag kände "ja men det här med Android är ju faktiskt något riktigt vettigt" var min OnePlus 3T. Denna telefon hade inte en massa onödiga grejer utan gjorde precis vad den skulle göra och gjorde det bra. Den telefonen dög gott och väl för mig fram tills omvärldens appar krävde lite mer, vilket gjorde att jag bytte till en OnePlus 7 Pro. Den telefonen var också vettig, men då hade det krypit in en massa grejer som jag absolut inte var ute efter, och operativsystemet kändes genast lite mer stökigt. Hårdvaran var dock vettig, så jag klarade mig bra med den fram tills jag tappade den på lekplatsen i Los Abrigos och skärmen slutade att fungera. Sedan 2022 har jag helt hållit mig till Googles Pixel-telefoner och varit helnöjd med det. Men nu när OnePlus har släppt sitt senaste flaggskepp, OnePlus 13, blev jag lite nyfiken när den dök upp på redaktionen, så jag lånade hem den för att se hur OnePlus telefoner har utvecklats på senare år. TL;DR-varianten är att de lyckats få till en riktigt snygg och välpresterande telefon med en fenomenal batteritid som alla konkurrerande flaggskepp nu måste se till att matcha. Design Själva telefonen kombinerar en enkel men elegant design med en robust känsla. Den är skön att hålla i handen och jag anser i alla fall att den ger en bra premiumkänsla, vilket väl är det minsta man kan begära. Varianten vi fick testa var Midnight Ocean, som har en läderliknande baksida. Det materialet känns både lyxigt och praktiskt eftersom det inte samlar på sig en massa fingeravtryck. OnePlus 13 har också fått IP69-certifiering, vilket innebär att den nu tål varma vattenstrålar på upp till 80 °C. Så om man har haft drömmar om att rengöra sin telefon i diskmaskinen kan man nu göra det. En annan trevlig grej som jag, som gammal man, gillar är att man kan hitta ett fysiskt reglage på sidan så man enkelt kan sätta telefonen i ljudlöst läge direkt i fickan. Det finns dock ingen plats för något externt SD-kort så om det är något man måste ha i sin telefon får man kanske fundera på något annat alternativ. Hurra för alert slidern Batteriet Men den stora stjärnan med OnePlus 13 är utan tvekan batteriet. Telefonen har ett batteri på hela 6 000 mAh och den ser till att telefonen hålls igång, även under tung användning, i mer än en dag. Med detta batteri slipper man ångesten att se batterispararläget fram mot kvällen, vilket är otroligt skönt. Du kan till exempel köra YouTube i en hel dag och fortfarande ha battertid kvar. Men även om batteriet väl är slut så tar det bara 36 minuter att ladda fullt med 80W snabbladdning och det finns även stöd för 50W trådlös laddning (via OnePlus-specialskal). Kort sagt, batteriet i OnePlus 13 sätter en ny standard. Skärmen En annan grej där OnePlus 13 levererar stort är skärmen; den är verkligen en riktig höjdpunkt. Med en 6,82-tums QHD+ LTPO-panel som når 1 600 nits (4 500 nits för HDR-höjdpunkter) är den perfekt för både solljus och mörker. Skärmen har också stöd för 120 Hz, kalasbra betraktningsvinklar och avancerad dimningsteknik om man har känsliga ögon. Vill man nörda ner sig en massa i hur skärmen presterar i labbtester så hittar man sådant borta på DisplayMate som gav skärmen högsta betyg. Ett annat stort plus är att OnePlus för första gången har implementerat en ultraljudsfingeravtrycksläsare, vilket gör upplåsningen supersnabb men också mer tillförlitlig. Tack vare den senaste revisionen av Aqua Touch-tekniken kan skärmen också användas hur bra som helst när den är blöt eller om man har blöta fingrar. Aqua Touch-tekniken ser till att du som användare enkelt kan hantera mobiltelefonen i regn eller med blöta händer. Det innebär att man inte behöver torka skärmen eller fingrarna innan man ska svajpa bort någon på Tinder i regnet. Skärmen fungerar också bra med tunna vantar, vilket är praktiskt i dessa vintertider. Prestanda Ett flaggskepp som detta kräver ju ett ordentligt chip, vilket man definitivt kan hitta i OnePlus 13. Telefonen snurrar på Qualcomms Snapdragon 8 Elite-chip och har man guldbyxor så kan man få upp till 16 GB RAM i den. Den kombinationen ger en ordentlig prestandaboost, men om man bara surfar lite Feber och ringer något WhatsApp-samtal så kanske man inte märker av det så mycket. Men håller man på att spela eller kör andra tunga appar så ser chippet till att det hanteras smidigt. Vid benchmarking och extremt tunga spel kan telefonen bli lite varm men så ofta håller man väl inte på med det.

40.1°

0 Vi har testat Shark Detect Pro Skaftdammsugare med självtömmande laddningsstation Shark släppte för ett tag sedan sin skaftdammsugare Shark Detect Pro här på den europeiska marknaden. Detta är en skaftdammsugare med självtömmande laddningsstation. Om den är något att ha, eller om man ska hålla sig till mer etablerade tillverkare, ska vi försöka reda ut nedan. Vad är det här för något? Shark Detect Pro är en simpel skaftdammsugare som kan köpas med en självtömmande laddningsstation som gör att man inte behöver tömma själva dammsugarens behållare hela tiden. Förutom att laddningsstationen automagiskt tömmer behållaren, ser den också till att ingen dålig lukt sipprar ut tack vare en liten luktegottpuck. Vad höjer temperaturen? Den självtömmande laddningsstationen är helt klart ett stort plus. Att inte behöva tänka på att tömma behållaren eller se smutsen är mycket trevligt. Den har en relativt stor behållare (2L), så den behöver inte bytas så ofta och tömningen är enkel. Den använder sig inte heller av någon speciell påse, utan det är bara att öppna den rakt ner i soptunnan. Så inga löpande kostnader för speciella påsar från Shark finns. Behållaren har ett antal filter som behöver rensas, men det är inget man behöver göra så ofta. Att lämna smuts kvar i en behållare under en längre tid kan leda till en inte allt för trevlig odör. För att motverka detta skickar Shark med en liten luktneutraliserande luktegottpuck i lådan som man sätter på basstationen. Om man tycker att denna luftfräschare doftar gott eller ej får man bestämma själv, men doften är onekligen bättre än sunkig dammlukt. Pucken kan dock bli en löpande kostnad om man bestämmer sig för att använda den, vilket man inte måste. Dammsugarens skaft kan böjas för att enklare komma under soffor utan att man behöver böja sig ner allt för mycket. Detta är ju absolut ingen unik funktion för Sharken, men är ju så klart en bra funktion att ha med. En sak som jag gillar, men som andra kanske anser som något negativt, är att man inte får med allt för många olika munstycken. Här får man med en extra grej och enligt mig räcker det väl. Denna placeras också enkelt på sidan av basstationen, så man bör oftast ha koll på var den är. Shark Detect Pro har tre lägen som man kan använda: Auto, Eco och Boost. Eco och Boost motsvarar batterisnålt (cirka 60 min körning) respektive inte alls batterisnålt (cirka 10 min körning). Men det är Auto-läget som det finns lite magi i. Detta tack vare ett gäng tekniska funktioner som ser till att sugkraften ökar automatiskt beroende på underlag eller smuts. Det ger extra kraft längs kanter för att fånga upp damm där det annars är svårt att komma åt, och borstens hastighet snurrar rätt efter underlag. Dessa tre funktioner fungerar bra, speciellt kantsugningen. QuadClean-munstycket är en annan höjdpunkt. Det fungerar väl på golv, men på tjockare mattor gäller det att man hittar rätt vinkel för att körningen ska kännas smidig. I munstycket hittar man en snurrande borste som får hjälp av ett borstskydd som ser till att längre hårstrån sugs upp direkt och inte fastnar i borsten. Detta gör att själva borsten hålls relativt trasselfri jämfört med många andra modeller.

38.1°

0 Vi har testat Dreame L40 Ultra Klarar den 75 dagars rengöring utan mänsklig inblandning? För någon månad sedan släppte Dreame sin nya flaggskeppsdammsugare L40 Ultra här i Sverige. Ett stort försäljningsargument var att den klarade 75 dagars noggrann rengöring utan mänsklig inblandning. Jag uttryckte då min skepticism, vilket ledde till att Dreame skickade över en till mig som jag kunde testa i någon dryg månad. Folk som har koll på kalendern och sånt vet ju att en dryg månad inte är 75 dagar, men det är helt enkelt smällar man får ta i dessa jultider. TD;DR-versionen är väl att vi båda hade rätt, bara att vi nog har olika syn på vad mänsklig inblandning innebär. Kontentan är dock att det här är en fantastiskt trevlig och smart städrobot som på ett väldigt avslappnat sätt ser till att hålla dina golv rena samt fina. Det första jag la märke till när dammsugaren körde igång var att den känns väldigt avslappnad när den jobbar. Den kör sin grej och gör det väldigt tyst, så pass att man initialt undrar om den verkligen suger eller ej. En bra grej när den kör är att den har en borste som kan sträckas ut för att komma åt hörn och kanter på ett mer effektivt sätt. Samma funktionalitet finns även för den ena moppen, vilket är mycket bra om man vill få rent dammiga hörn. Generellt känns moppfunktionen inte bara som en gimmick utan något som faktiskt är användbart. En stor anledning till det är basstationen som håller mopparna rena och torra, men mer om det senare. Precis som många andra robotar med moppfunktion klarar även L40:an att växla mellan att moppa och dammsuga utan att blöta ner mattorna. Mopparna lyfts smidigt när de känner av textilunderlag, och har man mattor markerade i appen kan man välja om man vill att dammsugaren lämnar mopparna helt i basstationen innan den ger sig på mattorna. Fina moppar även efter mer än en månads användning. Jag som har en hårig tonårsdotter hemma har hårhantering ofta varit lite av en akilleshäl för sådana här enheter som har roterande borstar. Standardborsten som man får med har lite svårt att hantera längre hår, vilket lätt leder till trassel efter några körningar. Dreame har dock lagt till en lösning på detta direkt i lådan, och den lösningen heter Tri-Cut-borsten. Den borsten har små knivar som skär av längre hårstrån direkt, vilket innebär inget mer trassel i borsten. Så för alla hushåll som har håriga varelser i dem är detta ett mycket bra tillskott. En trevlig funktion som Dreame kallar för OmniDirt kan man också hitta. Denna funktion använder sig av diverse kameror och sensorer för att identifiera smuts och sedan justera städtekniken därefter. Det innebär helt enkelt att den kör långsammare över vad den uppfattar som fläckar som behöver moppas lite bättre. Detta fungerar smärtfritt och faller in i kategorin "It just works".

38.9°

0 Whiskey on the rocks är helt klart värd en tittning Vi har tjuvtittat på serien Den 25 december är det premiär för miniserien Whiskey on the rocks, en serie i sex delar som handlar om när den sovjetiska ubåten U 137 gick på grund i Blekinges skärgård, strax utanför Karlskrona. Detta efter en, hmm, felnavigering. Året var 1981 och det kalla kriget var fortfarande i full effekt. Med Brezjnev på ena sidan och Reagan på andra sidan. Mitt i detta blir dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldin fokus för världen. I serien spelas Fälldin briljant av Rolf Lassgård. Alla tre ledarna blir för övrigt riktiga karaktärer i serien. Brezjnev porträtteras som ett dement fyllo, Reagan som solbränd och lite stridsgalen och så då Fälldin, fårbonden som är usel på engelska och helst inte vill stå i rampljuset. Alla tre karaktärerna är nog tillspetsade, men det lider ingen av dem av. Brezjnev var inte nykter en sekund i serien Överlag är historien, som är baserad på riktiga händelser, tillspetsad. Man säger i inledningen att saker har ändrats för rikets säkerhet, men det är nog helt ärligt främst för att kunna få till en bättre story. Niklas Engdahl spelar till exempel ÖB Börje Lagercrantz, men det är en helt fiktiv karaktär. ÖB vid tiden var general Lennart Ljung. Hela den sidostoryn är förresten väldigt tramsig och hade gärna fått strykas helt. Det är inte Niklas Engdahls fel, men den sidostoryn hade vi gärna varit utan Men annars lyckas man på ett bra sätt skapa något som är en blandning av fiktion och verklighet. Man får reda på ungefär vad som hände och det blir ett roligt tidsdokument. Det hade nog varit svårt att få till, men jag hade kanske önskat lite av den känsla som fanns i Chernobyl, den där tryckande kalla-kriget-känslan som ändå var väldigt påtaglig. Det hade nog kunna göra serien roligare faktiskt, på något sätt hade det nog gjort den bisarra situationen än mer bisarr. Hur som helst klämde jag serien i ett svep. Det är välgjort, rätt roligt och lagom lättsmält. Serien har premiär på SVT Play den 25 december och då släpper man alla avsnitt direkt. Jag tycker att du ska lägga tre timmar av julhelgen på den här, det är den värd.

53.5°

0 Vi har testat Philips 5500 LatteGo En kaffemaskin med ett ordentligt utbud och utan krångel Kaffe kan vara en enkel njutning för vissa och en vetenskap för andra. Vissa nöjer sig med en kopp bryggkaffe, medan andra behöver finjustera vartenda milligram och gör allt för att inga oljor följer med. Den sistnämnda gruppen kaffedrickare är inte så enkla att övertyga om att de behöver någon automatisk kaffemaskin, men för resterande befolkning har ju det här med helautomatiska kaffemaskiner blivit alltmer populärt. Philips LatteGo 5500 är den senaste revisionen av Philips LatteGo-konceptet, och med den här maskinen kan man få 20 olika drycker med ett par enkla knapptryckningar. När jag fick maskinen så blev jag positivt överraskad över att den levereras nästan färdigmonterad, vilket gör att man väldigt snabbt kan komma igång. Inom några minuter har du din första kopp kaffe. Designen är relativt simpel och kompakt med måtten 246 x 371 x 433 mm. Det gör att man kan ställa maskinen lite var som helst. Kontrollpanelen är intuitiv med sju snabbvalsknappar för populära drycker. Resterande drycker hamnar dock under knappen "More drinks", så om ens favoritdryck ligger där får man ju räkna med några extra knapptryck, vilket kan upplevas som mindre smidigt. Gillar man inte att det är så många knappar på maskinen så kan man kanske tycka att knappsatsen ser lite stökig ut.

37.5°

0 Något doftar annorlunda med Moto Razr 50 Ultra På riktigt Jag har testat ett gäng vikbara telefoner över åren och har på något sätt den senaste tiden kommit fram till att bokformen, som har samma storlek som en vanlig telefon på utsidan och en mindre surfplatta på insidan, kanske är den rätta för vikbart. Men Motorolas senaste Razr 50 Ultra gör trots allt flip-formen riktigt bra. Motorola säljer på sin sajt just nu förra årets vikbara telefoner Razr 40 och 40 Ultra för 3390 respektive 4590 kronor. Det är otroliga priser för telefoner som inte är alltför olika årets modell i testet. Som jämförelse kostar 50 Ultra 13.990 kronor i samma butik. Sedan förra generationen har kompromisser som lägre vattentålighet försvunnit och skärmen på utsidan har växt – och därmed blivit ännu mer användbar. Vi lämnas dock frågande över Motorolas val att inkludera en halvdan telefoto istället för ultravidvinkel.

38.8°

0 Så bra är Volvosyskonet Lynk & Co 02 Bättre på alla sätt faktiskt! Vad får man om man tar en Volvo EX30 och gör den användbar? Alltså så att den får ett baksäte som går att använda och ett bagageutrymme som faktiskt har plats för något? Det verkar som svaret är en Lynk & Co 02. Vad sägs om att du dessutom betalar 430.000 kronor istället för 509.000 kronor? På pappret verkar Lynk & Co 02 helt klart vara det bästa alternativet av bilarna från Geely på den här plattformen. Just nu finns det nämligen ett gäng, vi har förutom Lynk & Co 02 och Volvo EX30 även Smart #3 och Zeekr X. Jämför de fyra modellerna här De fyra bilarna skiljer sig i utseende och utrymmen (och längd), förutom det har alla samma specifikationer. De kommer ungefär 45 mil på pappret, de gör 0-100 km/h på strax under 6 sekunder och de laddar relativt snabbt, runt 150 kW. Precis så mycket som man behöver om man är sugen på en bil i den här storleksklassen som till vardags nog inte kommer att göra några längre resor. Med det sagt, det lär inte vara några problem alls att åka lite längre i den här då och då.

36.4°

0 Google ger sin mediaspelare mer kraft Vi har testat Google TV streamer Google gillar att shuffla om bland sina varumärken och i somras bestämde man sig för att överge Chromecast-varumärket för sin mediaspelare. Den senaste enheten från Google heter nämligen istället bara Google TV Streamer 4K. Vi har kikat på den för att se om den är värd att skaffa, eller om det är rimligare att lägga mer pengar på den lite dyrare Apple TV 4K. Jämfört med Chromecast har denna mediaspelare fått en ny processor, en inbyggd ethernetport, dubbelt så mycket RAM och fyra gånger så mycket lagringsutrymme. Den har också stöd för Matter och Thread. Detta innebär att den känns mer komplett än Googles tidigare försök inom kategorin – vilket även syns på priset.

37.7°

0 Kia EV3 verkar toppen Lagom deluxe i en fantastisk förpackning I maj var jag nere i Milano och kollade in Kia EV3. Första intrycket var riktigt bra, med annorlunda design men rätt proportioner var modellen lovande. Men hur bra är den här hemma i Sverige? I fredags fick vi en första känsla för detta då vi fick ta bilen en runda kring Stockholm. Och den här bilen kommer nog att falla många i smaken här i Sverige, det är i alla fall mitt första intryck. För ett roligt och spännande yttre följs upp av en bil som på alla andra delar försöker vara så lagom det bara går, och det gillar ju vi svenskar. Den är inte stor, men inte liten. Den är inte dyr, men inte heller snålutrustad. Den går lagom långt. Och så vidare. Överlag är det en kompetent historia som det är väldigt svårt att bli arg på. Visst är kraften inte där om man vill göra en omkörning i 70-80 km/h, men 150 kW räcker gott och väl till vardags. Bilen känns faktiskt riktigt pigg ändå. Visst är inredningen lite beige och plastig på sina ställen, men överlag är det väldigt ombonat med fina och trevliga material som väger upp det tråkiga. Visst är snabbladdningen på 101 respektive 128 kW inte något att skryta om, men laddkurvan ska vara bra och laddningstiden för 10-80 procent hamnar på helt rimliga 29 minuter. Jämför de båda versionerna här

48.1°

0 Alfa Romeo Junior är fantastisk! Körglädje i elektrisk form För några veckor sedan tog Alfa Romeo hit en Junior. Bilen var en förseriebil och var inte inregistrerad, så vi fick inte köra den på vägen. Men som tur var fanns det en bana att leka på, så det gjorde inget. Se all fakta om Alfa Romeo Junior Veloce Det här är den eldrivna versionen i Veloce-varianten. Det betyder 280 hästar och när den bara väger 1590 kilo finns det förutsättningar att göra något roligt. Men även om den är lätt och har många hästar betyder det inte att en elbil är rolig, det har vi fått sett förut. Men Alfa-teknikerna har verkligen lyckats föra något riktigt, riktigt roligt här! Kudos!

49.4°

0 Vi har testat Ninja Double Stack XL En airfryer/luftfritös med två lådor En airfryer, eller luftfritös om man vill vara lite mer korrekt och traditionell, har under en längre tid blivit en allt mer vanlig hjälpreda i köket. Standardrätten för många i en sådan mackapär är ju pommes med kycklingnuggets, men för att få dessa så bra som möjligt behöver man ofta köra dem individuellt. Flera tillverkare har löst detta nuggets-problem genom att erbjuda enheter med två lådor, vilket gör att man kan tillaga två olika rätter samtidigt. Dessa enheter tar dock ofta mycket plats på bredden, och det är något som Ninja har försökt lösa genom att sätta lådorna ovanför varandra. Ninjas första lösning var Ninja Max Double Stack, som hade en total kapacitet på 6,2 liter. Det är lite i minsta laget om man har en hel familj som ska matas. För folk som vill ha lite större kapacitet har Ninja nu släppt sin Ninja Double Stack Air Fryer XL. Den ska leverera samma kapacitet och prestanda som större modeller, men i ett mer kompakt format. Det är ju onekligen praktiskt för folk med lite mindre kök men med stora ambitioner om att köra så mycket som möjligt i luftfritösen. Men levererade den på hypen, eller blev det bara en snygg luftfritös med tveksam effektivitet? Vi har testat den i ett antal veckor för att se om denna köksapparat är värd att göra plats för på köksbänken. Double Stack har en total kapacitet på 9,5 liter, och lådorna har ett ungefärligt djup på 13 cm. Istället för det traditionella värmeelementet ovanför lådorna har Ninja placerat uppvärmningen baktill. Det gör att enheten är ganska djup (47 cm), men har man en standardbredd på köksbänken får den plats utan problem. Dock lämnar det inte mycket utrymme för att ställa lådan framför enheten om man nu hade ambitioner att göra det. Bredden är runt 30 cm, men man får räkna med att ha lite extra utrymme på högersidan av enheten eftersom varmluften trycks ut på den sidan. Trots detta tar den runt 10 cm mindre plats på bredden än de luftfritöser som har de två lådorna bredvid varandra.

34.5°

0 Behöver de kreativa proffsen fler knappar? Vi har testat MX Creative Console För någon månad sedan lanserade Logitech sin produkt MX Creative Console, som man lovade skulle snabba upp och förenkla arbetet för den kreative. Logitech var snälla nog att skicka oss produkten för att testa, och intrycken är blandade bland oss som har testat de två prylarna. MX Creative Console består nämligen av två delar: knappdelen Keypad har anpassningsbara knappar med små skärmar bakom, och delen Dialpad med rattreglage är helt trådlös och har även ett gäng anpassningsbara knappar (som du måste komma ihåg vad de gör själv). Både jag och Roger har testat delen med ratt, och även om den är bra för exempelvis scrollning i sidled vid videoredigering är det kanske inte någonting som det är värt att betala 2599 kronor för, vilket är vad hela paketet går loss för. Det går inte att köpa vardera del för sig.

36.0°

0 Vi har testat Logitech Astro A50 Sköna lurar med en av de bästa mikrofonerna i klassen För några månader sedan fick vi titta på Logitechs lillebror till Astro A50 X, nämligen Astro A50 (Gen 5). Den stora försäljningspunkten för dessa lurar är att du kan koppla in flera olika enheter via USB. På så sätt slipper du ha flera headset för olika enheter eller flytta donglar mellan konsolerna för att få ljud ur dem. För några veckor sedan fick vi in ett par för test. TL;DR-versionen är att dessa hörlurar fortsätter att leverera Astro-seriens fenomenala ljudbild och komfort. Precis som tidigare enheter kommer hörlurarna med en basstation som gör det möjligt att enkelt växla mellan olika enheter. Vilket är kalas om man har flera konsoler i tv-möbeln eller på skrivbordet och vill använda samma hörlurar för samtliga enheter. Design och Komfort Logitech har behållit det klassiska Astro-utseendet, vilket innebär en robust design och tygkuddar som både andas och sitter bekvämt under långa spelsessioner. Tygkuddarna är kanske inte lika eleganta som läder, men på senare tid har jag börjat tycka att tygkuddar är bekvämare på öronen. Dessa kuddar sitter fast med magneter, så det är otroligt enkelt att byta ut dem om de skulle bli slitna. Jag är väl inte direkt någon större fan av Astro-utseendet, men det är ju onekligen en smaksak. Den steglösa höjdjusteringen av huvudbandet kan jag ibland finna svår att få symmetrisk, men det är mer ett sådant där OCD-problem än ett komfortproblem. Ljudkvalitet och mikrofon Astro-serien har länge levererat bra ljud, och även denna gång är ljudupplevelsen riktigt bra. Den stödjer PlayStation 3D Audio, Dolby Atmos och sådana saker om man är noga med sådant, men generellt finns det inga klagomål från min sida när det gäller ljudkvaliteten, den är helt enkelt i toppklass. Även mikrofonen är ruggigt bra för att vara i ett spelheadset och är lätt en av lurarnas främsta styrkor. Även om den kanske inte matchar en vettig fristående mikrofon, så kommer den så nära man kan när det gäller trådlösa lurar i den här klassen. Rösten låter klart och tydligt, så pass att man faktiskt skulle kunna använda den för att spela in en podcast. Batteritid och Anslutning Astro A50 Gen 5 erbjuder upp till 24 timmars batteritid och laddas enkelt genom att placeras på sin medföljande basstation. Eftersom man i princip alltid ställer tillbaka lurarna på basstationen, är det väldigt sällan man stöter på problem med att batterierna tar slut. Basstationen kopplas till ljudenheter via USB-C, från någon form av PC till PlayStation och Nintendo Switch. Du kan också koppla upp dig mot din telefon via blåtand om du vill ha ljudet därifrån. Att växla mellan de olika enheterna görs via en enkel knapptryckning. Som jag nämnde i inledningen är detta kalas om man har flera enheter i närheten av varandra. Har man flera konsoler så står de ofta i samma tv-möbel, men det är inte allt för ofta man har datorn i närheten. Så om man vill att den ska vara med och leka kan det leda till att man behöver dra en längre sladd, vilket inte alltid är så kul eller snyggt att göra. Pris Priset i Sverige ligger på 3 799 kronor, vilket ju inte är helt billigt. Men för de pengarna får du ett par riktigt bra lurar som sitter skönt på huvudet och ser till att dina spelvänner kommer att höra din vackra röst bättre än någonsin.

36.3°

0 Nya MacBook Pro – Pro för alla Vi har testat basmodellen av MacBook Pro med M4 Apple har under ett antal år nu sålt en billigare MacBook Pro. Förut saknade modellen Touch Bar, och på senare tid har modellen haft mindre minne, en Thunderbolt-port mindre och chip med lägre prestanda. Det sista stämmer förresten även på denna senaste modell, men Apple har dubblat minnet och lagt till en Thunderbolt-port. Samtidigt har priset sänkts med 1000 kronor. Allt detta gör att basmodellen känns mindre som en kompromiss och mer som den dator du borde köpa om du vill ha den bättre skärmen, det större batteriet och mer I/O som MacBook Pro erbjuder över Air-modellerna. Att skärmen nu även går att få med den mindre reflekterande nanotexturen känns bara som grädde på moset.

39.9°

0 Nya Mac mini är en kraftfull liten pärla Men Apples prissättning av minne är åt skogen TL;DR Nya Mac mini är fantastisk. Den är liten, snabb som tusan och har en prislapp som är inte gör oss fattiga. Det är på många sätt och vis den perfekta datorn för skrivbordet. Tyvärr tar Apple hutlöst mycket för mer minne, men basversionen är ett kap. Och versionen med M4 Pro är den snabbaste Macen någonsin! Mac mini fyller snart 20 år och är nu inne på sin tredje tekniska plattform. Den första versionen släpptes 2005 och då var det faktiskt PowerPC och G4 som gällde. Redan året efter var det dock dags för Intel att flytta in i den lilla datorn. Den äldsta prestandamätningen med Geekbench som jag hittar är med en Mac mini med Intel Core 2 Duo från 2009. Denna fick 262 i single core och 405 i multicore. Designen var en mix av plast och aluminium och även om man idag kan tycka att den känns rätt gammal så var det här en rätt fräsig design med dåtidens mått mätt. 2010 fick vi den form som har varit Mac mini tills för någon vecka sedan. Apple lyckades alltså göra en design som höll i fjorton år, imponerande. När Mac mini fick M1 2020 så trodde jag faktiskt att man skulle ta ett nytt grepp om designen, M1 var ju som gjord för att få plats i en ännu mindre förpackning. Men den gamla designen fick hänga med ett tag till.

43.0°

0 Är den här tandborsten lika bra som den är snygg? Vi har testat Laifens eltandborste Jag började använda min första eltandborste för två år sedan – en Oral-B iO6. Till en början var jag helt lyrisk. Hur kan mina tänder ens kännas så här rena? Nu hatar jag skiten. Okej, där kanske jag var lite väl hård. Den borstar fortfarande som dag ett och skärmen är fortfarande riktigt smidig för att hålla koll på hur länge jag borstat. Men det finns en sak som jag stör mig på. Det är ansamlingen av äcklet i själva borsthuvudet. Som det ser ut nu går det en sorts kanal inuti borsthuvudet, där det helt enkelt samlas tandkräm och vatten. Detta bildar (iallafall för mig) över tid någon sorts beläggning. Oral-B har säkert en god anledning till att designa borstarna på det sättet. Kanske hjälper det mig att byta borsten oftare. Men jag kan inte hjälpa att tänka att det måste finnas ett bättre sätt. Och det gör det tydligen. Under några veckor har jag testat Laifens Wave, som inte bara löser det problemet – utan också gör det mesta bättre än min Oral-B.

20.3°

0 Vi har testat Elgato nya Neo-serie Stiligt baspaket för hobby-streamern Tidigare i år släppte Elgato sin nya Neo-serie som erbjuder en komplett streaminglösning för hobby-streamern. Med sitt vita utseende är tanken att de ska smälta in i omgivningen lite bättre och inte se alltför vulgärt ut på skrivbordet. Serien innehåller en webbkamera (Facecam Neo), streaming-lampan (Key Light Neo, upp till 1 000 lumen), mikrofonen (Wave Neo) och kontrollpanelen (Stream Deck Neo). Serien innehåller även ett externt capture-kort, men det har vi inte testat denna gång. För vem är Neo-serien? Dessa enheter är, som sagt, för den som vill ha det ljust och fint på skrivbordet när de visar sig själva på internet. Den är idealisk för både nybörjare och dem som vill uppgradera sin streamingutrustning utan att spränga budgeten. Skrivbordsutopi Vad höjer temperaturen? Enheternas utseende är helt klart ett plus. De är helvita och smälter in rätt bra om man har ett ljust skrivbord och rum. Den stora styrkan med Neo-serien är så klart användarvänligheten. När man väl får allt att fungera har man relativt snabbt ett system som både är lätt att hantera och ser stiligt ut. Enheterna är inte bara stilrena utan kvaliteten på dem håller en bra basnivå och duger mycket väl för alla som inte känner att de behöver ta sitt online-nylle till någon proffsnivå ännu. Köper man dessa i ett paket så kan man få dem för ett billigare pris. Samtliga, förutom capture-kortet, enheter kostar 1 199 kronor styck men om man köper dem alla i ett paket sparar man runt 900 kronor vilket ju är ganska ok. Det finns även andra kombinationer av dessa enheter till ett billigare pris, om man nu till exempel inte vill ha ljuset eller kameran. Vad sänker temperaturen? Skaffar man samtliga enheter blir det en del USB-kopplingar, vilket är väntat. Jag fann det lite märkligt att vissa av enheterna i serien använder USB-C medan andra använder USB-A. För min egen OCD hade jag gärna sett att samtliga enheter i serien använde samma kontakttyp. Dessa enheter kommer också med en massa mjukvara, vilket kan bli en del om man har alla produkter inkopplade. Denna mjukvara är lättanvänd, men både kameran och mikrofonen kräver lite justeringar för att få optimal återgivning. Via USB-A når lampan endast 400 av 1 000 möjliga lumen. Key Light Neo är enkel att använda, och de flesta justeringar kan göras direkt på enheten. Den har också flera anslutningsmöjligheter; den kan till exempel kopplas till datorn, direkt till ett uttag eller en power bank. Den säljs med påståendet att den kan köra upp till 1.000 lumen, vilket är imponerande. Men beroende på vad man kopplar den till, har den olika effekt. Via en vanlig USB-A-kontakt får man endast ut 400 lumen, vilket är betydligt mindre än 1.000. Via USB-C kan man nå 700 lumen, men det är inte förrän man kopplar den direkt till en väggkontakt som man får de angivna 1.000 lumen. Så om man enbart har USB-A-kontakter på sin dator och vill ha den kopplad till datorn, får man räkna med att inte få ut mer än hälften av dess fulla potential. Samtliga enheter fotade i sonens datorrum. Summan av kardemumman Jag har mitt skrivbord i vardagsrummet där jag även har en Marvel vs. Capcom-arkadmaskin, så mina möjligheter att få ligga är redan ganska begränsade. Ett par mer stiliga streamingprodukter kommer nog inte att ändra på det. Men om man nu är ute efter ett komplett samt prisvärt paket som inte ser så data ut på skrivbordet och som hjälper en att snabbt komma igång med sin streamingkarriär eller som får en att se extra bra ut i videokonferenserna, så är ju detta något som är väl värt att kolla lite närmare på. Vill man ha samtliga fyra enheter kan man få dem för ett paketpris på 3 837 kronor. Köper man liknande enheter individuellt kan man så klart komma undan billigare, men den stora säljpunkten här är så klart synergierna, både den tekniska och estetiska, mellan enheterna.

37.2°

0 Felet med iPad mini är att jag vill ha två Vi har testat generation 7 Det stora problemet med iPad de senaste åren har inte varit tekniken – tvärtom. Senaste generationen av iPad Pro är helt sjukt snabb, har magisk skärm och är allmänt imponerande. Problemet är istället att man inte riktigt vet vad man ska göra av all den där kraften. Problemet med iPad mini är inte heller tekniken. Faktiskt inte heller vad man ska göra med den, för den här är med mig hela tiden. Apple uppdaterade iPad mini i förra veckan och det är, fortfarande, en otroligt trevlig liten enhet. Som jag som sagt verkligen vet vad jag ska använda den till. Jag tycker den är mysig att kolla på serier på, den fungerar bra som extraskärm till min MacBook och det är ett roligt anteckningsblock. Storleken gör att den är en barnlek att ha med, den tar noll plats i väskan och har man en jacka så åker den ned i fickan utan problem. Perfekt på flyget eller bussen. Men det är en dyr kompis att ha med. Vanliga iPad, som har en större men sämre skärm, kostar just nu 5000 kronor från Apple. iPad mini kostar 7000 kronor. Med 5G över 9000 kronor. Visst är mini bättre, har ett bättre chip och en bättre skärm. Men vill man betala för det på den här typen av enhet?

36.3°

0 Det här är en revolution! Nu fungerar AirPods Pro som hörapparater Min älskade mamma börjar bli lite åldersrik, hon fyller 80 värdiga år snart. Med det kommer såklart lite nackdelar, nackdelar som man inte alltid vill veta av eller som man faktiskt inte riktigt märker att man har dragit på sig. Dålig hörsel är en sådan sak. Det har nog i ärlighetens namn varit dags att kila till hörseldoktorn ett bra tag nu för min käre mor, men med lite ansträngande och lite förnekande så har det fungerat helt ok. Jag fick en förhandsversion av en kommande uppdatering till AirPods Pro 2 för ett tag sedan och den största nyheten är att lurarna nu har ett inbyggt hörseltest och fungerar som hörapparater för de med mild eller medelsvår hörselnedsättning. Och det fungerar!

80.8°

0 Vi har provkört Porsche Macan och Macan 4S Två riktigt bra bilar Porsche Macan i elektrisk form har börjat rulla på vägarna här hemma i Sverige. Modellen är efterlängtad, både av de som vill ha en sportig liten suv men framförallt för Porsche, som verkligen har saknat något i det här segmentet ett tag nu. Den vanliga, fossildrivna versionen har liksom blivit lite utdaterad vilket har synts på försäljningen. I år har man bara sålt 264 fossildrivna Macan, men man har redan hunnit få ut 114 eldrivna, alla i september. De modeller som börjar synas på vägarna är Porsche Macan 4 och Macan Turbo, som var de två första versionerna som presenterades. Men Porsche nöjer sig inte med bara två versioner, så nu är det dags för grundmodellen Macan och Macan 4S att göra entré. Men hur bra är de? Jag åkte ner till Stuttgart och för att provköra dem i Porsches hemtrakter. Båda är kort sagt väldigt trevliga bilar, även om instegsmodellen troligen inte kommer att bli en storsäljare här i Sverige. Det är egentligen inget fel på den, men prislappen ligger på 940.000 kronor och för "bara" 40.000 kronor till får man Macan 4. Den är lite snabbare, har lite mer vrid men framförallt så har den fyrhjulsdrift. Vilket vi ju gillar här. Jämför alla versioner av Porsche Macan här! Instegsmodellen duger gott och väl till för att köra ungarna till dagis i stil, även om man vill ha mer pulver om man ska köra lite mer kreativt. Den gör 0-100 km/h på 5,7 sekunder och det duger som sagt till dagis, men det är lite tamt när man kommer upp lite i fart och man får inte riktigt det där drivet som man vill ha. Då fungerar Macan 4S betydligt bättre. Den kostar 1.050.000 kronor och gör 0-100 km/h på 4,1 sekunder. Skillnaden mellan de två märks helt ärligt inte så mycket i låga farter, men kraften finns där även i högre hastigheter. Och eftersom Macan Turbo börjar på 1,3 miljoner kronor så är det Macan 4S som är den så kallade sweetspoten av de fyra olika modellerna. Båda varianterna ligger otroligt bra på vägen och är ett sant nöje att köra. Det finns ytterst få saker att gnälla på kring dessa och ha-begäret är väldigt stort, det känner man direkt när man sätter sig bakom ratten. Känslan i bilen är väldigt mycket Porsche, på ett väldigt bra sätt. Det riktigt osar kvalitet och sport och bilen känns väldigt tight på ett bra sätt. På vägen är båda modellerna formidabla, Porsche kan verkligen sin sak och det är ett nöje att köra Macan. Det här är också en modell som är lysande som elbil. Jag saknar verkligen inte brummandet, det känns nästan onödigt att ha en fossilmotor i den här typen av bil faktiskt. Att det är tyst adderar istället för tar bort något från känslan. Jag tror att Porsche har hittat något väldigt bra här. Macan är perfekt i storlek i min värld, den är lagom kaxig i sin uppsyn och har tillräckligt mycket prestige för att tillfredsställa många. När dessutom konkurrenter som Audi Q6, som använder samma plattform, ligger på ungefär samma prisnivå så tror jag att orderböckerna kommer att fyllas på rätt bra. Det bisarra är att om man jämför Macan 4S och Audi SQ6 så är Macan 4S ett kap. Den är lite snabbare, har faktiskt några liter större bagage och kostar drygt 70.000 kronor mindre än Audi. Jag vet vilken jag hade valt av dessa två, det hade blivit en Porsche alla dagar i veckan. Kolla in videon ovan för att se mer om bilen!

41.4°

0 En gästrecension av EA Sports FC 25 En man i medelåldern tycker till Den trogna Feber-läsaren Romeo (även känd som Plawsworth bland kommentarerna) har spelat EA:s omåttligt populära fotbollspelserie i flera decennier och delar här med sig av sina åsikter om årets upplaga av EA Sports FC till andra Feber-läsare. Så var det dags igen. Det är den där tiden på året då EA Sports släpper sitt årliga FIFA, numera under namnet FC (vissa saker kan man inte lära sig). Som småbarnsfar, med en speltid som kan mätas i minuter snarare än timmar, är det alltid med en mix av nostalgi och frustration som jag laddar ner spelet till min Xbox – numera till en högre prislapp, digitalt. Borta är tiden då man fick en ny FIFA-skiva i födelsedagspresent (undertecknad råkar fylla år samma helg som spelet släpps, ödets ironi), och borta är också tiden då jag kunde ägna hela dagar åt att slipa mina frisparkar. Jag har hängt med sedan FIFA 97, året då min gamla idrottslärare, Peter "Hulda" Hillgren, fanns med i spelet som en Malmö FF-mittback. Han fick ta många röda kort när man tog en tackling med "E"-tangenten. På den tiden var det på PC med tangentbord jag lärde mig spelet. Det var en annan tid, en enklare tid med fulare grafik men stort spelnöje. Nu sitter man och försöker förstå hur man utför en simpel dragback-fint, medan mina barn stirrar på mig som om jag vore en dinosaurie. FC 25 erbjuder som vanligt nya finesser och funktioner som jag kanske aldrig riktigt kommer att bemästra fullt ut. Men ändå känner jag den där obotliga dragningskraften till spelet. Det är som att försöka förklara varför man älskar fotboll – ibland är det bara en känsla och minnena man samlat på sig genom åren.

39.3°

0 En gästrecension av NHL 25 Alexander har lirat den årliga upplagan av EA:s hockeyspel igen Då var oktober här igen, och det innebär den årliga traditionen med att vår gästrecensent Alexander är tillbaka med sina åsikter om årets upplaga av EA Sports hockeyspel. Om man är nyfiken på om han lyckats hitta någon lycka i NHL 25, så kan man läsa Alexanders tankar nedan. Åren går bara fortare ju äldre jag blir. Det känns som att jag precis skrev om NHL 24, och så sitter jag redan här igen med nästa spel i franchisen. Vad är nyheterna för i år? Ett på papperet stort steg är att spelet för första gången är exklusivt för den senaste generationens konsoler. Andra, mindre nyheter är att spellägena i vanlig ordning har arbetats om och fått nya funktioner, samt att det återigen är dags för nya, häftiga begrepp. I år är det bland annat ICE-Q, Next Gen Vision Control och Sapien Technology. Men vad innebär det i praktiken? För den som mot förmodan inte är bekant med den här spelserien har den varit en årligen återkommande tradition i drygt trettio år, de senaste åren tyvärr helt utan konkurrens från någon annan tillverkare. NHL 25 innehåller, precis som sina föregångare, en uppsjö av spellägen. Här finns allt från pick up and play till lagbaserade ligor, en-mot-en-turneringar, ett managerläge, ett karriärläge där du spelar med och utvecklar ditt eget proffs genom säsongerna, samt HUT-läget där man bygger laget man spelar med av virtuella hockeykort. De senaste åren har konceptet och spelet på isen varit så förfinat att det inte längre finns mycket utrymme för förbättringar. Därför har jag och andra argumenterat för att spelet borde vara gratis och finansieras genom alla de mikrotransaktioner som finns tillgängliga. Till nyheterna, då. ICE-Q är ett samlingsbegrepp för flertalet förbättringar vad gäller intelligensen och prestationen hos såväl spelaren man styr som AI-kontrollerade med- och motspelare. Next Gen Vision Control är ett finare namn för att man har förbättrat vision control-läget som funnits i flera år, några snäpp.

38.6°

0 Vi har testat Satechis mekaniska tangentbord Dags att byta från Magic Keyboard? Satechi lanserade tidigare i år sitt första mekaniska tangentbord SM1. Vi har sedan några veckor testat att skriva lite på tangentbordet för att se om det faktiskt är något att ha. Har du också tröttnat på Apples tangentbord? Jag har länge motvilligt använt Apples Magic Keyboard. Det är inte ett dåligt tangentbord, särskilt inte sedan det fick inbyggd Touch ID för några år sedan. Men skrivkänslan lämnar, enligt mig, en del att önska. Jag är helt fine med Apples tangentbord på deras laptops. Faktiskt mer än fine. Vid skrivbordet framför den större skärmen vill jag dock gärna ha en lite mer taktil känsla. Hemma vid skrivbordet använder jag Logitechs Pop Keys, som jag köpte för några år sedan. Det är egentligen inget superbra tangentbord. Men jag tycker det är gulligt, och jag gillar hur det låter och känns. Vad mer kan man kräva av ett tangentbord egentligen? Ganska mycket tydligen. Satechis SM1 är det andra mekaniska tangentbordet jag någonsin använt, så ta inte min åsikt för seriöst, men skrivkänslan är flera steg upp jämfört med Logitechs runda knappar på Pop Keys – men det är framförallt så mycket bättre än Apples Magic Keyboard. Där Apples känns aningen mosigt känner jag mig på något sätt mer självsäker när jag klickar runt på det här tangentbordet. Visst finns det en viss inlärningskurva, men för mig har den varit mer eller mindre helt smärtfri. Brytarna är förresten av sorten Brown, men är skräddarsydda för just SM1 med lägre profil. Ingen RGB Utöver skrivkänslan har SM1 också funktioner som bakgrundsbelysning i en färg – vit. Det går att ställa in olika mönster och ha sig. Jag kör dock bara av eller på. På tal om det ska batteriet räcka i 16,5 timmar med belysningen på och upp till två månader med belysningen avstängd. Jag har inte lyckats ta slut på batteriet än. Laddning sker sedan via USB-C när det är dags för det. SM1 kan paras ihop med två enheter trådlöst med Bluetooth 5, en med den medföljande USB-A-adaptern och en trådbundet. Det fungerar även givetvis med både Mac och Windows. Priset SM1 kostar vid skrivande stund 1400 kronor på Prisjakt, vilket väl får anses som ett fullt rimligt pris för ett tangentbord med upplevelsen som detta erbjuder. Den närmaste konkurrenten jag kan tänka mig är Logitechs MX Mechanical Mini, som också kostar cirka 1400 kronor. Vi har tyvärr inte testat det tangentbordet ännu, men jag kan tänka mig att de två ligger ganska nära varandra både funktions- och skrivmässigt.

38.7°

0 HyperX släpper headset man kan bli sedd med på stan Med 110 timmars batteritid På Gamescon släppte HyperX både en mikrofon och ett tangentbord och nu lägger man till ett par nya lurar. Namnet är HyperX Cloud MIX 2 och det handlar om ett headset som man inte bara kan använda när man spelar. Det finns ju rätt många headsets nu för tiden som har blåtand och som man teoretiskt kan ta ut på stan, men inte så många av dem vill man bli sedd med på stan. HyperX-lurarna såg inte mycket ut för världen på de trista produktbilderna som kom med pressreleasen, men när jag fick lägga vantarna på dem så växte de. Hörlurarna kan användas antingen med blåtand eller med dongle. Batteritiden med dongle är drygt 50 timmar med ANC eller ambient och 72 timmar med dessa avstängda. Med blåtand så blir batteritiden längre, 70 timmar med ANC, 84 timmar i ambient-läge och 110 timmar med allt avstängt. Stöd finns för typ allt, det vill säga PC, PS5, PS4, Switch, Steam Deck och mobiler. Glo på videon för att få reda på mer och framförallt hur de sitter på huvudet.

38.8°

0 Marshall släpper hörlurarna Monitor III Vi har testat Idag lanserar Marshall sina senaste flaggskeppshörlurar Monitor III A.N.C, och vi har testat dem för att se om de lever upp till förväntningarna. Det första hörlurarna stoltserar med är batteritid på hela 70 timmar med aktiv brusreducering igång och 100 timmar med brusreducering avstängt. Det är hela 50 timmar mer än AirPods Max. Under våra tester, som pågått en dryg vecka, har vi endast lyckats få ner batteriet till cirka 50 procent, med en laddningsnivå på cirka 70 procent från start. Marshall säger att den långa batteritiden uppnås bland annat av att man har ett batteri i varje öronkåpa, vilket även drar ner vikten. Och detta känns verkligen, när jag plockar upp hörlurarna slås jag av hur det knappt känns som att det sitter något batteri inuti. Lite samma känsla som med Sonys WH-1000XM5. Utöver detta är öronkuddarna också mjuka och utbytbara.

39.8°

0 Vi har testat Pixel Watch 3 Google erbjuder äntligen en vettig klocka Tredje gången gillt brukar man väl säga när det gäller saker och ting. Folk som har levt livet ett tag vet att det inte direkt är en universell sanning, men när det gäller Googles försök att släppa en vettig smart klocka så stämmer det helt och hållet! Googles tidigare Pixel-klockor kändes som halvfärdiga försök att hänga med på marknaden, men med Pixel Watch 3 har Google hunnit ikapp resten av WearOS-startfältet. I grunden är Pixel Watch 3 väldigt snarlik tvåan, och många av de interna komponenterna är desamma. Men med ett par logiska uppdateringar har man gått från en klocka som inte riktigt var där ännu till en klocka som kan bära WearOS-fanan med stolthet. Den stora nyheten som gör att Pixel Watch 3 nu är en seriös utmanare är att man kan få den med en större urstorlek. Den mindre varianten på 41 mm finns kvar och har även fått mindre ramar, vilket ger den en något större skärmyta. Men den stora varianten, som är på 45 mm, är den stora stjärnan här. Det var också den modellen som vi fick testa. Med denna större skärmyta blir navigering via pekskärmen enklare, och allt blir helt enkelt lättare att läsa. Det gick till och med okej att skriva ner saker med det virtuella tangentbordet, även om det så klart var långt ifrån optimalt. Själva skärmen är också skapad med 300 punkter per tum och har nu en ljusstyrka på upp till 2.000 cd/m², vilket gör att man kan se det mesta på den även när solen skiner starkt. Ljusstyrkan kan också justeras ner till 1 cd/m², vilket är bra om man väljer att sova med klockan. Pixel-kameran fångade det inte direkt jättebra här men urtavlan syns bra i verkligheten, även på soliga stränder. Den större varianten kommer också med ett större batteri, vilket är väldigt efterlängtat. Batteritiden i tidigare Pixel-klockor har inte direkt varit fantastisk, men nu klarar den nästan två dygn på en laddning. Självklart beror det på hur mycket du använder klockan, men efter en sex timmar lång spårad promenad kunde jag fortfarande använda den hela dagen och hade inget laddningsbehov förrän dagen efter. En bra funktion som klockan nu äntligen har är ett automatiskt läggdagsläge som gör att klockan automatiskt känner av när du sover och på så vis snålar med batteriet tills du vaknar igen. Detta sömnläge synkroniseras med Pixel-telefonen, så om man inte redan har ett sådant läge igång där, sparar även telefonens batteri när du sover. Att få dessa enheter att automatiskt vakna upp ur detta läge verkar dock ta lite tid, vilket resulterade i att jag i princip alltid väckte dem manuellt varje morgon. Högtalaren är helt okej och duger gott för kortare telefonsamtal som man inte orkar ta upp telefonen för. Det gör ju att man ser ut som Maxwell Smart, men det är väl inte fy skam kanske. Det finns också en funktion där man kan sätta ett inkommande samtal i telefonkö så man hinner plocka upp sin telefon i lugn och ro. Många vill ju ha sådana här klockor för sina hälso- och träningsfunktioner. Jag gjorde ett par enklare tester med springrundor, promenader och cykelturer och fann att klockan lyckades mäta pulsen väldigt bra. Jag jämförde datan jag fick ut med mitt Garmin-pulsbälte under samma turer, och kurvorna var i princip identiska. Om man beger sig ut får man efter några minuter automatiskt en fråga om man vill logga aktiviteten. Jag fann att denna fråga ofta kom lite för sent in i aktiviteten, och eftersom jag ofta använder mina fötter eller min cykel bara för att ta mig kortare sträckor stängde jag av den funktionen rätt snabbt. Med Pixel Watch 3 får du tillgång till Fitbits ekosystem, och nytt är att mycket av datan man faktiskt är ute efter inte längre är dolt bakom en betalvägg. Bland annat kan den berätta vad din dagsform är genom att analysera saker som stress, hjärtslag, sömn och lite annat. Vad du sedan gör med den datan får man väl reda ut själv, men det är bra att man nu inte längre behöver betala för att få ut basal hälsoinformation. Eftersom jag inte är lika nördig i mitt löpande som Hugo är, så är mängden av data du får ut efter en runda väldigt bra presenterad och något som folk som tar det här på lite större allvar än jag kan gå igång på. Samtliga hälsogrejer sköts av Fitbit-appen som man har på vilken kompatibel Android-telefon man vill. På klockan kan man se enkel information, men vill man ha lite djupare insikter får man det på sin telefon. Kopplingen mellan klockan och appen funkar bra, men om man inte gillar Fitbit och föredrar andra lösningar så tappar man en del funktionalitet samt enkelhet. Varje morgon får man också en kort sammanfattning av hur kroppens läge ligger till, men om man inte aktivt tränar så får man sällan allt för vettig information här. Betalar man för Fitbit Premium (99 kronor i månaden) får man tillgång till en massa träningsfunktioner, såsom avancerade AI-genererade löppass, konditionsmätningar, formanalyser och videoträningspass. En lista på vad som skiljer Premium från vanligt abonnemang kan hittas här.

39.1°

0 Vi har testat Secretlab TITAN Evo Kan den matcha en vettig kontorsstol? Gamingstolar har alltid varit något jag haft svårt för – ofta ser de vulgära ut och är sällan lika bekväma som en vanlig, hederlig kontorsstol. Men efter att ha testat Secretlabs stol Titan Evo måste jag erkänna att jag fick krypa till korset; den är faktiskt riktigt skön att använda. Secretlabs Titan Evo-serie har länge varit ett självklart val för dem som vill investera i en högkvalitativ gamingstol. Den finns i flera färger och material, men jag testade en enkel svart variant utan skrikiga loggor. Designen kändes både modern och stilren, vilket gör att den smälter in bättre än de flesta gamingstolar. Modellen vi fick testa använde sig av Secretlabs SoftWeave-material, vilket till en början kändes lite ovant. Vanligtvis föredrar jag konstläder eftersom det är lätt att torka av, men materialet här var mjukt, behagligt och kändes mer luftigt. Dock ska man nog inte sätta sig på den i sina tangas en varm dag. Monteringen är smidig och tar ungefär 30 minuter. Instruktionerna är tydliga, och allt från uppackningen till färdig stol är väldigt enkelt. Första intrycket var att sittdynan kändes lite fast, särskilt jämfört med min vanliga Kinnarps-stol. Men efter några veckors användning kändes den mycket skönare än när jag satt i den första gången. Armstöden, hjulen och den memory foam-försedda nackkudden känns gedigna. Kudden fästs med magneter, vilket gör det enkelt att justera dess position. Det är en fröjd att slippa oroa sig för slappa elastiska band.

38.3°

0 Vi har känt på MacBook Air med M3 En bra evolution Utvecklingen inom vissa områden mår bra av att vara lite tråkig. Eller förutsägbar är kanske ett bättre ord. På bilsidan är det mycket bättre att man uppdaterar en modell löpande än att man gör en stor uppdatering var femte år. På mobilsidan ser vi inte längre några revolutioner utan saker och ting blir sakta men säkert bättre och bättre. Det visar på en mognad och även om det gör livet lite klurigare för recensenter som mig så är det bättre för användarna. Apple börjar få till det där på Mac-sidan nu för tiden och senaste versionen av MacBook Air är verkligen ingen revolution. Men den är lite bättre på några punkter och det gör en riktigt bra maskin ännu bättre. TL;DR Nya MacBook Air med M3 är ingen revolution, utan en evolution. Med mindre kladdig yta och stöd för två externa skärmar är det här en riktigt bra maskin som räcker gott och väl för de flesta. Men minnet i instegsmodellen är fortfarande snålt.

38.1°

0 Vi har testat nya Apple Watch Series 9 Och Apple Watch Ultra Apple har i år, precis som alla andra år sedan 2015, släppt en ny version av sina olika modeller av Apple Watch. Till en början skedde ganska stora förändringar. Apple Watch Series 2 fick GPS och bättre vattentålighet, Series 3 fick mobilnät, Series 4 fick mycket större skärmar och Series 5 fick en skärm som alltid var på. Sedan dess har det faktiskt inte hänt särskilt mycket, med undantag för förra årets Apple Watch Ultra som var en helt ny modell på alla sätt och vis. Så vad har hänt i år? Kort sagt inte mycket alls förutom detta: Transparens: Apple har lånat ut testenheter till oss. Roger har varit hos Apple på event och då betalade Apple resa och uppehälle. Inga överenskommelser eller förväntningar finns.

36.5°

0 Nästa sida