'reportaget' om hur stockholmare beter sig som de länkar till ned till höger på hannas länk är helt underbart. "... och inte så här". en riktigt pärla, Speciellt herren allra sist i inslaget

Ribbing är välkommen ut i verkligheten vilken dag som helst. Att sitta där och hålla käften, med fingrarna i öronen och kanske på sin höjd säga "Nämen vad du låter mycket, barn lilla" ger inga större slutresultat.

En tjejkompis åkte för ett tag sedan tåg, då i en sovvagn. I vagnen fanns det några ungj*vlar som bland annat sprang runt, slog på folk, hällde (!!) kaffe över de andra och hade skriktävlingar (hela natten).

Tålamod, öronproppar (iPod/fingrar) samt raka konfrontationer (både med föräldrar och barn) provades. Konstigt nog fungerade inget av det.

Undrar vad Ribbing tycker man ska göra då?

Omvänd psykologi och hot om att man ska skvallra funkar perfekt för att få de flesta barn lugna.

Om föräldrarna låter sina ungar härja fritt har dom nog inte ork att bry sig om att främlingar kommer med sina griniga kommentarer när deras barn "bara leker lite så som barn gör".