Åh som jag har längtat efter att få klämma på denna bil. Förra hösten fick jag några gånger låna nycklarna till en R8 V10 Coupé, och magkänslan den bilen gav har suttit i sen dess. Nu stod hon här, fast utan tak, lika röd och fin som Coupén. Och för en och en halv vecka var hon min, med vissa undantag då Rogers fingrar kliade lika mycket som mina. Tiden går för fort, alldeles för fort och helt plötsligt var hon borta igen. Kvar lämnade hon vetskapen om att hon var sjukt törstig, otroligt uppseendeväckande, för bred för Stockholms smala gator, fruktansvärt onödig och samtidigt även att hon är en superbil som vem som helst kan köra.
Det går inte att vara diskret när man kör en sån här bil. Och då jag gillar det saltade jag varje åktur lite extra med mina snyggaste solbrillor och gåbort-skjortan. Allt för att se folks reaktioner. Och tro det eller ej, men det var faktiskt inte så många blickar som sa "pappas bil" eller "dryg Stockholmare" som jag trodde att det skulle vara. Det var istället många tummen upp, långa blickar vid rödljus, fotograferingar och viskningar. Ibland kunde man dock urskilja vissa män som ville titta men ändå inte, som liksom halvsneglade men inte för uppenbart för att boosta mitt ego. Men jag genomskådade de alla och log glatt när jag körde vidare, medveten om att jag slipper alla kostnader som det här vrålåket medför.
Om man ska rabbla lite pengar börjar priset för en R8 Spyder på 1 560 100 kronor. Ganska mycket redan där med andra ord. Men som vanligt går det att öka på den siffran ganska rejält, med både i vissa fall nödvändig och vad som ibland kan kännas som mindre nödvändig extrautrustning. Vill man inte ha den, i mina ögon fantastiskt snygga och roliga, manuella lådan med aluminumkuliss finns en automatlåda att välja till. Det tråkiga är att automatlådan kostar, håll i er nu, 73 300 kronor extra! Jag har på senare börjat gilla automatlådor men inte när de genererar det här enorma prispåslaget, och i Råttan passar faktiskt en sexpetad manuell låda utmärkt enligt mig. När jag körde hoj förr var det nästan obligatoriskt att mellangasa vid varje nedväxling på väg mot ett rödljus eller stopp, mest för att det är kul och låter häftigt. Samma sak gäller med Råttan som tack vare den manuella lådan snabbt kan agera gaskalas för någon (mig) som gillar motorljud.
Men det är inte bara automatlådan som kostar massa pengar. Vill du köra mycket bana rekommenderas bra bromsar, keramiska sådana. För dessa får du hosta upp 105 000 kronor. Vill du till exempel dekorera det löjligt lilla bagageutrymmet på 100 liter under locket fram med alcantara får du skrapa ihop ytterligare 20 000 kronor. Och inte nog med det, det finns även specialtillverkade väskor för detta utrymme, till det fashionabla priset av 67 700 kronor.
Men vi vet redan att den är dyr, för det ser man på den. Jag har av någon konstig anledning vid vissa tillfällen misstagit flera Audi S5:or för att vara R8:or, speciellt på kvällen eller natten då man endast ser de karaktäristiska led-ljusen fram. Men efter att ha haft Råttan ett tag går det inte att ta miste. R8 Spyder är sjukt låg och bred, hela 190 cm på det bredaste stället. När man kör bakom bilen ser man höftformen och att den smalnar av framtill, vilket ger ett ganska kaxigt intryck. Det enorma locket som täcker cabben och motorn känns som ett oändligt hav av plåt. Fronten osar kaxighet och man ser tydligt att det inte är en Svensson-bil som kommer åkandes. Led-belysning på alla lampor är standard på V10-modellen och ser futuristiskt och coolt ut, speciellt i mörker. Sen går det nästan inte att passera obemärkt heller, då V10:an verkar ha raka rör i vissa fall. När bilen kallstartas känns det nästan lite pinsamt då den vrålar något enormt. När motorn blivit varm förändras ljudet avsevärt och på tomgång låter det faktiskt inte så värst mycket. Man kan tydligt höra ventilerna i avgassystemet som öppnas och stängs när man gasar på. Ligger man högre växlar får man ett djupt muller och det är först när man börjar varva lite som motorn verkligen vrålar och man kan få lite Lamborghini-känsla. För V10:an på 5,2 liter och 525 hästar delas nämligen med Gallardo. Lådan kan vara lite bråkig ibland och när det är dags att backa gör man bäst i att koppla ur och koppla igen för att inte riskera kuggrassel. Sköter man alla kort rätt och är snabb med växlingarna kan man dock göra 0-100 km/h på 4,1 sekunder. Håller man ratten still och fortsätter gasa är det roliga slut först när man når 313 km/h.
R8 Spyder är riktigt kul att köra, men bjuder inte på några överraskningar direkt. Det finns massor med effekt, som tyvärr inte kan utnyttjas på vanliga vägar och den låter helt gudomligt, men man vänjer sig lite för fort. Väljer jag att lägga över 1,5 miljoner på en bil förväntar jag mig nog något lite mer spännande. Interiört ser den ut som vilken Audi som helst, inget fel i det då kvalitetskänslan är på topp. Kör man sansat känns den också som vilken Audi som helst. Misstolka mig inte, jag älskar R8. Men skulle jag få välja en enda bil i den prisklassen hade mitt val tyvärr inte fallit på Råttan.
Cabrioleten på R8 Spyder fäller man upp på bara 19 sekunder, i hastigheter upp till 50 km/h. Med taket nere var det inga problem att åka i normal motorvägsfart med rutorna uppe och fortfarande kunna ha en vettig samtalston. Vädret under lånetiden var överlag riktigt bra, så cabben var för det mesta nedfälld. Och när man kör nercabbat i en sån här bil får man räkna med att bli uttittad. Det blir lite som att gå på zoo fast man själv är innanför glaset. Folk pekar och fotar, men det är väl lite det man vill med en sån här bil, att synas. För det finns inte ett enda vettigt själv till att köpa den här bilen, egentligen. Om du har alldeles för mycket pengar och vill ha en leksak, ja då kanske R8 Spyder är något för dig. Men tänk då på att lasta lätt, ha bra med pengar på bensinkortet och att du kan tvingas låta bilen agera poseringsmotiv åt glada turister ibland.
