Den första Hyundai Coupé som kom tyckte jag inte alls om. Ful som stryk och den såg verkligen billig och sunkig ut, trots att den var ny. Sen har det bara blivit bättre i mina ögon, designen har mognat och modellen har vuxit till sig. Nya Coupén som nu heter Genesis Coupé kändes därför helrätt när den kom med sin kaxiga styling, feta hjul och faktiskt roliga fakta på pappret. Bakhjulsdrift, turboladdad motor på 275 hästar eller en toppversion med V6:a och hela 347 hästar. Det här lät ju riktigt kul och efter att ha flyttat bilen några meter i garaget för några veckor sedan fick jag klart för mig att den även lät riktigt trevligt. Tyvärr la sig entusiasmen en hel del när jag nu väl fick tillfälle att provköra bilen på riktigt. Det som såg så bra ut på pappret visade sig inte överenstämma med verkligheten.
Jag var riktigt taggad inför att få provköra den här bilen. Hyundai har verkligen kommit upp sig i bilbranschen och efter att ha åkt med i en i40 kombi för ett tag sedan ändrades min uppfattning helt om att Hyundai bara byggde taffliga budgetbilar. i40:n kändes oerhört välbyggd, var snygg att se på och riktigt bekväm att åka i. Kul! Det behövs konkurrens bland alla tillverkare och då är det ju alltid kul när man blir positiv överraskad av ett bilmärke man inte vet så mycket om. Genesis dundrar in som tillverkarens dyraste och starkaste modell och ska vara något alldeles extra. Sportig design, stor motor och det absolut bästa, bakhjulsdrift med diffbroms och allt. Lägg till en inte alltför stor inköpssumma och saken är biff. I en drömvärld ja, i Genesis fall nej.
Det börjar med att jag inte riktigt kommer överens med sportstolarna som gör den första delen av färden direkt obehaglig. Stolarna var snyggare att se på utifrån än att de var att sitta i. Det som förvånade mig var också att kupén känns för rymlig. Utanpå är bilen i samma storlek som vilken annan Coupé-modell som helst, men när jag klev in kändes det som om att jag gått in i en stor sal. Och det var inte på ett bra sätt. Jag gillar när spotigare bilar känns tajta, som att man tagit på sig dem. Alla reglage sitter nära och man känner sig ett med bilen så att säga. I den här var det lite för mycket rymd och avstånd till saker och ting. Instrumentpanelen är lite för långt bort och man tappar helhetsgreppet lite. Panelerna är dock väl ditsatta och faktiskt rätt trevliga att se på, även om Hyundai har tagit ut svängarna lite. Det är här som Ford överdriver och som Hyundai drar i handbromsen precis innan det blir för mycket känner jag. Knappar och vred känns helt okej att använda, bortsett från Biltema-knapparna i dörrarna som är direkt vidriga. Stort plus för iPod-dock-kontakten som sitter framför växelspaken. Den sitter på rätt ställe och det finns även ett fack där man kan lägga in sin musikmaskin eller telefon. Ratten är rätt knubbig och kan man för en sekund bortse från att det känns lite katedral-mässigt har interiören en skönt sportig känsla över sig. Baksätet är som väntat en nödlösning för när man ska frakta polare kortare sträckor eller bra för barn som ännu inte har blivit så långa. Framstolarna fungerar efter en stund även om jag sitter på tok för högt och inte kommer längre ned hur jag än försöker. Jag vill sitta lågt i en sportbil men det går inte här. Kom på mig själv med att till och med sitta högre (!) än vissa vanliga svenne-bilar jag passerade. Keyless-nyckel och startknapp är väl okej förutom att jag alltid förlägger den förbannade nyckeln överallt. Ett tryck på knappen medan kopplingen i denna manuella bil är nedtryckt och motorn hoppar igång, om än tyst. I med ettans växel och det är då allt fallerar.
Varför väljer man att stoppa ned en sån fruktansvärt äcklig växellåda i en bil med såna här potential? Det känns som att jag rasslar omkring med en Iveco-lastbil jag hyrt på macken för att använda när jag flyttar. På tomgång vibrerar spaken som om den hade frossa och mellan ettan och tvåan i lägre hastigheter klånkar det som om jag i min hand hade ett järnspett kilat mellan två bergsmassiv. Inte okej någonstans. Här vill man ju brottas lite med en kort tätstegad låda där man tydligt känner när varje växel petas i och det ska gå av bara farten. Varje växling nu blir en direkt plåga för det känns som att bilen inte förtjänar det. För långa slag mellan varje växel och en spak som lever sitt eget lilla liv. Nej usch, välj inte den manuella lådan om ni köper en Genesis Coupé. Eller provkör i alla fall innan och känn efter, men jag tvivlar på att ni kommer att säga annat än det jag säger här. Som tur är finns det en automatlåda med åtta steg (20 000 kronor extra), men jag personligen tycker att en bil av denna sort ska ha en manuell. Jag har dock inte testat automatlådan så den kan jag inte säga något om.
I andra änden av den skakiga lådan sitter V6:an på 3.8 liter. Ful som stryk under locket men där ska man ju inte vara och härja ändå utan den här ska istället få jobba i samkväm med gasfoten, och tyvärr då även den här växellådan som jag inte är kompis med. Hursomhelst så brummar den riktigt gott på tomgång och torrgasar man lite så gav den faktiskt ifrån sig ett par avgassmällar, något jag inte hade väntat mig från en Hyundai direkt. Dock krävs det att man varvar motorn lite för att den ska morra även när man kör. Treans växel är bäst för detta ändamål och då blir sången faktiskt riktigt trevligt när nålen börja närma sig rödmarkeringen. Det är inget våldsamt klipp i motorn och jag hade nog kanske väntat mig lite bättre drag då det trots allt nästan är 350 hästar som jobbar under locket. Potential finns men det krävs som sagt att man varvar på lite. Men där stor motor och bakhjulsdrift känns som en bra kombination har Hyundai glömt att smacka på ordentlig fjädring. Den är på tok för svampig och det finns ingen knapp eller liknande för att styva upp bilen. Det skulle verkligen behövas för när man dyker in i en kurva känns det som att bilen är rätt mycket efter, och det är allt annat än sportbilskänsla över det. Bilen känns inte ostabil på något vis men den ber heller inte om att bli pressad, för då blir det bara obekvämt att köra.
I med en knapp för både avgasventiler så motorn som vill, men inte får, kan låta lite mer och en som tar hand om chassiet så skulle bilen bli så mycket roligare. Och en riktig sportigare växellåda som är ämnad för just denna bil. Jag vet att Hyundai inte har några andra sportbilar i modellutbudet och att de därför säkert har hämtat den här sexpetade manicken från någon annan tamare bil, men om de lagt krut på att ta fram en låda speciellt byggd för just Genesis så hade de haft en riktigt potent sportbil att erbjuda. Nu blir det tyvärr bara ett gott försök men inte så mycket mer. Prislappen är inte våldsamt hög men mina pengar får de i alla fall inte förrän de här sakerna är åtgärdade. Och en sak till, fejkade luftintag på motorhuven är inte sportigt.
Fakta Hyundai Genesis V6:
Motor: V6, 3.8 liter, 347 hästkrafter, 400 Newtonmeter.
Växellåda: Sexväxlad manuell.
Drivning: Bakhjulsdrift.
Prestanda: 0-100 km/h på 6.1 sekunder, toppfart 260 km/h.
Bromsar: Ventilerade skivor i dimensionerna 345 millimeter fram med fyrkolvsok - 314 millimeter bak.
Däck: 245/40 19 bak- 225/40 19 fram.
Mått: Hjulbas 2.82 meter, längd 4.63 meter, bredd 1.86 meter, höjd 1.38 meter, vikt 1 615 kilo, bensintank 65 liter, förbrukning 1.07 liter per mil blandad körning, CO2-utsläpp 248 gram per kilometer.
Pris: 350 800 kronor.
