Jag har snackat med Richard Hammond. Om The Grand Tour och sämre (men underbara) bilar.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Jag har snackat med Richard Hammond

Om The Grand Tour och sämre (men underbara) bilar

Top Gear var något riktigt unikt när det började komma över till oss i Sverige. För oss som gillar bilar och som kanske fått ett avsnitt av Trafikmagasinet en gång om året var Top Gear något nytt och fantastiskt. Man pratade inte bara bilar utan visade också passionen för dem på ett sätt som absolut inte var torrt.

Dessutom lyckades man attrahera en publik som inte bara bestod av bilnördar. För mig var varje säsong, varje avsnitt nedskrivet i almanackan och allra bäst var deras längre avsnitt. Ett tag så följde jag det så slaviskt att min exfru nästan köpte en biljett till inspelningen i England som födelsedagspresent, så att jag skulle få vara i den där plåtladan med Jeremy, Richard och James.

Att Top Gear blev The Grand Tour vet ni alla, eller de tre som gjorde Top Gear till Top Gear flyttade till Amazon och startade The Grand Tour. De tre är så klart Jeremy Clarkson, James May och Richard Hammond. Jag fick häromveckan chansen att prata med Richard, en chans man så klart inte tackar nej till.

Men när vi träffas, över Zoom, så börjar vi så klart inte att prata om att jag är ett stort fan utan jag försöker vara professionell och låtsas lite som att det här är en intervju med vem som helst. Herregud, jag har ju intervjuat Tim Cook ("humble brag"), det är lugnt det här. Men jag blir snabbt lugn, inte bara på låtsas utan även på riktigt för Richard är en riktigt trevlig typ. Visst är det här en pr-aktivitet och då förväntas man vara trevlig, men Richard verkar faktiskt trevlig på riktigt. Precis som framför kameran.

Vi börjar prata om det senaste avsnittet av The Grand Tour som snart har premiär. Det heter Eurocrash och börjar med att gänget inte riktigt vet vart de ska åka. De har varit på så många tours nu att alternativen vart man vill åka har blivit till vart man kan åka. Alternativen har alltså blivit betydligt färre. Antingen så har man redan varit i eller så får man inte åka till de länder som är kvar på kartan. Så man behövde tänka lite utanför karossen så att säga och hitta på en roadtrip som ingen någonsin tänkt på. Svaret blev Östeuropa, som vi sa förr, eller Centraleuropa som vi säger idag och en trip med start i Gdansk genom Polen, Slovakien, Ungern och Slovenien.

Det verkade i det här avsnittet som att ni faktiskt njöt lite mer av resan, har jag rätt där?
– Våra resor skiljer sig en del i hur fysisk utmanande det är att komma fram till målet, under den här resan hade vi faktiskt tid att njuta en del. Det var fortfarande en massa mil att köra och bilarna var inte direkt briljanta, så vi hade gott om tid att ha utföra pranks och ha roligt tillsammans vilket nog också syns.

Ja det gjorde det, och James vann helt klart i antalet utförda pranks den här gången.
– Det gjorde han kanske, men han hade också mest tid att fundera ut dem eftersom hans bil var så långsam. Men det är roligt och vi skrattar alltid gott, även när det drabbar oss själva.

En gång så ska ni tävla i racing och Jeremy får inte ens plats i bilen, då var du nästan lite elak mot honom.
– Då grät jag av skratt och det gjorde hela filmgänget också, men även Jeremy. När vi märker att något kommer att bli roligt för tittarna så är det roligt även för oss, även om det ibland råkar vara jag som är personen som görs till åtlöje.

Du valde ju en Chevrolet SSR. En udda bil som är en pickup, en cabriolet och en racer i ett. Och som inte är speciellt bra på något av dem.
– Jag gillade den verkligen! Och jag gillade dem redan när de släpptes. Vilket ingen annan verkar ha gjort eftersom ingen köpte dem. Det är tvåsits cabriolet-pickup som inte är speciellt bra på att vara pickup eller sportbil men det är en rolig bil som var rolig att hänga med.

Ja, jag läste att de kostade 42.000 dollar när de började säljas 2003. När jag såg avsnittet så tänkte jag att det där är en knäpp bil som ingen vill ha, en sån kanske man kan få billigt. Men de säljs dyrt idag, 300.000 kronor här i Sverige. Är den värd det?
– Det är ju en rolig modell. Jag gillar bilar och bilar ska ha personlighet och karaktär. Jag vill inte ha en bil som är medioker. Om jag bara skulle vilja ha en maskin som tar mig från A till Ö så skulle du kanske inte ens äga den, bara använda den och den skulle troligen vara autonom och elektrisk. Och det är ju fantastiskt, det löser ju en uppgift. Men jag är intresserad av bilar och då ska de ha karaktär. Den här är massiv, gul och har en stor V8:a och då tycker jag om den.

När du i avsnittet körde lite racing så var bilen du körde långt ifrån bra men det verkade som att du verkligen njöt av det. Kan en sämre bil vara roligare?
– Jag älskar gamla bilar så absolut! De där bilarna som vi körde racing med föddes ur viljan att köra racing, men i ett land och i en tid när det i princip var omöjligt. Man smugglade in delar för att ens få ihop bilarna. Så de är skapade ur passion för att det fanns en vilja att tävla.

– Över åren så har vi i programmet visat att ju knäppare bil, desto roligare blir det. Om vi bara lånade tre supersportbilar, hade det blivit roligt? Jag tror inte det.

Har dagens bilar blivit för bra?
– Nej. Men man kan fråga sig om dagens supersportbilar har blivit lite för seriösa. Ibland har de kanske det. Jag menar, du kan inte använda all den där kraften utan att åka i fängelse. Så på det sättet kanske de inte alltid är roliga, men de är flambojanta, dyra, lite galna och de flesta av oss har aldrig råd att äga dem. Så jag tycker att det är roligt när de som faktiskt har råd faktiskt kör dem så att vi andra kan se dem på gatorna.

Vilken är den sämsta bilen som du skulle vilja äga?
– Jag älskar en tvivelaktig bil! Jag skulle vilja ha en första generationens Ford Fiesta. En gammal Skoda Rapide 130. En Land Rover series 3. Det finns massor av gamla bilar som är roliga.

Jag såg en riktigt gammal Ford Escort igår, de är fina.
– Men de börjar bli dyra. Volvo 240 är en bil som skulle platsa. Men alla gamla bilar är roligare.

Det börjar ju bli lite ont om ställen att åka till nu för er. Av de ställen som ni redan har varit på, vilket skulle du vilja besöka igen?
– Standardsvaret för oss är Botswana, för det var där vi gjorde vår första specialare. Men för mig personligen är det Arktis för där handlade det verkligen om överlevnad. Om man förlorar sin handske där så förlorar man sin hand. Det gäller att vara organiserad. Jag gillar att vara i en miljö som man måste ta en strid mot.

– Jag är väldigt, väldigt lycklig som har fått vara på så många olika delar av världen. Det här sättet har varit ett fantastiskt sätt att se världen på.

Det känns som att du gillar det där med den fysiska utmaningen lite mer än de andra.
– Så är det nog, men jag är också yngre än dem.

Saknar du de gamla showerna där ni inte bara gjorde specialare?
– När vi gjorde dem så var det alltid specialarna som var roligast. Och publiken visade med all tydlighet att de också tyckte att de delarna var roligast. Så vi tänkte att vi ger publiken vad de vill ha. Det är stort privilegium att få göra detta.

Vi är rätt glada som får kolla på er också ska du veta!
– Bra! Vi har aldrig försökt skapa ett vinnande koncept utan vi har bara försökt göra en show som vi vill göra och vi är glada att ni som ser den gillar den. Och vi har väldigt bra producenter. Andy Wilkes har varit med från starten, utan honom så skulle inget av det här finnas.

Det känns som att det är en del förarbete om man säger så.
– Verkligen. Vi kan inte bara åka iväg och hoppas på att något roligt ska hända på vägen. Men väldigt mycket av det som kommer med i programmet är sånt som bara händer, som när Jeremy inte fick plats i den där bilen. Det var inte planerat och det är alltid de delarna som blir bäst.

The Grand Tour: Eurocrash kommer till Amazon Prime 16 juni. Efter det ska det vara en specialare till som är inspelad, men hur det blir efter det återstår att se.

Bil, Feature,

Top Gear, Trafikmagasinet, The Grand Tour, Jeremy Clarkson, Richard Hammond