Våren 2013 presenterade Mercedes sin första lilla modell i AMG-familjen - A 45 AMG. Den hade inte mindre än 360 hästar och ett vrid på 450 Nm, dessutom drev den på alla fyra. Mercedes menade allvar och ville på riktigt utmana konkurrenter som Audis RS 3 och BMW med M135i. Förra sommaren fick bilen sig en liten facelift men det var inte enbart kosmetika det handlade om som det brukar göra, utan även mer pulver under huven. Nu lämnade istället den ettriga lilla tvålitersfyran hela 381 hästar och 475 Nm och därmed kunde tysken stoltsera med något unikt - världens mest kraftfulla fyrcylindriga motor. Den nedstoppad i Mercedes-AMG A 45 4Matic som den numera benämns resulterar även i världens mest kraftfulla kompakta serietillverkade prestandabil. Denna bil har jag testat och visst stämmer det Mercedes säger, men paketet känns tyvärr lite för ansträngt och även om bilen är ruskigt snabb får den kämpa på rätt bra för att leverera. Mercedes vill så mycket med den här bilen men hittar inte riktigt rätt där körglädjen är så viktig.

Försnack
Vi lever numera i en värld där AMG inte enbart betyder frustande V12:or eller V8:or försedda med kompressorer eller i de bästa av världar utan något alls. Motorerna har blivit mindre, litervolymen har minskat, kompressorerna har bytts ut mot turboaggregat och inget är sig likt längre. Men det är inget att lipa över, det är bara inse att det är dags för modern teknik att tåga in och fixa till både förbrukning och utsläpp. Och det gör man genom att downsize:a som det så fint heter. Men hur långt kan det gå? Kan det helt plötsligt stå AMG på en turboladdad rak fyra på 2,0 liter? Ja, så galet är det nu. Eller är det smart? För vem vill inte åka AMG? Gör man en liten bil med en liten motor och låter hela paketet gå igenom avdelningen med de tre så viktiga bokstäverna borde det ju vara godkänt? Eller blir det kanske lite som när man helt plötsligt kunde gå till mataffären för att fixa med sina brev och post-ärenden? "Det är ingen riktig post!"

Att AMG breddar sitt utbud är nog bara nyttigt, men visst kommer en del säkerligen att störa sig på det och inte höja så mycket på ögonbrynen om du svänger in med just en A 45 på AMG-träffen, men det kanske inte spelar så stor roll. Sen är det ju heller ingen som säger att du inte får leta bilar med gammelspisar på Blocket för det, så kan framtiden få hålla på med sitt.

Körkänsla
Receptet ser riktigt bra ut på papper - massa effekt, fyrhjulsdrift och litet format. En riktig liten raket med andra ord. Och ja, det är den, men inte alltid. Bilen startar i Comfort-läget men jag kommer aldrig riktigt överens med det. Den är lite för seg med att komma iväg och trycker man till för hårt på gasen vill den genast kugga ner ett par växlar. Tro det eller ej men jag är inte alltid på humör för att köra intensivt, ibland kan det även vara trevligt att bara mysa omkring. Det vill dock inte den här bilen, vilket man kanske kan förstå. Väljer man Sport-läget blir den på tok för ettrig i långsam stadstrafik så det fungerar inte heller. Jag får helt enkelt lida med att Comfort inte är intrimmat exakt så som jag vill ha det. Det är en fin balans mellan att vara bestämd på gasen men ändå att inte få lådan att växla ner och tro att jag befinner mig på Knutstorp. En vanesak såklart, men något jag reagerade på. Lite som att det ligger pepparkaksdeg under gaspedalen men trycker du till lite för hårt blir degen kavlad, gräddad och byggd till ett hus på under en sekund.

Testbilen var på grund av vädret utrustad med vinterdäck vilket alltid försämrar komforten avsevärt. Lägg till stora fälgar på det och resultatet blir inte så kul, i alla fall inte i högre hastigheter och på vägar som inte är nyasfalterade och fria från tjälskottsskador. Det bullrar rejält i kupén, faktiskt så mycket att det inte ens gick att lyssna på stereon vid tillfällen - trots att allt ljud via menyerna hade flyttats så långt fram som det bara gick. Det sitter ingen dålig stereo i bilen men den lyckades helt inte överröstade det oljud som tog över. Och då är det inte avgassystemet som dånar.

Själva effekten känns ansträngd. Visst, väljer man Sport+ och trycker på drar bilen såklart iväg, men det känns nästan som att den drar en suck innan för att orka med det. Trumpeten börjar skråla där bak och hastigheten ökar på bra, men någonstans under huven grinar motorn för att man pinar den. Nu gör man ju såklart inte det, men det känns nästan så. 381 hästar ur en fyra på 2,0 liter är galet. Nästan för mycket. Det behövs en större motor för att kunna ombesörja all effekt och ge mer harmoni till körningen. Vill man bara vara snabb fungerar det här receptet utmärkt, för snabb är verkligen bilen, men det känns verkligen att den får jobba för det. Det krävs att man kör hårt och varvar mycket, och även om det är kul så är det inte så de flesta kör en bil för jämnan.

Styrningen svarar bra men känns lite för lätt i lägre hastigheter. Den styvas upp ju snabbare man kör och då blir känslan också lite bättre. Fyrhjulsdriften gör det den ska, växellådan växlar blixtsnabbt, effekten och vridet finns där men körningen blir liksom aldrig kul. Jag har haft mycket roligare i bilar som haft hälften av effekten och drivning på fel hjulpar, det vill säga framhjulen. Mercedes vill så gärna slåss med konkurrenterna som trycker ur sig roliga små busbilar, både i GTI-klassen och över, men man hittar inte riktigt hem här. Bilen måste ge föraren något också, som man minns och som man vill återkomma till. Och receptet för det är inte jättemånga hästar.

Motorljud
Ett vrid på nyckeln, ja faktiskt ingen startknapp här, vevar igång spisen och det hela sker med ett lite utdraget morr, eventuellt även en liten knall om man har tur (eller otur beroende på vad klockan är på dygnet). Det är ett något speciellt motorljud som sprider sig och inget man är van vid från Mercedes av förklarliga anledningar. Det brummar på ett säreget vis och inte som en BMW eller en Audi. Ljudet är nästan trumpetliknande när man drar på, och vid växlingar kommer det en sån där knall som är så populär nu för tiden. Fast det är ändå ingen tydlig knall utan mer ett ljud som påminner om när något spräcks hastigt. Väldigt svårt att förklara i text så därför kastar jag in en video här nedan. Det är nog också ett sånt ljud som man antingen älskar eller hatar och det är en utmaning att få en liten fyrcylindrig motor att låta häftigt. Det blir mest bara ett ansträngt ljud och från själva motorn hörs knappt någonting förutom lite ventilknatter och turbosus. Mercedes har gjort vad de har kunnat men man tröttnar tyvärr ganska snabbt på ljudkulissen.

Exteriör
Som ni kan se var inte den här bilen utrustad med det extra aerodynamikpaketet vilket innebär extra vingar och kolfiberflärpar på stötfångaren fram, något som får den att se ganska så diskret ut. Det enda som avslöjar den är egentligen de fyra avgaspiporna bak även om de göms bra i den svarta diffusorn. Det lilla emblemet på framskärmarna gör ju såklart sitt och att det sitter ganska så bitiga bromsar innanför hjulen skvallrar om att det inte är en A 180. Ett AMG-paket på en vanlig A-klass gör susen och nästan varenda en jag mötte hade just detta. Man måste inte alltid sticka ut, dessutom kan det bli lite väl mycket om man monterar massa små vingar hit och dit, det förstör liksom helheten på något sätt. Det här avskalade men ändå tydliga stuket passar i mitt tycke bilen mycket bättre. Diskret prestanda kan man väl kalla det kanske.

Det här är en svår kategori för biltillverkare när det kommer till att skapa något snyggt. Jag tycker ändå att Mercedes har lyckats rätt så bra. Det extremt korta överhänget bak gör dock att bilen får en ganska så speciell profil, och det grova vecket som går över bägge dörrarna ser lite lustigt ut från vissa vinklar. Fronten domineras av den jättelika stjärnan och en hungrig spoiler som gör att bilen ser större ut i backspegeln än vad den är. Liten men tuff alltså. Att leka med LED-ljus är kul och det har man även gjort här, när du låser upp bilen tonas de smala slingorna i strålkastarna från blått till vitt vilket är ganska läckert - speciellt när det är mörkt ute. Då ser man också den rätt så vackra siluetten i bakljusen tydligare, en liten men ändå viktig detalj som får bilen att se lite mer exklusiv ut.

Interiör
Här är det sportigt värre med röda inlägg lite här och var, inte för störande för ögat dock utan faktiskt ganska så snyggt att se på. Röda bälten kan man kanske skippa, det hör hemma i en riktig racer där man kör fyrpunktsbälte. En treekrad ratt med flat botten dominerar och förutom att se trevlig ut är den väldigt skön att hålla i, mest tack vare mockainläggen kvart i tre. Kraftiga paddlar sitter på rätt avstånd bakom ratten, men dessa fingrar man ändå inte så ofta på. När man har slutat stirra på ratten upptäcker man paddan som smackats dit på mittkonsolen. Ett litet aber som tyvärr inte bara Mercedes är ensamma om att envisas med. Den går inte att fälla in någonstans och ser tyvärr lite hemmameckad ut. Här kunde man gjort en snyggare lösning, men det verkar inte tillverkaren vara så sugen på då det ser ut så här i alla dagens modeller. När man har kommit över detta och börjat använda skärmen så fungerar den i alla fall som man vill. Här finns allt du behöver och även en småtuff grafik som visar hur mycket eller hur lite effekt du använder för tillfället. Här ser du även tempen på både oljan i motorn och den i växellådan. Kanske overkill på informationsfronten men ändå en kul grej, om inte annat för att visa upp för folk. Vad som dock känns utdaterat är slotten för CD-skivan och ett gäng med numeriska knappar för din telefon. Bakom den lilla men ändå användarvänliga växelväljaren sitter vredet där du bestämmer bilens humör - Comfort, Sport, Sport+ eller Individual som är den du ställer in själv.

Framstolarna är tjocka och mysiga att sitta i och de har lagom med sidostöd. Baksätet är något mer nedtonat men bjuder på bra komfort och faktiskt inte helt uselt med benutrymme. Fyra personer är inga problem att åka i bilen, och även om bagagerummet inte är det största i världen rymmer det även fyra personers helgpackning. Kvalitetskänslan är på topp och det är kul att även minstingen i utbudet får stoltsera med fina material, dock betalar man ju för det så klart.

Avslutning
Det här är den nya tidens AMG. Nu innebär bokstäverna inte enbart stor motor, prestanda och otrolig komfort utan även hårt, sportigt, uppkäftigt och kanske även pubertalt. Ni kommer garanterat inte se någon kostymprydd gentleman i sina bästa år bakom ratten på en A 45, utan möjligtvis en yngre förmåga som gärna buskör så ofta tillfälle ges. Det är en bil som är lite svår att sätta i något fack, eftersom det inte är någon ren banracer men heller inget man kommer orka använda som pendlarbil i längden. När det dessutom plockats på mer än 100 000 kronor i extrautrustning som på testbilen landar priset i de högsta laget och inte hästlängder från en "riktig" AMG - en C 63. Visst, det är ytterligare en hundring men också en helt annan typ av bil med bland annat dubbelt så stor motor.

Av alla A-klass jag har sett på vägarna har inte en enda varit en A 45. Andra AMG-Mercor ser man dock för jämnan. Både Audi RS3 och BMW M135i syns också till. De bilarna har rak femma och rak sexa, kan det vara det som gör det kanske? Effekten är inte allt, utan man vill ha något karaktäristiskt där bakom också, något som tyvärr A 45 inte bjuder på. Det ryktas även om att en AMG S-version är på gång, med hela 400 hästar. Den behövs inte.

Fakta Mercedes-AMG A 45 4Matic
Motor: R4, 2,0 liter, twinscrollturbo, 381 hästkrafter, 475 Newtonmeter.
Växellåda: Sjustegad dubbelkopplingslåda.
Drivning: Fyrhjulsdrift.
Prestanda: 0-100 km/h på 4,2 sekunder, toppfart 250 km/h (elektroniskt begränsad).
Drivmedel: Bensin.
Däck och hjul: 225/45 R18 (vinterdäck).
Bromsar: 350 millimeter fram, 330 millimeter bak.
Mått: Hjulbas 2,69 meter, längd 4,36 meter, bredd 1,78 meter, höjd 1,41 meter, vikt 1 555 kilo, bensintank 56 liter, förbrukning 0,69 liter per mil blandad körning, CO2-utsläpp 162 gram per kilometer.
Pris: 481 900 kronor. Testbil: 593 450 kronor.