Taket och hatten av för Porsche 911 Carrera S Cabriolet. En bil du aldrig kommer att tröttna på.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Taket och hatten av för Porsche 911 Carrera S Cabriolet

En bil du aldrig kommer att tröttna på

Foto: Roger Åberg / Feber

Jag har sedan jag fick möjligheten att börja provköra Porschar blivit en riktig sucker för märket, jag erkänner. Förut såg jag de bara som dussinbilar som inte stack ut i trafiken och det var nästan så att jag som biltok knappt lyfte på ögonbrynen när de brummade förbi. Bilarna fanns ju överallt och var inte alls märkvärdiga. Men på senare år har jag helt och hållet ändrat inställning och förstår nu varför det kryllar av dessa bilar på vägarna, för att folk älskar dem såklart. Det är bilar man kan köra med året om, som hela tiden bringar glädje till sina ägare och som faktiskt inte är helt opraktiska. Med dagens teknik är de inte ens särskilt bränsletörstiga heller. Precis som för Boxster S som jag körde för några veckor sedan blir det alltså hatten av för nya 911 Carrera S Cabriolet. Men för de som vill läsa vidare har jag faktiskt några rader till att säga om bilen.

Design

Vi kan börja med det här med utseendet på bilen. Vissa tycker att Porsche varit för fega i utformningen av bilen. Jag själv ser det som förfining av ett vinnande koncept. Det går inte att ta miste på vad det är för bilmärke som kommer farandes helt enkelt. I profil är fronten nästan näbbliknande och vansinnigt läcker från framhjulet och framåt. Baktill är det ett helt nytt tänk, fast ändå samma former på något vis. Jag älskar att baklamporna nästan känns som om de är kvar i konceptstadiet med sina otroligt slimmade linjer. Baken är riktigt tjock och kan ur vissa vinklar kanske se lite klumpig ut. Man vill inte smacka på smala vinterdäck på den här kärran, det passar sig absolut inte. Coupén är en tidlös klassiker med sina sluttande former och för att försöka behålla stuket så mycket det bara går trots sufflett är taket på cabrioleten faktiskt konstruerat så att det ser exakt ut som coupéns tak. Bilarna har alltså samma linjer trots olika material. Ett smart drag för den som vill kunna åka öppet men som inte vill kompromissa på utseendet. Alla har ju inte råd att ha en varje liksom. Riktigt lyckat i mina ögon och något andra cabtillverkare bör efterapa i största möjliga mån. I Porsches fall handlar det heller inte enbart om utseende, utan även om funktion. Sufflettens linjer gör nämligen att det blir mindre turbulens bak över rumpan som i sin tur ger bättre tryck på spoilern.

Interiör

Snyggt och rent som det är i alla nya Porschar. Panamera-lik mittkonsol som till en början kanske ser lite plottrig ut men som är fullständigt logisk efter några knapptryck. Knapparna har precis rätt känsla och även om de kanske inte är så upphetsande att se på är det desto trevligare att trycka på. Nytt är vindavvisaren som sitter som en krans runt "baksätet" och som automatiskt fäller upp sig med hjälp av ett knapptryck. Inget mer fipplande med manuell skydd alltså. Baksätet sätter jag inom situationstecken för det här är precis som Jaggan jag skrev om igår också ett nödsäte för ytterst korta sträckor. På tok för raka i ryggen och minimalt med plats för ben och kropp. Men det där visste ni säkert sen tidigare. Sköna framstolar är det i alla fall, trots ganska modest skålning och sidostöd. Värre stolar finns, men dessa duger prima och ger garanterat många mil utan träsmak.

Lite förvånande satt de gamla PDK-knapparna på ratten i denna bil. Knappar som jag trodde försvunnit i och med intågandet av 991-modellen, men jag hade fel. Efter ett kort samtal till en god vän fick jag klart för mig hur det ligger till. De gamla knapparna med Porsche egna påhitt att man kan växla upp eller ned på bägga sidorna om ratten är standard om man väljer multifunktionsratt. Den härligare ratten med mumsiga aluminiumpaddlar bakom får man om inte väljer knappratt alltså. Fortfarande samma växellåda, olika utformningar. Den "gamla" ratten som satt i denna bil har jag aldrig blivit kompis med och kunde inte förstå varför Porsche envisades med att hitta på ett eget system när det redan fanns flera implementerade hos andra tillverkare. Vissa saker bör man inte försöka vara unik på, när det finns annat som fungerar bra. Men man lär sig denna ratt mycket fort, och i ärlighetens namn, efter en stund låter man lådan jobba helt själv ändå, och det enda jag använder ratten till är att hålla i den. Växla med paddlar är kul en stund på gatan, men inget man använder i långa loppet känns det som. Visst är det kul att dumpa ner några växlar och lägga en härlig ljudmatta när man närmar sig ett rödljus, men annars sköter sig PDK:n mycket bättre utan min hjälp.

Körkänsla

Precis lika trevlig som vanliga coupén, ännu trevligare när vädergudarna är på gott humör. Det är med taket nere man vill avnjuta en sån här bil. Och med avgasrörs-knappen intryckt. Då mår bilen som bäst och även den som kör. Rosslandet från boxersexan är riktigt sexigt och charmigt. Vissa stunder låter det lite lätt ojämnt men precis innan det övergår till att låta dåligt lugnar det sig. En hårfin balans och verkligen ett unikt ljud. Vid högre varvtal när man trampar ur lite tar den verkligen höga toner och vid hårdare last på högre växlar grumlar det riktigt mysigt där bak. Att ha motorn bakom sig ger en speciell känsla för man känner sig ett med ljudet. Det är aldrig någon fördröjning utan det kommer direkt när man nuddar pedalen. Jag har heller aldrig varit med om en 911:a som smattrar så mycket vid nedväxlingar och motorbromsningar som denna, helt makalöst! Ett ljud som flera gånger fick mig att skratta rätt ut, och flera andra i omgivningen att le. Och det är inte en smäll heller, utan flera, i lite ojämn följd. En sån sak är för mig som förare ett tydligt tecken på att bilen har ett liv, och även om jag vet att den är fullsmockad med avancerad teknik blir den aldrig en torrboll utan bjuder istället på sig själv. Den kan vara snällast i världen för att nästa sekund vara en riktigt rå racer.

Utan knapparna "Sport" eller "Sport+" intryckta är gaspedalen relativt trög och hela bilen en härligt bekväm cruisingvagn. Motorn morrar på i lugn takt om man inte aktiverar avgasspjällen och bilen blir rätt anonym i trafiken. Första sport-läget ger den en vitaminkick och droppar genast ned lådan en växel och ger gas-och styrrespons en headsup att något är på gång. Nästa sportläge, "Sport+", kastar istället ned lådan två växlar direkt och sätter bilen på riktigt bushumör. Skitkul men lite väl nervöst om man kör i stan då lådan alltid vill varva ut innan den slänger i nästa växel. Inte helt oväntat ett läge man helst bör använda sig av på breda kurviga vägar eller på banan för den delen. Tyvärr testades inte det sistnämnda men de som slungat runt den här bilen på bana kan gå i god för att den inte skäms för sig trots att det är en cab. Cabbar av den här typen är inte längre sladdriga och ostyva i karossen, utan kan utan tvekan jämföras med coupé-modeller som tidigare varit kungarna på just bankörning. 991:an har längre hjulbas och bredare spårvidd fram än bak vilket ska ge den ett sjukt grepp i kurvorna och även göra den enkel att placera. Vridstyvheten är enligt Porsche hela 22 % högre om man jämför med föregångaren. Tack vare diverse lättviktsmaterial är den dessutom 60 kilo lättare också.

Mellansnack

Det är lite jobbigt att provköra nya Porschar, vilket har blivit ett riktigt bekvämt problem. Det finns helt enkelt inte så mycket att klaga på, om ens något. De riktigt inbitna sneglar kanske lite snett på den elektroniska servostyrningen, men det krävs många mil på racerbana för att kunna ens få säga något sådant anser jag. Det är framtidens teknik, en teknik som hjälper till att spara bränsle och som i sin tur gör köpet av en sån här bil mer motiverat, om man inte är motiverad nog från början. Det är bara prislappen som är bromsen, har man väl lyckats kliva över det trappsteget tvivlar jag på att man kommer att ångra sig.

Nu när Porsche har presenterat sina fyrhjulsdrivna versioner av 991:an kan inte jag komma på en mer rolig vinterbil heller för den delen. Det här är alltså inte bara en bil man brummar runt med på sommaren när det inte regnar, det här är en bruksbil. Och även om den här bara driver på bakhjulen är det väl bara att slänga på ett par vintersulor och ha kul i vinter istället för att behöva vänta på att få ta av täcket framåt våren. Jag vet ju att jag i alla fall hellre skrapar rutorna på en Porsche än på en trött gammal avdankad vinterbil jag har bara för att jag inte vill slita på min finbil. Saken är den att den här bilen tål det, och den bör användas för du kommer att få så mycket tillbaka i form av körglädje, komfort och cred för att du faktiskt inte glömmer bort den under något skynke någonstans. Hur kallt det än är på vintern fäller i alla fall jag alltid upp tummen åt de som använder sina sportbilar på vintern. Det är ju dessutom en tid när vem som helst kan få känna sig som en driftkung.

Avslutning

Fortsätt med det ni gör Porsche.

Fakta Porsche 911 Carrera S Cabriolet:

Motor: Boxersexa, 3.8 liter, 400 hästkrafter, 440 Newtonmeter.
Växellåda: Sjustegad PDK med dubbelkoppling.
Drivning: Bakhjulsdrift.
Prestanda: 0-100 km/h på 4.3 sekunder (Sport+), toppfart 299 km/h.
Bromsar: Ventilerade i dimensionerna 340 millimeter fram med sexkolvsok - 330 millimeter med fyrkolvsok bak.
Däck: 295/30 ZR 20 bak- 245/35 ZR19 fram.
Mått: Hjulbas 2.45 meter, längd 4.49 meter, bredd 1.80 meter, höjd 1.29 meter, vikt 1 485 kilo, bensintank 64 liter, förbrukning 0.89 liter per mil blandad körning, CO2-utsläpp 210 gram per kilometer.
Pris: 1 154 000 kronor.

Bil, Tester,

Porsche, 911, 991, Carrera S, Cabriolet, test, cab